lördag 16 november 2013

Too bäd pät

Sitter här och väntar på att Jonas ska komma hem från gymmet så JAG kan dra iväg och träna. Efteråt är det full rulle som vanligt. Vart tog alla lugna och sköna helger vägen? Jag letar i lådor, under mattor, i blomkrukor, ja överallt. Men där hittar jag bara stök! För fy attan vad stökigt det har blivit sedan jag började på det nya jobbet. Gaaaaaaaaaaah! Ägnar alldeles för mycket tid på jobbet. Som igår till exempel, när det var fredag, skulle jag komma hem tidigt var det tänkt. Men den tanken gick liksom inte att fullfölja. Blev kvar. Sist! Inte en käft på kontoret när jag klev in från fabriksdelen till kontorsdelen. Det var mörkt överallt utom på mitt kontor.

Skulle aldrig ha gått ut i kontrollen efter 5 för där finns det alltid "godsaker" att ta hand om. Stod bland annat och pratade med en av de anställda som inte är amerikan. Han bryter mer än vad jag gör. Ta den här som ett exempel:

- Too bäd pät. Fåå got pät. Hakam?
- ??????
- BÄD PÄT!
- ???????????????????
- Siiiiiiiii heee.
- Aaah!

Det visade sig att han undrade varför två detaljer var dåliga och fyra var bra. Hakam betyder alltså How come. Pät är Part. Det ni! Men skam den som ger sig.

Annars då? Jo det har "firats" Veteran's Day här och vårt skoldistrikt hade öppet som vanligt. Tur det, för det var en vanlig arbetsdag för oss. Liisa hade intervjuat vår vän Bob om hur det är att vara veteran och hur det var i Vietnam. Den historien är grym att lyssna på. Liisa ägnade många timmar åt att reflektera över Bobs berättelse om hur de låg ute i djungeln och fajtades med råttor som väckte dem mitt i natten. Råttorna åt rester ur munnarna på grabbarna där de låg och sov. Höll på att spy när jag hörde det. De kunde också vakna av att ha flera iglar fastklistrade över hela kroppen när de vaknade. Bob sparade inte på detaljerna precis och Liisa delade med sig av det till skolan. Här är planchen hon gjorde:


Nu har jag inte tid att sitta här. Ska fortsätta leta efter lugnet...

1 kommentar:

Charlie sa ... sa...

Du kan ringa mig om du vill ha sällskap, jag brukar också vara kvar sist ibland :-) Just nu är jag dessutom jetlag och somnar nästan vid datorn. Ingen bra kombo, hehe.


Vilken fin plansch! Impad, som alltid av Liisa.

KRAM!