tisdag 24 februari 2015

Vad är det här egentligen?

Polar Vortex du kan dra dit pepparn växer! Jag har väl aldrig frusit så mycket som jag gjort denna vinter. Hörde nyss på nyheterna att februari 2015 är den kallaste månaden någonsin. Rekordkallt med andra ord. Jag vill inte ha en massa rekord! Jag vill ha LAGOM. Fattar ni det who ever ser till att skaka om den där snögloben vi tycks sitta i just nu.

Som jag nämnt tidigare så är husen här byggda som kojor. De är dåligt isolerade och fönstren ska vi inte ens nämna. Vi har två glasdörrar i köket ut mot altan. Draget från dessa går inte att beskriva i ord. Att sitta och äta frukost vid köksbordet kan jag bara glömma en dag som denna då det är minus 26 grader ute. Skeden fryser väl fast i handen...

Nu ska jag försöka ta mig ur alla tröjor och inlindade filtar, hoppa ut i snön och tvätta av mig och äta ett par iskuber till frukost. Hepp!



tisdag 17 februari 2015

En dag i New York City

Sportlov i två hela dagar för barnen i Simpan. Japp, två dagar. Måndag och tisdag. Detta ändrades för ett par år sedan då antalet snow days (skolorna stängda) blev för många och lika många dagar lades på i slutet av terminen. Barnen gick i skolan fram till 23 juni. Många gjorde uppror om att snart skulle  de stackars barnen få gå i skolan ända in i juli. Beslut togs då om att minska på antingen sportlovet eller vårlovet. Det blev det förstnämnda. Och ett nytt uppror. Blir vissa aldrig nöjda?

I år har vi 4 snow days och så som det ser ut nu kommer de att gå i skolan till den 15 juni. Det kan bli längre.

I alla fall så har jag tagit ledigt! Det ni! Men så jobbade jag i söndags. Lite. Det är inte klokt vad det jobbas i det här landet! Inte nog med mindre semester, så tenderar dagarna vara längre och de där luncherna och fikarasterna man en gång hade i Sverige kan man bara glömma. Läser bloggar där de hinner träna på lunchen. Det går inte här. Ja om man inte räknar ett par lyft med armarna i typ 1 minut då rå.

Igår, då bestämde vi oss, Liisa och jag, att vi skulle ta en tripp till NYC. Så fick det bli. Och kompisen Olivia följde med. Men ingen kamera. Bara min usla iPhone 4S och den är ju ingen höjdare på att ta bilder. Inte med mig som "knäppare" i alla fall. Ja, jag har faktiskt nyare iPhone, både iPhone 5S och iPhone 6, men de är jobbtelefoner och för att inte bli "hooked up" med jobb fick de stanna hemma. Och så minskade jag risken att tappa dem och allt det där ni vet.

Det blev en bra dag i NYC förutom att det var SVINKALLT! Att komma upp ur Penn Station blev en chock! Det kändes det som om jag klev rakt in i ett frysskåp. Med hål i väggarna där vinden blåste rakt in.

Men vi ska inte klaga. Vi hade kläder, pengar, kort och ett glatt humör. Det är det inte alla som har, fick flickorna snabbt uppleva. Uteliggarna hade letat sig ned till tågstationen pga den stränga kylan och den synen var inte trevlig kan jag säga.

Ok, vi kollar in några (iPhone) bilder från gårdagens eskapader. Håll tillgodo:

In the cab



Turistbild?




Kid's Drink

Mama Drink




Vi vill ha hjälp. Typ

Lämna oss ifred. Typ

Of course


Vilken musik! De spelade så det hördes över hela NYC!


Lycka!


Oh my Lord!



Middag på tåget hem


Utslagen shopper

Shop until you drop
Idag ska det bakas semlor! Hepp!

söndag 8 februari 2015

Klantaschel's Thumb

Fick ett namn på olyckan. Från min kära syster, Teija. Klantaschel's Thumb. Hon om någon vet ju sånt, sjukgymnast som hon är. Tack för den syrran. Väldigt uppskattat!

Ni var ett par stycken som funderade på hur jag kunde skriva. Handen fick ju ett nytt gips av specialisten. Mina 4 fingrar är fria så jag kan knappa med dem. På onsdag ska jag in igen och får då ett nytt skydd efter en röntgen. Nu håller vi tummar (tumme för mig då den ena är lite handikappad just nu) att det inte blir operation. Har liksom inte tid med sånt.

Annars då? Den här helgen har vi varit hemma. Liisa är tyvärr sjuk sedan i torsdags med megahög feber. Idag skulle hon ha tävlat slalom i hemmabacken och är såååå besviken. Det går fler tåg.

Förra helgen var hon så nära till en pallplats. Hon åker som en drottning nu. Brås på morsan sin. Näe, skulle inte tro det. Idag hade det funnits chanser att hon kunde ha fått en medalj men sjukdomen ville annat. Skitfeber!

Som de flesta vet har det snöat mer än vad vi behöver här. Den ena stormen efter den andra. Plogbilar som kör stup i kvarten. Salt som sprids ut hela tiden. Folk går bananas när de får höra om nästa storm. De åker till affären och köper mat som räcker i år. Och toalettpapper. Den ekvationen är ju inte så svår att knäcka. SLUTA ÄT SÅ MYCKET SÅ SLIPPER NI SKITA HELA TIDEN! Typ.

Dino då. Vår hund som inte är den största varelsen på jorden blir alldeles vimmelkantig av all snö. Inte kul att stå "i snön" och uträtta sina behov. Vi har fått skotta gångar åt honom för att underlätta det  lite.

Nu kör vi bilder!

En som gillar skidåkning.

Heja Liisa!

Den huvudlöse hunden.

Vår snöhund.

Älskade Dino!

onsdag 4 februari 2015

Skier's Thumb

Japp, det är precis vad jag har! Skidåkartumme. Det inget positivt med det, om det nu var någon som inte fattade det.

Vi tar det från början.

Igår kväll, när vi kom hem efter en trevlig middag ute, öppnade jag garageporten. Väl inne i garaget upptäckte jag en massa kartonger huller om buller och skulle snyggt fösa undan dem med foten. På något underligt sätt så snubblade jag, där jag stod med leftover-påsen från restaurangen, handväskan och paddan i händerna. Samtidigt som jag upptäckte att jag skulle ramla så höll jag kvar i sakerna och försökte landa på tummen. Ja, TUMMEN! Nog fan har jag hållit på med crossfit och blivit starkare, men tummen. Vad fan tänkte jag på? I och för sig är jag bara en tvärhand hög och väger inte så hiskeligt mycket, men ändå, ett fall är ett fall och ta emot sin egen vikt med en liten sketen tumme är väl ändå att ta i!

Smärtan var ett faktum.

Ispack, satte mig i bilen och körde till Hartford. Tur man har automatväxel. Jonas? Han fick inte följa med. Jag bad honom stanna hemma och se till att Liisa kom i säng.

Alla snöoväder vi haft den senaste tiden gjorde inte parkeringssituationen till någon enkel sak i staden. Yrade omkring bland snöhögar och vid ett tillfälle var jag på väg att ge upp och köra rakt in på akuten.

Till slut hittade jag en liten ruta, parkerade bilen och klev sedan in på akuten och möttes av halva Hartford. This is going to be a looong night, insåg jag då.

Omhändertagandet var det inget fel på. Viftade med min tumme som nu blivit dubbel så stor och fick ett eget rum ganska snart. Det blev röntgen och sedan en jävla väntan. Till slut kom han. Farbror Doktor. Farbror och farbror. Han såg ut som han precis gått ut high school med några fåniga fjun på hakan. I can't see any fracture, but that doesn't mean there is one, säger han. Kan du bestämma dig tänkte en annan. För ont hade jag. Jävulusiskt ont. Han bestämde sig för att lägga på gips (half cast).

Att få en icke-specialist att lägga på gips och bandage var ju en upplevelse jag inte vill vara med om igen. Han fipplade så det kändes som om den-kanske-inte-brutna-tummen bröts under själva gipsningen. Inte nog med det, han lade på ett lager som gjorde att handen såg ut som själva Globen i Stockholm. Medan han höll på funderade jag på hur det såg ut när han bytte blöjor på barn. De måste ju få gigantiska rövar. Var ju tvungen att skingra mina tankar från smärtan. Andra tankar jag hade var hur-ska-jag-nu-torka-mig-i-röven typ?

Innan proceduren bad jag om att få ta av mig tröjan för att annars skulle det bli svårt att få den över gipset. Det blir inte så mycket, sa han. Tjena. När jag kom hem fick jag klippa sönder tröjan.

Idag blev det återbesök, men nu hos specialisten. Handdoktorn. Torn ligaments. Inte säker på fraktur eftersom det kan synas senare. Öh? Det blev en ny half cast. Återbesök om en vecka. Ny röntgen och sedan beslut om operation eller inte. Va??? Det hade varit bättre med en ren fraktur och så gips och en läkningsprocess. Ligament är inte att leka med. Jag som trodde jag skulle gå därifrån utan globen.

Just ja. Skier's Thumb kallas denna "åkomma" för. Ironiskt att det skulle ske i ett garage bara. Utan backar och skidor bara. Jag får väl byta namn till något annat. Idéer någon?