lördag 31 januari 2009

En fantastisk början på en helg

Igår kväll hade jag så himla kul. Bra början på en helg. På Healthtrax i grannkommunen Avon. Det kanske inte heter kommun här men vad sjutton spelar det för roll. Stad, kommun, samhälle...who cares. I alla fall så var det dags för RELEASE av det nya programmet i Group Groove Winter 09!
¨
Background: När jag flyttade hit, så var en av de första sakerna jag ville kolla upp, var kunde jag se till att kroppen inte säckar ihop. Vi var ju i alla fall i Amerika och här går alla upp i vikt. Det säger ju alla. Förutom skogen och väggrenar, där löpningen hör hemma, så behövs den sociala kontakten genom att delta i någon gruppaktivitet eller "class". I Avon, CT, hittade jag således Healthtrax, som erbjuder ALLT. De har ett riktigt gym med alla manicker som behövs beroende på om jag ska fixa en rund stjärt, enorma biceps/triceps, snygga vadmuskler, en sju-helvets-lungkapacitet eller ren Cardio-träning. Jag fastnade för treadmills OCH Group Groove. Vad är det då? Här kommer förklaringen:

If you can move, you can Groove. You'll stomp, flick, wiggle, jiggle, hip, hop, snap, shimmy, shake, slide, glide, smile and laugh your way through this 60 minute fitness dance program. Experience a fusion of club, urban and Latin dance styles with motivating chart topping hits and retro classic tunes. Supportive, funky, easy going instructors help you Get A Move On! with Group Groove.

Det här är bland det roligaste jag har gjort på måååååånga år. I gruppen finns människor av alla de slag; korpulenta, tunna, långa, korta, gamla, unga, kvinnor och män. Vi har något gemensamt. WE CAN MOVE, i alla fall någon del av kroppen och det räcker himla långt. Första gången jag deltog kändes det lite knepigt så där. Komma in ny, alla känner alla och är sååååå tjenis med varandra; How are you, Good to see You, bla bla. Men sedan hände något. Belysningen tonades ner, discokulan i taket började snurra (JA de har en sådan) och alla bara började dansa runt och tjoa konstiga uttryck. Känner ni igen er, när man plötsligt funderar på om man har hamnat liiiite fel här? Okeeeeeeeeej tänkte jag och började svisha runt lite jag också med ett snett Elvis leende, ni vet när ena mungipan går upp så där fånigt. Jag ÄLSKAR att dansa men det här tog priset! Såg kvinnor med tights och det verkade inte spela någon roll om bakdelen var som en dörrspringa eller en ladugårdsdörr. Den vickade oavsett storlek. En av det motsatta könet, med en six-pack-six-feet-under gungade fram och log brett med sina Amerika-vita-tänder. Nå väl, efter en stund började instruktören tala om för oss vad vi skulle göra och plötsligt befann jag mig i en mer organiserad tillvaro. Puh!

Igår släpptes således det senaste programmet ut och det var Winter 09 och varje gång det släpps ett nytt program så har vi en liten celebration. Amerikanarna tycks alltid hitta en anledning för att fira något. Jag gillar idén. Livet är för kort för att ha vardag jämt. Let´s celebrate!

När vi kom igår, så märktes det på deltagarna att det var lite extra denna gång. Plus att en av deltagarna, Karen, fyllde år. Just denna kväll! Hur stort är inte det? Instruktörerna hade köpt en tårta, dagen till ära. En sådan där riktig amerikansk tårta. Alla tyckte den var så AWESOME! Det som ska föreställa grädde, smakar som något som har överlevt sig själv. Bildbevis kommer längre ner. Smakprov kan jag inte bjuda på och jag vill inte utsätta er för det heller.

I det nya programmet fanns ALLT. Underbara rörelser så som salsa, urban och disco. Vi groovade, vi svettades och vi hade så roligt. Ibland krockade vi. Speciellt en, som tycks ha svårt med koordinationen eller hålla reda på vilka ben som tillhör honom. Jag kan inte föreställa mig att svenskar i Sverige skulle bete sig på detta sätt. I Sverige skulle vi nog vända i dörren när vi upptäcker en stor discokula i taket på ett gym och alla männsikor befinner sig som i trans.

Efter passet drack vi Sangria. Don´t ask me why. We just did.
Just det, höll på att glömma. Trosorna satt som smack. Hela passet!

De underbara instruktörerna heter Linda, Amy och Laura. De kan verkligen hålla igång en. Själv har jag inga bekymmer idag att "släppa loss" innan passet börjar. That´s freedom!
En av deltagarna visar stolt upp ett litet halsband. Alla fick varsitt!

The awesome birthday cake!

Se så glad jag är, trots utan Amerikan teeth.
Här tillsammans med Chris.

Instruktören Amy hjälper en av deltagarna med halsbandet

De suveräna instruktörerna Amy, Laura och Linda!

Ha en trevlig lördagkväll!

fredag 30 januari 2009

Show & Tell: Månadens fynd

Jihuuuuuuu, tänkte jag när jag nu ska få vara med och skriva i fredagsbloggen! Jag scrollade snabbt ner till ämneslistan, ni vet med stora ögon och pek- och långfingret på höger hand klickade frenetiskt. Vänster hand är med på ett hörn men får jobba bara ibland. Nåja, väl på listan kunde jag då läsa "Månadens Fynd". Månadens Fynd????????? Ansiktet förvred sig snabbt och det blev totalt block out i skallen. Ja men nånting Taina har du väl ändå fyndat denna månad. Ja men vaddå? Jag sprang (ja jag sprang) runt här och kollade i flickornas rum, men icke, köket, näää, kontoret , näpp. Tomt.

Jag har ju knappt varit ute och handlat, förutom mat då. Men ett fynd behöver ju inte vara ett inköp tänkte jag och började fundera på om jag kunde komma på något annorlunda. Lite smart så där ni vet. Mungiporna drogs upp och en penna, som inte fanns, typ Mållgan variant, hamnade i mungipan...tick tack, tick tack, tick tack. Jaha vad ska det här betyda då? SKA JAG BEHÖVA VARA DEN ENDA SOM INTE HAR GJORT NÅT FYND!!!!! Varför just nu, när det är min första fredagsblogg. Pressen ökade. Kanske fyndet skulle vara att jag upptäckte att jag saknar en hjärna kanske!

Shit tänkte jag. Jag ger upp och hittar på något och fotar ett par snygga boots i skyltfönstret. Nu skulle jag behöva vara en duktig fotograf för att fixa ett sånt foto. Typ så som mästerfotografen "Anna Of Sweden". Äh jag gav upp och följde med min tonårsdotter för att köpa en födelsedagspresent åt hennes kompis. Hon skulle givetvis till Victoria Secret. - Men mamma, det är ju där allt finns! Typ.

Jag skrotar runt i affären och tittar på allt medan dottern springer omkring och det ser ut som om hon dragit i sig en drog. Ögonen rullar och munnen är halvt öppen. Vänta nu tänkte jag, missar jag nåt här? Medan jag går där så går min högra hand ner mot baken och jag rättar till mina trosor, eller vad man nu ska kalla dem. Jag brukar säga till mina systerdöttrar, som tycker att jag är töntig som inte använder string att jag behöver inte köpa stringtrosor, för de här går naturligt till "string variant"! Helt automatiskt. Ni vet när allt tyg bara letar sig till mitten!

Plötsligt får jag se dom! De där "vanliga" trosorna. Utan en massa rosetter och krusiduller och spets. Jihuuuuuu tänkte jag när jag sedan kollar priset, 5 stycken för 25 dollar. Det är ju 5 dollar/trosa. På Victoria Secret. Det måste ju vara ett fynd och plötsligt finner jag mig utanför butiken med en chick liten pappersväska (rosa såklart) och med en massa rosa papper som sticker upp och längst ner i botten finns mina NYA TROSOR!

Bildbevis? Yes här kommer det och nu är det säkert någon som tänker; ja men det är ju bara 4 par! Haha för jag har faktiskt tagit på mig ett par nya och kan intyga att de förvandlas inte till string! Hur jag vet det? Jo jag har gjort både trapptestet, då man springer upp och ner i trappan och verkligen draaaaaaaaar ut på stegen, och sedan har jag hoppat ner i squat, ni vet som i Kung Fu ställning. Trosorna är kvar där de ska vara. Det var mitt fynd. 5 par trosor för 25 dollar. På Victoria Secret


Mina nya trosor från VICTORIA SECRET!

Vad som händer i helgen då? Jo jag ska på release av det nya programmet i Group Groove som är en typ av dans och det är ju så kuuuuuuuul. På söndag bär det iväg till Svedala.

Kram på er alla!

torsdag 29 januari 2009

Kastrering eller inte

Vad ska jag göra med hunden? Nu har jag fått ett megaproblem och behöver hjälp med att lösa det.

Background:
En av de första tankarna när vi flyttade hit till Simsbury var, oj nästan alla grannar har hund. Inte nog med det, de var ju så väldresserade och sprang inte ut på gatan, trots inget staket runt husen (det ser man sällan här, dvs staket runt byggnaderna). Men senare fick jag veta att alla har ju sk "invisible fences" nergrävda i backen. Jag visste knappt att sådant existerade. Har ju inte haft hund tidigare. Det betyder i alla fall att hundar har speciella halsband på sig, i garaget sitter det en dosa och nergrävd i marken ligger då stängslet. Elstängsel! När hunden närmar sig stängslet, som han allstå inte ser, får han först en liiiten varning, en durr i kroppen och om hunden belutar sig för att korsa tomtgränsen, ja då blir det en rejäl elstöt! Men om hunden är tränad innan, så kommer de inte att gå så långt. Träningen görs med en massa små flaggor som stoppas ner i marken. Detta såg mycket märkligt ut innan jag fattade vad de var bra för. Nog för att de gillar att flagga i detta land, men hela tomten omringad av små flaggor kan ju bli lite för mycket.

I alla fall så hade jag lovat flickorna en hund när vi flyttade hit och pressen ökade när jag såg alla grannhundar. Så jag höll mitt ord, precis som Obama gjorde. Vårt hus är också vitt. Eller kanske lite grått? Men i alla fall så i augusti 2008 köpte vi vår lille cocker spaniel som då var 3 månader gammal. Han fyller snart 9 månader och är ett riktigt busfrö. Ibland är han på hunddagis, vilket är perfekt om vi ska iväg på semester.

Så igår kom frågan från hunddagiset "Is he neutered?" Nu hör det till saken att jag har inte hört det ordet förut och såg ut som ett frågetecken först, men sedan tänkte jag att det handlade säkert om vitaminer (det lät som det). Insåg snart att jag var på fel spår och till slut frågade jag helt enkelt vad de menade och de berättade att det är en liten procedur, "he can not be a daddy". Förklaringen lät lite naiv, så jag gjorde ett förtydligande "Ah , they cut his balls off then?" Tanterna höll på att ramla av sina stolar de satt på. Sedan berättade de att det görs nästan på alla han hundar här! Och du vill väl inte bli stämd om han råkar hoppa på någon flickhund och bli en daddy, sa de sedan! Vad säger man?

Nåja, ringde maken och berättade om detta och jag visste redan vad han skulle säga : "Aldrig, vad är det för dumheter". Han måste väl få ha lite kul han också, menade han på, och trodde att hunden skulle må dåligt av detta. Psykiskt. Jag började fråga grannarna idag och alla sa samma sak: "Of course you should neuter him. You don´t need to worry about him humping and things like that". You know. NEJ. Det är det som är felet. I DON`T KNOW!

Vad tycker ni? Please help...

onsdag 28 januari 2009

Mat

Vilken rubrik va? Mat! Men håll med om att familjeliv handlar mycket om mat. Vad ska vi äta idag, en vanlig vardag? Vad blir det för gott på fredagkväll, mysfredagar ni vet. Lördag då? Då kan vi ju bjuda några vänner, för att inte tala om SÖNDAG med en riktig härlig söndagsmiddag a la den man fick när man var liten. Mat mat och åter mat.

Läste Pernilla Wahlgrens blogg (jaja jag läser kändisbloggar ibland och hon är ju hysteriskt käck) och hon hade köpt ett färdigt koncept med en låda med ingredienser och en färdig matsedel. Det var mat som hon annars inte skulle laga till och idén var inte så dum faktiskt.

Önskar att jag hade bättre fantasi. Snabbmat är ibland så lockande och det har vi gott om här i staterna! Dels är det oftast onyttigt och i längden blir det ju dyrt också.

Idag hade barnen en Snow Day, dvs skolorna stängda och det innebar både lunch och middag. Hjäääälp tänkte jag. Nu måste jag ju fixa TVÅ rätter. Vad blev det då? Pannkakor och korvstroganoff. Inte såååååå nyttigt kanske, men det var hemlagat och det serverades grönsaker till båda rätterna. Naturligtvis. Men jag överraskade mig själv, för jag blev också sugen på pannkakor och gjorde då några spenatplättar åt mig och maken. De blev supergoda! Kolla bilden, för visst ser det gott ut?

Mina "spenatplättar" med lingonsylt.

Hamburgarna vi åt igår kväll, med våra spanska vänner på Plan B, var riktigt goda. Det var första gången jag smakade sweet potatoe fries. I vanliga fall äter jag inte fries men de här var ganska ok.



Våra goda vänner, Gemma och Victor på Plan B.


Maken och jag på Plan B. Kolla hur koncentrerad han är på maten ;)

Nu ska jag kolla American Idol!

tisdag 27 januari 2009

Tacka vetja Web Ex

Vad mycket tid jag sparar på att inte behöva åka runt och sitta på möten, när det mesta går att fixa via WEB EX. Älskar teknikens under! Under och under, men tekniskt är det väl ändå. Skickar en snabb kallelse och frågar om vi snabbt kan ta ett möte i cybervärlden. Simsalabim så har vi gått igenom en del material, diskuterat och förhoppningsvis kommit fram till beslut. Vettiga beslut vill säga. Det är ju så smidigt. Men. Det finns en baksida. Var är den sociala kontakten i dessa cybermöten? Ni vet, en kopp kaffe innan mötet, hur mår maken/frugan/barnen, vädret, semestern och allt det där. Det försvinner liksom. Och visst kan jag sakna det ibland. Väldigt mycket till och med.

Efter varje möte får jag en fråga om jag vill vara med på en undersökning och jag svarar ja förstås. Där får jag ange hur mycket tid och pengar jag sparar åt företaget och det blir en del slantar! Att ta mig från Simsbury, CT, till de olika städerna i USA och övriga världen, som företaget finns i, tar sin lilla tid och kostar dessutom pengar. Nu hör det till saken att ALLT går inte att lösa via Web Ex, men det är ett bra komplement. Sedan finns det en annan aspekt på det hela och det är när vi blir för många på ett sådant här möte och det finns de som struntar i "reglerna". Vill man kommentera när någon pratar, ska man räcka upp handen. Ja ni vet den där rutan med en liten hand så att ordförande kan se att Mr X vill ha ordet. Nu går det inte alltid till så här, utan ibland blir det kakafoni av allt. Alla pratar samtidigt! Då gäller det att ta fram den djupa rösten och be alla återgå till ordningen! Hahaha, ungefär som det var i skolan när jag var liten. Och det är läääänge sedan. Dessutom gick jag i en svensk skola i Finland och vi hade mycket stränga regler då.

Ikväll blir det gymmet och ett pass i Group Groove. Efter det blir det utgång med ett spanskt par, som gärna vill ha något amerikanskt. Det blir Plan B (restaurangen heter så) här i Simsbury. Vad som står på menyn? Hamburgare i alla möjliga storlekar och smaker. Mums. Dessutom finns det Veggoburgare för de som är vegetarianer. Bra va?

Nu ska jag återgår till min andra cybervärld innan döttrarna kommer hem från skolan. Tonårstjejen hoppas ju på en snow day imorgon för det blir A New Significant Snow Storm här i CT. Vi har gott om snö nu och om det kommer lite mer gör absolut ingenting. Det är så fint med snö. Tycker hunden och jag i alla fall!

Ha en skön tisdag eftermiddag.

måndag 26 januari 2009

Det är lite mycket nu

Ooops vart tog alla de där dagarna vägen? De där dagarna jag skulle hinna med att göra allt innan business trip till Svedala. Åker på söndag och jag har fortfarande miljoner saker som ska göras. Tog jag det fööööör lugnt i helgen? Det var ju så skönt och söndagen var en riktig latardag. Simsbury är ingen storstad precis så vad hittar man på då. På en söndag. Man är bara. Tonårstjejen och hennes vänner kallar Simsbury för Simsboring. Haha, mycket fyndigt.

I alla fall så bär det iväg till Göteborg. Vill ha så mycket klart. Glömmer ibland bort tidsskillnaden och är alldeles för sent ute, när jag plötsligt kommer på att jag ska ringa upp någon i Europa vid typ 4 pm. Då är ju klockan 10 "hemma". Pm alltså. Jag måste helt enkelt planera bättre och dra iväg en massa email och hoppas de ringer mig dagen efter.

Snart nalkas matlagning och på matsedeln står det "left overs". Skönt. Ska i alla fall få ihop en sallad. Efter maten bär det iväg till grannkommunen, Granby, där Bella rider Western. Hon fick nya ridstövlar med tillhörande sporrar förra gången.

Efter ridningen blir det nog till att sitta och göra klart en del presentationsmaterial. Måste helt enkelt.

Visst ja, måste kolla vad som händer i Kindergarten för minstingen imorgon. Har för mig att de skulle på utflykt till Roaring Brook Nature Center. Coolt. Får se till att hon får en rejäl matsäck med sig.

Hoppas veckan går riktigt låååååångsamt nu så jag får tiden att räcka till.

lördag 24 januari 2009

En ljuvlig dag helt enkelt

Trots att termometern envist legat strax under nollan (i Celsius) så har dagen varit fantastiskt fin. Solen har varit framme hela tiden och det gör ju en så glad. Vaknade strax efter sju, utsövd, och drack ett par koppar kaffe (svenskt kaffe...). Läste Hartford Courant och javisst, det finns alltid något otäckt att läsa om i den, eftersom Hartford är som Vilda Västern. Det skjuts mycket i den staden, tyvärr. Nåja, efter frukost och liten stund "Kung Fu Panda" drog jag iväg med minstingen till Avon och på balett. Hon lyssnade på balettfröken riktigt bra idag och vet ni varför? Jag hade mutat henne såklart. Bra eller dåligt, men det funkar. Maken hade passat på att springa när vi var på baletten. Han springer regelbundet, han också. Skillnaden är väl att det blir kanske inte lika frekvent som mina pass. Det blir typ 2 ggr/månad för honom under vintern. Men det är regelbundet i alla fall. Jag drog på mig springkläder så fort jag kom hem jag också. Det var ju såååå lockande ute. Tog med mig hunden trots att jag bara för ett par dagar sedan sa att nu är det slutsprunget med hunden! Men vem kan motstå en 8 månader cocker spaniels ögon? Om jag hade ont i axeln när jag sprang? Det vet jag inte. Jag kopplade bort axeln och bara njöööt.
Eftersom dagen med snön och solen var så lockande ville jag bara vara ute och drog därför ut med maken, minstingen och hunden till pulkabacken. Hur kul som helst! Minstingen tyckte pappa såg ut som en älg i sin mössa. Ja jag vet, den är superful. Men den är skön, säger han.

Just nu sitter jag i en skön fåtölj med ett glas Chardonnay. Tonårstjejen ska på sleepover, maken fixar middagen (scallops till förrätt och smoked ribs till huvudrätt) och minstingen kollar klart på Kung Fu Panda. Hunden? Han är slut och sover så gott.
Lägger in några foton från min dag. Ha en skön lördag kväll!
Minstingen (ljust hår och rosa balettdräkt)
på dagens balettlektion

Lockande vy eller hur?
Här springer jag min skogrunda.



Jag och min springpartner.


Minstingen med maken som ser ut som en älg
i sin mössa.

fredag 23 januari 2009

Mera marknadsföring, lite byråkrati och så ond axel, aj!

Kom på ytterligare en sak, vad gäller marknadsföring och det var när maken köpte en bil. När affären var klar och bilen skulle hämtas, så bad säljaren om att få ta ett kort på maken tillsammans med bilen. Visst, tänkte han, det kan han väl få göra utan en TANKE på vad de skulle ha ett kort på honom för. Nåja, det gick en tid och en dag låg det ett stort kuvert i brevlådan och då kom svaret, en almanacka med ett stort foto på maken, bilen och amerikanska flaggan i bakgrunden! Inte nog med det, chefen för denna bilaffär fick skylta med sin bild också och han som sålde bilen fick vara med på ett hörn han också, men bara med sitt namn. Så fiffiga som de är, så hade de försett denna gigantiska almanacka med magnet på baksidan, så att den lätt går att hänga upp på kylskåpet. Då kan ju ALLA se den. Här har jag upptäckt att man gärna "hänger i köket" och vad finns i köket om inte kyl och frys. Perfekt reklamplats. Om många har reagerat? O ja! Maken och jag har skrattat mycket åt denna bild, medan amerikanarna verkar tycka den är smakfull. Smaken är som baken. Lägger in en bild så får ni bedöma själva.

Vår almanacka på kylskåpsdörren.

Lite om mina erfarenheter kring byråkratin här. Igår var jag en sväng på banken och skulle överföra pengar till min son i Sverige. Det gick nämligen inte att göra det själv via internet. Absolut INTE enligt bankpersonalen, för tänk vad mycket som kan gå fel. Okej, jag tog med mig alla uppgifter så som IBAN, Swift (BIC), adresser, mitt pass med VISA och sonens namn. Tänkte fråga om de ville ha hans skonummer också, men jag insåg ganska snart att det var inte riktigt rätt tillfälle... I alla fall så hade jag skrivit ner allt prydligt på ett papper som bankpersonalen sedan skriver om på sitt papper för att SEDAN kunna knappa in det i systemet. Jag kan säga att jag var ju inte klar på 10 minuter, som jag lovade min ena dotter innan jag for. Det slutade med att hon fick gå och möta minstingen, som kom med skolbussen.

Till sist vill jag bara att någon där ute kan tycka synd om mig. Lite i alla fall. Jag sprang min vanliga runda igår och hunden var med såklart. Strax innan uppfarten till vårt hus, tog jag i och sprang, i mina mått mätt, FORT! Plötsligt tog det bara STOPP. Hunden korsade mina fötter och jag flög som en katapult och landade på höger axel. Aj det gjorde ont. Idag blir det inget gym för min del utan nu tar jag med mig hela familjen på restaurangbesök i Hartford. Det blir Black Eyed Sally´s. Kanske spelar de lite jazz ikväll ;)

torsdag 22 januari 2009

Marknadsföring

Tänk vad duktiga de är på marknadsföring i det här landet. Allt från privatpersoner till företag kan verkligen det här med att marknadsföra sig själva och sina produkter/tjänster. Idag fick jag ett kommande utdrag ur några tidsskrifter, så som Hartford Magazine, CT Life Magazines and Jewish Ledger. Och vet ni vad, det handlar om mig, hahaha. Men egentligen så handlar det om min sjukgymnast, Bill, och ERN (Eastern Rehabilitation Network). Jag gick nämligen hos Bill regelbundet under 2008 för några "krämpor" som jag dragits med ett tag. Bill blev sååå glad när han hörde att jag lyckades med att springa hela maran efter behandlingen och ville på så sätt marknadsföra sina tjänster på detta sätt, dvs ingenting är omöjligt! Kom bara till Bill så fixar han det och du springer ett maraton, typ. Jag tyckte det var en kul grej och ställde givetvis upp på detta. Bill är en mycket duktig sjukgymnast, även om jag hade mina stunder då jag funderade på om han visste vad han gjorde. Det berodde nog på att han förbjöd mig att träna under ett par veckor när jag behandlades som mest. Han ville inte äventyra läkningsprocessen med Tainas envishet att "skjuta undan smärtan". När jag inte får träna, blir jag smått irriterad. Fråga mina barn får ni höra. Det var nog det som gjorde att jag tvekade ett tag, för jag var helt enkelt ur balans. Saknade löpningen såklart!

Lägger in en bild och så här kommer det att se ut. Skratta inte, de bad mig faktiskt hålla upp medaljen. Tilläggas ska, jag VANN inte loppet. ALLA som kommer i mål får en medalj. Det är givetvis alltid en personlig seger att springa 42 km och 195 m. Tycker jag i alla fall!



Jag avslutar med : GE ALDRIG UPP!

onsdag 21 januari 2009

Våta kinder...

Wow! Tänk vilken dag det var igår, när USA´s 44:e president svor eden eller took his oath som det heter over here, hihi. Nu börjar jag snart låta som Victoria Silvstedt, dvs pratar svengelska efter bara ett år här. I alla fall så var det häftigt att vara här, i det stora landet i väster, även om jag inte var på plats i Washington DC. Men jag såg faktiskt på TV ( hade lunch) och ville vara närvarande på mitt sätt. Jag visste att det var ett historiskt ögonblick, men att jag skulle reagera med tårar, hade jag inte riktigt förväntat mig. Kände plötsligt, när Obama lyfte sin ena hand, att kinderna blev våta och att hjärtat tog ett extra skutt. Det här är ju stort!

Såg en skymt av Bush i bakgrunden och det var som om han aldrig existerat. Jag har helt enkelt plockat bort honom ur mitt minne och hoppas att en ny Bush aldrig dyker upp igen. Måste berätta en sak, som jag läste på Peters blogg (http://peand.blogspot.com/), och som jag fann lite kul faktiskt och det var att man kunde kasta skor på en stor uppblåsbar Bush docka! Hahahaaaaaa...

För att "bevisa" att I was there, men på mitt sätt, så lägger jag in ett par bilder här.

Barack Obama takes his oath och Taina fäller
en tår!


I was "almost" there!




Congratulations Mr President, Barack Obama!

tisdag 20 januari 2009

Power loss

Tar mig en förmiddagsfika. Det är man ju van vid som "svensk".

Kan jobba idag trots ett mycket märkligt strömavbrott. Halva huset är strömlöst och jag har kontrollerat alla säkringar eller sk fuses i källaren. Alla står på ON, så de verkar ju ok med andra ord. VAD ÄR DÅ FELET? Ringde en av elektrikerna, som vi brukar använda, men de hade fullt upp (vilket jag förstår med tanke på hur elsystemen ser ut här...) och de kunde inte komma förrän på torsdag. Jag kan väl inte ha ett hus som bara fungerar till hälften heller? Vår sk "property manager" får jag heller inte tag på. Tänkte om hon kunde lista ut om det fanns något annat skåp, som jag bör kolla innan jag ringer hit någon "handy man". Ärligt talat så begriper jag mig inte på dessa två skåp vi har i källaren. De ska motsvara de skåp jag är van vid från Sverige med vanliga proppar. Här är det massor av knappar som pekar åt ON eller OFF. Nu ska ni inte tro att alla ON är på samma sida utan det är lite hip som hap med det. Jag får helt enkelt kolla gula sidorna och ringa en lokal förmåga (en elektriker), som får komma hit och hjälpa mig att hitta felet. Det är inte första gången vi har ett märkligt strömavbrott i delar av huset.

Lilla Liisas kommentar imorse, när hon fick tvätta sig i skenet av en ficklampa: "Vad mysigt vi har mamma!" Tur att det är någon som ser positivt på det ;)

Nu åter till arbetet.

söndag 18 januari 2009

Middag hos familjen Srini

Vilken kväll vi hade igår! Det var så trevligt och det hela avslutades med dans till ABBA låtar, haha. Både vuxna som barn hoppade omkring i vardagsrummet, efter att Srini plockat undan lite möbler. Vi var alltså hos familjen Srini (mannen i familjen heter Srini i förnamn också ). Den indiska maten var utsökt! Fråga mig inte vad vi åt för det var så många olika saker på bordet, typ kyckling, linser, såser, bröd , blomkål osv. Gott var det i alla fall.

Idag är det söndag och det är fortfarande kallt, ca 10 minusgrader, och lite lätt snöfall. Jonas var ute och skottade imorse och hunden fick vara med såklart och springa och härja i snön. Igår var han med mig på en springtur och jag tror att det är hans favoritgrej, dvs få följa med på en springtur i skogen. Han får då springa lös och det går ju bra eftersom vi nästan aldrig stöter på någon där ute i skogen. Ingen är så tokig som jag, verkar det som. Springa upp och ner för backar i "jag-vet-inte-hur-djup-snö". De gånger vi verkligen möter någon, någon med hund vill säga, springer Dino (hunden) fram och nosar lite för att sedan komma med mig igen.

Jag ska jobba lite idag. Ska ha klart en presentation till imorgon. Behöver ett par timmar skulle jag tro. Jonas och Liisa åker nog till gymmet och badar.

Nu blir det en kopp kaffe till, läsa expressen och aftonbladet på nätet och sedan jobb.

Ha det!

lördag 17 januari 2009

Helg

Då var det helg igen. Veckorna går verkligen snabbt. Vad händer idag då, lördag? Jo vi ska på middag till en indisk familj, Srini. Det ska bli riktigt kul och säkert väldigt gott, för de ska laga till riktig indisk mat och jag vet i alla fall en som kommer att njuta! Jonas såklart. Han älskar indisk mat, speciellt när det är riktigt starkt kryddat. Före middagen ska jag hinna iväg på Liisas balett. Det är i Avon och det är urgulliga små flickor som springer omkring framför spegeln och leker fjärilar och diverse andra djur. Liisa har en rosa balettklänning på sig. Ska lägga in lite foton vid ett senare tillfälle.

Vi har fortfarande kallt här. Klart väder och himlen så vackert blå. Det är svårt att springa när det är så här kallt. Jag brukar ha en gräns på minus 12. Igår blev det ingen löpning, men däremot groove på gymmet och Linda visade oss "Summer 09" programmet och det var helt enkelt "awesome"! Jag var bra svettig efter passet.

Flickorna har en 3-dagars-helg, eftersom det är Martin Luther King Day på måndag. Jag läste faktiskt att han har tillbringat en del tid här i Simsbury som ung. Han jobbade här en sommar och han uppskattade att få sitta var som helst på tåget. Det var ju inte tillåtet i de södra delarna av USA, där svarta skulle sätta sig i speciella vagnar så att de vita skulle få sitta ifred!

Nej nu är det dags att dra på Liisa balettkläder och dra iväg till Avon. Jonas då? Jo han är på jobbet, as usual. Och Bella? Zzzzzzz såklart.

fredag 16 januari 2009

Hur snabbt allt kan ändras

Fick ett fruktansvärt besked imorse. En vän har råkat ut för en olycka, en allvarlig sådan. Han ligger nu i respirator och är förlamad i benen. Idag ska han opereras och de ska försöka få tillbaka rörligheten i armarna. Jag kan inte sluta tänka på honom, hans fru och deras lilla dotter, snart 1 år gammal. Tänk vad livet kan förändras i ett enda ögonblick. Mina tankar finns hos er.

Efter beskedet var jag tvungen att ringa till Albert. Ung och full av liv! Ville bara höra hans röst och säga "var rädd om dig, kram från mamma".

torsdag 15 januari 2009

Colebrook

Vilken dag! Flickorna fortfarande sjuka. Det är svinkallt ute. Jag var tvungen att åka på ett möte i Colebrook. Ett möte som aldrig blev av! Här åker jag dit och sätter mig i ett kallt konferensrum och passar på att jobba under tiden som jag väntar. Jag väntar och väntar. Hämtar kaffe ett par gånger. Det blir lunchtid och jag hade inte med mig något. Aaagh! Colebrook ligger inte i Metropolen precis, så det var bara att glömma att åka iväg och "ta en bit mat". Det hade varit macken i så fall och det är ju ingen höjdare precis. Min gäst dök aldrig upp och inte lämnade han ett meddelande heller. Kändes lite ruttet, faktiskt. Så är det att bli bortglömd.

Åkte hem till slut. Förbannad och besviken. Hade tusen frågor och dessa frågetecken får väl hänga kvar ett tag till. Jag vill ju bara bli klar med mitt uppdrag.

Hemma hade flickorna klarat sig själva och det hade gått jättebra. Bella är verkligen duktig på att ta hand om Liisa. De hade ätit lite rester från igår. Jag överraskade dem med varsin donut, en glazed åt Bella och en strawberry frosted åt Liisa. Om jag åt något? Yes, det blev sushi, mums mums.

onsdag 14 januari 2009

Förkylningstider

Ojoj så det snoras och hostas i huset idag. Nu är både Liisa och Bella sjuka. Det är väl bara en tidsfråga innan en annan har lyckats fånga basilusken. Liisa har tillbringat största tiden med att titta på gamla Astrid Lindgren filmer och lekt med barbie dockor samtidigt. Bella däremot, har legat mest i sin säng och sovit eller spanat på-något-jag-inte vet på lap topen. Hunden, Dino, fick åka till hunddagis och leka med sina kompisar! Ingen hade ju speciellt mycket tid att ta hand om honom idag. Han älskar att vara på hunddagis och speciellt nu när det är mycket snö och de får vara ute och springa fritt.

Snö har vi gott om. Kyla också. Den sveper nu sakta in över New England området och tycks stanna ett tag också. När jag skjutsade hunden till dagis visade termometern på 12 grader. Fahrenheit alltså! Det motsvarar ca 10 minus i Celsius. Det förutspås att bli minus 5 Fahrenheit på fredag och då kan ni väl räkna ut hur mycket det blir i Celsius...kallt blir det...ca 20-21 minus i Celsius! Brrrrrrrrrrrr säger jag bara. Synd att husen här är så dåligt isolerade. Jag drar upp temperaturen så det ryker om pannan. Sänker den när ekonomen kommer hem. Såklart! Ja inte är det som husen hemma precis, eller är vi bortskämda i Sverige bara och går gärna omkring i t-shirt och har det mys-pys inomhus? Kyla är ju ett bra bantningsmedel också. Sägs det i alla fall. Ju mer du fryser, desto bättre ämnesomsättning får du. Fråga mig inte om mekanismen bakom det. Nej, jag bantar INTE.

Snart bär det iväg på restaurang, närmare bestämt Abigail´s. Booo, få se om det spökar där ikväll. Ni kan ju alltid gå in och söka på Abigail Pettibone, Simsbury CT så får ni se!

tisdag 13 januari 2009

Mitt första inlägg!

Oj, vad har jag gjort? Skapat en bloggsida! Vet inte riktigt hur det fungerar, ärligt talat, men jag ska göra mitt bästa för att lära mig detta nya sätt att kommunicera. Nu skrattar säkert många. Vad då nya sättet? Ja ja, jag vet att jag är lite gammalmodig ibland, men nu finns bloggen här i alla fall och jag tänker börja använda den. En gång i tiden skrev jag dagbok för att dels "prata av mig" och dels för att "spåra tillbaka" vad som hänt. Det var absolut förbjudet för någon annan att läsa mina anteckningar! Så en blogg blir ju inte riktigt detsamma.


Idag, tisdag, har lilla Liisa varit sjuk. Riktigt sjuk. Hon snorar, hostar och ser allmänt hängig ut stackaren. Jag har försökt jobba lite men fick ge upp till slut. Hon behövde lite uppassning och vem vill inte ha det när man är sjuk. Kommer så väl ihåg hur det vara att vara sjuk, så där lagom sjuk, och mamma passade upp en med tidningar, glass och diverse pyssel. Då var det inte frågan om dvd-filmer inte! Inte ens Beta - max hade vi på den tiden när jag var liten.


Isabella mådde inte så bra när hon kom hem från skolan hon heller. Det blev en tupplur i soffan före maten.


Med två hängiga flickor hemma bestämde jag mig för att hoppa över gymmet idag och på schemat skulle det ha varit Groove. Jag får ta igen Grooven på fredag kväll istället och köra en löprunda imorgon.