lördag 29 augusti 2015

Skolstart

Ytterligare en tung vecka. Att balansera mellan hönsmamma åt sina anställda och "business woman" är inte alltid så lätt. Det svider i mitt hjärta fortfarande och veckan har bestått av fler förändringar på både gott och ont. Men nu tar vi nya tag och blickar framåt!

Just ja. Veckan som varit har ju inneburit skolstart! Liisa började sitt sista år på Elementary school. Helt otroligt att nästa år blir det Middle school! Vår lilla tjej, Minstingen, som börjar bli så stor. STOPPA TIDEN!

I år var det lite speciellt. För i år skulle hon få raka sin ben! Det ni, det var en stor grej för Liisa. Hon höll på i timmar, precis som om hon skulle ha rakat en hel ryamatta. Det hördes nynnande och fnitter när hon var i badrummet med sin nya rakhyvel. Tror hon använde upp en hel flaska raklödder. Japp, vi är den håriga familjen. Bra att ha när det är vinter. Extra päls.

Till skolstarten ska det inhandlas diverse skolmateriel. Du får en lista och sedan är det bara att ge sig iväg (eller handla online). Som tur var så var listan inte så himmelens lång i år. Grannen var inte lika glad. Hon har fyra barn och hennes lista var typ en mil lång. Hon misstänkte också att en del materiel går till dem som "glömt" att handla.

Helgen blir varm. Liisa ska iväg till en kompis och hänga i deras pool. Ikväll kommer tvillingarna på sleepover. Jonas jobbar, jag har tränat och nu blir det trädgårdsarbete.

Vår Minsting har blivit stor!

And off she goes
Hon har inte varit helt på latsidan i sommar.

Middag ute med en av Liisas bästa vänner, Olivia.

Olivia har aldrig ätit med pinnar tidigare...

Det har den här damen gjort. Ätit med pinnar alltså.

Kul kväll i Bloomfield. Om Jonas pekar på månen eller bara fjantar sig, har jag ingen aning om.

söndag 23 augusti 2015

Skillnader

Veckan har varit tung, därav tystnaden här. Och nej, jag är inte sjuk. Mentalt trött bara.

Som de flesta vet så jobbar jag heltid. Eller mer än heltid. Det blir jag inte trött av, men vissa uppgifter som kommer med rollen är ibland något jag helst skulle vilja slippa. Uppsägningar.

Har jämfört mycket med hur det sker i Sverige och hur det går till här och det är en stor, stor skillnad för dem som inte vet eller känner till det. I Sverige blir du "förvarnad" om att "saker och ting" inte ligger rätt till. Det är varsel, förhandlingar och till slut uppsägningar. Och då med ett par månaders uppsägningstid. Du har tid att smälta det hela. Förbereda dig på det värsta. Här existerar inte detta. I alla fall inte på de flesta företag. PANG och du blir ledsagad ut. Bara så där.

Att dyka upp oannonserat, be den anställde komma in i ett rum där personalchefen och fabrikschefen redan sitter tillsammans med mig. Ingen skön känsla precis. Försöka få ögonkontakt och prata lugnt och beskriva situationen och avsluta med "uppsägningsfrasen". Det knyter sig i magen, men det är inget som syns på utsidan. Den uppsagda går in i chocktillstånd. Fattar inget. Fast ändå.

Efter en stund följs den uppsagda till sin arbetsplats, som vill logga in en sista gång, men förbjuds. Samlar ihop alla privata tillhörigheter och leds ut ur byggnaden. Alla ser. Alla förstår. Ingen säger något. Ingen avskedsblomma eller avskedsfika. Bara en låda som bärs under armen.

Efteråt satt jag på rummet och mina ögon fylldes med tårar.


måndag 17 augusti 2015

Och så en till "Heat Wave"

Nu gassar det bra ska ni veta. Hett är bara förnamnet. Så lägger vi på den där tunga yllefilten över det hela. Den där som är blöt. Varmt, fuktigt och vindstilla. Precis så känns det.

Prisa klimatanläggningarna! Halleluja!

Hjärnan är inte riktigt med. Den ligger och skvalpar så lätt och fritt i vanliga fall, men nu. Nu är den klara och lätta vätskan utbytt mot sirap. Jag vrider på huvudet. Försöker registrera vad jag ser, men det tar typ 30 minuter innan jag fattar något.

Helgen kom och gick. Det var träning, middag med vänner, sleepover för Liisa (hos oss) och så floden såklart. Förresten, jag har lagd in gurka för första gången! Jag har ju ett trädgårdsland, som ser ut som något helt annat än ett trädgårdsland, men det växer gurkor i det så det knakar. Gurkor överallt.

Just ja! Liisa hade ju en teaterföreställning igen. Det var ingen större produktion så här på sommaren, men ändå, hon ville vara med. Det var Monster Hunters och hon spelade rollen som Pip. Kul!

I veckan har jag ett tufft uppdrag. Gillar't inte! Men så är det ibland i arbetslivet. Förändringar.

Liisa as Pip in Monster Hunters


Mina gurkor!

Från det där "trädgårdslandet"

Vår köksingång.

Övervuxen rabatt. Typ.



Här är vårt extrarum på sommaren

Connecticut River


Far och dotter

STOR small mouth bass!

Lycklige fiskaren



Okidoki. Ha det!

lördag 15 augusti 2015

Allmänt svammel

Lördag morgon. Vädret är så där perfect picture day. Det spritter i benen och ja, jag ska ut snart. På tal om träning så kanske ni märkt att jag har inte gått tillbaka till crossfit. Min tumme spökar fortfarande och läkaren tyckte inte det var någon bra ide att starta igen. Inte än i alla fall. Jag håller mig till löpningen just nu. Det är inga maratonpass, då jag har haft lite krångel med ländryggen. Den som jag höll på att bygga upp i crossfit. Nu gör jag det själv. Satsar på mara nästa år. Sedan är det det här med tiden. Jag jobbar ju en del. En hel del. Mer än heltidsarbetande, pendling, barn, hund, hus och så en make. Allt det här är en svår ekvation att få ihop ibland. Men vet ni, jag har slutat oroa mig över det. Jag kan ta saker med ro. Jag behöver inte jaga efter något. Jag är trots allt 52. Nästintill pensionär. Eller?

På tal om pensionär, så kände jag mig långt ifrån pensionär förra helgen. Liisa sov över hos en kompis och Jonas och jag drog ut "på stan" här i Simpan. Det blev Plan B och sedan dansade vi loss på Maple Tree i värsta discostuk! Så kul.

Just det, förra helgen var vi till, tadaaa, Connecticut floden igen med halva bohaget. Denna gång hade Liisa en annan kompis med sig och ja, de låg i vattnet i stort sett hela tiden.

Ja, det fiskas ju en del och både ungar och hund finns med.

Tjejerna tar en fikapaus.

Min plats i s(t)olen
Just det, så här glad var jag i förra helgen när jag visste det skulle bli dans!

Hepp!

tisdag 11 augusti 2015

Skitkul

Precis! Ibland har jag skitkul. Som idag. Åker till Hartford Stage Theater med Liisa. Har magknip på vägen in till Hartford. Började liksom åla mig i bilen för det kändes verkligen som om jag skulle "göra i brallan". Lite panikkänsla när vi äntligen kom fram.

Väl inne slängde jag av Liisa, rusade in på toaletten (som egentligen var stängd pga nybonat golv) och kastade mig över toalettstolen. Jag hann!

Satte mig i bilen igen för att köra till jobbet. Men det gick inte så bra. Efter några minuter var det samma visa igen. Dividerade med mig själv om jag skulle ut på motorvägen, men insåg att det var ingen bra ide. Såg rubriken i huvudet; "50 year old woman pooped her pants in the car on I-91 and created a massive crash and a smell over entire Hartford". Nä, några sådana rubriker ville jag inte bidra med.

Vände och åkte hem.

Har trampat upp ett dike mellan sängen och toaletten. Just sayin'.


lördag 8 augusti 2015

Igång

Ja då var jag igång igen efter den låååånga semestern jag hade. Första jobbveckan rusade i en fart så det kändes som om jag satt i den snabbaste åkattraktionen ever! Inte bara gick det fort, det var ett par snabba ryck och knyck och upp och ned också. Ibland finns det utmaningar som heter duga, men det är nog det som gör att jag trivs så himmelens bra på mitt jobb. Allt går att lösa, men vissa saker tar lite längre tid bara.

Vädret i veckan har ju bara varit för fint. Om man nu kan uttrycka sig så. Varma och sköna kvällar som lockat en till löpturer i skogen och sedan trädgårdsfix. Det tar liksom aldrig slut. Jag rycker upp ogräs (som jag tror är ogräs) och när jag vänder mig om så har det av någon konstig anledning vuxit upp ännu mer ogräs.

Gräsmattan däremot. Den börjar skifta lite åt det brunare hållet. Nej, det är inte Dinos fel. Den börjar helt enkelt bli lite i det torraste laget och vi har inget bevattningssystem som en del har här. Vi låter gräset växa lite längre innan vi klipper den.

Visst låter jag som värsta trädgårdsexperten?

På tal om trädgård fick vi besök häromkvällen. En liten nallebjörn irrade omkring på vår tomt. En babybjörn! Mamman syntes inte till och hon dök inte upp heller när den lille nallen traskade lugnt över tomten för att sedan korsa vägen och in på grannens tomt. Så söt!

Nu är det helg. Vädret är superfint. Idag blir det löpning, lite trädgårdsarbete och ev middag hos ett par vänner beroende på om Jonas hinner hem i tid.

Lite random foton från veckan:


Ibland stannar jag till vid Rosedales Farms och köper lite bär, frukt och grönsaker. Underbart ställe.

Här kommer vår lilla gäst.

Den sötaste svartbjörnen!

En kväll på favoritrestaurangen Black Eyed Sally's i Hartford. Jag vet, det ser ut som det är kallt. Och det var det. Inne alltså för AC'n var på för fullt!

Bara för att jag kan. Eller nåt?

Fredag kväll på vår uteplats. Klockan sju på kvällen och 28 grader varmt. Vem klagar? Inte jag.
Hepp!

tisdag 4 augusti 2015

Livet är ledsamt ibland



Idag är det en sorglig dag. Min äldsta syster har förlorat en vän, en mycket nära vän. 

De fann varandra för några år sedan och trivdes så bra ihop. 

De snickrade och renoverade tillsammans. 

De hade kul ihop.

De kompletterade varandra. 

Nu finns bara hon kvar.

Och hon är ledsen. Mycket ledsen.

Tänker på dig kära syster.




söndag 2 augusti 2015

Thousand Islands - sista delen

Hem, ljuva hem. Ja vi är hemma och det är inte så dumt det heller. Borta bra, men hemma bäst. Visst kan jag tänka mig ha en längre semester nu när jag precis kommit in i lunken. Men det är bara att ta vara på de laddade batterierna och se tillbaka på en skön och lyckad semester.

Färden hem på 5 timmar igår gick bra. Väl hemma fick Liisa bråttom att säga hej till sin kompis och sedan packa om till en mindre övernattningsväska. Hon skulle på slumber party! Själva drog vi ut på middag med Bob och Darlene.

Sista dagen/kvällen i Thousand Islands blev ytterligare en dag med sol, bad, båt och allmänt häng. Ja just ja, jag sprang ju också. Så totalt fick jag ihop 4 pass under veckan och för att vara sjuk i början av resan, så är jag nöjd. Sista passet lyckades jag dessutom rädda en liten harunge från att bli påkörd genom att lyfta upp den och lägga tillbaka den i gräset. Lekte lite polis där jag stod och vevade med mina armar för att få stopp på bilarna. De tänkte nog "tokiga turist", men det struntade jag i!

Nu kör vi de sista bilderna (jag lovar) från Thousand Islands, plus en från Simpan.

Vi spelade Golf Toss och jag förlorade Big Time!

Liisa härmar Donald Trump (kolla "luggen).



Det här kan jag inte få nog av!

Hejdå huset. Hoppas vi ses nästa år.

Dags för sista tubing på den här resan.

Dinos älsklingsplats

Sista kvällens solnedgång


Hemma och med våra fina vänner
Imorgon kör vi igång igen. Jobb för Jonas och mig och Liisa på läger. Augusti och kring 30 grader. Nice!