Vilken turbulent tid det varit sedan jag skrev sist. Orkar inte gå in i alla detaljer men fy fan, säger jag bara! Att sedan sitta i en förbannad pandemi, har ju inte hjälpt situationen precis. Någon säger säkert nu att det är ju lika för alla. Visst, men vi är fortfarande human beings - being human och individer, unika på vårt sätt.
Vad gäller Liisa, så mår hon bra idag men har haft en omgång till av den mystiska febertoppen och det kan tyda på FUO (fever of unknown origin) vilket vi helt enkelt får ha koll på. Hon har kämpat på med skolan och de som har eller har haft barn i high school som junior, vet hur tufft det är. Tack vare ett enormt fint team på skolan så har hon klarat sig riktigt bra, men vi är inte i mål än. Har precis klarat SAT-provet (ett standard prov som används av universiteten när de söker till olika skolor).
Själv har jag mått sisådär. Jobbet har varit ett rent helvete om jag ska vara ärlig. Med en ny chef som inte litar på någon, som ska in och peta i precis allt, som aldrig är nöjd, som stjäl dina idéer, som gör allt för att just du ska misslyckas har inte gjort min tillvaro bättre. Har haft flera samtal med henne och vid ett tillfälle bad jag att HR skulle närvara för att de skulle få se och höra hur hon agerar. Få se om det hjälpte. Flera av mina kolleger går också på knäna och vill inget annat än sluta just nu. Finne som jag är, kastar jag inte in hatten än. Men det finns gränser även för mig. Mitt hjärta (kardiomyopati) har tagit lite stryk och jag måste lyssna noga på var den gränsen går.
Till detta kan jag lägga till att en familjemedlem har fått en diagnos som vi vet kan innebära en del utmaningar i framtiden. Om hen vill, så kommer jag att skriva om det och skapa awarenss. Men vi tar det vid ett annat tillfälle.
Ja, det finns ljuspunkter i tillvaron. Har blivit mormor för andra gången!
 |
| Nykomlingen |
 |
| Han som blivit storebror men ack så liten än. |
3 kommentarer:
Fina du! Ja Junior year kan vara stressigt, de college studenten vill söka till bör man ju ha en ganska bra bild över i slutet av Junior year. Dottern hade allt sitt klart när hon började senior year, typ alla ansökningar i slutet av augusti. Sonen gjorde allt i sista sekund... Båda gjorde ACT/SAT i god tid.
Jobbet låter tufft. Styrkekramar.
Fin liten kille!
Det låter verkligen som en turbulent och krävande tid, att ha en pandemi med allt vad det innebär, på det ... Och vi upplever ju pandemin och dess restriktioner på olika sätt (och för mig har det skiftat över tiden också).
Jag hoppas verkligen att ni alla får det bättre med både hälsan och jobb, och att det ska fungera för Liisa med utbildningen både nu och framöver.
Ljuspunkterna ser ljuvliga ut!
Ta nu hand om dig och er!
Det låter som en mycket prövande tid!
Det kommer att bli bättre sen, man vet dock aldrig när sen är.
Jag hoppas att din familj och du orkar hålla ut till sen.
(Finsk) Envishet är bra, låt det bara inte gå för långt på jobbet, kanske finns det möjlighet att byta till annan position internt?
Ta hand om dig och er!
Skicka en kommentar