lördag 31 mars 2018

Glad Påsk

Funderar på om jag fått härdsmälta i hjärnan, då jag skriver TVÅ inlägg på två dagar? Det är inte så ofta jag har tid över eftersom livet kommer emellan. Ni vet, jobb, skjutsa Liisa till hennes miljoner aktiviteter, handla, laga mat, tvätta, mata de fyrbenta, ja allt det där.

Idag, påskafton, solen skiner och jag är ledig! Det blir en tur till skogen med Dino och bara andas in våren. Sedan ska jag givetvis ringa mina barn "overseas". Bella i Sverige och Albert i Schweiz. Och så till lilla pappa vars Alzheimer gör sig mer och mer påmind. Den är inte kul. Lilla pappa.

I år tänker jag inte springa runt i trädgården och gömma ägg åt Liisa och hon är SUPERbesviken! Påskharen tycker nämligen att hon är för stor. Hon får ett stort ägg istället. Imorgon, eftersom jag inte hunnit få ihop skrammel till det än. Kan ju alltid plocka lite kottar på min skogstur idag? Ha!

Ha en äggstra fin dag alla!

Här en liten kavalkad av random bilder:

Vår Ophelia har blivit stor. Och en väldigt sällskaplig katt då hon gärna hänger med oss i köket och följer med blicken allt vi gör.

Vår fina och roliga Ophelia!

Ibland måste man få fåna till sig när träningarna är tuffa. Liisa med en av sina bästa skidkompisar.

Här är jag med några av mina anställda i bowlinghallen. JA, jag suger på detta men hade kul i alla fall.

Inte nog med att skidsäsongen varit tuff för Liisa. Hon förlorade också en vän i Floridas skolskjutning. Hon skriver hans namn på ett plakat där alla mist livet i "gun violence".

Liisa var givetvis med på "Marchforourlives" i Hartford.

Inte världens bästa bild, men här går Liisa upp på scen på high school och spelar på sin saxofon.

Att få barnmenyn när man är på restaurang och är 14 år är väl inte så där jättepoppis.



Påskpynt som gillas av katten.

Här inne blir det bara tulpaner

De här fjädrarna är väldig populära hos katten.

De bästa vännerna!

fredag 30 mars 2018

Nä men hallå där!

Oj, hade glömt bort att jag hade en blogg. Den ser lite ensam ut där den ligger och snurrar ute i cyberrymden. Måste nog ta hand om den lite. Nej, jag tänker inte skriva om ALLT som skett de senaste månaderna. Det skulle bli en thriller för er alla.

Vintern kom och gick. Det var en tuff skidsäsong för Liisa som kämpat bra i den konkurrenskraftiga nivån hon tävlar i nu. Ibland är det 19-åringar hon tävlar mot och det händer att hon åker snabbare än dem! Så stolt över henne, som aldrig ger upp. Att kliva upp en nivå med betydligt mer träningar, tuffare träningar och längre till tävlingarna har inte skrämt iväg henne. Hon är taggad, men ibland fälls det tårar också. Vi biter ihop och kör på.

Själv har jag mått hyfsat. Hjärtmedicinerna har kickat in och just nu ser det ut som om ingen operation är nödvändig. Pust för det. Senaste besöket visade inte på någon förbättring utan en stagnation. Så länge det är så är jag nöjd. Om jag tränar? Tacka fan för det! Jag tror nämligen att hjärtat mår bra av att träna. Det blir inget maraton i år. Kanske nästa år. Vill så gärna springa Honolulu maran när Liisa fyller 16.

Har bytt jobb inom samma företag och har nu en global roll. Det blir lite mer resor till Sverige. Och Norge. Klämmigt, eller hur?

Nu är det påsk och jag har pyntat med ris och fjädrar för "det gör man bara", eller? Katten tycker i alla fall det för nu har hon nya leksaker i huset.

Dags för träning, sedan ut och shoppa.

Glad påsk på er!

Ni kommer väl ihåg hur jag spökade ut Liisa under vår första påsk här i USA och skrämde slag på grannarna! Hon vill inte göra om det.