torsdag 28 februari 2019

Snart

Åh, snart ska jag få träffa Bella. Och hennes pojkvän och hundar såklart. Ska bli så mysigt. Har inte träffat henne sedan maj förra året och de som läst min blogg vet ju att hon inte får inresetillstånd till USA. Vi jobbar på det och tills dess får jag försöka träffa henne när jag reser. Så denna tjänsteresa jag ska på i nästa vecka passar jag på att åka via Gävle över en helg och bara mysa. Det ska visst vara "Mello" då. Hahahaha, tycker ordet mello låter så töntigt. När det kom upp på Feijan så trodde jag först det var en maträtt.


Fina familjen

Min vackra, fina och snälla Bella

Bella och pojkvännen...de har känt varandra heeeela livet då jag och Victors mamma är bästa vänner! Kan det bli bättre?

Lite suddig bild men en med Victor och Bella som bebisar. Hur gulligt är inte det? Och snart så händer det andra grejer...blink, blink




tisdag 26 februari 2019

Körkortet

Ni som inte varit till DMV (Department of Vehicles), åk dit vet ja! Det är som att gå på cirkus men en oorganiserad sådan. På ett sätt är det faktiskt ganska kul att bara sitta där och studera hur de lyckats få en myndighet att fungera så fruktansvärt osmidigt och med miljoner papper som om de glömt bort att det finns alla möjliga IT-lösningar för allt. Vi snackar papper, checkar, köer, öppna bås för fotografering, nummerlappar, köer, sittplatser med miljoner besökare. I en enda jävla röra.

Jag anlände den dummaste tid man kan tänka sig men jag hade inget val. Hade möten och mitt körkort gick ut. Åkte dit strax efter lunch och inte en enda ledig plats på parkeringen som är gigantisk. Körde runt en stund och inväntade och VOILA det blev en ledig efter ett tag vilket alltså tyder på att folk kommer ut till slut. De som går in på DMV blir alltså inte tillfångatagna. Även om det känns som det när man väl är där inne.

När jag satt där, lutade jag mig bakåt och lät mig bli underhållen av allt möjligt som pågick där inne. Den roligaste incidenten var när mamman till en tonårsdotter, som precis klarat teorin, bad henne boka en uppkörningstid på störten. Hon fick en tid på bums och traskade glatt ut för att 5 minuter senare dyka upp vid dörren halvt hysterisk och skrikandes. Mamman tittade förvånat och sträckte ut armarna, precis som om hon var med i en film. Dottern vrålade då att bilen inte var registrerad! Dvs hon kunde inte köra upp. Här kör man upp i sina egna bilar. Det var inte bara jag som drog på mungiporna.

När det till slut var min tur, traskade jag upp till luckan där det satt en som hade mungiporna långt ner i knävecken. Trots allt jag ombads att ta med mig så som bevis på att jag bor på just den här adressen i form av räkningar, ID-handlingar och jada, jada, så var det gröna kortet det enda hon frågade efter. Hon tittade inte ens på mig. Jag kunde ha varit en tvärhand hög, flintskallig och med skägg. Tog snabbt ett kort, men tror inte hon tittade på det heller för jag frågade faktiskt om det blev bra. Inget svar. Mer en grymt bara. När hon var klar, sträckte hon fram det tillfälliga körkortet i form av ett papper med min bild på och en streckkod. Tack och bock för det trevliga bemötandet!

Well, well, nu är det gjort!



måndag 25 februari 2019

Det närmar sig

Japp, snart är skidsäsongen över. I alla fall tävlingarna som nu är avklarade och trots skadan i ljumsken så gick det bra i helgens slalom. NÄ, inte för mig utan för Liisa såklart! Om nu någon trodde något annat. Finska attacken håller sig i lodgen och på åskådarplatsen när det är tävling. Annars är risken att jag drar ned varenda port när jag "råkar" hamna i tävlingsbacken. Japp, så bra koll har jag på riktningen när jag susar nedför. Och inte är det speciellt graciöst heller.

Vid tävlingarna så hänger ungdomarna vid ett bord och vi entusiastiska föräldrar vid ett annat när vi är i lodgen. Gud förbanne oss om vi sätter oss bland dem! Det är en big No, No! Men det är ändå underbart att se dem ihop, våra barn (ibland ungar) som känt varandra i flera, flera år, hur de skrattar, gråter, peppar varandra. Killar som tjejer. Just gotta love em.

Just ja, jag har ju fyllt år igen. Fan det känns som om jag fyller år oftare, typ en gång i kvartalet. Eller tycks tiden går snabbare ju äldre man blir? Snart blir det väl kalas en gång i månaden och sedan varje vecka och sedan varje dag...scary!

Jonas och en annan pappa passar oftast på att åka under tävlingarna. De har liksom mer koll på sina skidor och hur de "styr dem". Tror det är fel på mina skidor om jag ska vara riktigt ärlig. Eller?

"Våra" barn/ungar



Ganska nöjd tjej trots allt. 

Och här har man precis fyllt år...vem bryr sig om siffran!







tisdag 19 februari 2019

Det suger ibland

Den administrativa delen av körkortsförnyelse SUGER! Kom inte dragandes med AAA för de utfärdar inte ett nytt för en grönkortsinnehavare om det inte var utfärdat före 2011. Vad fan är det? Det var absolut inte tydligt i papperna jag fick och traskade gladeligen till AAA där jag hade planerat att komma lätt undan. När jag fick veta att jag behövde åka till DMV och det var President's Day förstod jag att det skulle inte bli något nytt körkort för de hade STÄNGT! Huvudet kokade och jag hade bara lust att börja gråta. Men kom på att jag hade mascara så jag gav fan i det. 

Är ledig idag, men har INGEN tid att åka till DMV. För er som vet så kan man inte planera att åka dit och tro att det går på en timme. Ha! Du kan få räkna med att tillbringa flera timmar sittandes på den mest oorganiserade myndighet här. Jag måste dessutom åka till en hub vilket betyder miljoner människor. Suck.

Liisa var ledig igår och är ledig idag med. Det som tidigare var en veckas "sportlov" har bantats ned rejält för alla eventuella snow days vi kan få. Alla snow days måste man ta igen på sommarlovet och för att inte behöva gå i skolan alltför länge på sommaren så har man alltså kapat det här lovet.

Idag ska vi på "utflykt" till IKEA i New Haven. Men först efter träning och besök av öppna-spisen-killen som ska komma och kolla varför det arbete de gjorde på vår "insert" suger då plattan ramlar ned ideligen.

Snöslungan startade inte igår heller. Det sög.

Mycket suger nu...

måndag 18 februari 2019

Husdjur

Nu tolkar säkert någon rubriken att Olsson har fått nya husdjur, typ kvalster och annat äckligt. Men så är det inte. Ja inte så vitt jag vet. Det sägs att det finns kvalster i madrasser och OM det nu är så, så VILL JAG INTE VETA!

Nä, jag vill bara skriva en rad om våra älskade husdjur, Dino och Ophelia. Hunden och katten. Tänk att jag, som absolut inte skulle ha husdjur och här sitter jag med TVÅ! Hur de förgyller vår dag dessa underbara varelser.

För snart 11 år sedan kom Dino in i vårt liv. En lurvboll, som jag älskar på alla plan. Jag skulle i början, förutom kärlek, ge honom tydliga instruktioner om att inte vara på soffor, absolut inte i sängen och jada, jada. Ni förstår hur länge det höll. Typ en natt om ens det. Han är ÖVERALLT. För det är ju faktiskt en familjemedlem.

Vår lille gubbe börjar bli gammal. Det märks för han sover mer och orkar inte springa lika länge. Men han har sitt valpsinne kvar. Kan inte ens föreställa mig ett liv utan honom. Han är vår "äkta amerikan". Born and raised in da USA.

Ni känner ju till Ophelia, katten som vi bara skulle låna över natten. HA! Hon är kvar och har varit hos oss i snart 2 år. Vilket bra beslut för så mycket kul som de här två har haft! Visst blir det "hund-och katt moments" ibland, men det är absolut inga problem. Ophelia går gärna till trygga Dino och stryker runt honom med sin fluffiga svans som ibland är rakt i ansiktet på honom. Han puffar och nyser bara.

Att på "ålderns höst" få sällskap som dessutom får honom att springa som en galning och leka är helt fantastiskt!


Här försöker Ophelia få lite uppmärksamhet från en stel Dino.

Dino håller koll på busen

De vilar gärna tillsammans

Vaktar hon spriten?


Ibland är det svårt att jobba hemifrån...
Mina kollegor. Fyrbenta och håriga.

Idag President's Day. Jonas är bortrest. Det har snöat...måste ut och köra snöslungan. Brumbrum.

torsdag 14 februari 2019

Valentindagen, Alla Härtans Dag eller Vändagen...

...det är frågan. Vad kallas det för egentligen? Vi som bor här i USA kommer inte undan att det kallas för Valentine's Day och det kryllar av hjärtan, chokladaskar, bubbel och sprängfyllda restauranger. Lite hysteri om jag får säga det själv. Men gillar't ändå. Vi bör fira mer av allt här i världen. Kanske inte kööööpa så mycket, men uppmärksamma på annat sätt. God frukost, snällare, ge komplimanger och sånt ni vet.

I Finland kallas det för Vändagen och vet ni att det började inte uppmärksammas förrän på mitten av 80-talet, typ 20 år efter USA. Det är i alla fall någon form av årsdag då St Valentine dog, typ 270 år efter Kristus. Undrar om han sprang omkring och delade ut rosor och choklad eller sköt han bara amors pilar hejvilt?

I alla fall så har en viss person i den här familjen en önskan denna dag och det är mina hjärtformade små pannkakor till frukost. Det är liksom ett MÅSTE. Tur att jag inte var ute och reste för det var precis vad hon fick imorse!

Så Happy Valentine's Day eller Kram på Vändagen alla miljoner läsare!


Som tur är, har jag en hjärtstekpanna, eller vad det nu heter, så jag slipper vara konstnär och klippa ut pannkakshjärtan.


Voila!


onsdag 13 februari 2019

My basement

Åh vad jag skulle vilja göra om i vår källare. Den är inte speciellt vacker och vi använder den till allt möjligt. Liisa tycker inte om att hänga där mer än när hon tränar. Hon har vänner som har typ biograf, sköna stolar, biljardbord osv. Ja men hallå, vi skiter ju inte ut pengar precis och sedan är det ju bara vi tre i huset. Vi har rum så det räcker och inreda källaren står inte högst upp på listan precis. Men ändå..

Om Liisa fick som hon ville, skulle hon vilja göra om det mesta i det här huset. Det är ju inte det nyaste huset precis, men jag trivs bra. Har aldrig utgett mig för att vara inredningsexpert. Min stil är liksom...min stil. Men OM jag skulle göra något i källaren, har ni några bra tips? Bring em on.

Här följer några bilder på källaren...I know, it's not pretty.









tisdag 12 februari 2019

Holiday parties

Vår arbetsplats har infört holiday parties i januari istället för december. Så även i år. Tycker det är ganska smart då då det är tusen andra aktiviteter i december. Vi hade aldrig hunnit gå på något i december 2018 då det måste ha varit en månad sprängfylld av miljoner aktiviteter. Fattar inte om jag blir dummare för varje år för jag tycks TRYCKA in precis ALLT i just den månaden. Det finns ju för fan 11 andra månader man kan göra saker på. Inte fira jul kanske men annat! Och det är precis vad vårt jobb har anammat, dvs flyttat på holiday partyt till januari! Det är ett smart drag om du frågar mig. Och vilken uppslutning det blir då.

Som ni vet, så får jag små hjärnsläpp ibland. Jag anmälde mig nämligen till värdinna för månadens "Ladies Night" i vårt grannskap. I december!!! Men så jäkla kul vi hade och damerna skrek av förtjusning när jag klädde ut mig till tomte och vi lekte Yankee Swap. Hysteriskt kul och en lyckad kväll. Check! Nu kan jag ligga lågt ett tag...

En del av de "ladies" på Taina's "Ladies night"

Givetvis hade jag kokat massor av glögg som de tyckte om!

De här damerna ville inte gå hem förrän bubblet var urdrucket

Kvällens tomte
 Och så vårt holiday party i januari:

Lady in black. Hade INTE planerat vad jag skulle ha på mig förrän ett par timmar före festen.  Jag ser lite nöjd ut. 

En av cheferna håller tal såklart.
Damerna är taggade

Och vi var verkligen taggade, hahahahaha!


Det var grabbarna med, dvs taggade.
Nu träning och sedan jobb! Kram på er alla miljoner läsare.

måndag 11 februari 2019

Busiest time of the year

Nu börjar jag låta som Victoria Silvstedt med tanke på min rubrik. Men att jag bor i USA och slänger mig med engelska ord och fraser börjar nästan bli lika vanligt bland svenskar i Sverige. Det har jag konstaterat när jag lyssnar på olika poddar. Vad tycker jag om det? För jävligt! Men å andra sidan så blir vi mer och mer internationella, synd bara att språken ska lida och vi slutar vårda våra modersmål.

I alla fall så är detta en tid på året som vi har mer att göra än vad vi egentligen hinner med. Tack vare Liisa's skidåkning. Varje helg. Jag klagar inte, för vi åker ju själva, eller åker och åker, jag hasar väl ner mer eller mindre. Jonas däremot åker och wrooooom vad det går när han drar nedför backarna. Igår kom han faktiskt trea i en sk Vertical Challenge i sin åldersgrupp, typ de som börjar närma sig 100 eller nåt! Liisa åkte hon med TROTS sin skada med sträckning i ljumsken som hon hon fick i en krasch i förra helgens tävling. Hon hade en sk "groin brace" på sig, dvs ett ljumskskydd. Hon kom trea i sin åldersgrupp. Annars har Liisa haft en riktigt tuff säsong i år och försöker hitta tillbaka till "flytet" vad gäller tävlingar. Ibland blir det mellanår.

Annars så jobbas det på här. En hel del tjänsteresor blir det både hit och dit. Nu har jag sagt nej till ett par resor eftersom jag blev sjuk, influensaliknande symptom. Var aldrig till läkaren utan körde med självmedicinering.

Imorgon väntas en ny snöstorm. Få se hur illa det blir. Ibland kan de ju få det att låta som om jorden går under!

Så här såg det ut för drygt en vecka sedan då Liisa kraschade i backen. Aldrig roligt att se innan man vet hur illa det är.

Väl hemma spenderade hon tiden med att måla med akryl på canvas. Spiral galaxy.


Och de här som gillar att åka fort. Not my thing.
Ha det!