måndag 10 juni 2013

Fotboll, fotboll, fotboll

Jag är ingen stor fotbollsfantast. Vet knappt vem Zlatan är. Eller rättare sagt, jag skulle inte vilja veta vem han är. Men det går inte att undvika att se hans namn eller bild i tidningar, fejsbok eller instagram. Eller hur KalasLotta?

Nu var det inte Zlatan jag skulle skriva om utan om lilla Liisa, som har spelat varje säsong sedan Kindergarten. Hon kanske inte kommer upp i någon Zlatan-klass, men hon njuter av sporten. Förresten, inte av sporten utan av samvaron. Samvaron med de härligaste kompisarna och coacherna.

Sedan årskurs tre spelar flickorna i olika lag som indelats i länder. I vår har det varit Tyskland och vilket gäng! Kanske är det inte det bästa laget om vi räknar antal vunna matcher, men lagandan, DEN ni, den är något som jag uppskattar mer än några fjuttiga mål. I alla fall i den här åldern. Shit vad roligt dessa flickor har haft. Våra "butterfly girls" som vi kallar dem för. Det händer ibland att de glömmer bort att spela och jagar fjärilar istället. Underbart!

I lördags var det dags för den näst sista matchen innan turneringen. Inför den skulle ett plakat fixas och därför blev vi hembjudna till coach Bob. (Man skulle kunna tro att alla här heter Bob. Så om du någongång glömmer bort en mans namn här så dra till med Bob. Sannolikheten för att du gissar rätt är stor.)

I alla fall så drog vi till Coach Bob efter matchen. Till träffen hade jag lovat att fixa ihop kort och present till både honom som till assisterande coach. Visst. Det fixar ju Taina som inte har något annat att göra eller tänka på. Korkat? Maybe, men kul.

Nedan ska jag visa några bilder från träningar, matcher samt träffen. De mer proffsiga bilderna är tagna av en annan mamma som dessutom gjorde en video som jag ska ladda ned. Suveränt gjort!

Innan ni ser på bilderna så tänk på det här med lagandan, butterfly girls och bus. Det syns i bilderna att det inte alltid är så seriöst. Euhum.

Lite dans och klapp och framåtböj. Tjohoo vad kul man har det då!

Coach Bob får be flickorna skärpa till sig ibland...

Ibland tar Coach Mark över...

Det händer att flickorna tröttnar på Coach Bob och slänger vattenballonger på honom!

Trots allt så har han varit en suverän coach så något är han värd. Varför inte en visselpipa så han slipper skrika sig hes?

De här pysslade jag ihop i lördags. Tidigt. Var uppe FÖRE tuppen.

I paketet fanns visselpipan.

Flickorna fixar "bannern".


Ibland tog de en paus. Liisa högst upp. Who else?

Föräldrar som chillar.

Coach Bob

Coach Mark
Team Germany!!!

7 kommentarer:

olgakatt sa...

Härligt när ungarna får LEKA i lagsporten och inte genast sorteras.
Jag är totalt ointresserad av fotboll och förstår mig inte alls på de känslosamma supporteruttrycken. Men jag blev nyfiken på personen Zlatan från Rosengård och läste nyligen boken om honom. En tuff uppväxt och en mycket speciell och jobbig personlighet har inte precis gjort livet enklare för honom. Men han är en förebild för många småkillar i Malmö och jag hoppas de bara tar efter fotbollen och avståndstagandet från sprit och droger och inte buset och suget efter kickar.

Lotta i USA sa...

Gillar!! Liisa....massor av energi och lust. Underbart.

Fina bilder Taina. Min tjej spelar fotboll med....inte har hon fått det intresset av mig ;)

KRAM!

Lotta i USA sa...

ps. gott med paj, och glass!!!

Annika sa...

Liisa alltid i toppform!!
Så härligt att se alla bilder på glada tjejer som spelat bra.
Bilderna andas glädje.
Nej, jag bryr mig noll om fotboll, Zlatan och bollsporter övh.
Så trist är jag.
HAHA!! men jag tycker det är jättekul med matcher av Liisas slag :-)
Heja dem!!
Kram!

Desiree sa...

Underbara bilder. Jag tycker det är toppen att tjejerna först och främst har så kul ihop. Det är ju ändå det som är viktigast i slutänden. Men nog ser man på dessa bilder också att det finns en hel del koncentration och kamp om att göra sitt bästa för sitt lag och sin coach. Jätte härliga och underbara bilder. Liisa är helt klart en sportig tjej som jag beundrar. Det finns så mycket hon gillar och provar på. Allt från Slalom till fotboll. Kansek finns det en liten Zlatan i henne och om inte så ser hon som sagt till att ha kul.

Hi hi tycker det är lite lustigt om alla som heter Bob hos er. Jag tyckte alla hette Chris i Alabama.
Kramar!

Saltistjejen sa...

HÄRLIGT Taina!!! Underbart att de har sådan fin laganda och att hon fått sådana vänner! Jag minns att DET var den största saken med att hålla på med sport som ung. Vännerna och lagandan. Att ställa upp för varandra. OCH lära sig lösa konflikter också när sådana uppstår.
FIN visselpipa också! Härligt med bra tränare!
KRAM!!

Anonym sa...

Häääälit :)) Så ska juniorfotbollen gå till; lite fjärilsstudier mellan varven, fantastiskt! Kommer ihåg då Robbans lag började som knattar och alla plötsligt stannade upp för att titta på tåget som passerade fotbollsplanen :) Hälsa Pia-Liisa!!! (Pia Sundstedt=en mycket känd fotbollsspelare i Sverige...bara ifall du inte redan visste...)Kramar <3