torsdag 13 juli 2017

Sov gott inatt

Det blev en god natts sömn. Äntligen! Igår fick jag beskedet att gruset i bröstet är benignt! Dvs INTE cancer. Jag blev så glad och tacksam, och tårarna trillade nerför kinderna. Satt och skakade en stund. Nu är det "bara" två saker kvar att utreda eller få svar på.

De vill dock att jag ska komma tillbaka om 6 månader för att se hur "gruset" utvecklas. Nu andas jag igen. I alla fall i 6 månader. Och imorgon ska jag träna igen. Men bara lite lätt.

Life is good.

tisdag 11 juli 2017

Är det ok?

Ibland undrar man kanske varför vi skriver om vissa saker, vi "bloggare". Jag har ju inget speciellt tema på min blogg. Den kan ju handla om VAD SOM HELST! Och när man säger vad-som-helst, så betyder det också att det kan bli precis just det. Vad som helst.

Livet är inte alltid en dans på rosor. Det vet vi ju även om många sociala medier ofta visar (och glorifierar) ett liv bland rosor och bubbel och solsken. Kanske vissa har det så. Eller de upplever situationen som så utan att den egentligen är något annat. Good for them.

Själv är jag inne i en ganska jobbig situation just nu som ni som läser regelbundet redan vet. Ovissheten är nog värst tror jag. Allt annat tar jag, men just det där att inte veta kan ju få vem som helst att gå igång. Eller inte.

En sak är konstaterad och det är hjärtmuskeln. Den är försvagad och i nuläget vet de alltså inte varför. Ska träffa kardiologen i augusti igen för att diskutera hur-jag-ska-leva-typ. Jag får ju faktiskt träna nu. I alla fall lite och DET gör mig lycklig. Förresten, just nu är det stopp igen. Men bara tre dagar. Gjorde ju min biopsi igår och det är inget roligt ingrepp precis. Du ligger på magen och låter tutten falla fritt i ett hål. Nog fan trillade den fritt ska ni veta!

Huvudet läggs åt sidan, ja den tas inte av alltså utan JAG skulle lägga huvudet på sned. Ena armen upp och den andra längs med kroppen. Ok i 2 sekunder men när du ligger där i 45 minuter då börjar det göra ont både här och där och nackspärren kröp sig på. Inte nog med det, läkaren satt under mig. Och klämde min stackars tutte och ett tag trodde jag hon skulle klämma sönder den helt. Helvete vad ont det gjorde!

Själva ingreppet kände jag inte så mycket av. Det var förberedelserna som var rent ut sagt för jävliga. Efteråt skulle jag ligga med ett ispaket under tutten, som de lyckats rulla tillbaka ur hålet. Som tur var hade jag sport-bh som jag lätt kunde ta på mig efteråt. För både bandage och ispack skulle läggas i. Såg mig själv i spegeln innan jag klev ut. En halv Dolly.

Nu återstår väntan. Jag är positiv. Det är bara lite "grus".

Nästa lilla äventyr är att träffa doktorn som ska undersöka sköldkörteln. Drygt när man behöver gå till miljoner olika. Det måste finnas en läkare för varje organ och lem. Ska det vara så jävla svårt att hålla reda på mer än ett organ? En bilmekaniker tar ju hand om alla bildelar. Tänk om du får fel på bilen och behöver köra runt till flera verkstäder för att fixa olika fel?

Nu så, nu fick jag ur mig det här. För övrigt? Jo då, jag mår bra!


måndag 10 juli 2017

Glömde ju - mera Oregon och så lite Washington

Vi "firade" ju 4th of July i Oregon också. Och så besökte vi vingårdar och laxtrappor. Den sistnämnda var inte mitt val som ni säkert förstår. Vad fan är en laxtrappa, tänkte jag när förslaget kom upp? En trappa gjord av laxar, eller? Men är man gift med en fisketokig man, så är det visst sånt som man måste se. Om jag blev impad? Nä. Jag hade hellre stannat på en av vingårdarna.

Vingårdarna vi besökte, Jacob Williams och Cascade Cliffs, låg på Washington sidan. Jag blev så förbluffad över hur landskapet förändrades medan vi körde dit från Portland. Från grönt och lummigt till en öken, typ.

Samtidigt som vi var i Oregon, fanns en annan familj där med sina barn, som är i samma skidklubb som Liisa. Ni som kommer ihåg "killen som Liisa varit/är förtjust i" är ett av barnen i den här familjen. Gissa om någon var lycklig när vi skulle "hang out together".

Själva firandet av 4th ägde rum i Portland och där fick vi se alla fyrverkerier, lyssna på blues och trängas med allt folk.

Just ja! Nu höll jag på att glömma en till sak, vi var ju till den största ön i Columbia floden. Ni vet ju mannen jag är gift med, det är floder, floder och åter floder. Jag ska vara tacksam att vi höll oss uppe på ön för det mesta. Lite simmande i floden blev det såklart. Sauvie island är alltså en av de största "flodöarna" i USA. Där träffade vi en familj från Thailand där mannen i sällskapet var en intressant pensionerad professor i juridik.

Här är vi på Washington sidan. Öken typ.


Jacob Williams
Liisa och Sam och Mt Hood i bakgrunden


April försöker få med sig hela tunnan.

Om inte det går kan man ju försöka dricka ur den!

Jason fick lära sig att rulla glaset...don't ask me why.

På väg till laxtrappan träffade vi på den här coola typen. En "lamprey".

Och så den berömda trappan. Det är alltså inte en trappa gjord av laxar...

Ser ni firrarna som hoppar UPPÅT

En mycket glad Jonas. 

Trippen till Sauvie Island var betydligt roligare än laxtrappor om ni frågar mig






Den otroligt trevliga thailändska familjen vi träffade på ön.
Portland Waterfront Blues festival

Ansiktsmålning på vuxna. Nej tack.

Happy 4th!






Mt. Hood we will be back

Så sa Liisa när vi åkte från Mt Hood och Oregon. Hon saknar lägret redan, trots att det var tufft. De fick stiga upp 5.30, göra sin egen frukost och packa sin lunch för att sedan sitta i bussen upp till backen 6.30. Sedan träning, träning och träning. Nu planerar hon nästa års resa redan.

Vi åker gärna tillbaka för att hämta henne, för i Oregon (och Washington) finns ju miljoner saker att göra och uppleva!

Väl hemma i CT har Liisa sovit ikapp. Igår sov hon till 12.30! Och idag börjar nästa aktivitet, dvs Hartford stage theater, i en hel månad. Slut på sovmorgnar igen alltså. Hellre det än att hon ska hänga hemma hela dagarna.

En annorlunda "sommarbild"



Här studerar de teknik

Vackra Portland, OR









Klippiga bergen



tisdag 4 juli 2017

Vi njuter och idag ska det firas

Vi njuter SÅ av vår vistelse här i Oregon och idag ska vi fira 4th of July. Det finns så mycket att se och uppleva i denna delstat och vi skulle behöva flera veckor för att hinna med allt. Snart är vi på språng igen. Ett bra sätta att få tips är via Facebook och "svenskar i USA" sidan. Såklart får man tips från amrisarna också.

Igår var det så häftigt att se Mt Hood, där Liisa varit på skidläger. Nu först fattade jag vad häftig upplevelse detta varit för henne. Hennes ord fick plötsligt en helt annan innebörd när jag fick se det med egna ögon. Breathtaking.

Och så dessa slingriga vägar till den mäktiga Columbus floden och alla dessa magiska vattenfall. Jag som är betongunge KAN faktiskt njuta av naturen. Speciellt om den ser ut så här. Så det så!

Har egentligen inte tid att sitta här och skriva, för jag vill bara UT och uppleva mer! Så här kommer några bilder istället.

Multnomah Falls och den berömda bronBenson Bridge.



Mt Hood

Jag "åker skidor". Typ.










Cascade Locks



Horsetail Falls