onsdag 21 juli 2010

Barnen

Träffar Tonårsdottern om några dagar. Hon verkar ha det bra i Sverige med sina vänner. Men oj vad man saknar sina barn när de inte finns hos en. För att inte tala om Sonen som jag inte kommer att få träffa nu. Det blir nog en resa till Svedala i september.


Tonårsdottern med sina barndomsvänner. De bästa.

Sonen, som jobbar i Stockholm över sommaren och tycks stortrivas där.

I helgen ska i alla fall syskonen träffas. Önskar jag kunde vara med.

Packningen? Njae det går väl si så där. Klockan är snart halv elva på kvällen och vi åker ju inte förrän imorgon klockan 11 på förmiddagen. Natten är lååååång.

Dags att packa igen

Jahapp, då var det dags att ta fram väskor igen och börja packa. Imorgon åker jag och Minstingen till Finland! Maken stannar kvar och jobbar och Tonårsdottern är i Sverige och kommer till Finland på måndag.

Planen vi hade om en försenad 70-års fest för pappa är inställd. Han ska nämligen opereras till veckan. Det är hjärtat igen. Stackars pappa. Jag vet att han är nervös och vem är inte det när det gäller hjärtat. Nu får vi bara hoppas på att han är stark nog inför operationen. Värmen har ju inte gjort det bättre precis.

Minstingen och jag åker till min syster i Malax i Österbotten. Avståndet till Pori, där pappa bor är ca 19 mil. Det blir nog en dagstripp dit, trots att vi hade sagt att det inte blir några större förflyttningar under veckan. Men jag vill ju så gärna träffa far. Speciellt nu.

Vad som också står på schemat är en BLOGGTRÄFF den 26 juli! Kan inte riktigt fatta att jag nu ska få träffa personerna som står bakom följande bloggar ; Livet på stranden, Life of Jemaya, alegni in office, Life in the suburb! Helt otroligt måste jag säga. I skrivande stund håller vi på att planera var och vilken tid. Platsen blir Malax som det ser ut nu, vilket är bra för min del. Egoistisk som man är, men jag har ingen egen bil att ta mig runt med och sedan vill jag minimera resandet.

Nu ska jag sätta igång med operation kolla-vad-som-ska-med och sedan slänga i det i ett par resväskor. Nu har ju även SAS infört max en väska per passagerare så ingen extra för shopping här inte. Jag får väl se till att ha mycket luft i väskorna. Tonårsdotterns väska tycks vara sprängfylld fick jag besked om här om dagen när hon ringde. Hm, ska hon få betala själv för eventuell övervikt? Är jag en schysst mor då?

Slurp, en kopp kaffe till och sen så!

Hepp!

måndag 19 juli 2010

Här var det livat!

INTE! Det är ju dött på bloggfronten. Bloggtorka. Ungefär som på FOX nyheterna igår då det rådde total nyhetstorka när de plötsligt, i lokalnyheter, visar finsk lerfotboll! Då var jag plötsligt inte finsk och jag är övertygad om att någon smart granne kommer att komma ihåg när jag rättat dem och sagt att jag är mer finsk än svensk.

Nu har jag inlett min andra semestervecka. Har börjat varva ner sakteligen. Det tar sin tid må jag säga. Huvudet, eller innehållet ska jag väl säga, snurrar av en massa tankar. Det pågår sortering där uppe, spara, dvs lägg på minnet, kasta bort, dvs glöm det, analysera, dvs reflektera osv. Det tar en hel del energi. Bästa sättet att göra det här på är under ett löppass. Ett långt ett.

Så vad har hänt under första veckan då? Maken hade fixat en stuga i Thousand Islands på ön Wellesley i NY. Underbart vackert. Naturen alltså. Stugan ska vi inte ens nämna om. Lite kanske. Tänkte plötsligt på andra bloggares reseberättelser och de bilder de lagt ut på stugor (läs lyxhus) som de hyrt under sina semestrar. Nu är ju min Make en fiskefantast om det nu mot förmodan skulle vara någon som glömt det. Han prioriterar läget. Bra så långt. Men sedan, själva byggnaden vi ska bo i, ägnar han inte en tanke åt. Inte den här gången i alla fall. Jag fick en smärre chock. Och vet ni vad jag tänkte? Det här kan jag ju inte fota och lägga ut på bloggen! Men den tanken har jag skippat. Vi hade det superbra och mysigt och trevligt och avkopplande så häng med:

Läget var det alltså inget fel på. Minstingen trivdes.

Likaså hunden, som alltså fick följa med. Därav typen av stuga kanske?

Vattnet, dvs Saint Lawrence River, var varmt och mycket tid tillbringades i det såklart. Hunden som älskar att simma, tog en kort paus här.

Favoritplatsen under veckan.

Många båtturer blev det och varje gång skulle en näckrosblomma plockas upp.

Det fanns alla möjliga farkoster i floden. Några åkte sakta.

Andra susade förbi i raketfart.

En del passager var smala men mycket djupa!

Vi stannade till på flera ställen och bara njöt. Ibland fick vi se upp för vattenormarna. Ofarliga sådana, men om ni frågar mig så är de skitäckliga!

Gissa vem som befann sig i paradiset?

Och fisk fanns det gott om. Men Maken lägger tillbaka dem. Alltid. Har jag sagt att han är en stor djurvän?

En mysstund och här skyddas ryggen. Ett klantarsel lyckades bränna sig. Guess who!

Middagen intogs alltid utomhus.

På kvällarna var det spännande att följa med pappa ut och fiska.

Ibland blev det en tur in till stan, så som här för att äta glass i Alexandria Bay, NY.

Största delen tillbringades i båten och här har Minstingen en ny outfit.

Himla intressant att se alla hus/stugor som byggts på öar och kobbar.

Vissa stugor var större än andra. Nej detta var inte vår stuga!

Det fanns massor att göra så som att leka häst.

Eller bada barbiedockorna.

Eller så ligger man och lapar sol och Minstingen passar på att fota!!!!

Förutom Alexandria Bay, fanns en stad till som låg nära och var värd att besöka, nämligen Clayton NY.

Okej, tänker många nu. Nog med bilder på oss och vatten och hundar. VISA STUGAN DÅ! Håll i er:

Här är den!

Och den skyldige hittar ni här. Bakom kastruller och allsköns bråte.

Men kul hade vi!

fredag 9 juli 2010

Kort rapport

Endast EN dag kvar! Klockan är 6 am och jag har hunnit med ett par koppar kaffe. Mungiporna är uppe i tinningarna. Det går inte att sluta le. Jobbet har gått riktigt bra och om ett par timmar har vi slutmötet via Webex. Allt är förberett.

Ordningen hemma är återställd. Maken kom hem trots alla flygförseningar och borttappat bagage. Minstingen gör sin sista dag på camp och Tonårsdottern lever livet i Sverige med gamla kompisar. Sonen då? Jo han glider omkring på SME i Stockholm och har blivit finansanalytiker. Kanske jag ska börja se mig om efter ett lyxigt pensionärsställe någonstans ute i världen?

Och vet ni vad Maken gör nu i denna arla stund? Han är ute och springer! Finnkampen fortsätter således.

Nä nu in med tandborsten och sedan smörja käften inför mötet.

Hepp så länge!

tisdag 6 juli 2010

Slutspurten

Fyra dagar återstår och SEDAN har jag semester! Kan nästan inte fatta att det är sant. Kämpar med jobbet in i det sista trots att jag trodde den sista veckan skulle bli relativt lugn. HA! När man är beroende av andra, som ibland tycks tro att "det gör ingenting om jag kommer in en månad sent med mina uppgifter" finns alltid risken att det blir så här. De ska vara glada att det är så varmt, för just nu orkar jag helt enkelt inte bli förbannad. Jag blir bara riktigt finsk av mig och tjurar och borrar ner huvudet och kör på. Sparar ju energi på det viset med.

Finsk var jag i söndagsmorse också. Riktigt så där URFINSK där hakan skjuts fram och tänderna syns lite som på den värsta argsinta hunden. Klockan ringde nämligen 5.30 am och det var dags att kliva upp och äta sin frukost inför långloppet på 20 km. Tonårsdottern skulle iväg och jobba 11 så jag var tvungen att dra tidigt och passa på med flickorna sov. Plus att dagen skulle bli superhet och då är det inte kul att springa så långt. Slog till mig själv på hakan några gånger och pratade med mig själv "Det här är kul, Taina. Jättekul!" Just då såg jag inte alls det roliga i det hela. Tunga steg mot köket och medan jag satt där med min tallrik med flingor och bananer, började målbilden komma fram. Bilden där jag plötsligt står svettig, kollandes på min GPS-klocka och konstaterar att det står 20 km. DET får mig taggad och iväg kom jag med en underbar känsla efteråt att jag hade gjort det. Igen. Hakan är mer feminin nu. Ett tag i alla fall.

Annars då? Jo då, de andra familjemedlemmarna har kvar sin puls, även om jag inte har känt på dem så mycket nu. Maken har ju varit i Sverige och nu är han på tjänsteresa. Dyker upp på onsdagkväll med övervikt! På bagaget alltså. Godis till mig kanske?

Tonårsdottern drog iväg till Sverige igår och stannar där i tre veckor för att sedan komma till Finland när mamsen (jag alltså) är där. Minstingen är ju på sin efterlängtade camp och driver ledarna till vansinne, antar jag. Men det har de betalt för, tänker jag då. Hon trivs i alla fall och det är huvudsaken.

Så här såg det ut när Tonårsdottern drog iväg (något trött efter 4th of July firande med kompisar sent in på natten):


Det här är nog det svåraste för henne, att inte få se hunden på en månad.

Bradley International Airport och en förväntansfull tonåring!

Och den seriösa familjen tar ytterligare ett av sina fina familjefoton; sådan mor, sådan dotter.

Och det här är också en familjemedlem. I alla fall under sommaren och vid min arbetsplats. Snygg är den inte men effektiv!

Nä nu ska jag dra på ett kol med mina arbetsuppgifter!