måndag 22 november 2010

Diwali med Bollywood musik

Hå hå, då är jag slut som artist igen då. Helgerna är till för att ta igen sig efter en arbetsvecka, men så händer alltid något roligt. Något som det inte går att tacka nej till. Det var nämligen dags för Diwalifest hos våra goda vänner i Avon, CT. Alltid lika kul och massor av god mat. Och dryck. Den sistnämnda kan det bli lite för mycket av ibland. Så mycket att fotsulorna blir smått runda istället för platta. Det är smällar man får ta.

Det är Thanksgiving på torsdag och jag har bara två arbetsdagar denna vecka. På onsdag drar vi till Key West, Florida!

Lite bilder från festen får jag kanske bjuda på?

Tre söta flickor som stormtrivdes på festen.

Mat, mat, mat.

Populär samlingsplats såklart!

Värdparet.

Två vackra indiskor i sina saris.

Fler vackra indiskor.

EN vacker indiska, en glad amerikan och en sprallig finska!

Pokerspel!

Det var ju trots allt Diwali, dvs light festival.

Och så kom bollywoodmusiken igång!

We like to party!

We too!

Det är sådant här man inte ska ägna sig åt om man vill undvika runda fötter...

fredag 19 november 2010

Inget fredagstema...

...blir det idag. Sorry Musikanta, som står för ämnet "Ett möte jag aldrig glömmer" idag. Men jag tycker att alla läsare kollar in hennes blogg och vidare till andra fredagsbloggare. Superkul läsning. Alltid!

Vi är mer än halvvägs in i november, men ingen snö, däremot JUL överallt Det spelas julmusik och tomten ränner runt i köpcentran och verkar redan en månad innan jul vara något yr och svettig i sin något överdrivna tomtedräkt. Det kommer att lukta pungsvett vid jul om han inte lugnar ner sig lite. Hyllorna då, de dinglar av julsaker och julgodis. Inte mig emot för jag ÄLSKAR julen. Det var mammas bästa högtid och hon började alltid i tid med alla förberedelser Det bakades, det städades och fejades. Om jag gör detsamma? HA! Jag pyntar och ställer fram så många julsaker som möjligt så skiten i hörnen inte ska synas...Jag har ett bekymmer dock och det är att jag knappt kan gå in i en affär utan att köpa en julsak. Tankarna (och ursäkten) är "Sådana här julprydnader har de säkert inte i Sverige, eller var vi nu hamnar framöver, så det är lika bra att köpa på sig nu". Typ.

Som om vi inte har nog med prylar i vår redan överdrivet stora julgran a la American style.

Skålar har jag också. Men inte inte med dessa tjockisar. Här i ska det läggas nötter och russin.

Den här var väl fin? Självklart tror jag på tomten!

Kassörskan höll på att prata sönder mina trumhinnor när hon såg den här!

Sedan kommer årets panik. Julklappar! Önskelistor med pennfodral, träklossar, strumpor och läppglans har idag blivit Ipad, märkeskläder (pluralis), laptop, dyrbara smycken och varför inte en bil, klämmer vissa in med! GAAAH! Tror de tomten vunnit på lotto???

Skolfoton brukar vara en trevlig julklapp. Till mor-och farföräldrar. Men skulle barnen uppskatta om jag fotade mig själv och gav dem det i julklapp?? Njae, skulle inte tro det.

Liisa år 2010

Bella år 2010.

Taina 2010. Ja jag vet, de kunde ha redigerat bilden lite och "skalat" av tricepsen som befann sig i vila under fotograferingen...

Happy Friday!

torsdag 18 november 2010

Torka eller motivation eller tid?

Vad beror det på att jag skriver så sällan? Ibland blir det ett par dagars uppehåll mellan inläggen. Tidigare hade jag "flytet". Ni vet när man hinner med allt och är så där supereffektiv och allt går som på räls. På väg från punkt A till B så hinner jag plocka, ställa iordning, fylla i almanackan, mata barn, fylla hundskålen med mat, prata (konstant), hänga tvätt för att slutligen komma till målet. Tittar jag på Jonas, går han raka spåret till B utan att passera GÅ typ. Det är som om han är koncentrerad på att gå. Höger, vänster, höger, vänster. Det är kanske sånt de lär sig i lumpen?

Hur är det med min effektivitet just nu? RÖRIG! Inte på något negativt sätt utan bara allmänt kaos i mitt sinne. Det har blivit så mycket kaos så jag "tror" att jag gjort vissa saker som jag i själva verket inte gjort. Och igår var det en sådan dag. Jag ljög för min sjukgymnast. Men jag såg att Bill inte trodde på mig. Jag påstod att jag hade gjort alla övningar minst 3 ggr om dagen. Dagens stora BULLSHIT! Jag ska vara glad om jag gjort det en gång om dagen. Om det ens ibland. "Strange", sa Bill och undrade varför axeln verkade vara något sämre igen. Smällar jag tar och ser allmänt blond-och-fånig-ut. Men utan boobies. Ja inte helt dock...

Den hektiska dagen igår började redan 3.30 på morgonen eftersom jag hade ett möte inplanerat med européer. Det var väl ok, men trött som ett as på eftermiddagen och jag skulle givetvis inte ha åkt och handlat på lunchen i det sinnestillståndet för plötsligt fanns de där. Samma sak i år igen inför Thanksgiving. TURKEYS TO ALL FAMILIES! Ja, de vill alltså att jag ska donera en kalkon. Eller annan mat. Det är ok men hur i helvete vet de om jag inte redan gjort det??? Jag HAR nämligen donerat mat redan och precis som förra året känner jag mig jagad. Skulle inte förvåna mig om det kommer en jäkel utklädd som kalkon mitt framför nyllet på mig. Men då blir det nog synd om "kalkonens nylle" kan jag lova!

Dags att käka frulle och jobba.

Hepp!

måndag 15 november 2010

Vad ska hon syssla med egentligen?

Här i skolorna satsas det stenhårt på sport i alla dess former. Det finns hur mycket som helst att välja mellan och många barn stannar kvar efter skolan och drömmer om en idrottskarriär. Tonårsdottern, som jag från och med nu kommer att kalla vid hennes smeknamn, Bella, sysslade med "ball room dancing" ett tag. Men det var inte "häftigt" nog och skippade det efter ett tag. Hon gick över till hästsport. Nu står ju inte skolan för den här typen av sport. Ja hur fan skulle det se ut om eleverna kom släpandes på hästar för att de har en ridlektion efter skolan? Det är ju inte som att bära en lacrossepinne/pryttel eller vad de nu kallas för. Varför skulle jag referera till just den sporten när jag inte ens vet vad sakerna de håller i, heter??? I vilket fall som helst, så är ridning Bellas grej.

Minstingen då, som från och med nu kommer att nämnas vid hennes riktiga namn, Liisa (fattar inte varför jag började kalla dem för Minsting och Tonårsdottern, men det var väl en sådan där bloggfluga av något slag), hon provar på ALLT! Och mer vill hon testa. Jag försöker se till att det bara blir en, max två saker. Hon har energi så det räcker och blir över. Egentligen skulle hon behöva en sport för pratkvarnar för där skulle hon kunna råffa åt sig många bra placeringar. Äpplet faller inte långt från trädet.

Liisa har provat balett ett tag nu och jag vet inte om det är för att jag tycker det är så fint med dans. Har börjat inse att hon är inte den där graciösa typen precis.

Jag vet inte riktigt vad hon gör här men graciöst är det inte. Minspel är ju superkul att syssla med samtidigt. Ser ut som om hon lagt in en stor prilla i underläppen.

Blir lite skraj när jag ser att hon gillar de där dockorna på plan som killarna har när de tränar amerikansk fotboll. Vem vill att ens dotter ska vara grov, hårig och ha basröst?

Snart börjar vi med skridskor. Och sedan kommer ju skidsäsongen igång. Karate ville hon också prova. Lite simning på det. Dags för mamma Taina att säga ifrån kanske? Eller går det att överföra en del av den här energin (och viljan) på storasyster?

söndag 14 november 2010

Bloggträff med buskprat

Varje gång blir jag lika fascinerad. Fascinerad över dessa bloggträffar, där jag möter helt nya människor. Ja inte helt nya då rå, men IRL så att säga. Vi följer varandra ganska noga och vet redan en hel del om varandra. Men att det "klickar" så enkelt är ju bara så härligt! Gårdagens bloggträff i New York med Saltis, Petra, KalasLotta, Anki och Gringo blev en fantastisk träff!

Jaha, vad pratar "främmande" människor med varandra om egentligen? Vi har ju några gemensamma nämnare så som svenska (ja ja finska) kvinnor som befinner sig i det stora landet Amerikat och som diggar att blogga. Precis som i alla nya konstellationer så försöker vi hitta vår roll. Tittar och konstarerar att det ÄR ju faktiskt söta Anki som sitter där med en liten kula på magen, läckra KalasLotta som alltid tycks le och gillar sin IPHONE, fina Petra, den otroligt duktiga kost-och träningsmänniskan som strålar av hälsan själv, lugna Gringo med sin spännande bakgrund som levt som utlandssvenska i flera länder och så vår allas härliga Saltis såklart, som bor och lever i den pulserande staden och som delar med sig av det mesta i hennes liv! I New York strålade solen och det var ca 17-18 grader varmt. Det gjorde ju inte saken sämre precis en dag som denna!

Förutom prat om buskar (näää det var inte Rhododendron som diskuterades kan jag säga) och tics hos våra män, så hann vi med en god brunch på Gustorganics där vi hälsades välkomna av ägarens fru. Ägaren själv gillar Sverige. Eller var det svenskor han menade??? Det blev också en promenad längs med High Line för att sedan avslutas på en bar med ett glas vin.

Nu kör vi bilder:

Vilken dag i NYC!

KalasLotta

Grrrrringo

Anki

Petra

Saltis

Här kan man ju fundera hur sociala vi var egentligen med tanke på alla mobiler i händerna...

Ett gäng svenska bloggare

High Line

Nä men, en buske? Ja i NYC ser man ALLT!

Kan det bli läckrare än så här?

Den här läskiga typen fick inte vara med.

Vi som hängde kvar lite längre. Och alla tycks ha "vridit" sig i rätt pose. Eller hur var det nu?

Najsigt avslut med De Tre Musketörerna.

Tusen tack tjejer för en kanondag i NYC! Nu ska buskarna trimmas. De riktiga alltså, dvs Rhododendron...

fredag 12 november 2010

Show & Tell: Upp och ner


Det ska gudarna veta att det är upp och ner i mitt liv. Tack för det temat, Musikanta.

På morgnarna måste jag kolla extra noga i spegeln så jag ser mig själv där, dvs ansiktet. Skulle jag inte göra det så står jag väl på huvudet och fötterna står rakt upp. Ibland svarar jag när någon frågar hur det är att "Huvudet uppåt och fötterna neråt, så det är nog ganska bra!"

Jobbet kräver mycket av min dyrbara tid nu och att dra iväg på tjänsteresa med ett tidigt morgonplan är inte att rekommendera. Inte ens för den morgonpigga. För visst är hjärnan något segare på morgonen innan rejäl frukost och det är becksvart ute? Steg upp 3.45 igår morse och en timme senare satt jag i taxin. Plötsligt fick jag en sådan där panikkänsla! Skorna kändes konstiga, udda på något vis. I baksätet var det mörkt och det hjälpte inte att jag nästintill stod upp och ned i bilen för att kolla om jag fått på mig omaka skor. Kan meddela att det har faktiskt hänt men nu hade jag inte tid att åka tillbaka för att byta. Bad den berömde taxichauffören, Bob, tända lyset. Han hade redan studerat i backspegeln och funderade vad jag höll på med och undrade sedan om jag tappat något. Typ förståndet. Men det sa han inte utan jag kunde bara läsa hans tankar. "Both are black so everything is ok" kläckte jag ur mig och en fågelholk uppenbarade sig i backspegeln. Jag orkade helt enkelt inte förklara.

Till Chicago kom jag. Hem kom jag. Nu är jag lite "sleten", men ska göra mig en god frukost och sedan köra järnet igen!

Happy Friday på er alla!

Psssst. Jag loooovar att bättra mig vad gäller svaren på kommentarerna.

tisdag 9 november 2010

Grattis till världens bästa syster!

Idag fyller min storasyster år och jag önskar så jag kunde vara där, på plats, och gratulera henne. I Malax, Finland närmare bestämt. Men nästa år ska det firas rejält med jättekalas har hon lovat och då ska jag vara på plats, var så säker på det!

Min fina syster!

Så var det tisdag igen då vi trycker in allt på en och samma dag. Idag kommer ekvationen vara svår att knäcka med jobb, träning, frissa, balett och skjutsa Tonårsdottern. På det lägger vi till de vanliga göromålen som matlagning och undanplockning och ut-och-kissa-hunden-rundor. Hade dessutom planer på att sy gardiner till köket. För det första vet jag inte riktigt hur jag tänkte där och för det andra är jag kass på att sy. Men jag har ju köpt en symaskin här och bör nog använda den med tanke på min stora käft när den inhandlades. "Ja men det är såååå mycket billigare att köpa tyg och sy själv". Maken tyckte också det var en bra idé. Då i alla fall. Nu ligger det högar med tyg som jag snart skulle kunna klä in hela huset med. Gaaah! Men just idag skyller jag på att det är tisdag.

På torsdag drar jag till Chicago över dagen bara. Flyger tidigt på morgonen för att sedan komma hem sent på kvällen. Passar mig perfekt. Ska träffa "den där kollegan". Kollegan som gjorde Taina lite förbannad. Han som bad om förlåtelse på sina bara knän. Det kommer säkert att bli ett intressant möte. Jag är taggad ska ni veta. Innan mötet ska jag hinna med sjukgymnasten en vända till. Knaka och baka arm/axel. Den är så mycket bättre nu. Det återstår ett bekymmer och det är att jag nu fått problem med vänster arm!

Computer Dave levererade ett stycke dator igår och det var ju inte världens billigaste lagning precis. Men det är som han sa "You gave me a Volkswagen Jetta and I give you back a Rolls-Royce"! Det ni!! Hahahahaha!

Jag är fortfarande urusel på att svara på kommentarer. Tiden tycks vara knapp men jag ska ta itu med dem i helgen. Helgerna som annars tycks drabbats av tisdagssyndromet. Nu ser jag fram emot bloggträffen kommande lördag, Diwalifest nästa lördag och Key West lördagen där på!

Hepp!

måndag 8 november 2010

Vad är detta?

Förutom att det är måndag och att det är ljust när Tonårsdottern beger sig till skolbussen så ligger det plötsligt något vitt på backen! Det hade jag inte riktigt räknat med. Inte heller våra så annars duktiga meteorologer. Genast började tablån rulla på TV'n om vilka skolor/distrikt som skulle öppnas senare. De vill ju inte ta risken att någon kör av vägen pga halkan och på så vis bli stämda. Det var givetvis inte halt men det kunde ha varit halt så det är bättre att vara på den säkra sidan liksom. Suck.

Så här såg det alltså ut idag på morgonen. På med snökängor kanske?

Helgen bjöd annars på ett riktigt schysst höstväder. Gjord för löpning och trädgårdsarbete. Grannarna tycker att de här svenskarna är tokiga som krattar, när det finns rejäla lövblåsare. Det är vi kanske också, men det är en skön avkoppling. Och bra träning. Jag skulle kunna kratta i dagar utan att det märks för, som jag sagt tidigare, i Amerikat ska allt överdrivas.

Suck skulle jag kunna säga. Inte ett spår av krattning syntes. Men jag fick plocka fram den positiva andan och tänka " Jippii lite mer att kratta bara!"

En tripp till IKEA blev det i helgen och det var inte för att inhandla möbler utan mat på Swedish Food Market, som jag tycker blivit såååå mycket sämre i sitt utbud. Nu var jag ute efter skinkan till jul samt sill och kaviar. Sedan slank det ner ett par lådor Paradisaskar också. Ska försöka gömma dem ordentligt. Ja inte för de andra familjemedlemmarna, mer för mig själv. Jag är expert på att tro att jag ska komma ihåg det här "smarta gömstället" som till slut ger mig gråa hår och ett alldeles för högt blodtryck. Dessutom anklagar jag de andra för att ha flyttat på det.

På väg till IKEA åkte vi genom Hartford som vanligt. Himla kul att studera hus, tycker jag. Maken ser alltid lite konstigt på mig där jag sitter i bilen och klickar. Ska sanningen fram så är det inte husen utan om det skulle hända något just då jag knäpper!! Det händer ju så mycket smaskiga saker i Hartford. Men det behöver ju inte Maken veta. Att det är därför jag fotar alltså.

En superfin höstdag i Hartford.

Ägaren till den här vagnen har säkert gett sig ut på en höstpromenad.

Målet var alltså detta. Och att jag fotade det tyckte Maken var helt obegripligt. "Meh, det är ju IKEA och inte ett IKEA var som helst utan i Amerikat!" Blev han imponerad? Nä...

Idag kommer Computer Dave. Han meddelade att han skulle dyka upp mellan 10 och 1. Bra, jag har ju absolut ingenting annat för mig, Dave. Jag ska sitta här och vänta på dig. I tre timmar. Computer Dave har nämligen varit här och tagit med sig vår (Makens) stationära dator och fört den till "Computer hospital" som han själv kallade det för. Med ett asflabb. Varför vi har kvar den här klumpen till segmaskin begriper jag inte, men om vi kan spara en dollar eller två genom att laga den 1000-åriga manicken, istället för att köpa en ny, så blir Maken nöjd. Böneräknaren ni vet. Computer Dave sa också att det lönar sig alltid att kolla de gamla datorerna först. Vi får väl se när han ber mig skriva checken hur stor besparingen blev. Vi vill ju att den ska fungera och vara fri från virus. Dave berättade även för mig att just nu pågår krig på tre ställen; Afghanistan, Irak och internet. Och den sistnämnda var han expert på så det var ju tur att jag ringde honom då. De kan då marknadsföra sig, de här amrisarna.

När hantverkaren är framme så lämnar de gärna ett avtryck på ens tomt, så nu vet ALLA på vår gata att vi anlitat Computer Dave.

Tills lut vill jag bara säga att jag varit urusel på att svara på kommentarer. Har liksom kommit av mig där. Totalt....sorry.

Nu arbete och i veckan blir det en tripp till Chicago.

fredag 5 november 2010

Show & Tell : Bara en slump eller?

Jaha, vad ska det här föreställa? Är det bara en slump att just idag ska jag ha en jävla massa munsår. Just idag då det är Show & Tell och Musikanta har valt temat "Bara en slump eller". De här munsåren gör så ont så jag knappt kan prata. "Ja men skriva kan du väl", säger säkert någon smart jävel där ute. Nä, för när jag ser ut på det här sättet så går det knappt att äta heller. Och har man inte ätit så finns inte mycket tankeverksamhet i min annars så aktiva hjärna. Nu menar jag inte att den är aktiv och löser en massa elementära integralfunktioner av andra graden utan den kan i vanliga fall knåpa ihop något.

Förr tillbaka brukade jag ha ett munsår. Men nu har jag TRE! Det måste bero på att vi är i Amerikat för här ska ju ALLT överdrivas. Eller är det bara en slump?

Nu struntar jag i det här. VÄNTA!!! En bild ska ni ju få också för det är ju ändå show and tell. Håll i hatten för här kommer äckel-Taina!

Det är INTE tandkräm, grädde eller glass. Kolijoxsalva är vad det är!

torsdag 4 november 2010

Fattar inte riktigt

Det blir mycket gymsnack nu, men så tillbringar jag en hel del tid där också. Det som förvånar mig och som jag har svårt att riktigt fatta är hur amrisarna beter sig i omklädningsrummet. Jag använder omklädningsrummet för att inte behöva stå naken ute i foajén och visa upp mig för hela världen. När jag kommer in i damernas så byter jag om där och då. Men vad gör de andra? Jo de kliver in i små andra utrymmen och låser dörren efter sig och kommer sedan ut ombytta och klara. Där står en annan med pattarna i vädret och funderar vem som gör fel här! Ska jag dessutom ha barnen med mig så förväntar sig en del att jag ska använda Family Room. Vad är de rädda för? Att Minstingen ska titta och påpeka att sådana där har min mamma med. Maken får inte ens ta med sig Minstingen in till herrarnas. Jag fattar inte detta. Aldrig någonsin kommer jag att begripa det här varför vi inte öppet kan byta om i ett omklädningsrum? Är de rädda för att jag ska köra rattdansen så kan de vara lugna på den fronten. De fladdrar så fint utan dans kan jag meddela.

Idag är det inte bara jag som inte fattar saker och ting. Även de ansvariga för valet till guvernör här i Connecticut tycks inte förstå sig på vissa saker så som matte. Vi har ju i och för sig sett hur långt ner på listan USA ligger vad gäller matematikkunskaper jämfört med andra länder. Men att de inte ska kunna räkna ut antal röster är väl ändå att ta i, eller? Både republikanen Foley som demokraten Malloy har tagit ut segern som Connecticuts guvernör. Den ena säger att han vann med 1,5 % och den andra med 8100 röster. Imorgon ska vi visst få veta det riktiga svaret, dvs facit. Det är ju som under skoltiden där eleverna jämför sina svar och väntar på att fröken har rättat proven och visar sedan det rätta svaret. Jag undrar hur gamla de där guvernörskandidaterna med sina polare är egentligen?

onsdag 3 november 2010

Snart jul?

Precis när Halloweenfirandet är över så börjar vi "stressa" inför kommande helger så som julen och nyår. Oj vad jag ser fram emot det! Inte stressen för den finns där alltid. Den har liksom bosatt sig i min kropp och knopp. Så länge jag är någorlunda sams med den så funkar det.

Igår när jag var inne på CVS, som är en blandning av vad-du-inte-hittar-på-andra-affärer-hittar-du-här, så dinglade det av julsaker. Överallt. Jag har anat att de varit på antågande i ett par veckor nu, men igår, då fanns det hur mycket som helst. De måste ju jobba som små svin under nätterna för att plocka fram allt! Nu tog jag inga bilder för jag gick bara omkring och gapade.

Julen blir speciell i år med för då kommer vi att vara samlade igen. Hela familjen. Sonen har precis i dagarna beställt sina flygbiljetter och kommer hem!

tisdag 2 november 2010

Det här med gym

Gud så vi (läs Maken) strulat med medlemskap i gym. Vi var medlemmar i ett gym som ligger i Avon (ca 1 mil från oss) och där var jag en flitig besökare och gick på alla möjliga pass, använde löpbanden och poolen och STORMtrivdes. Plötsligt fick Maken höra från grannarna att det ligger ett gym närmare, vilket jag redan visste. Det låg nära och det var ju SÅ billigt! Bling, bling i huvudet på Maken alias Böneräknaren. I maj sa vi upp medlemskapet i Avon och började på det nya vilket var en katastrof från början. I alla fall för mig! Jag saknade mina pass, mina fina vänner och framförallt atmosfären på det gamla gymmet. Jag gav det nya gymmet en chans, det gjorde jag, men ju mer tid jag tillbringade där desto svårare blev det. Det var inte jag. Och passen var urtråkiga och trånga. Poolen provade jag aldrig. Tilltalade mig inte alls. Badvakter överallt, som säkert skulle hoppa i snabbt om de såg mig löpträna i bassängen och då tro att jag inte kunde simma. Jag fick nog!

I fredags var jag "gäst" på gamla gymmet och deltog på ett efterlängtat Groove-pass och OMG, säger jag bara. Himmelrike och svetten sprutade precis som den ska vid ett bra pass. Redan då bestämde jag mig för att det är här jag hör hemma. Bokade ett möte med personalen för att diskutera en bra (och prisvärd) familjeplan. Till det mötet kliver HON fram! Den vandrande reklampelaren för gymmet, som kan få Jillian Michaels att blekna. Plötsligt stod hon där med ett bländande leende, perfekt kropp och trevlig dessutom. Vem skriver inte under ett kontrakt då? "Så kommer jag också att se ut om jag blir medlem här" var min tanke. Vad Maken tänkte på vill jag inte veta. Jag är glad att vi blev medlemmar i alla fall och nu är vintern räddad! Redan igår drog jag dit med flickorna efter jobbet. Tonårsdottern och jag tränade medan Minstingen var i "barnrummet". Därefter badade vi i poolen. Allt återställt och tisdagarna och fredagarna med Groove är inbokade. Zumba på onsdagar och ibland lördagar. Däremellan ska löpning och lite annat smått och gott klämmas in. Nu ska det skakas rumpa igen!

Här är de superduperduktiga instruktörerna Linda och Aimee till höger. Till vänster står min goda vän Karen som fick gästspela på scen. GG står för Group Groove.

Eftersom det var lansering av ett nytt program bjöds det på snacks. Och vin ;)

Tack Karen för att du bjöd in mig som gäst och inledde det första steget till det nya medlemsskapet.

Jag är lycklig :D