torsdag 28 april 2011

Bara lite bilder...

Liisa och en ny vän, Kelly.

Vad säger man?

En vanlig turist i lobbyn...

Ungdomarna slappar. What's new?

Pannkaksfrukost vid poolen.
Nöjda turister!

Hoppsan! Vilken snygg pose, eller? När man inte har D-kupa får man puta lite extra.

Sånt här har de tid med. Ungdomarna...

Syskonkärlek.

Finurliga Liisa hämtade varsin drink till sin kompis och sig själv.

En tidig morgon.

Från vår balkong. Just det, baren fick jag med på bild också...

Champagne på vår bröllopsdag!

Jahapp, nu har hon släpat ut en solstol i vattnet och intar sin andra drink.

En av aktiviteterna!

Men höjdpunkten för vissa var nog detta...


torsdag 14 april 2011

Nähä, nu blir det paus här på bloggen

Tiden räcker inte riktigt till och då måste något tas bort. I mitt fall blir det bloggen. Jag tar en paus nu och när andan faller på och tiden tillåter, så kommer jag tillbaka.

På lördag bär det iväg till Jamaica. Nice. Och ja, jag fick jobbet men har inte sagt bu eller bä än...

tisdag 12 april 2011

Hur mycket får plats i en dröm egentligen?

Träningsbloggar

Jag kan inte sluta läsa alla dessa underbara träningsbloggar. Det finns en uppsjö av dem såklart, men några fascinerar mig mer än andra. Speciellt personen bakom bloggen. Hur de lyckas förmedla den underbara känslan av att träna. Hur de tacklas med motgångar och visar sig vara mänskliga när jag trott att de varit övermänskliga. När jag själv haft en dip och sedan får sådan kick av att läsa och sedan kasta mig själv in i träningen. Prisa träningsbloggar!

Själv då? Jag skriver ingen träningsdagbok. Jag skriver inte så mycket om mina mål eller hur mycket jag ska träna den här veckan. Jag skjuter från höften helt enkelt. Bra eller dåligt? Men sådan är jag när det kommer till träning. Med åren har jag lärt mig att träna är ett måste för mig för att må bra. Det handlar om löpning, tuffa cardiopass på gymmet, Zumba och ytterst lite styrka. Den sistnämnda VET jag att jag måste öka på. Men det finns ett inre motstånd i mig som bara inte får ändan ur vagnen och köra styrketräning.

När jag tränar så tränar jag. Det är inga halvmesyr. Jag kan inte förstå att en del tycker att de sk tuffa passen på gymmet inte är tuffa. Eller jo, jag förstår, för jag ser med egna ögon att de har gått dit för att fejka. De säger att de tränar, men i själva verket hade de fått ut lika mycket genom att klia sig i arselet.

Vilka träningsbloggar läser jag då?

Ingmarie, som älskar att springa, inte bara på torra land utan även i vattnet. Ja, ni läste rätt. Hon kör en hel del vattenlöpning som är otroligt skonsamt för kroppen men tuffa pass. Om man kör som Ingmarie vill säga. Dryga timmen. Och inte nog med det, hon kör det i kombination med vanlig löpning. Ingmarie vars fötter krånglar, men som ändå springer. Nu ska ni inte tro hon är en vanlig motionär, hon är elitlöpare och en duktig sådan. Sist vann hon ett terräng DM och ska ta sig an terräng SM i helgen. Till hösten väntar New York maran för henne. Superkvinnan!

Sedan har vi MarathonMia. Ultralöparen. Det ni! Här räcker inte några fjuttiga maror utan flera maror. I ett lopp!!! OMG, säger jag bara, varje gång jag läst hur hon överhuvudtaget kommit på en sådan tanke att ge sig in i ett lopp på 160 km. Ni läste rätt. Ett Hundra Sextio KILOMETER! Det senaste loppet fick hon besvär med lungorna och bröt efter 12 mil. Och var missnöjd. 120 km och hon deppade. Men bara en kort stund för nu är hon tillbaka och envis som hon är så lämnar hon detta snabbt bakom sig och tutar och kör igen. Vad som fascinerar mig med Mia är att hon gått från att ha varit smått överviktig och rökare till att bli en av Sveriges bästa kvinnliga ultralöpare. Och hon är inte purung.

Sedan finns det givetvis fler träningsbloggar jag följer, men de här två "damerna" följer jag regelbundet och de inspirerar mig till min träning. Kanske det blir ett ultralopp för mig någongång? Who knows...

måndag 11 april 2011

Bridal shower

Jaha, då har jag fått uppleva ytterligare någonting nytt i detta land - Bridal shower. Jag vet inte om vi har något motsvarande i Sverige/Finland, för det handlar inte om möhippa, om det nu är någon som tror det. Ett amerikanskt fenomen som jag personligen tycker är himla trevligt. Det hela går ut på att den blivande bruden får lite "hjälp i starten" i sitt nya liv. Det är gåvor i form av småsaker eller en slant. Ofta har bruden ett sk bridal shower registery, vilket betyder att hon i förväg har kollat in vad hon vill ha och vad hon behöver genom att lista upp saker i olika affärer/butiker. Affärerna tillhandahåller då en specifik lista för just denna blivande brud och säkerställer att inga dublettinköp sker. Smart, men kanske lite opersonligt. Det gäller samma sak när de gifter sig. Då har brudparet gemensamt listat upp sig hos olika affärer/butiker.

Nu var det inte så i det här faller. A hade nämligen inget "registery" vilket lämnade ödet i våra händer. Själv köpte jag (glömde fota, aaaaaah) en fin presentlåda, som jag fyllde med diverse härliga spaprodukter. Det uppskattade hon väldeliga bland alla kastruller, kökshandukar och träslevar som hon annars fick.

Eftersom Jonas drog iväg till Europa och Bella var, ja var var hon egentligen, inte hemma i alla fall, så fick Liisa följa med mig till denna bridal shower. Hon var enda barnet förutom ett par tonåringar. Men det gick bra för hon fick små uppdrag hela tiden, bland annat att hjälpa den blivande bruden med att öppna paket!

Här är klanen som ordnade festen. Underbart gäng!

Vid presentöppningen fanns blivande tärnan med och antecknade vad A fick och från vem. Viktigt här eftersom det med största sannolikhet kommer ett tackkort som innehåller tack för den specifika gåvan.

A med sin farmor (till vänster) och mormor. Farmodern är 80 bast! Hon tjoade som en fjortis! Vilken kvinna!

A med sina gäster. Hon strålade ikapp med solen denna dag!

Under dagen serverades mat, snacks, dricka, efterrätter och givetvis CUP CAKES!

Och sist men inte minst ska den blivande bruden ta på sig den traditionella hatten, som tillverkats under tiden som hon öppnade paketen. Den är gjord av en papperstallrik och snörena från alla paket. Hoppas bara inte hon behöver ha den på huvudet när hon gifter sig...

Nu är det en månad kvar till bröllopet och vi kommer att deltaga endast under en av dessa 3 dagar. Jag missar således brudgummen när han kommer ridande på den vita hästen, som ska ske den första kvällen. Skämtade lite om det med brudens syster och hoppades på att han kan rida. Det visade sig att han har aldrig ridit och tar nu ridlektioner i elfte timmen! Vilken syn det skulle kunna vara där han kommer skumpandes på en häst. Det är väl meningen att det ska vara romantiskt? Well, well, vad gör man inte för kärleken så säg...

lördag 9 april 2011

En liten förklaring är på sin plats kanske

I förra inlägget lät det kanske som om vi sitter här och rullar tummarna och väntar på att företaget ska sköta allt åt oss. Nu är det givetvis inte så. Inte åkte vi ut som expats för inkomsten heller. Kanske det var fallet för expats för sisådär 20-30 år sedan. Hade det att göra med inkomst så skulle jag ha valt en annan linje, typ politiker eller nakenmodell. Nu har jag varken intresse (eller förutsättningar) för dessa två yrken.

Att åka utsom expats idag, innebär inte att allt serveras på en silverbricka. Du får minsann ta tag i massor av saker själv. Saker som var självklara i Sverige. Här var det allt från ta reda på hur sjukförsäkringar fungerar, skaffa bilar och körkort, fixa in barn i en ny skolmiljö, försöka begripa sig på hur samhället fungerar med allt vad det innebär. Det VAR tufft i början och företaget stod inte där och höll dig i handen. Inget vi förväntade oss heller. Mycket nyttig övning!

Det här med karriär. Åkte vi ut för att "göra karriär"? Min fråga är då, vad är karriär? För mig handlar allt om att få en skön balans här i livet. En balans mellan familj, jobb och mig själv. Lyckas jag med det så har jag gjort karriär.

Denna väntan och ovisshet som jag skrivit om flera gånger beror nu på att det finns flera bollar i luften. Exakt vad de består av, basunerar jag inte ut här på bloggen. Det är bollar som företaget kastat upp, bollar som vi själva kastat upp och så de där drömbollarna såklart, som alltid svävar där uppe. En efter en är på väg ner och då gäller det att se om det blir en bra balans.

Bara för att vi är 48 år betyder det inte att "det är över" eller att vi skulle vilja sluta söka nya äventyr. Både Jonas och jag är anpassningsbara och skulle vi få göra om det här så YES! De här åren i USA har givit oss så mycket i form av nya vänner, nya upplevelser, ny kultur och nytt språk för barnen. Ett minne för livet.

Nu en dusch efter morgonlöpningen och sedan ut att jaga present till "bride to be" som har sin bridal shower idag. Jonas drar till Europa idag. Det har lovats finfint väder i helgen.

Hepp!

torsdag 7 april 2011

Life is complicated even without bedbugs

Har vi fått bedbugs? Nä så kul eller äckligt är det inte, även om Liisa tycker det är lajbans att skoja om sådana saker. Blir hon uttråkad, vilket händer sällan, så hittar hon snabbt på något bus.

Liisa vet att både Bella och jag blir smått hysteriska (läs BAUTAhysteriska) när vi hör eller läser om bedbugs. Så fort jag kommer till ett hotell, river jag mer eller mindre ner hela sängen för att kolla om det finns små äckliga kryp som skulle kunna äta upp hela mig. Jag har innan ankomst också spanat in Bedbug registery, som finns på nätet. Snart tycks ju hela östkusten vara drabbad! Inte kul. Men Liisa tycks veta hur de ska hållas borta och här nedan följer hennes helt egna upptåg. Häng med:

Ahaaaaa!

Klicka på bilden så ser du vad hon har skrivit!

De kryper i sängen. Vissa större än andra...

...en del har tagit sig ner på mattan...

...och en blev en groda?

Pest eller kolera? Lite så känns det, för JAG VILL HA BESKED! Inte om jag har bedbugs utan vad som händer med oss i september. Denna ovisshet kommer snart att driva mig till vansinne. Blev varse om det ännu mer när jag läste Annas inlägg idag. Hon har ju inte knystat ett dugg om det och plötsligt vet HON vart de ska ta vägen. Kul för er, Anna. Men JAG DÅ??? Jag vill också skriva ett inlägg, så där käckt och säga; "Japp, nu är det klart." Avundsjuk? Jag? Tacka fan för det!

Men nu tröstar jag mig själv genom att tänka att vi, Jonas och jag, är så himla bra att alla rycker i oss och vill ha oss och därför kan de inte bestämma sig. Företaget alltså. Så är det nog.

Tänk positivt Taina! Positivt!

onsdag 6 april 2011

Skaffa ett liv

Just det! Nu består mitt mest av jobb, jobb och åter jobb. Satt uppe till halv ett, vaknade halv sex och det första jag gör är att kolla i Black Berryn och där kom det. MER jobb. Och allt ska helst vara klart igår. Och om inte det går, så ska det vara klart på fredag. Prompt! När jag skriver det här, är det inte för att skryta. Jag är själv allergisk när andra påpekar hur full almanackan är och att de är SÅ upptagna. Själv har jag hamnat här eftersom balansen är lite rubbad nu pga flera bollar i luften. Något, som inte går att skriva om här. Huvudet måste hållas kallt.

Känner efter och märker att det smakar unket i munnen när jag dricker kaffe. Borstade jag tänderna igår? Ingen idé att borsta dem nu i alla fall för då smakar kaffet ännu äckligare. Piip, piip hörs det från Black Berryn. Mera email. Europa har vaknat för länge sedan och de har filat på sina små mail som de bombarderar en annan med i denna arla morgonstund. Kom igen ni bara. Jag har inget annat för mig. Bara ett sjukt flickebarn som avbryter en sisådär tusen gånger i timmen.

Ett litet meddelande från en halvt hysterisk tysk som börjat tröttna på mig. Hahahaha, kan inte låta bli att skratta åt dennes svar på en av mina frågor. Men så är det ibland. Katten på råttan, råttan på repet. Undrar hur långt nere i kedjan jag ligger och vad det är för filur högst upp i den här näringskedjan?

Märks att jag är lite groggy. Ska få i mig frukost. Dra igång arbetet. Idag blir det ingen lunchjogg eftersom Liisa är sjuk. Träningen får vänta till kvällen.

Taina, get a life.

tisdag 5 april 2011

Sjukstuga

I det Olssonska huset råder sjukstuga. Liisa har dragit åt sig någon form av "bug" och i skrivande stund har det resulterat i en feber på 40 grader. Och vet ni vad? Hon pratar fortfarande!!! Tänk er själva in i det tillståndet. 40 grader i feber. Själv skulle jag känna mig som om jag hade ena foten i graven, typ. Men hon, hon ler och undrar om hon får åka till skolan! Feberyrsel?

Här ligger en flicka i 40-graders feber och LER! Dino håller utkik efter alla ekorrar där ute.

Det hela började i lördags, efter ett födelsedagskalas hon var på. Jag trodde hon hade förätit sig på cupcakes och grädde. Kalaset hölls nämligen i Cake Gypsy i Canton. De fick baka och dekorera sina egna tårtor och cup cakes. Kul, men sockerintaget måste ha varit rekordhögt, eftersom barnen som lämnades in där två timmar tidigare var som bortblåsta och i utbyte fick vi tillbaka ett gäng 7-åringar som befann sig på betydligt högre höjder än en annan. Mot kvällningen började således magen krångla med vulkanutbrott som följd. Hur mycket ryms det i ett barns kropp egentligen?

Igår, måndag, behöll hon det lilla hon fick i sig, men det måste finnas reserver undangömt i henne, för hon kan fortfarande hålla igång. Själv försökte jag jobba så gott det gick och klarade av telefonkonferenser utan att bli alltför mycket störd.

Några bilder från kalaset kanske:

Här väntar de så fint (?) i kön för att få dekorera cup cakes.

Bagarens egna cup cakes.

Mums, mums.

Och den här har Liisa dekorerat själv. Med hajar såklart!

Dusch och arbete väntar!