Ljuset i tunneln

Börjar vi skönja ett ljus nu? Sakta men säkert återgår livet mot det nya normala. Det känns överallt, affärer, kontoret osv. Visst blir man glad? Känner själv att mina mungipor dras ett par extra varv runt öronen när jag känner ett sting av liv igen. Det tunga, blöta pandemitäcket börjar lyfta och vi kan börja andas. Inte andas ut helt dock, men nära in på. 

Var en sväng till kontoret igår. Glada miner trots att det var revision, vilket i vanliga fall drar mungiporna nedåt hos de flesta anställda, men nu välkomnades revisorerna. Go figure! 

Dagen fortsatte i en glad anda och förutom en glad min, så tog jag till med små hopplasteg när vi gick mot grannskapets första "block party".  Det fanns food truck, cocktail truck, medhavda stolar och upprymda grannar. Otroligt vad hungriga vi alla var på att bara umgås, snacka, skratta och stå nära varandra. 

Dra du åt pepparn förbannade pandemi! Vi är klar med dig. Nu ska här levas igen!

Längtar

Inte svårt att gissa vad jag längtar efter. Vårt Paradis såklart! Har varit dit ett par gånger i år men skulle gärna vilja åka dit just nu. Här och nu! Kan ju jobba därifrån, men tyvärr är det uthyrt för tillfället. Gillar det inte men det ger en liten inkomst och dessutom bor vi 5 timmar därifrån så det är inte så enkelt att bara dra dit över dagen. Alltid finns det något att klaga på.

Att hyra ut sitt hus kräver en hel del jobb och förberedelser. Du ska ha någon som sköter om det och som finns på plats om det händer något. Vi har en property manager, Jon the man, och han bor nära Paradiset och kan åka över om gästerna har bekymmer med något. Mikron som gått sönder, eller lampor som ska bytas ut. Dessutom klipper han gräset, tömmer soporna och fixar småsaker mellan ut- och incheckning av gäster. Sedan har vi en städerska som ser till att det ser snyggt ut före nya gäster anländer. 

Det jag hatar mest av allt är att plocka undan våra personliga saker efter vi varit där. Allt från kläder till matvaror och miljoner andra ting. Och varje gång ska båtarna tas upp som annars ligger vid bryggan. Drygt. 

Om ca 2,5 vecka åker vi dit igen. Yay.

Stämmer till 100%

Från vår övre altan

Liten tur med båten

Solnedgångarna är magiska

Senior

Men herregud, Liisa är nu Senior! Ja, jag vet, skolåret har inte börjat, men så snart sista dagen av Junior året är avklarat, deklarerar de högt och tydligt att de nu är Seniors.

Det senaste året har varit en jäkla resa, dels pga pandemi-helvetet men också av en andra massa orsaker. Men vi har kämpat på och vissa dagar har varit bra och andra mindre bra. Nu börjar vi se slutmålet även om det finns mycket kvar att göra.

Att bo i en stad som består av en massa högpresterande ungar gör att trycket är stenhårt. Och amerikanska föräldrar pratar gärna högt om sina professorer till ungar och att de ska gå på Harvard, Duke osv. Vad är det för fel på community college? 

Nu gäller det börja fundera på inriktning. Den har varit någorlunda klar, men ibland känns det som om varje dag är en groundhog day.

Liisa är i alla fall värd ett härligt sommarlov, med några veckors jobb på en restaurang, sedan kanske det blir en sväng till Sverige i sommar för hennes del. Vi får se.