Är sommaren här

Vilket superduper väder vi har haft. Lite för varmt för min smak, men jag klagar INTE. Men när det kryper över 30, då svettas Fru Olsson ska ni veta. Men idag, fredag och dörren till Sommaren öppnas, DÅ ska det visst bli lite kyligare OCH regn! WTF?

Det är långhelg här i Amerikatt, Memorial. Så på måndag är vi lediga. Gissa var den ska tillbringas? I stugan såklart, eller i vårt Lake House, som jag kallar det för. Jonas är redan där och jag åker upp senare idag. Ska klara av ett par möten först. Dino får följa med medan Liisa är hemma och är kattvakt. 

Lämna Liisa hemma själv en hel helg känns si så där, om jag ska vara riktigt ärlig. Inte för att jag tror att hon ställer till med världens brakfest...pssst vi har övervakningskameror, men ändå. Hon har bil, pengar och mat. Anledning till att hon ska vara hemma är för att skolan har planerat in en "band performance" på måndag, som alltså är helgdag. Varför liksom? Det är ju inte många helgdagar här. Som ni vet så spelar hon saxofon och är "section lead" för saxofonisterna och måste då vara med på måndag. Suck.

Denna tid på året innebär trädgårdsarbete för min del. Älskart! MEN vad fan har hänt då det är nästan slut på blommor och priserna har skjutit i höjden? Har folk blivit helt knasiga under pandemin? Vi fick tag i några plantor men inte alls lika mycket som i vanliga fall. Tröööökigt!

Älskar allt som blommar i vår trädgård nu

Ser lite ynkligt ut nu men den som väntar på nåt gott (fint)...

Huset ska snart få ett nytt lager av färg. 

Tänk att det är snart 8 år sedan Jonas gjorde iordning vår uteplats. 

Mina rosor är på gång

De har redan kommit. The hummingbirds!

Så här glad var jag när jag skulle ut på middag med vänner

Trouble maker? Här är Liisa med en av sina bästa vänner som är hemma från college under sommaren. 

Behöver lite inredningstips

 Jag är ingen inredningsexpert och har aldrig varit speciellt intresserad heller. Huvudsaken det är rent och "ostökigt". Men ibland börjar min hjärna snurra lite fortare än vanligt när jag studerar mitt hem eller stugan. Nu har jag ett jättestort i-landsproblem. Hoppas på er hjälp här. Ni är ju typ en miljon läsare så någon måste ju kunna ha nåt de kan dela med sig. 

Så här ligger det till. När vi köpte vår stuga i upstate NY, så köptes det med inredning. Tyckte då att det som fanns där får duga eftersom vi hyr ut huset några veckor under sommaren och vill då inte ha för "fancy" även om det går att försäkra sig upp till tänderna här. I alla fall så börjar jag flacka med ögonen och inser att jag kan ju göra lite här och där. Vi köpte faktiskt nytt möblemang på övervåningen då det såg helt för jävligt ut. 

Men nu är det hallen, som är långsmal. Vi har bytt dörr och har inte lika mycket ljus in från den och vill då ha en spegel på väggen som kan hjälpa till med ljuset eftersom det finns en glugg från köket. Hur svårt kan det vara? Häng upp en spegel bara, tänker väl ni. Jag löser hellre en svårare integralekvation än funderar ut den perfekta spegeln. Det finns ju en uppsjö av varianter. Ovala, runda, rektangulära och fyrkantiga. Till detta lägger vi till att det är en träfärgad panelvägg den ska hänga på. Gosh! Har INTE en aning vad som passar. 

Jonas köpte en spegel med åror som jag inte tyckte passade där och själva spegeln i den var alldeles för liten. För små ansikten bara. Typ. Den fick flytta upp till andra våningen där den blev mer som en prydnad.

Ok, skicka in era tips. Snälla!

På den här bilden syns den gamla dörren. Nya har inte lika mycket fönster. Spegeln ska alltså upp på väggen till höger. Idéer?

Makeover

Måndag morgon och klockan är inte ens fyra. Jag vet. Galet. Vaknar i vanliga fall 4 men idag blev det nåååågot tidigare. Kanske för att jag drack ett par glas vin igår? På en söndag! Ja, det var ju morsdag trots allt. 

Glömde fotografera mitt fejs igår, direkt efter min ansiktsbehandling. Ni hade trott att det varit en barnrumpa, för ansiktet glänste och var så mjuk och len. Vet ni vad? Detta var min FÖRSTA ansiktsbehandling ever! I know. Och nu funderar jag varför i he... jag inte gjort det tidigare?

Behandlingen fick jag som morsdagspresent av Liisa. Så gulligt. Killen som behandlade mitt arma gamla ansikte blev lite chockad när jag kom in. Nä, inte pga av ansiktet (hoppas jag i alla fall) utan för min tröja som jag hade på mig. Det var nämligen finska flaggan på den, patriotisk som jag kan vara ibland. En kille med filippinskt utseende som hette Reijo! Hallå, hur vanligt är det? Hans pappa var nämligen från Helsingfors! 

Förutom makeover av mig, så var det dags att ta tag i vår porch, eller uterummet. Tog inga före-bilder men ni mina miljoner läsare har ju sett det förut där jag förvandlade det för 2-3 år sedan till en massa orange inslag så som sittdynor, matta och dukar. Nu skulle allt det bytas ut. Inte bara för att jag har tröttnat på färgen utan också för att kattskrället har, lite då och då, ätit sina måltider där. Vi vet ju alla vad de består av när katter får bestämma, typ möss och annat skit, som de sedan lämnar lite halvt uppätna både här och där. Äckligt. Men nu är det fräscht och snyggt, tycker i alla fall jag. Vad tycker ni?

Äntligen

 Restriktionerna börjar lätta. Fler och fler är vaccinerade. Till och med Liisa har fått sin första dos. Känns som ljuset i tunneln kommer närmare. Inte helt vad vi är vana vid utan en ny normalitet, som jag tror vi får anpassa oss till helt enkelt. Allt som behöver göras, ställer jag mig villigt bakom för att få börja leva igen. 

Jo då, visst har jag levt under denna pandemi, men det börjar bli segt att träffa folk via skärmen. Alla är "platta" och tvådimensionella. Ibland är det tekniska problem och bilden på skärmen fryser till. Plötsligt sitter man framför ett freak, inklusive mig själv när jag tittar på min egen bild. Det är en virtuell värld och den måste vi ta oss ur helt enkelt. Och ja, alla måste dra sitt strå till stacken.

I alla fall så bestämde vi oss igår för att gå ut och äta och sitta inne i restaurangen och det tillsammans med våra finaste vänner, Bob och Darlene, som vi umgåtts med sedan vi kom hit för 14 år sedan. Jonas är i vårt "lake house" och grejar, som han kallar det för (fixar med bassbåten). What else is new?

Eftersom Liisa nu kör så fick hon vara chaufför för kvällen och vi kunde dricka ett glas (eller två) vin. Vilken kväll! Miljön i denna restaurang är väl inte top top, men maten är god och servicen kanon. Det som var det viktigaste var sällskapet! Vi pratade så käkarna var ur led när det vara dags att åka hem. Vi kramades och ibland satt vi och höll varandra i händerna. Tog på varandra flera gånger för att känna att du-ÄR-verkligen-här-känslan. Magiskt och jag somnade ovaggat hemma.

Nu helg och ledigt. Ledigt och ledigt. Gräset ska klippas, ogräs rensas, altanen skuras och sånt, men det gör mig ingenting. I med AirPods och lyssna på poddar så går allt som en dans. Just ja, det är ju morsdag här imorgon. Kanske blir jag firad. Och så ska vi rikta blickarna upp mot skyn och se var den kinesiska raketen landar här på jorden. Okontrollerat sägs det. Det känns ju tryggt. Eller inte.

Älskade Dino

 Jag vill börja med att tacka för era fina kommentarer. Jag läser dem och det värmer mitt hjärta att det finns läsare kvar där ute. När orken är tillbaka fullt ut så ska jag givetvis svara eller ge feedback på dem. Just nu känns det barra skönt att få skriva av sig lite.

Häromdagen fyllde vår Dino 13 år. Kan inte fatta att vi haft honom så länge. Nu börjar det närma sig något som jag förtränger. Det finns inte. Det kommer inte att ske. Han ska finnas för alltid. Men man märker att han börjar bli till åren, vår älskade knasboll, som aldrig skäller och om han gör det så blir han lite fundersam över lätet. Han som är gatans kung och går omkring som om han äger hela grannskapet. Alla är ju så vana med honom. Inga gränser. Han lyssnar helt enkelt inte längre och gör precis som han vill. Ett par gånger har polisen skjutsat hem honom nu när de vet var han bor. 

Vår älskade Dino som är den snällaste hunden i världen. Han som blivit sprejad av en skunk, blivit attackerad av ett piggsvin och säkert varit med om saker vi inte känner till. 

Häng med ett tag till, snälla du.

Sverigeresan

 Tänk att jag reste under pandemin. Den tredje vågen, eller var det den fjärde vågen, rullade in över Europa. Miljontals olika varianter av fanskapet ploppade upp lite varstans i världen. Men Taina, hon drog iväg över pölen. Fullt vaccinerad, munskydd och ett ton handsprit i väskan. Kunde inte säga nej. Ville inte heller för den delen.

Isabella, min fina Bella, fick ett datum för sitt kejsarsnitt den 14 april, jag skulle anlända den 12 så vi skulle få gott om tid att gå igenom rutiner med lille Maximilian och var allt finns i huset, hundar som skulle hämtas, när soptunnor skulle ställas ut, hur fjärrkontrollen fungerade. Ja ni fattar. En del att hålla reda på. Inte många timmar efter att jag anlänt får Bella värkar! Öh, vänta nu, hur gör vi nu typ? Hon blev lite hysterisk för det var så mycket hon inte hunnit gå igenom med mig, hundvakten kunde inte komma och det blev en något kaotisk natt. Det gjorde inte saken bättre att kejsarsnittet var ett måste och istället för planerat så skulle det nu bli akut. Jag kavlade upp ärmarna, bad de snart-två-barns-föräldrarna åka. Klädde mig i det-här-fixar-jag-attityden. Jonglerade mellan blöjbyten på Maximilian, fixa välling, få ut hundarna, varav en smet en gång och jag sprang som en toka i strumplästen ute med Max hängdes under armen. Tvättade, lagade mat, nattade, badade, lekte och brummade som en bil så mycket att jag nästintill fick naturliga putläppar. 

Som tur var kunde det unga paret komma hem tidigare än beräknat då Bella kände sig riktigt bra och vilken lycka att få vara där och ta emot dem! Känslan att sedan få hänga med min dotter, hennes sambo och mina två underbara barnbarn går knappt att beskriva. Vi fick dessutom fint väder i flera dagar så vi kunde vara ute, påta i trädgården och leka med lera, som var mycket uppskattat av vissa, blink, blink.

Inte nog med allt detta, så bestämde sig Albert med flickvän att komma till Sverige. Det kunde inte bli bättre!

Bella lade ut på Instagram en sådan fin text och bild när jag åkte hem. Gissa om jag grät när jag läste det?

"Gårdagen var tuff.. Det kändes så tomt och ledsamt att kliva upp och inte bli mött av mamma på morgonen. I två veckor har hon varit här och hjälpt till med allt mellan himmel och jord! Hon flög hit från USA, fullt vaccinerad för att hjälpa till och hann precis i tid innan lilla Adrian valde att komma ut. Hon har tagit hand om Max, hundarna, fixat så fint inför våran hemkomst för att sedan hjälpa till att ta hand om Adrian, städa, laga mat och hjälpa mig med min återhämtning. Stort tack älskade mamma för att du gett oss en sådan fantastisk start i vårat nya kapitel som tvåbarnsföräldrar! Har svårt att föreställa mig hur vi hade klarat av det utan dig dom här två veckorna! Vi älskar dig världens bästa mamma och mommo! "

One of those moments

Lille Maximilian gungar med mormor och farmor, tillika min bästa
väninna sedan 80-talet, puttar på

Lekstund medan mamma och pappa var på BB

Det ska firas ordentligt med skumpa, eller hur?

Bus när mamma och pappa inte var hemma. Bädda i badbaljan gör väl alla?

Denna grabb blev plötsligt storebror

Lille Adrian

Blir så imponerad av Maximilians rum

Morbror/gudfar Albert är på besök!

Hann med ett besök hos svärföräldrarna

Nu hemma och tillbaka till min vardag. Denna ledighet var så behövlig. Speciellt mentalt. Nu är jag redo att kavla upp ärmarna igen. Hepp! 

Ta sig upp igen

Vilken turbulent tid det varit sedan jag skrev sist. Orkar inte gå in i alla detaljer men fy fan, säger jag bara! Att sedan sitta i en förbannad pandemi, har ju inte hjälpt situationen precis. Någon säger säkert nu att det är ju lika för alla. Visst, men vi är fortfarande human beings - being human och individer, unika på vårt sätt.

Vad gäller Liisa, så mår hon bra idag men har haft en omgång till av den mystiska febertoppen och det kan tyda på FUO (fever of unknown origin) vilket vi helt enkelt får ha koll på. Hon har kämpat på med skolan och de som har eller har haft barn i high school som junior, vet hur tufft det är. Tack vare ett enormt fint team på skolan så har hon klarat sig riktigt bra, men vi är inte i mål än. Har precis klarat SAT-provet (ett standard prov som används av universiteten när de söker till olika skolor). 

Själv har jag mått sisådär. Jobbet har varit ett rent helvete om jag ska vara ärlig. Med en ny chef som inte litar på någon, som ska in och peta i precis allt, som aldrig är nöjd, som stjäl dina idéer, som gör allt för att just du ska misslyckas har inte gjort min tillvaro bättre. Har haft flera samtal med henne och vid ett tillfälle bad jag att HR skulle närvara för att de skulle få se och höra hur hon agerar. Få se om det hjälpte. Flera av mina kolleger går också på knäna och vill inget annat än sluta just nu. Finne som jag är, kastar jag inte in hatten än. Men det finns gränser även för mig. Mitt hjärta (kardiomyopati) har tagit lite stryk och jag måste lyssna noga på var den gränsen går.

Till detta kan jag lägga till att en familjemedlem har fått en diagnos som vi vet kan innebära en del utmaningar i framtiden. Om hen vill, så kommer jag att skriva om det och skapa awarenss. Men vi tar det vid ett annat tillfälle.

Ja, det finns ljuspunkter i tillvaron. Har blivit mormor för andra gången! 

Nykomlingen

Han som blivit storebror men ack så liten än.