Att vara turist kan bli både jobbigt och svårt. För det första så förväntade sig många av våra bekanta att vi skulle hinna med att se allt de hade rekommenderat. Alla museum, alla monument, parker, parader, kyrkogårdar och pandan på zoo. Alla "It´s gorgeous", "It´s a must", "Fun for the whole family" och till slut så trodde jag verkligen på att jag skulle hinna med att dra runt familjen på just allt. Nu var det ju inte bara vi, utan en till familj, med en minst sagt livlig 2,5-åring, som gick på evighets-duracell-batterier! Stanna upp och titta på något som inte rörde sig, fanns inte riktigt i hans sinnevärld. Men jag önskar verkligen att jag hade haft hans ork! Den var outtröttlig. Jiiiihaaaaa!
Enligt grannar och bekanta så skulle vi hinna se mycket under denna långhelg. Är det här amerikanarna lägger sin effektivitet? På turistandet? Blev smått stressad då grannar och bekanta började fråga ut exakt vad vi hade hunnit med. "Oh, you missed that" typ. Men jag är jättenöjd med vår insats.
Det andra med att vara turist är att du måste läsa på innan. När du är på plats vill du ju inte vara den mest korkade personen i sällskapet då ni står där och beundrar ett högt monument. Ta till exempel Washington Monumentet. En 185 meter hög betongklump, ja inte en klump utan flera ovanpå varandra. Där står vi och tittar upp "Mmmm, den är hög, ska vi gå vidare nu?" Det kan väl inte finnas någon som tycker den är snygg. Eller? Sedan började jag fundera på, om jag hade varit den första presidenten, skulle jag ha uppskattat att bli ihågkommen som en jättekrita?
Vita huset hade jag lättare för. Den går liksom att ta på. Där bor folk. Presidenten och hans familj. Minstingen väntade länge på att "Orack Obama" skulle komma ut, men tji fick vi. Men plötsligt kom poliser från alla håll och föste undan oss turister. Gator stängdes av. Kanske "Orack" var på väg ut? Det var vad jag sa till Minstingen, utan någon som helst bevis. Hon var nöjd.
Det var mycket jag fascinerades över, bland annat atmosfären. Kan bero på alla monument, som på något sätt fyller en viss funktion ändå. Även jättekritan. Parkerna var också fina och välskötta och roliga att strosa igenom. Både för oss vuxna som barn. Mat och kläder delades ut regelbundet i vissa parker där det fanns gott om hemlösa. Fin gest, tycker jag. Ett klart favoritställe är ju stadsdelen Georgetown! Wow, säger jag bara. Och vem bor där om inte bloggkompisen Peter med sin underbara familj. Som jag alltså träffade IRL! Där satt vi, hemma hos dem, och drack varsin kall öl och hade riktigt trevligt!
Under 2,5 dagar hann vi med bus-tour, Air and Space museum, Vita huset, Washington Monumentet, The mall, shopping, zoo och Georgetowns uteliv. Däremellan flera restaurangbesök såklart! Vädret var kanon hela helgen.
Här kommer en bildkavalkad och tröttnar man så kan man ju alltid slå upp Wikipedia för att se på proffsfoton:
The Capitol Building
Herr och fru F
Här lät det JIHAAAAAA!
Är du hemma Mr President?
Också ett sätt att ta sig fram...
Nyinköpta solgalsögon
Jag med bloggarkompisen Peter!
Vilken vistelse och snart är jag tillbaka. Jag hann ju inte med att träffa Annika!!! Och DET är ju ett av alla måsten! Blink, blink.
14 kommentarer:
Vad kul!!!
Man MÅSTE ju ha varit till Washington DC!!! När o hur nu det ska gå till?? Lite för långt för att sätta sig i bilen o åka dit... allt blir lite krångligare när man måste flyga, tycker jag!
SÅ kul att du gillade DC!!
Att du är In LOVE!!! Härligt!
Jag tycker också om "min" stad, det finns ju så mkt att se.
Beklagar, beklagar att min egen helg var så förbokad att vi inte hann ses.
men du kommner väl tillbaka?????
Snart!
Och jag kommer till NYC!!!
SÅ kul återigen att ni hade så roligt i DC och att du fått mersmak!!
En sak som alltid slår mig inne i DC är att man känner MAKTEN! Man känner att det är en stad med makt, tycker du inte?
Som med alla storstäder hinner man ju inte se allt på ngra korta dagar.
NI hann med massor trots att det var både HETT och fuktigt!!!
OCh nästa gång SKA vi ses!!!
KRAMAR!!!!!!
Ha, jag hann först! Gillade din inställning till monumenten :) - härligt att ni hade en fin weekend! kram!
hehe, till o med jättekritan fick komma med på bild :)
jodå, washington d.c. skulle man ju gärna besöka... om den inte fanns bortom ett jättestort hav förstås...
kram
Härlig resa! Men jag är ju lite besviken att du inte fick ett foto av Orack, den snyggingen.
Haha, ja du, energi som en 2-årig Duracell-unge skulle man ha. Jihaaa vad man skulle få gjort!
Kram!
Ni hann ju med massor verkar det som. Skönt att ha en del kvar, då blir återbesök desto roligare.
Kul att se alla bilder. Jag skulle också vilja åka dit någon dag. Har massor av ställen som jag vill se.
Resa är härligt, även om det bara är för en helg.
Ha det gott.
Kram
Mz.olsson:
Det ÄR ett måste. I alla fall om man bor här och vår bilresa tog ca 7 timmar. Det gick riktigt bra. Vi tittade på flygalternativet men det skulle bli onödigt dyrt och jag vet inte om vi hade vunnit så mycket på det med tanke på den tid det tar på flygplatsen.
Annika:
Det var nog MAKTEN, som du säger. För det var en viss atmosfär. NYC däremot har PULSEN. Och JAAA jag kommer tillbaka. Det vill Maken också. Värmen var olidlig ett tag när vi satt uppe på bussen och den stod still. Som tur var hade vi laddat med vatten.
Jag vet att det finns hemlösa överallt men här var de så synliga och Minstingen tyckte sååå synd om dem. En taxichaffis berättade om matutdelningen och det är ju kanonbra. En del av dem ville inte ens lämna sin "parkbänk" för att övernatta på ett shelter . De hade det så "bra" där de var. Vi har olika referenser på livet, minst sagt.
I will come back!
Kramen!!!!
Jemaya:
Jamen den går ju så fort! Helgen alltså. Jag hade ett stort leende på läpparna på vägen hem och är riktigt nöjd. Vi hann ju med att göra och uppleva så mycket.
Kram!
Ingela:
Jag kan varmt rekommendera denna stad utan att ha sett allt. Det var ju typ bara en bråkdel av vad staden har att erbjuda. Och du, havet är väl inget hinder för nu finns det ju flyg! Du behöver alltså inte simma ;)
Kramen!
Marianne:
Visst är han snygg, den där Orack. Och det hade ju varit riktigt häftigt att få ett foto av honom.
Ja du, lille 2,5 åringen, var digital! Antingen av eller på!
Kram!
Camilla:
Hur ska man hinna se allt man vill se??? Det är frågan. Så många platser det finns jag skulle vilja besöka och får panik ibland när jag ser tiden rinna iväg.Iiiiiik.
Helgen var underbar!
Kram!
Men du hann i varje fall med att träffa en bloggvän.
Och att vinka till en på vägen. Inte illa! :)
Anna:
Ja och det är ju så häftigt! Snart träffas väl vi? Vi var ju sååå nära i fredags.
Kramen!
Å vad coolt att du varit DÄR, gillar jättekritan men man undrar ju hur de tänkte liksom. Sett de där hjulgrejerna på TV men trodde inte nån åkte runt på dom.
Air and Space Museum är ju toppen! Nästa gång du åker, men kanske inte med 5-åringen, måste du gå på Holocaust-muséet - så bra och välgjort! Om du gillar konst är även de bra. För några år sedan gick jag till The Building Museum (samma byggnad som Washington DC stadsmuseum om jag minns rätt). Där hade de en separat utställning om cement. "Cement, f*n vad trist, dit kan jag ju inte gå" tänkte jag, men jag hade lite time to kill och gick dit. Och det var så intressant! Jag lärde mig om cement och betong och att det finns betong som är lätt som en fjäder (nästan) och betong som man lysa osv. Så det kan jag faktiskt rekommendera om det finns kvar!
underytanjag:
Det var häftigt för mycket har jag ju sett på bilder och TV och fick nu chansen att uppleva det!
De där manickerna var lite fåniga tyckte jag...
Anna, Fair and True:
Cement låter ju inte så sexigt om jag säger så, men varför inte. Ibland blir man överraskad! Jag kommer definitivt att åka tillbaka!
hehe...
Snart får ju vi besök av Orack! Den här veckan närmare bestämt. Jag tänkte han kunde få vårt sovrum så tar vi gästrummet i källaren. Vad tror du han tycker om för mat?
Nä, jag vet. Han ska inte bo hos oss : ( Men han får gärna om han vill : )
Funderade på att tälta i närheten av universitetet, men jag tror inte det lönar sig, jag tror jag bara får den stora turen att bli bortkörd 10 timmar innan han ska susa förbi ...
Kram!
Skicka en kommentar