måndag 26 augusti 2013

De kom, de for

Underbart är kort eller vad det nu heter. Trots att besöket från Saltis med familj blev ett kort besök så var det ett UNDERBART besök! Kan inte nog beskriva hur enkelt och avslappnat det är med dem. Är så innerligt glad att de tog sig tid att ta vägen förbi oss i Simpan. 

Åldesrskillnaden mellan Liisa och E spelade ingen roll. De badade, gungade, tittade på film och skrattade åt "Is that a woman?" Vi vuxna pratade och åt. Nattugglan Saltis fick mig att sitta uppe en bra stund och munnarna på oss tycktes gapa oavbrutet och orden flödade ut. I ett. 

Måndag morgon drog de vidare mot Cape Cod och en annan fick ta tag i arbetet. 

Filmtajm!


Fina, fina familjen!

Så här går det när man försöker göra till sig när Jonas tar bilder.


En som lär sig flyga!

Ja ni ser ju! TACK Saltis med familj!!!

MÅSTE spara till fredagen och fredagsmyset!

Hoppas att vi ses snart igen!!!

torsdag 22 augusti 2013

Jag VET!

Jag vet, jag är urusel på att blogga och kommentera just nu. Men det är ganska hektiskt att hinna med jobb, träning, aktiviteter med Liisa OCH bygge här hemma. Sover som en kratta också. Man skulle kunna tro att man skulle sova som en stock när det är mycket, men det är som det får motsatt effekt. Hjärnan snurrar på högvarv och när den väl har lugnat ned sig och jag somnar så får den för sig att komma igång "mitt-i-natta" också. Och jag ligger vaken och ser ut som katten Gustaf med ögon stora som klot.

De som följt mig på Instagram, har ju sett att mycket har handlat om Liisa. Och om bygget såklart. Liisa har nu haft sin teaterföreställning i Hartford och tyvärr så fick vi inte fota under själva föreställningen. För det andra så hade jag inte kameran med mig, bara iPhonen! Klantigt. Jag vet!

Hur det gick för henne? Ha, det var som om hon var född på scen. Inte i bastun som alla finnar. Hon var så swaggy som man bara kunde bli. En tuff och cool Cinderella med keps och avklippta läderhandskar. Jepp, swaggy var det allt.

Därefter har det varit fotografering hos agenturen för "acting" där hennes portfolio nu ska göras iordning. Fotografen sa hela tiden "Swedish princess" och jag ville gärna lägga till att hälften är finskt. Men knep igen. För en gång skull.

Mer då? Jo, projektet med bygget ute gick framåt. Jonas slet och och jobbade och sedan fick han lägga ned det i några dagar eftersom han fick åka till Frankrike. Paris. Sämre ställen kan man ju åka till. Avundsjuk? Jag?

Skolan då. Nä, den kommer inte igång förrän den 28 augusti och före det ska ju allt material inhandlas. Japp, här får vi "School supply list" från läraren som barnen kommer att få. Listorna skiljer sig en hel del. Det beror på hur mycket material läraren står för själva. Och ibland finns det föräldrar som sponsrar en hel klass. I år är listan ok. Vi hade mycket hemma redan eftersom jag har tidigare köpt på mig när det varit rea.

Det är inte bara skolmaterial som ska inhandlas. Liisa vill ju ha nya kläder också. Själv tycker jag inte hon behöver ett enda plagg till! Inte ens ett litet tygstycke! Men hon är av annan åsikt. Go figure. Å andra sidan är detta veckan som man bör handla eftersom det är TAX FREE på kläder. Det ni. Väl uträknat. Så här veckan för skolstart. Suck.

Ensemblen
Kompisen kom givetvis för att se sin BFF uppträda.

En glad "Cinderella"
På väg till fotograferingen


Och så lite bilder på Bonden Jonas!


Liisa fick åka med. JAG VET! Kolla gräsmattan...

Och så den där förbaskade gastanken som är kopplat till spisen. Den flyttar Jonas fram-och tillbaka tills vi får vår naturgasledningen kopplat spisen inne och grillen ute.
Just det. En i hushållet fyller snart 50. F.Ö.R.B.E.R.E.D.E.L.S.E.R!

måndag 12 augusti 2013

Vilken skillnad

Tänk vilken skillnad det är att äga mot att hyra. Hus alltså. Våra första 5 år här hyrde vi hus och sedan drygt ett år tillbaka äger vi ett. Det som var skönt när vi hyrde var att vi alltid kunde ringa vår "property managern". Hon som kom trippandes i sina högklackade skor oavsett väder. Oavsett uppdrag. Springa runt huset med henne när det hade regnat var en fröjd att beskåda, där hon fastnade med klackarna i gräset. Hon höll minen och spatserade vidare som om inget hade hänt. Men hon kom alltid. Ringde någon "handy man" som fixade vad det nu kunde vara.

Nu? Jag nu får vi fungera som handy man själva. Vi och vi, det blir oftast Jonas som fixar "felen". I know.

Nu har vi dragit igång projekt nummer två. Det första var naturgas, som installerades av yrkesmän, men som ändå krävde en del efterforskning och övervakning. Andra projektet är en uteplats. En riktig sådan. Vi har en inbyggd veranda, sk porch och en uteveranda. Den sistnämnda är lite trång och då är ju inte vi så där jättestora.

Så den nya uteplatsen blir en "patio" med stenläggning, mur och utekök. Grillar ska byggas in och omges av granitplattor. Det är ett gigantiskt projekt. Jag vet. Det kommer nog att ta hela hösten, men så har vi ingen direkt tidsplan heller.

I lördags köpte vi allt material som kommer att leveras i omgångar. Igår började förarbetet med att mäta in lutning, gräva upp buskar osv. Vi fick lite hjälp av kompisen Bob. Detta är inte den Bob utan en annan Bob. Alla här tycks heta, eller i alla fall kallas för Bob i det här landet.

Den här väg-och vattenbyggar-Bob och var med och mätte in allt så att det blir rätt. Underarbetet är A och O!

Den här ytan ska bli vår nya oas. När? Det vetesjutton. Mycket jobb är det.
Vad har veckan att bjuda på annars då? Jo det blir en business trip för min del. Ha det!

fredag 9 augusti 2013

Helger

Då var det dags för helg igen då. De tycks komma i rasande fart. Och de försvinner i samma takt också. Men de är alltid lika välkomna för OJ vad de behövs!! Efter tuffa veckor och med bara en veckas semester denna sommar så tar vi tillvara varenda lediga stund.

Förra helgen hann vi med både sol och bad samt Hartfords Carribean and Jerk Festival. Dessa festivaler anordnas av en organisation som kallas för Riverfront Recapture och de hålls således intill floden.

Hartford gjorde en stor blunder en gång i tiden när en "smart ass" kom på att dra en stor motorväg INTILL floden! De klippte alltså av staden från Connecticut River och byggde I-91. Just där. Riverfront Capture bildades för att utveckla och bygga ett område för invånarna och ge dem tillgång till vattnet/floden. Riverfront Plaza skapades och nu kan man alltså strosa runt och vid floden igen.

Varje år anordnas festivaler just vid floden och de är helt gratis! Vi brukar besöka minst två av dem och den ena är just Carribean och den andra är Asian. Förra helgen var det Carribean och OMG vilken bra musik det var! Alla gungade med. Själv råkade jag hamna bakom en ganska så välutrustad kvinna. Hon hade en bakdel som går till världshistorien! Men holy shit vad den gungade. Arselet alltså. Jag var helt fascinerad och än mer fascinerad när musiken tog slut hur den liksom fortfarande rörde sig. Ungefär som ett "efterskalv".

Idag, fredag, regnar det. Men vad gör väl det för här ska det jobbas och Liisa är på teaterläger.








Happy Friday!

torsdag 8 augusti 2013

Cinderella

Vår lilla skådespelerska är alldeles till sig dessa dagar. I tisdags gjorde hon sin första "audition" till en  kort pjäs som heter "The Adventures of Rose Red (Snow White’s Less-Famous Sister) by Sean Abley". 

Kortfattat om handlingen:

Rose Red has just turned thirteen, and the pressure is on -- what will she do to get famous like her sister, Snow White? Everyone in the kingdom, from her parents to her close friend Miss Muffet, is pressuring her to get discovered. But Rose Red doesn't want to constantly be on the front page of the Grimm Times, even if Bo Peep, Cinderella, and Goldilocks eat up the attention. In her struggle to choose between doing what everyone else wants and forging her own path, Rose Red can't help wondering if a girl who wants to be "just normal" can live happily ever after.

Liisa hade bestämt sig för rollen som Cinderella, eller Askungen. Det är inte huvudrollen, men ack så stor roll ändå med hela "twenty one lines", som Liisa säger. Hon övade och övade. Och jag fattade ingenting. Sa hon inte Askungen? Hon tog på sig sin Yolo-keps och pratade värsta slangspråket så jag knappt förstod vad hon sa. Tänkte att hon hade missuppfattat allt. 

Glad i hågen med ett par fjärilar i magen, skjutsade jag in henne till Hartford. När allt var klart ropades rollerna ut; "...and Cinderella LIISA OLSSON!" Tji fick jag. Det är nämligen en komedi och Cinderella är swaggy, dvs cool. 

Jag är stolt som en tupp.

Men det som gör mig ännu gladare är när jag lämnar henne med de andra barnen vid teaterlägret och barnen kommer springande till henne och det babblas och skrattas. Det här är alltså barn som hon bara träffat några timmar och redan tycks de vara en tight grupp. Nya vänner och det säger ofta klick för henne. Hon hade presenterat sig själv som Happy Liisa första dagen. 

Inte den Askunge som jag kommer ihåg precis...
Till sist måste jag bara berätta om en typisk Liisa-grej. Hon var hemma hos sina tvillingkompisar, när mamman i huset plötsligt fick för sig att de skulle städa. Liisa erbjöd sig att hjälpa till och började med att lyfta på soffkuddar. Där hittade hon allt från kläder till popcorn och annat smajsigt. Hon säger då högt, så alla i familjen hör (ingen blyghet där inte) "Wow, that's a real treasure chest you have there!". Mamman i huset; "J already cleaned the couch" och så går hon fram till Liisa och soffan. Samtidigt kommer J (pappan in) och ser lite skamsen ut och Liisa säger högt "Really?". Familjen fick sig ett gott skratt. Jag som trodde jag hade uppfostrat henne till att vara hövlig och att ALLT behöver man ju inte nämna. Eller hur var det nu?

Nu är lunchrasten slut! Hepp!

onsdag 7 augusti 2013

Spanar på hus och hortensior

I förrgår var jag smått hysterisk. Nu ljuger jag för jag var super hysterisk! Fick veta av Annika att mina hortensior drabbats av någon sjukdom och det hade jag ingen aning om. Jag med mina svarta fingrar, ni vet. Plockade i stort sett bort alla blad som hade bruna prickar. Såg ut som en galning där jag stod med glasögonen på nästippen och ansade och flåsade och pratade för mig själv "nu ska ni bort, bort, BORT!"Hade tusen andra saker jag skulle göra, men fick skjuta upp på det.

Annars så har jag ett viktigt uppdrag. Ja, ett uppdrag som jag tagit på mig själv. Vakta hus. Ingen har bett mig göra det, men jag tycker det behövs. En av grannarna har nämligen flyttat och har inte sålt huset. De dyker upp ibland som gubben i lådan och klipper gräset. Tidningarna som ligger på uppfarten har jag lagt i en prydlig hög åt dem. Men de kliver bara över dem när de kommer. Postlådan exploderar snart av post, men den tar de i alla fall med sig. När de dyker upp vill säga.

Liisa brukade leka med deras dotter och en kväll frågade de Liisa om hon ville följa med till det nya huset. Trodde de skulle komma hem i skaplig tid men när det blev mörkt och klockan passerat tio på kvällen så blev jag lite nervös. Jag har livlig fantasi. Jag vet. Men plötsligt hade de inte bara övergett sitt gamla hus utan också landet. Och tagit med sig Liisa! Men så var ju inte fallet. Såklart. Silly of me.

Det är en jättetrevlig familj. De som har flyttat alltså och de har varit väldigt minimalistiska i sin levnadsstil. I alla fall om man jämför med amrisarna där vi bor. Men du ska inte "judge the book by its cover" fick jag lära mig. För när de den där kvällen kom tillbaka med Liisa, så gav de oss sin nya adress. Inte nog med det, de hade också talat om för Liisa hur mycket de betalat för huset. Öh? I alla fall så har jag inte bara livlig fantasi utan jag är också nyfiken av mig. Jävligt nyfiken. När vi stängde dörren efter oss så sprang jag till datorn och googlade på den nya adressen. Vad fick jag se? Ett enormt, helt nybyggt hus! Men vänta nu, de har ju bara ett barn, vad fan ska de fylla huset med???

En gåta.

Nu snackas det om det tomma huset bland grannarna. För kan vi ju inte ha det på vår gata, tycker de. Det har nämligen hänt att folk flyttat in i övergivna hus utan att äga dem och att det då är svårt för myndigheter att få ut dem bara så där. Speciellt om det finns barn inblandade.

Här är alltså huset som jag spanar på.

För övrigt kan jag bara säga "aaah" för denna årstid och att kunna åka till olika gårdar för att köpa grönsaker, frukt och bär. Häromdagen blev det en sväng till Rosedale's Farm. Du tar en liten korg och fyller den med godsaker. Jag måste lära mig att inte ha godsakerna bredvid mig bilen för det händer att jag smaskat i mig en del av det innan jag kommit hem.

Något jag inte köper på just denna gård är deras eget vin. Trots deras egna druvor. Men vin kan de då inte framställa för fy fan vilket rävpiss!




Nu får ni ha det! Liisa ska på teaterläger och en annan får jobba. Hepp!

söndag 4 augusti 2013

En dag som denna...

...har jag saknat mina två andra barn.

Fina, fina Isabella!

Fina Albert med söta flickvännen Carolina

Det är ett år sedan jag såg mina två andra barn. Och just idag hugger det lite extra i bröstet. Det blev ingen Sverige resa för oss. Det blev ingen USA resa för dem. Vi har telefoner och vi har skype. Men jag saknar dem så otroligt mycket ändå.

Hur "gamla" de än är så är de ens barn som man älskar mer än vad ord kan beskriva. Att se bilder på dem gör mig både stolt, glad och lite ledsen i ögat. Jag vill ju hålla om dem. Krama dem och säga hur mycket jag tycker om dem.

Idag har vi haft en skön dag på "stranden" i Connecticut River. Likt en semesterkänsla trots att det "bara" är söndag och imorgon väntar jobbet som vanligt. Men just idag var det något som gjorde att jag längtade extra mycket efter Albert och Isabella. Ville ha dem nära. Ville att Liisa skulle få känna deras närvaro och att hon kunde få umgås med sina syskon. Bara vara. Alla vi. Tillsammans.

Hon som saknar sina syskon. Liisa.


Mina barn. Det bästa som finns. Albert, Isabella och Liisa.




lördag 3 augusti 2013

Betongunge

Går betongunge och trädgårdsskötsel ihop? Nä, skulle inte tro det. När vi snackar gröna fingrar eller grön tumme, så kan jag meddela er att mina är enbart svarta! Det blir ju tamejfan inget. Försöker gör jag, men vad hjälper det? Och bonden här hemma då? Jag menar, Jonas är ju uppvuxen på en gård och då tycker jag i alla fall att han ska kunna en del. En annan har exponerats av betong och asfalt och han av koskit och annat som hör landet till.

Ni kommer ihåg det lilla grönsakslandet vi anlade? Hahahahahaha! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för det blev årets, eller kanske århundradets skämt! Kan inte en visa det på bild för det mesta har vi roddat om, rivit upp och sått nytt.

När svägerskan var här, så visade det sig att hon har inte i sin uppväxt haft något skal på sig utan hon inandades allt vad lantliv erbjöd. Hon fick sig ett gott skratt när hon såg vårt försök eller experiment. Vaddå lägga ett frö här och ett där? Vi klumpade ihop dem så att vi skulle få mycket av allt. Inte undra på att det som skulle växa kröp upp ur jorden. På ett ställe hade vi 10 lökar som trängdes på en yttepytte liten yta. Gurkan? Ja dom hade vi kört ihop, som om de skulle behöva sällskap och inte känna sig ensamma typ. Broccolin då? Den som såg så fin ut. Vad hände liksom. Den började plötsligt skjuta rakt upp i luften och den där gröna ätbara broccoliklumpen som vi ville och trodde skulle bli större, plötsligt fick för sig att växa rakt upp som en jävla raket! Brysselkålen då, när blir den klar? Jag tycker den bara växer och växer med en massa blad. Var fan är brysselkålen? Är det inte sådana där små bollar?

Vilket skämt.

Tänkte jag skulle trösta mig på blommor. Men det går lika illa där. Sådde frön av någon mix och tänkte det kunde bli en fin blombädd. Sedan har ju den fyrbente i vår familj skapat en ny gångväg och rört ihop alla frön så nu trängs de här fröna också! Och blommorna? De tycks inte hitta ut ur sina bladverk. Nu har jag bara en massa jävla gröna stjälkar! Giv mig styrka. Eller varför inte snö, för då syns inte eländet.

Jag har ju lärt mig att vi har hortensia i vår trädgård. Och de har olika färger vilket beror på ph-värdet. Öh? Ska jag gå omkring med ett lackmuspapper och mäta beroende på var jag skulle vilja plantera framtida hortensior?? Tror inte det.

Här hade jag tänkt mig den fina UTSPRIDDA blombädden.

Men vår lurviga familjemedlem har trampat omkring och rört ihop allt. Och varför kommer det inte ut några blommor utan bara stjälkar och en jävla massa blad????

Surt eller basiskt var ju frågan. Basiskt och rosa. Voila!

Också en hortensia men en annorlunda sådan.

Och så har vi den "sura hortensian" då. 
Jag VET! Det här är ingen hortensia för SÅ mycket vet jag ändå. Det är en blomma i fjärilsbusken. Den brukar krylla av fjärilar men inte när Fru Olsson har kameran då rå.
Äh, jag struntar i gröna fingrar idag och ger mig ut på en löprunda istället...

fredag 2 augusti 2013

Sommar utan semester

Jag ska inte tjata om det, men vid det här laget vet de flesta att amrisarna inte tar ut så mycket semester som europeer. Inte sammanhängande i alla fall. Ta alla dessa autosvar du får när du mailar. Tillbaka om en månad? Men vad fan! Jag skickar till en, får svar att han/hon återkommer om en månad. MÅNAD??? Provar att skicka till någon annan och samma svar och så där håller jag på. Vi har ju en business att ta hand om, ska de behöva vara lediga sååååå länge? Jag har liksom glömt bort hur det var. Den där långa ledigheten med flera veckor framför en av ett hav av lata dagar. Those days are long gone. Ja men vet ju aldrig. En dag är vi kanske tillbaka i det lunket...

Så vad gör man istället? Jo vi tar vara på helger, kvällar och de röda dagarna, eller helgdagar. Försöker hitta på något då , för det finns massor att göra och se och speciellt med den långa och varma sommaren vi har här. Skulle Jonas få välja så skulle vi nog sitta i den där bassbåten dag ut och dag in. Tills vi ruttnar och luktar fisk! Jag menar, det finns ju inte ens en trevlig sits i båten. Du ska vara glad om du lyckas hitta en plats utan att få ett fiskedrag i skinkan! Eller när du vrider på huvudet för att beskåda omgivningen få ett fiskespö i håret! Jonas skulle kunna bo i båten.

Den är bra. Båten alltså. För vi tar oss ut i floden och till sandbankar dit ingen annan åker. Behöver inte åka till havet och trängas med alla andra och ligga där som sälar. Vi har liksom vår egen ö och strand.









Förutom floden, har vi ju nära till New York, Boston eller varför inte små städer som Kent här i Connecticut. Vilken liten pärla! Dit var vi när vi hade svennebesök. Svägerskan blev kär. Ja inte i alla knuttar som var där, utan i staden.





Lilla Simpan då? Bubblan. Vår fina lilla stad som är så ren och fin och ordning-och-reda-och-pengar-på-fredag-stuk. Händer det något här? Oh ja! Det är teaterföreställningar, konserter, marknader och en massa annat kul. Sommarens utomhuskonserter är bland det bästa som finns. Kostar 20 dollar/vuxen och 5/barn. Men jag har lyckats vinna fribiljetter flera gånger om. Med lite fusk. Hmhm. Drar lotter och kikar med ena ögat och leker att jag har fel på det. Ögat alltså. Det liksom rycker och har sig ni vet. Och kanske jag just då fått skräp i ögat. Går alltid hem!!! Fy Taina. Jag vet.






Nu är det fredag!!! Jihaaaaaaaaaa! Ta vara på tiden gött fölk.