torsdag 30 september 2021

Det har börjat

Japp, vi har varit iväg till ett universitet. Bara för att uppleva atmosfären. Just detta universitet, Boston University, är alldeles för dyrt om ni frågar mig, närmare sagt $77 000. Per år! WTF, kan man ju fråga? Är böckerna guldpläderade? Är professorerna som Brad Pitt och George Clooney? Sviter istället för dubbelrum med en annan svettig och finnig tonåring? Ja, jag bara undrar.

I alla fall så har vi tur att Liisa har en god vän som studerar där och som tog sig tid att ge oss en rundtur. Där ljög jag. Jag fick nämligen inte vara med på rundturen, de ville gå själva. Fine. Lite sur var jag men det gick över. Huvudsaken Liisa fick uppleva miljön och träffa sin fd skidkompis. 

Om hon gillade skolan? Go figure. Dessutom är ju Boston är underbar stad som har allt!

Vi har skaffat en sk "advisor" som går igenom hela denna ansökningsprocess med oss. Vi har liksom inte tid att sätta oss in i allt som krävs. Det enda som inte efterfrågas är skostorleken, typ. Men det är lite kul samtidigt, måste jag ändå erkänna. Lite pirrigt så där.

I all denna stress så har jag tagit på mig ett liiiiite större uppdrag som jag kommer att berätta om senare. Nervös? Tacka fan för det! På fredag har jag en sk "practice session" för att avgöra om jag är redo. Och mina naglar är ett minne blott tack vare detta.

Imorgon är det fredag och Gud så skönt! Har varit sjuk i veckan med feber, halsont, huvudvärk OCH ont i öronen, så där som man hade när man var barn. Kunde inte koncentrera mig pga värken. Känns bättre idag. Nej, jag har inte testat mig. För COVID alltså. Funderade på att skaffa ett sånt där hemma test. Vet inte hur bra de är dock. Ska kolla och återkomma. Nu åter till jobbet. Men först lite bilder från trippen. Hepp!















tisdag 14 september 2021

Funderingar över framtiden

Som jag skrev tidigare har ju loppet om att söka till universitet startat. För Liisa alltså. Och då kommer ju frågan om vad vi ska hitta på. Stanna kvar i Simpan? Flytta? Jobba till 65? 

Många som vi känner och som blivit "empty nesters" flyttar till något mindre, hittar på något nytt och byter karriär, och en del stannar och fortsätter med det de har gjort de senaste åren. Jag tycker detta är svårt.

Flytta tillbaka till Sverige finns inte i planerna nu, men visst saknar jag att vara nära Albert, Isabella och barnbarnen samt pappa såklart. Pandemi-helvetet har ju inte gjort det smidigt heller. Å andra sidan vill vi inte vara alltför långt ifrån Liisa. Hon är ju yngst. 

Jobbet då? Jo då, det rullar på. Men jag jobbar alldeles förr långa dagar och det blir liksom aldrig lugnare. Snarare tvärtom. Vi har verkligen drabbats hårt inom flygindustrin med mycket neddragningar och de som är kvar har fått dra tunga lass. Ska jag hålla på så här till 65? Orkar hjärtat och hjärnan? 

I mina lediga stunder reflekterar jag mycket över livet. Dödstädar, småplanerar och drömmer. Inget har ramlat på plats än. Känns som om vi ska igenom den här turbulensen med Liisa först. 

De jag saknar just nu...

Albert (i Göteborg i augusti)

Isabella med barnen (Maximilian på denna bild)

Lilla pappsen vars 80-års dag jag så hade velat fira tillsammans med honom


lördag 11 september 2021

Är sommaren slut nu?

 Då har vi gått in i september och jag fattar inte vart sommaren tog vägen? Det är liksom en fis i universum. Knappt så du har hunnit med allt och speciellt inte att reflektera. Mina planer på att läsa, ta det lugnt, leva i nuet. HA! Från det att jag slår upp mina ögon så börjar hjärnan snurra, benen sprattla, armarna vifta och käften glappa. Försöker tända ljus medan jag dricker mitt kaffe och komma in i en sorts lugn. Skämt om ni frågar mig. Det MÅ se lugnt och fridfullt ut men inombords sprakar det av liv som måste levas NU! 

Well, well, nu är vi här och nu börjar de sista sidorna i kapitlet om Liisas skolgång. Hon har alltså startat sitt sista år på high school! Gissa om hon är taggad? Och samtidigt väldigt nervös. Det skrivs "essays", intervjuer planeras, universitet och colleges studeras och en framtid börjar ta form. 

En annan sak som ingår i detta kapitel är Dino, som nu påbörjat sitt 14:e år och det märks. Han har tyvärr flera tumörer och ska genomgå en operation i oktober. Han hör dåligt och ser inte så bra längre. Vill bara stanna tiden. Vår älskade Dino.

Annars så har vi, i alla fall jag, tillbringat mycket tid i Paradiset. Jag har ju förmånen att jobba därifrån.

Nu kör vi igång hösten! Hänger ni med, ni alla mina miljoner läsare? Men vi tar några random bilder här.


           Liisa The senior!


Maximilian har blivit en 2-åring. En trotsig sådan, hahahaha!


Och den här godbiten är 4 månader. Fina Adrian.


Inte vårt hus, men en underbar båttur i Thousand Islands


Gubben och Ronja Rövardotter (jag)


En som njuter i Paradiset

En leksak till. En rök som Jonas fick i födelsedagspresent.


Fest hos Olssons i Paradiset