torsdag 28 oktober 2021

Att bli trakasserad

Gud så trött jag är. Så förbered er nu, alla mina miljoner läsare där ute, att detta blir ett dystert inlägg. 

Det är mycket nu.

I det finska språket används uttrycket "ei kahta ilman kolmatta" som är ungefär detsamma som "en olycka kommer sällan ensam". Men i finskan så är uttrycket mer om motgångar och att om du haft två motgångar redan, så kommer den tredje. Sitt lugnt i båten och vänta, typ. Olycka låter lite hårt på nåt sätt.

I alla fall så vet ni ju redan att Dino är gammal. Vår skrutthund, som går in på sitt fjortonde levnadsår. Det är gammalt. Han är halvblind, hör dåligt och är nyligen opererad för tumörer. Nej, vi har inte gjort biopsi. Det ändrar inget och just nu mår han bra men det har varit tufft ett tag. Svårt att se en så kär familjemedlem börjar tyna bort. Ja inte i storlek för han är lite korpulent och har alltid älskat mat. Så som husse kanske, hahahahaha! Han tynar bort i sin personlighet och är en gammal förvirrad man som har blöjor på natten. Älskade Dino.

Då hoppar vi in på nästa. Liisa hade en liten incident på skolgården och körde in i en annan bil. Och ni som bor här i Amerikatt, vet hur det kan se ut på en high school. Skolbussar, bilar, poliser, ungdomar som går med huvudet nedböjt, stirrandes i sina mobiler. Kaotiskt med andra ord. 

Skadorna på bilarna, inklusive vår, var inte stora. Hon körde i snigelfart men det blev lite trångt och olyckan var framme. Hon tog på sig hela skulden. Personen i den andra bilen var den 27-årige fotbolls coachen på skolan. Det skulle lösa sig. Trodde vi. Pappan till denna 27-åringen blev HELT GALEN! Han ringde på en gång och frågade hur vi ville lösa detta. Helst utan försäkringsbolagen inblandade. Say what? Hur han ville göra det sket vi i och kontaktade vår försäkringskille. Och det var ju som att hälla bensin och tända på. Försäkringskillen räknade ut, i detalj, hur mycket reparationen skulle kosta men den kalkylen gillade inte Pappan och dessutom skulle han ha pengar för värdeminskningen på bilen. Han hade gjort sin egen lilla uträkning. Go figure. 

Under en hel månad har han ringt, skickat sms, till vår försäkringskille, till Jonas och till mig. Värsta sms har jag fått. De med hot! Går inte in detaljer men de har varit tuffa. Jävligt tuffa. Kan bara säga att polisen är inblandad.

En lördagmorgon när jag vaknade, så läste jag ytterligare ett av hans raseri-sms och fick plötsligt svårt att andas. Kände att ett astmaanfall var på väg. Det blev helt enkelt för mycket och plötsligt var det ett faktum. Astma from hell. Mina hjärtproblem blev ju inte bättre och till slut var det slut på luft och trycket på bröstet oumbärligt. Det blev ambulansfärd till akuten, syrgas, nitroglycerin och hela köret. Ja, jag överlevde för annars skulle ni ju inte kunna läsa detta. Smart uttalande Taina. Very smart.

Well, jag är igång igen. Huvudet upp och fötterna ned. 


En trött Dino efter operationen

Slänger in lite feel good bilder också

Det ser ut som om spöket skitit på sig. Kanske hen blev rädd för ett annat spöke? Just FYI, det är löv, hahahaha!


Detta var bara en del av eländet. Bröstkorgen var uppkopplad till EKG och syrgasmasken var nära till hands. Kul lördagsaktivitet. Eller inte.

söndag 10 oktober 2021

Phew, jag gjorde det

Äntligen kan jag pusta ut. I alla fall för min egen del, för det finns en massa andra saker som hänger över mig. Sånt som skulle ha behövt vara klart igår, typ. Men nu kan jag bocka av en sak i alla fall. 

I veckan var det ett stort "Supplier Forum" inom flygindustrin, där en ny standard diskuterades. Jag vet, låter inte så exalterande för de flesta kanske, men JAG tycker det är väldigt intressant eftersom jag jobbar med "sånt". Att säkerställa att det finns regelverk innan vi levererar detaljer till flygmotorer bör vara i allas intresse att det finns. 

I alla fall så var jag en av presentatörerna och det var knappt 600 deltagare, world wide. Kameran var på så jag var ju tvungen att visa mitt fejs. Och med det så ville jag ju se respektabel ut. Inga blåbär mellan tänderna. Välkammat hår. Byta ut myskläder till något mer snyggt. Åtminstone upptill. Kunde ju ha suttit med rumpan bar om jag ville men det hade ju känts märkligt om ni frågar mig. 

Innan presentationen hade jag givetvis övat på min presentation. Det gör jag alltid och har mina "que cards" redo. Vill ju att det ska flyta på. Samtidigt som jag presenterade såg jag på chatten att det kom frågor. Försökte inte stirra mig blind på dem utan fortsätta tills jag var klar. Vi hade en Q&A i slutet. När jag var klar presenterade jag nästa talare och det kändes nästan som en förlossning. Befrielse.

Annars då? Jo, Liisa har tyvärr fått ett nytt skov av feber. Nu en hel vecka och den vill inte försvinna. Sist varade den i 5 veckor och de kan inte hitta orsaken till varför hon får dessa långvariga febertoppar. Vi har varit inne en gång och uteslutit Covid. Än en gång. Orkar liksom inte gå igenom ytterligare miljoner läkarbesök. 

Inte nog med att Liisa är sjuk, så har Dino börjat få lite problem med knölar. Han ska in på operation den 15e. Han är ju gammal så jag är nervös. På nätterna har vi blöja på honom. Av någon anledning tycks han tycka det är skönt. Viftar på svansen när jag sätter på den. Blöjfetisch kanske? Hahahahaha! Nä, skulle inte tro det. Han är ju kastrerad för hundra år sedan.

Idag söndag ska jag fortsätta greja lite ute i trädgården, fixa Halloweendekorationer. Hepp!

Tränar på att le inför presentationen. Moget?

Tänderna var borstade och dessutom hade jag kört white strips. 

Nu börjar det bli läskigt hos Olssons

Den här häxans ansikte lyses upp av en lampa som jag tryckt ned i marken.


söndag 3 oktober 2021

Men vänta nu

Sa Liisa homecoming weekend? Det såg då verkligen inte ut som det. Var är alla vackra klänningar och pojkar i kostym? Pyjamasbyxor? Really? Nu ska jag väl inte klaga, för det blev ju trots allt en homecoming, även om den hölls utomhus. Och ni vet ju säkert anledningen till det. DEN DÄR FÖRBANNADE PANDEMIN!

Helgen började med den sedvanliga fotbollsmatchen. Amerikansk fotboll alltså och Liisa spelar ju saxofon i bandet som spelar på alla hemmamatcher. Igår lördag, var det "Homecoming Dance" och i år blev det billigt. Jävligt billigt. Liisa köpte en cowboyhatt i guld på Party City för typ 5 dollar, tog en gammal tisha och målade på den en massa krumelurer som jag inte begrep mig på och till sist drog hon på sig ett pyjamasbyxor. Japp, ni läste rätt. 

Jag börjar bli för gammal.

Vi däremot, Jonas och jag, hängde med våra fina vänner Bob och Darlene och firade Darlenes födelsedag. Jättetrevligt. Och sent. Och mycket vin. 

Ikväll ska jag ta itu med lite pappersarbete. Alltid lika kul. Eller inte.

Liisa i skolans färger

Homecoming girls


Kolla PYJAMASBYXORNA!!!

Men de är söta ihop

Vi hade det bra på födelsedagsmiddagen