torsdag 27 juni 2013

Grattis på födelsedagen min käre son!

Min älskade son med flickvän, som befinner sig i Japan just nu.

onsdag 19 juni 2013

Ålderstecken?

Vad betyder det när man börjar fotografera natur, blommor, solljus och till och med grönsaker? Har man liksom klivit över på andra sidan redan, dvs blivit gammal? Gaaaaaaaaah! I så fall har jag gjort det.  Har kommit på mig själv att njuta av bloggar med bilder på blommor. Hur fan gick det till? Jag som knappt skiljer på maskros och ros.

Håll med mig om att det fotas till tusen och vi delar med oss av det i alla sorts forum. Det märkligaste fenomenet är "dagens outfit-bilder". Ibland funderar jag på om det handlar om outfiten eller om tuttar och muttor. För när du står där och fotar dig själv, så klipps ofta huvudet av och den nedre delen exponeras och är i fokus. Ja jag har gjort det själv. Varför liksom?? Vi är inte födda med orangutangarmar och kan således inte fota långtifrån om vi inte använder självutlösare då rå. Heter det så förresten? Självutlösare. Ser mysko ut. I alla fall i min fantasivärld...

I alla fall så är naturen tacksam att fota. Ingen tuttar som ska bullas upp. Ingen trosrand som lyser igenom.

Ska vi kolla på mina ålderstecken-foton? Ha i åtanke att jag har passerat det magiska strecket och kanske inte alltid ser om fotot är bra eller inte. Grönt är det i alla fall för färgblind är jag inte än.


Ni kommer ihåg den fula forsythian som nu är puts väck och detta är nu resultatet.

Söt vattenkanna? Jonas tycker den är mycket onödig. Bättre att vattna med slangen. Vill han att den ska ligga där för jämnan då???










SER NI??? Broccolin har börjat växa i vårt lilla grönsaksland!

Sallad äter vi så det sprutar ut ur öronen snart. Varför satte vi SÅ mycket sallad?


Ser ni vad jag ser????








Att leva så här kan faktiskt vara lite spännande ibland. När vi i lördags satt och chillade ute en stund, hoppade det fram en svartbjörn in på vår tomt och vrålade mot Dino! Snacka om att stolen jag satt i höll på att förvandlas till en toalettstol!

tisdag 18 juni 2013

Trött på fotboll? Ja men läs inte det här inlägget då!

Vilken avslutning på fotbollen för Liisa och hennes lag! Trodde väl aldrig att jag, moi, skulle tycka det var kul att titta på inte bara en utan flera fotbollsmatcher. Samma dag! Det var precis vad det var, dvs kul, roligt och svettigt.

I söndags, på självaste farsdagen, var det World Cup för 9- och 10-åriga flickor och pojkar. Liisas lag, Team Germany, ställde givetvis upp och vi föräldrar var där för att supporta dem i vanlig ordning. Inte för att någon av oss hade några större förhoppningar om en bra placering. Tji fick vi då de match efter match vann. Hur fan gick det till? Inte en enda match har de vunnit under säsongen. Flickorna som jagat fjärilar och letat fyrklöver tog alla med storm och släppte inte in ett enda mål men gjorde desto fler mål på motståndarna. I finalen mötte de Team Brazil som under en match i våras krossade våra små fjärilsflickor. Men i söndags fanns inga fjärilar att studera och plötsligt hade våra tjejer fokus på bollen. För en gång skull. Vi föräldrar skrek oss hesa. Vi hoppade. Vi high-faivade och betedde oss nästintill som riktiga fotbollsfan. En mamma kom av sig helt och ropade fel lagnamn. Hon blev utvisad en stund av oss föräldrar och fick stå i "skamvrån", hahahahaha!

Vilken dag. Vilka tjejer. Vilka tränare. Vilka föräldrar. Och vilken jäkla fin laganda!!!


Förberedelser


Något påklistrat smile.








Kolla hakan!!! 



Snack innan finalmatchen...






Team Germany och Team Brazil
Bästa coacherna!!!

Diplom- och pokalutdelning

En MYCKET nöjd och stolt tjej!
Det var allt gott folk. Tack och bock från fotbollskommentatorn Taina Soccer Mom.

fredag 14 juni 2013

En båge i bastuvärmen

Tjohej så var det fredag igen då! Inte dumt alls. Imorgon kommer ju gubben hem också och det är på tiden! Gräsmattan behöver nämligen klippas. Ja ja, det finns väl andra som saknat honom också, inte bara gräsklipparen. Men om vi nu ändå är inne på gräsklippning så undrar jag varför det tar 1,5 h för honom och 4 h för mig? Och då springer jag med gräsklipparen! Jag ska avslöja en sak. Vi har en påse till gräsklipparen och den ska ju tömmas med jämna mellanrum. Det tar tid. Har spionerat på Jonas då han klipper och vet ni? Han har ingen påse på! Inte för att det skulle vara så svårt att klura ut med tanke på allt "löst" gräs som ligger utspritt överallt. Jag tycker det är fult. Löst gräs alltså. Vilka bekymmer jag har va?

I alla fall så ska jag väl försöka knyta ihop texten till rubriken om vi nu ska vara lite petiga. Och det finns det säkert någon där ute som redan funderat vart jag vill komma då jag inleder med gräs och påsar. Var alltså till St Louis igen. Och jag säger bara, snacka om finsk bastu! Klimakteriebesvären gjorde sig till känna. Blöt hela tiden. Överallt. Varmt så in i helvete! Min kollega hade dessutom lädersäten i bilen och när bilen stått ett tag, typ 2 sekunder och vi skulle in i den igen så var det som att sätta sig på riktiga finska bastustenar. Hela härligheten simmade plötsligt i svett och håret krullade sig mer än vanligt. När kollegan körde iväg och ACn kom igång, passade jag på att bresa allt jag orkade för att försöka torka lite innan vi skulle kliva ur igen. Var tvungen efter ett tag att tala om för honom vad jag pysslade med, för mitt i allt så lyfte jag på stjärten för att få lite blås under skinkorna också. Det såg nog ut som jag satt och fes. Men jag förklarade för honom att så var inte fallet! Tur att vi känner varandra väl.

Denna resa hann jag faktiskt med att se något annat än kontor och möteslokaler för vi åkte faktiskt in i St Louis och tittade på ett gigantiskt monument, The Arch! Vet ni att den är designad av en finne?? Va? Hur coolt är inte det så säg. Och inte vilken finne som helst utan Eero Saarinen! Trodde först min morfar varit där i smyg men det var bara hans namne. Bara och bara. Coolt som attan och jag blev väldigt högljudd därinne i museumet när jag läste för att alla skulle höra att JAG ÄR OCKSÅ FINNE! Fick skriva många autografer. I drömmen alltså.

Inne i St Louis var vi givetvis tvungna att passera baseball stadium. Jag fick ju med det viktigaste. Skylten på Bud Light. 

Ni ser väl bågen va?


Jag fick aldrig nog av den. Och det var FÖRE jag visste om att Eero var designern. Efter det flög jag omkring mest. 

Det var mycket om indianer i museumet. Fick aldrig någon koll på varför. Jag hade ju redan Eero i skallen. Mer än så tar inte min hjärna visst. Men så är jag blond också.

Det här visades också på museumet under bågen. DET hade jag ingen koll på vad det hade med bågen att göra för den byggdes på 60-talet. Då fanns väl inte slaveriet kvar. Sa jag att jag var blond?
Mina kollegor. Mr Parmesan och Mr Rugby. De är från Italien och England för er som inte fattar. Det finns kanske en och annan blondin som läser min blogg. Och tro mig, jag veeeet hur svårt det är ibland.

Vet inte riktigt vad jag försökte fånga här. Men jag gör som många andra bloggare och hoppas på att någon tycker det är en fin bild på en trottoar och lite blomster osv.
Hem kom jag med det här. GIVETVIS blev jag stoppad i säkerhetskontrollen. Det luktade inte om den men förpackningen såg väl ut som om jag försökte smuggla ett ton up-in-the-clouds. Typ.

Fick noga instruktioner av Mr Mozarella, eller Mr Parmesan kanske det var, hur osten skulle packas upp och förvaras. Den ska genast tas ut ur plasten och den kommer att vara blöt. Ungefär som jag då. Sedan ska den INTE läggas i påse utan den ska ligga på hushållspapper i kylen. Bara så där. Där ligger den tills den kryper ut själv. Och det tar tid. Före det har vi nog hunnit äta upp den. Ser ju ut som om någon satt fast sina tänder i den...

Bara som jämförelse vill jag visa att det var ingen liten bit precis. 
Nä gott folk och alla blondiner, ha en bra fredag! Själv ska jag nog dra mig mot IKEA med Liisa ikväll. Få se om vi kan deltaga i midsommarfirandet där. JAG VET ATT DET INTE ÄR MIDSOMMAR ÄN. Men det tycks de inte veta här heller...

måndag 10 juni 2013

Fotboll, fotboll, fotboll

Jag är ingen stor fotbollsfantast. Vet knappt vem Zlatan är. Eller rättare sagt, jag skulle inte vilja veta vem han är. Men det går inte att undvika att se hans namn eller bild i tidningar, fejsbok eller instagram. Eller hur KalasLotta?

Nu var det inte Zlatan jag skulle skriva om utan om lilla Liisa, som har spelat varje säsong sedan Kindergarten. Hon kanske inte kommer upp i någon Zlatan-klass, men hon njuter av sporten. Förresten, inte av sporten utan av samvaron. Samvaron med de härligaste kompisarna och coacherna.

Sedan årskurs tre spelar flickorna i olika lag som indelats i länder. I vår har det varit Tyskland och vilket gäng! Kanske är det inte det bästa laget om vi räknar antal vunna matcher, men lagandan, DEN ni, den är något som jag uppskattar mer än några fjuttiga mål. I alla fall i den här åldern. Shit vad roligt dessa flickor har haft. Våra "butterfly girls" som vi kallar dem för. Det händer ibland att de glömmer bort att spela och jagar fjärilar istället. Underbart!

I lördags var det dags för den näst sista matchen innan turneringen. Inför den skulle ett plakat fixas och därför blev vi hembjudna till coach Bob. (Man skulle kunna tro att alla här heter Bob. Så om du någongång glömmer bort en mans namn här så dra till med Bob. Sannolikheten för att du gissar rätt är stor.)

I alla fall så drog vi till Coach Bob efter matchen. Till träffen hade jag lovat att fixa ihop kort och present till både honom som till assisterande coach. Visst. Det fixar ju Taina som inte har något annat att göra eller tänka på. Korkat? Maybe, men kul.

Nedan ska jag visa några bilder från träningar, matcher samt träffen. De mer proffsiga bilderna är tagna av en annan mamma som dessutom gjorde en video som jag ska ladda ned. Suveränt gjort!

Innan ni ser på bilderna så tänk på det här med lagandan, butterfly girls och bus. Det syns i bilderna att det inte alltid är så seriöst. Euhum.

Lite dans och klapp och framåtböj. Tjohoo vad kul man har det då!

Coach Bob får be flickorna skärpa till sig ibland...

Ibland tar Coach Mark över...

Det händer att flickorna tröttnar på Coach Bob och slänger vattenballonger på honom!

Trots allt så har han varit en suverän coach så något är han värd. Varför inte en visselpipa så han slipper skrika sig hes?

De här pysslade jag ihop i lördags. Tidigt. Var uppe FÖRE tuppen.

I paketet fanns visselpipan.

Flickorna fixar "bannern".


Ibland tog de en paus. Liisa högst upp. Who else?

Föräldrar som chillar.

Coach Bob

Coach Mark
Team Germany!!!