Ja, det har varit ett himla åkande, fram och tillbaka till Paradiset. Nu är jag hemma i Simpan, men åker upp igen den 27 juni. Jobbar då några dagar därifrån för att sedan ta semester! Kan knappt bärga mig, för den här våren och försommaren har verkligen känt som en evighet. Liksom "endless".
Igår kväll satt Jonas och jag ute och snackade vid elden om hur märkligt allt varit och att vi fortfarande inte kan umgås normalt. Några av våra amerikanska vänner är skraja och håller sig inne ett tag till. Så som våra finaste vänner Bob och Darlene. Tycker så synd om dem och saknar dem så otroligt mycket. Bob är 76 och har en del bakomliggande sjukdomar så han ska vara försiktig. Fuck Corona, säger jag bara! Puts väck nu. Jag har fått nog!
I veckan har det varit skolavslutning och jag tycker urbota synd om de som tog examen från high school. Liisas goda vän, Cole, är en av dem. Liisa var bjuden till prom av honom, men det ställdes ju in. Hon fick i alla fall tillbringa tid med honom igår hos hans familj och fira vilket var underbart, enligt Liisa.
Det finns så mycket att berätta. Konstigt egentligen för har det verkligen hänt något speciellt? Kanske inte. Det är nog mer att jag värdesätter de små sakerna här i livet nu. Reflekterar mera och njuter av stunden. Blivit ett med Gud? Njae, tror inte det. Det är nog bara läget som gör, i alla fall mig, mer känslig och ödmjuk.
Idag lördag blir det hemmahäng. Sol och blå himmel. Kanske lite lortiga fingrar efter min oändliga ´jakt på ogräs.
 |
| Sophomore året till ända med ett annorlunda avslut. Nu väntar Junior year! |
3 kommentarer:
Verkligen konstig tid. Dessutom ser man att de som är hemma i Sverige lever nästan som vanligt vilket verkar så underligt när man här går med mask på och mycket är stängt. Vi har fortfarande inte träffad någon utanför familjen. IKEA öppnade igår så lite mer normalt fast med mask och plexiglas så klart.
Sonen var en av de som inte hade en vanlig graduation. Det blev fint ändå men sorgligt att mina föräldrar inte kunde komma så klart. En lång sommar utan Sverigeresa ligger framför oss.
Vad man kan göra beror ju nästan helt på vad som kommer vara öppet. Inte helt beredda på att åka till stranden eller bo på hotell än. Njut av sommarlovet.
Nej, jag tror inte folk lever som vanligt i Sverige. ALLS.
Iaf inte de jag känner.
Fattar inte varför så många tror att svenskar lever på som vanligt?
Jag känner ingen som gör det.
OK, vi har fler restriktioner här. Men, det är ju inte så att svennarna springer på som pre-corona precis.
THAT being said, FUCK this SHIT!!
SÅ trött på det, så less på allt.
OCH på hur hemskt det är. OCH att vi inte kan släppa fastän vi gått in Fas 2 här i Northern Virginia.
Det lär väl fortsätta så här.
JAG KOMMER INTE att få mina två månader i Sverige och Finland i sommar som jag brukar, och det KÄNNS ända in i själen.
USCH vad ont det gör. Jag vet knappt hur jag ska tackla en hel sommar här i US ... men det måste gå.
Vet inte heller när jag får träffa Karolina ...
Ingen vet.
OCH svårt att hyra hus är det, vi vill hyra ngnstans i en vecka. KÖRT, efter vad det verkar. Skulle vilja til OBX eller till ngn sjö.
DU har Paradiset, och det är underbart!!!
Kramar!!
PS.
ÅÅÅÅ vad jag gillar Liisas kort.
SÅÅÅÅ fint!
Skicka en kommentar