Nä men hallå där!

Oj, hade glömt bort att jag hade en blogg. Den ser lite ensam ut där den ligger och snurrar ute i cyberrymden. Måste nog ta hand om den lite. Nej, jag tänker inte skriva om ALLT som skett de senaste månaderna. Det skulle bli en thriller för er alla.

Vintern kom och gick. Det var en tuff skidsäsong för Liisa som kämpat bra i den konkurrenskraftiga nivån hon tävlar i nu. Ibland är det 19-åringar hon tävlar mot och det händer att hon åker snabbare än dem! Så stolt över henne, som aldrig ger upp. Att kliva upp en nivå med betydligt mer träningar, tuffare träningar och längre till tävlingarna har inte skrämt iväg henne. Hon är taggad, men ibland fälls det tårar också. Vi biter ihop och kör på.

Själv har jag mått hyfsat. Hjärtmedicinerna har kickat in och just nu ser det ut som om ingen operation är nödvändig. Pust för det. Senaste besöket visade inte på någon förbättring utan en stagnation. Så länge det är så är jag nöjd. Om jag tränar? Tacka fan för det! Jag tror nämligen att hjärtat mår bra av att träna. Det blir inget maraton i år. Kanske nästa år. Vill så gärna springa Honolulu maran när Liisa fyller 16.

Har bytt jobb inom samma företag och har nu en global roll. Det blir lite mer resor till Sverige. Och Norge. Klämmigt, eller hur?

Nu är det påsk och jag har pyntat med ris och fjädrar för "det gör man bara", eller? Katten tycker i alla fall det för nu har hon nya leksaker i huset.

Dags för träning, sedan ut och shoppa.

Glad påsk på er!

Ni kommer väl ihåg hur jag spökade ut Liisa under vår första påsk här i USA och skrämde slag på grannarna! Hon vill inte göra om det.