torsdag 26 februari 2009

På bättringsvägen

Minstingen är frisk nu. Och det känns så himla skönt. Både för henne och för mig. Igår var hon hemma med mig hel dagen och när hon är pigg så slutar hon aldrig att prata! Då är hon ju 5 år också och det är tusen frågor om allt. Ibland känner jag mig som professor Balthazar. Ni vet den där animerade figuren från 70-talet. Ibland skulle jag behöva en professors hjärnkapacitet när Minstingen börjar grotta ner sig i en fråga och till slut tar svaren bara slut, för att jag inte vet helt enkelt. Eller för att jag inte orkar svara mer. Idag fick hon i alla fall åka till skolan! Där får Mrs Luzietti svara på hennes och de andra barnens outtröttliga nyfikenhet.

Vilket underbart väder vi hade igår! Jag brukar ju inte skriva så mycket om vädret här i Simsbury. Ser på andra bloggar att de har en sådan där väder"gadget" (tror jag det heter) vid sidan av inlägget. Och visst är det intressant att läsa om vädret. Det gör jag varje dag. Spanar in sista sidan av CT Living, som är en del av vår morgontidning, Hartford Courant. För de som inte vet, så är Hartford vår "huvudstad" i denna delstat. Intressant är hur mycket siffror som anges på en vädersida. Och visst ser man en trend, en signifikant sådan eftersom det börjar bli fler dagar i veckan där vi har över noll grader, i Celsius (= 32 Fahrenheit). Dessutom läser jag allt från normalvärden, spridning under perioden, hur det såg ut för ett år sedan och prognosen framåt. Imponerande vad man kan göra med statistik och på så sätt pricka relativt rätt hur de närmaste dagarna kommer att vara.

Sista sidan av CT Living, Hartford Courant.

Detta underbara väder drog i alla fall ut oss ur huset och jag kände att Minstingen skulle må bra av frisk luft. I sure needed it! Vi gick till en "förbjuden" idrottsplan, som tillhör "The Westminster Boarding school". Till saken hör att vi som bor på denna gata, intill internatet, har en tyst överenskommelse med skolan om att få vistas på denna plan, så länge ingen undervisning pågår där av skolans elever.

Grundaren av idrottplanen vid Westminster school.

Minstingen upptäckte med stor förtjusning: "Mamma, våren är på väg!" Hon studerade noggrant hur isen började smälta.


Kolla mamma, isen smälter och gräset börjar växa!

Hur ser det ut "där under" egentligen?

Hunden och fotbollen (kolla färgen på den) var givetvis med!

På kvällen åkte Maken och jag till Hartford och till en av våra favoritrestauranger, Masala.

Idag börjar kampanjen övertalning med Tonårsdottern. Kan hon vara barnvakt på lördag, då vi ska ut och skaka loss med några goda vänner? Wish me good luck!

5 kommentarer:

Jenny sa...

Vilka fina bilder, på minstingen! Det där med frågor känner jag igen, även om det hos oss är 3-åringen som är värst, och frågas det inte, så pratas det, och pratas och pratas och... från han vaknar tills han (tvingas :-)) i säng! Ibland är jag så trött i huvudet efter en dag med honom, att jag inför "tysta leken" en stund, bara för att kunna höra vad jag själv tänker. Och ändå älskar man dem så det värker :-)!!
Lycka till med barnvaktsuppdraget! Kram!!

anna of sweden sa...

Skönt att hon mår bra nu.
Gillar bilden med "näsan i isen". :)

Taina sa...

Jenny:
Tysta leken! Ja den ska jag testa, men har svårt att föreställa mig henne tyst en längre period ;)
Kram!

Anna:
Du skulle ha sett henne. Hon kunde ligga så HUR länge som helst och var verkligen fascinerad av mellanrummet mellan marken och isen. Barns nyfikenhet är underbar!
Kram!

Annika sa...

Från en vädernörd till en annan---väder är verkligen intressant. Jag studerar det med nöje i tidningen och på nätet :-)
Nu börjar det våras verklgien !! Satt ute och fikade igår...UNDERBART!!
Härliga bilder av en härlig vårtjej som njuter av vårvintern!!
KRAM!!

Taina sa...

Annika:
Vi sitter inte riktigt än ute och fikar, men snart så!
Barn är underbara. Hon älskar när det "händer saker" och nu börjar det ju hända massor där ute då snön försvinner, solen värmer mer, dagarna längre och vi människor blir nog lite piggare också!
Kram