lördag 13 juni 2020

Fram och tillbaka och skolavslutning

Ja, det har varit ett himla åkande, fram och tillbaka till Paradiset. Nu är jag hemma i Simpan, men åker upp igen den 27 juni. Jobbar då några dagar därifrån för att sedan ta semester! Kan knappt bärga mig, för den här våren och försommaren har verkligen känt som en evighet. Liksom "endless".

Igår kväll satt Jonas och jag ute och snackade vid elden om hur märkligt allt varit och att vi fortfarande inte kan umgås normalt. Några av våra amerikanska vänner är skraja och håller sig inne ett tag till. Så som våra finaste vänner Bob och Darlene. Tycker så synd om dem och saknar dem så otroligt mycket. Bob är 76 och har en del bakomliggande sjukdomar så han ska vara försiktig. Fuck Corona, säger jag bara! Puts väck nu. Jag har fått nog!

I veckan har det varit skolavslutning och jag tycker urbota synd om de som tog examen från high school. Liisas goda vän, Cole, är en av dem. Liisa var bjuden till prom av honom, men det ställdes ju in. Hon fick i alla fall tillbringa tid med honom igår hos hans familj och fira vilket var underbart, enligt Liisa.

Det finns så mycket att berätta. Konstigt egentligen för har det verkligen hänt något speciellt? Kanske inte. Det är nog mer att jag värdesätter de små sakerna här i livet nu. Reflekterar mera och njuter av stunden. Blivit ett med Gud? Njae, tror inte det. Det är nog bara läget som gör, i alla fall mig, mer känslig och ödmjuk. 

Idag lördag blir det hemmahäng. Sol och blå himmel. Kanske lite lortiga fingrar efter min oändliga ´jakt på ogräs.

Sophomore året till ända med ett annorlunda avslut. Nu väntar Junior year!


Grundskolan (som Liisa gick i en gång i tiden) hade parad runt vårt kvarter

Till och med Simpans brandkår tutade och körde med i paraden

Fina Cole som "tagit studenten" i denna underliga tid

Liisa ville inte köpa ett traditionellt kort. Hon ritade sitt eget på dessa tre artister som Cole älskar.

Nu börjar ett långt och härligt sommarlov!