lördag 30 november 2013

Festen fortsätter

Full av kalkon begav jag mig ut fredag morgon och sk Black Friday. Klockan var si så där 6.30. Inte speciellt mycket folk ute. Lugnt och skönt och ingen stress. Gjorde en hel del fynd och lyckades också julhandla som vanligt när jag ändå var i farten.

Såg att de startat med Black Friday i Sverige. Öh? Really?

Som de flesta känner till så betyder Black Friday att handeln vänder siffrorna från rött till svart, dvs vinst. Men ursprungligen så kommer ordet från något negativt och startade i Philadelphia och trafikstockningen som oftast uppstod dagen efter Thanksgiving. Handeln har efteråt konstruerat om betydelsen till att handla om deras vinst i böckerna.

För att krydda på så har vi Cyber Monday i övermorgon så vi kan handla ännu mer men via nätet. Av förklarliga skäl så är ju termen inte alltför gammal. Om jag handlar på nätet? Japp. Det jag inte hittar när jag rusar omkring ute tar jag via nätet men det är inte alls lika kul. Jag gillar trängsel, jag gillar att spana på folk som blir lite halvgalna så där. De där som kommer in med urklipp från tidningar och som har en lista på exakt vad de ska handla. Blicken är frånvarande. Den är i scanningsläge och inte good-morning-to-you-too.

Anställda på Walmart hade bestämt sig för att strejka på Black Friday. Inte alla, men en del. Jag tog en sväng förbi där och det var fullt av polisbilar, kameror och folk utanför. Jag tog inga bilder. Ibland är jag feg. Speciellt när jag ser stora (tjocka) polismän med sina pickadåller, redo att dra dem så fort de ser något misstänksamt. Jag smög förbi, gick in och köpte mitt kaffe. Gevalia. What else.

Dagen före Black Friday var det alltså Thanksgiving hos familjen B. Maten var gudomligt goooooood och den rökta kalkonen Jonas hade förberett gick hem hos alla.

Han som kan det här med mat - Gavin!

Värdparet och våra nära och fina vänner!

Och så har vi vilda och tokiga Jenny!






Mat, mat, mat!



Idag blir det Simsbury Celebrates!! Festen fortsätter med andra ord...

torsdag 28 november 2013

Happy Thanksgiving

Godmorgon säger jag så här klockan 9 på en torsdag morgon. Inte vilken torsdag som helst utan Thanksgiving torsdag! Vi är lediga från jobb och skola och det är SÅ skönt. Ja inte för att jag legat och dragit mig i sängen utan bara känslan av att få gå omkring och "dra sig". Snart bär det iväg ut på en löprunda. Får nog lägga tyngder i skorna för annars är väl risken att jag sitter fast i en trädtopp med tanke på hur det blåser där ute. Senare i eftermiddag bär det av till familjen B.

Igår på jobbet fick jag en överraskning när R ur vårt förståndshandikappsgäng kom med en sjungande kalkon. På huvudet. Den skulle jag ha, tyckte hon.



Jag ska INTE ha kalkon på skallen idag. Ja om jag inte tar för många drinkar alltså för då kan allt hända...

På söndag är det första advent och jag har varit och rotat på vinden. Samma visa VARJE ÅR! Var fan är adventsstaken?? Varenda år när jag packar ned julsakerna tänker jag på att lägga ljusstaken så jag lätt ska hitta den när det närmar sig första advent. VARFÖR BLIR INTE TANKEN EN HANDLING???? Nu ligger allt huller om buller där uppe. Har ytterligare ett par dagar på mig så kampen är inte över än. Jag tror att jag innerst inne vill ha det så här. Först visslar jag så där glatt. Tar några hopplasteg på väg mot vindsdörren. Älskar allt som har med julen att göra. Öppnar dörren. Slår på lyset och DÅ, redan då, inser jag att att hjärnsläppet återkommer. Precis som förra året. Och året före det. Det knakar. Inte bara i plankorna utan i hjärnbarken. Kavlar upp ärmarna och fattar galoppen. Där är jag med i alla fall. Taina mot lådorna. De står där så prydligt uppradade och flinar vad-letar-du-efter-då? Typ. Det där flinet försvinner snabbt när jag börjar riva upp allt. Tomtar, ljusslingor (som jag ska svära över vid ett senare skede), dukar och annat julkrafs. 


Happy Thanksgiving!

tisdag 26 november 2013

Group Centergy mitt i kalkonveckan

Kalkonvecka och det märks. Halva styrkan på jobbet är borta. De har antingen åkt långväga till släkt och vänner eller så är de hemma och förbereder för att ta emot släkt och vänner. ALLT handlar om mat den här veckan. Frysdiskarna är smockfulla av kalkoner i olika storlekar. En del av dessa sk kalkoner funderar jag över om det är en kalkon överhuvudtaget! Ser mer ut som grisar faktiskt. Eller nåt sånt.

Japp, vi har köpt en kalkis och ska faktiskt röka den. Blir svårt att stoppa en hel jävla kalkon i käften så vi ska alltså inte röka den som en cigarr utan vi ska röka den i röken. Blev komplicerat det här. I alla fall ska den med oss till familjen B där vi alltid firar Thanksgiving. Mycket mat blir det. Och dryck med för den delen. Ni vet väl att kalkonen i sig brukar ju vara jävligt torr så man måste skölja ned den med något!

Veckans träningspass har fått ytterligare ett inslag  och nu är det  Group Centergy som tagit plats i veckans annars så fullspäckade schema! Holy shoot vad jag har längtat att få sträcka på mig och leka träd och krokodil och Gud vet allt. Det här är ett ypperligt komplement i min träning som annars leder till något som liknar en stelopererad varelse av något slag. Idag känns det. I heeeeela kroppen. Kolla videoklippet och försök hänga med.



Nu arbete!

lördag 23 november 2013

Spretigt

Lördag morgon och vi har varit uppe med tuppen. What's new liksom? Varför kan inte den här familjen sova uuuut? Varför ska vi behöva slå upp ögonen före solen ens har gått upp? Kliver upp och dricker kaffe som en jäkla pensionär. Inget ont om pensionärer men jag är inte där än! Än så länge dricker jag kaffe ur en mugg. Inte ur fat med en sockerbit mellan läpparna, och slörp slörp. Typ. När jag gör det, ja då är jag pensionär!

Jaja, nu ska vi ta vara på en låååång dag med aktiviteter inplanerade som vanligt. Innan jag drar igång så vill jag bara babbla av mig lite. Kom att tänka på det här med bloggar, instagram, facebook och twitter. Vi finns överallt. Utom här ibland. Alltså här här. Jag har nämnt det förut hur svårt det är att vara närvarande. härvarande, nuvarande. Samtidigt vill jag följa med vad som händer hos vänner, bekanta och icke-bekanta--men-som-jag-ändå-är-nyfiken-på. Sista kategorin är de som jag "mött" via bloggen. Som Petchie skrev på ett av mina insta-foton att det var kul att följa Liisa som jag skrivit så mycket om och att hon nu blivit så stor. Så ÄR det ju. Man vill ju inte lägga av att läsa alla bloggar. Det är ju som att lägga ifrån sig en bra bok. Tänker på alla bloggar jag MÅSTE läsa och följa. En del för att jag är så jävla nyfiken, andra för att jag tycker de skriver så himla bra, en del som blivit mina vänner och som jag följer med hjärtat och ser barnen växa upp och utvecklas. Det finns bloggar som jag blir tooookig på men som jag ändå läser.

Tänker på alla mina inlägg och många handlar ju om Liisa. För hon är ju här hos oss. Albert och Isabella bor inte hemma längre. Vi skriver alltså mycket om barnen. Och det är ju naturligt. För vem skulle läsa om en sten till exempel. Den växer ju inte på samma sätt. Vi matar den inte. Vi klär inte på den. Ja om vi inte är lite ding-dong då. Och det är inte lika kul att fota en sten. Det finns ett begränsat antal sätt att få den att se annorlunda ut. En sten är bara en sten liksom.

Fasiken vilka djupa funderingar jag har idag då. Men en annan sak jag tänker på är alla dessa "selfies". Speciellt på instagram. Jag har skrivit om det förut. Vad jag tycker om det alltså. Och jag gör det själv. Tar bilder på mig själv? Varför liksom? Inte bara det utan ibland med ett duck-face! Ja men hallå Taina! Hur gammal är du egentligen??? 50 eller? Och vinkeln då! Jo mobilen ska vara lite uppe så där och vinkla nedåt. Tyvärr kommer mitt huvud med och när man fotar så där så får man ju ett UFO huvud. Å andra sidan ser ju tuttarna lite större ut. De där som inte finns alltså. Kul experiment är det i alla fall.

Jo jag ska bara, innan jag lägger av, berätta om min swenglishka på jobbet. Skulle översätta hår på bröstet, typ strong, manligt etc. Istället för att säga chest så blev det breast...inför chefen. Han höll på att dö. Av skratt alltså. Men det bjuder jag på!

Och så en bild av Liisa får avsluta dagens konstiga, spretiga inlägg.


söndag 17 november 2013

Om en månad

Då är han här. Min fina son, Albert! Gissa om vi längtar! Men före han kommer har vi tusen saker som ska göras. Bland annat ska ny soffa i TV-rummet införskaffas, ny säng åt Liisa och annat smått och gott. Och det där med soffa är ju annat än lätt. Vi var in en sväng idag och jag vet inte vilken planet min man är från, men han kan faktiskt tänka sig en sån där Honey Boo Boo soffa. Ni vet en med mugghållare mitt i soffan och knappar så du kan justera lutning och få ut fotstöd!!! Gaaaaaaaaah! Jag var tvungen att kolla två gånger om han var nykter när han satt i en av sofforna och sa att den var skön. WTF???

Igår en varm och skön dag. Idag ännu varmare men regnigt. Imorgon desto varmare. Upp-och-ned-vända-världen! Dessutom ska det blåsa utav bara h*lvete! Hoppas våra kunder inte blåser bort bara för vi har mycket viktigt besök imorgon. På jobbet alltså.

Helgen har gått i rasande fart! På lördagar ägnar vi flera timmar i Hartford. Liisa är ju med i Hartford Stage Theater och övar inför juluppsättningen The One and Only Santa Claus där hon spelar Mary Christmas. Tur att brorsan är här då för då kan han ju se lillsyrran uppträda!

Nu ska jag slänga upp benen på bordet och luta mig bakåt i soffan. Nä förresten, ska nog ta itu med strykhögen. Den som nu ser ut som Mount Everest. Suck.

Albert med flickvännen Carolina.

Ha en skön söndag!




lördag 16 november 2013

Too bäd pät

Sitter här och väntar på att Jonas ska komma hem från gymmet så JAG kan dra iväg och träna. Efteråt är det full rulle som vanligt. Vart tog alla lugna och sköna helger vägen? Jag letar i lådor, under mattor, i blomkrukor, ja överallt. Men där hittar jag bara stök! För fy attan vad stökigt det har blivit sedan jag började på det nya jobbet. Gaaaaaaaaaaah! Ägnar alldeles för mycket tid på jobbet. Som igår till exempel, när det var fredag, skulle jag komma hem tidigt var det tänkt. Men den tanken gick liksom inte att fullfölja. Blev kvar. Sist! Inte en käft på kontoret när jag klev in från fabriksdelen till kontorsdelen. Det var mörkt överallt utom på mitt kontor.

Skulle aldrig ha gått ut i kontrollen efter 5 för där finns det alltid "godsaker" att ta hand om. Stod bland annat och pratade med en av de anställda som inte är amerikan. Han bryter mer än vad jag gör. Ta den här som ett exempel:

- Too bäd pät. Fåå got pät. Hakam?
- ??????
- BÄD PÄT!
- ???????????????????
- Siiiiiiiii heee.
- Aaah!

Det visade sig att han undrade varför två detaljer var dåliga och fyra var bra. Hakam betyder alltså How come. Pät är Part. Det ni! Men skam den som ger sig.

Annars då? Jo det har "firats" Veteran's Day här och vårt skoldistrikt hade öppet som vanligt. Tur det, för det var en vanlig arbetsdag för oss. Liisa hade intervjuat vår vän Bob om hur det är att vara veteran och hur det var i Vietnam. Den historien är grym att lyssna på. Liisa ägnade många timmar åt att reflektera över Bobs berättelse om hur de låg ute i djungeln och fajtades med råttor som väckte dem mitt i natten. Råttorna åt rester ur munnarna på grabbarna där de låg och sov. Höll på att spy när jag hörde det. De kunde också vakna av att ha flera iglar fastklistrade över hela kroppen när de vaknade. Bob sparade inte på detaljerna precis och Liisa delade med sig av det till skolan. Här är planchen hon gjorde:


Nu har jag inte tid att sitta här. Ska fortsätta leta efter lugnet...

onsdag 6 november 2013

Äh slå ihop allt vettja!

Det är lika bra att slå ihop alla helgdagar! Kring Halloween var det ju omöjligt att veta om det var Halloween, Thanksgiving eller jul vi var på väg in i. På affärerna fanns det en salig blandning av allt och jag väntar bara på att solkrämen ska titta fram bland tomtar och glitter! Ja men det blir ju sommar snart. Det känns som det i alla fall.

Halloween firade vi den 31 oktober så som sig bör och jag var utklädd heeeeela dagen. Till och med på jobbet och jag gjorde succé! På kvällen var det Halloween för hela slanten och ungarna älskade min utstyrsel och speciellt när jag lagt till lite blod kring mungiporna och jag berättade för dem att jag precis smaskat i mig ungarna som kom före dem och att jag redan var så mätt...

Sitter här hemma och väntar på att Jonas ska komma hem. Vi ska ut och äta. Mitt i veckan. Liisa ska med och en kollega till Jonas. Himla skönt att slippa laga den där vardagsmaten. Speciellt efter de här dagarna då jag jobbat dygnet runt. Har nämligen haft revision på jobbet och då gäller det att vara vaken och fokuserad!







Miss Behavior

Hepp!