Morsdagen (som redan varit)

Som ni vet så firas ju morsdagen här i USA samtidigt som resten av världen. Förutom Sverige då rå. De ska ju vara lite annorlunda, såklart.

I alla fall så vill jag bara visa vad mina två icke hemmavarande barn lade ut på Instagram, som gjorde mig så, så rörd. Läs texten till bilderna. Take a look:

Award

Igår kväll fick jag vara med på en middag med "Awards" för high school elever som är med i skolans band. Som ni redan vet så spelar Liisa saxofon sedan flera år tillbaka och är med i skolans band och pepband. Den senare är ju något som uppträder när skolan har match i amerikansk fotboll.

I alla fall så var det middag och utdelning av olika utmärkelser till dessa elever. Middagen var väl sisådär. Jag råkade hamna bredvid en gapig mamma som kommenterade allt som sas. Mycket drygt.

Liisa fick tre utmärkelser, ett för sitt deltagande i pepband, ett som"the freshiest frosh" och för att hon lyckats bibehålla bra betyg trots allt arbete bakom repetitioner och konserter. Hon har "honor roll" i alla ämnen. Det är bra, antar jag.

Annars är det bråda tider här hemma.

Japp, de lyckades stava namnet fel!

På resande fot

Ja då är man ute och flänger igen. Anlände till hotellet strax före 1 inatt här i Dallas, Texas. Trots sen ankomst hoppade jag upp som en guttaperka för att hinna med min träning. I gymmet blandades bleka affärsmän som såg ut att dö och några gorillor. Samt en svettig råtta. Jag alltså. Alltid skönt att få in ett pass innan möten.

Det trevliga med resandet är frukosten! Jag älskar frukost! Klart bästa måltiden. Hemma har jag inte lyckats få en rutin trots mina 56 år. Ibland äter jag den i bara farten, ibland i bilen och någongång händer det att jag sitter ned och njuter.

Nu ska jag njuta av min omelett!

Ha det!

En vanlig syn. På flygplatsen. Spana in; they are back - my Golden shoes.

Fin konst i rummet

Mr Bear

Jag har säkert berättat om det tidigare att vi har lite av ett zoo här i lilla Simpan. Just nu så består majoriteten av invånarna i detta zoo av björn, svartbjörn. Det bokstavligt kryllar av dem. Grannen, tvärs över gatan, måste äta riktigt smarriga middagar, för dit kommer de gärna på besök. Björnarna alltså. Vetefan vad vi har i vår soptunna, för vi har bara haft ett besök so far i år.

Igår fick vi se Mr Bear på riktigt nära håll. Kan ha varit en hona men jag tyckte mig skymta en dingelidong. I alla fall så stod grannen och bankade på en kastrull med en sked. Jag vet ju att han inte är en trummis, utan mer en gitarrist så jag blev lite misstänksam. Han försökte nämligen skrämma iväg en björn som vält omkull hans soptunna och var i full fart med att bryta upp locket som TJ (vår granne) försökt "låsa" med spännband. Men det gick så där. För TJ alltså. Björnen drog upp locket och kikade in i tunnan och gillade det han såg och kände lukten av. Kan bara lägga till att det fanns en hel del bajsblöjor i den! Go figure.

Både Jonas och jag sprang över och fotade och filmade medan stackars TJ såg hur björnen drog fram allt och spred ut på hans nystädade tomt.Detta var typ femtielfte gången i år. Se en video här.

Nu ska vi ses vad som bjuds på idag.

Spännband hjälper inte mycket.

Det är gott med blöjor!

16 år av saknad

Mamma, 16 år har gått. Känns ofattbart. Livet här på jorden har gått vidare och mycket har hänt sedan du lämnade jordelivet. Fler barnbarnsbarn har kommit till världen och fler är på väg. Vi är i olika delar av världen och vi har också glidit isär. Du var vårt allt mamma. Du var "the glue". Ingen har lyckats hålla ihop oss så som bara du kunde. Tänker på dig idag. Och imorgon och alla andra dagar. Men just idag tänder jag ett ljus. Ett ljus för dig, mamma. 

Pappa och du i ungdomens dagar. Ni var ett vackert par.

Hallå, hallå från Globetrottern

Då var man hemma igen efter en till, bland alla tusen, biznizzresor. Denna gången bar det av till Brexit-Landet och till staden Bristol. Nä, till en liten by utanför Bristol. Vi har ju inga fabriker i storstäder, utan dessa har man placerat långt från pulserande städer och här var det bland ängar och kor typ. Så när någon frågar om jag hann shoppa eller se något intressant så gör jag bara en "eye-rolling".

Nästa vecka blir det Cowboy delstaten, jihaaa, dvs Texas.

I alla fall så har jag aldrig varit så nära att tappa mina öron, för vår chaufför från London Heathrow till "den-där-byn-utanför-Bristol" pratade OAVBRUTET i 2 timmar om Brexit, monarkin och sin knäppa ex-fru. Den sista var ju lite otippat om du frågar mig. Jag och min kollega, som satt i baksätet, lite jetlaggade, hade svårt att hänga med i alla svängar för han kastade sig från att prata om Theresa May och plötsligt hade hon en krona på huvudet eller var det drottningen han var inne på eller sin ex-fru? Vi log och nickade. Luften i bilen höll på att ta slut. Och som sagt, öronen var jävligt nära på att trilla av!

Resan över Atlanten var magisk. Flög A380 på "upper deck". Tyvärr har man slutat tillverka dessa monster men de ÄR häftiga. Har aldrig sovit så gott och så mycket på ett plan tidigare. Hade knappt tid att äta eller se film. Ville bara sova. Men trots flera timmars sömn så dök den där jäveln upp - Mr Jet Lag!

Idag fredag ska det bara tas det lugnt. Inga måsten. Har till och med varit lat med att gå till affären utan beställt hemleverans som är SÅ bekvämt. Använder Whole Foods. Handla idag behövdes för Mr Olsson har visst "glömt" att fylla på i kylen under tiden jag varit borta. Men nu blir ordningen återställd!

Hepp!

KOLLA in Fetlund. Mäktig, eller?

Magiska morgnar i byn och under mina löprundor.

Uppklädd inför marathonmöten

En kväll hann vi med att besöka en riktig gammaldags pub mitt ute i ingenstans.

Engelsmännen är inte kända för sin matkultur precis och detta är en typisk engelsk frukost. 

Vill avsluta med att berätta att Liisas dröm har gått i uppfyllelse. Hon har färgat nedre delen av sitt hår! Hon fick göra det nu för när det är dags för prom är det borta. Grannens dotter trodde Liisas hår var "on fire", hahahaha!

Liisa

En månad kvar innan sommarlovet börjar och nu börjar det märkas. Koncentrationen fladdrar lite så där, ibland superfokus och ibland någon HELT annanstans. Första året på High School har varit tuff och utmanande. Inte bara för Liisa utan även för oss som föräldrar som ska hänga med på alla prov och tester och betyg och powerschool och utflykter, assignments och konserter, PSAT och Gud vet vad.

Vintern var nog värst för då var det skidåkning varje helg och det fanns inte EN lärare som INTE delade ut läxor över helgerna. Så jävla drygt.

Men Liisa kämpar på. Väldigt. Mycket. Varje vardagkväll pluggar hon i timmar. När fredagen infaller DÅ andas hon ut. Jag med. För det är inte kul att se när ens barn sitter uppe till 11 och går upp 4 ibland för att hinna klart allt.

Men snart så, då är det sommarlov med sovmorgnar, bad och mys.

Liisa och hennes fina kompis som känt varandra sedan årskurs 1.

Fina Liisa