Det knallar på här och jobbet hopar sig som en tsunami. Men vet ni vad jag gjorde igår? Trots hotet om tsunamin. Stack till frissan. Kollade nämligen på benan häromdagen och när den börjar se ut som en motorväg, ja då är det dags. Snälla Bill tar alltid emot mig när jag säger att jag snart ska ut och flänga och måste fixa håret.
När jag satt där så passade jag på att fråga om jag håller på att bli grånett, så sa han nej! Helt otroligt. Jag trodde det var fallet efter allt som jag fått utstå den senaste tiden. Eller sa han det bara för att vara snäll och få extra dricks?
Igår kom Jonas hem. Mitt i veckan!
Nä nu har jag inte tid att sitta här. Speciellt inte då jag tog en massa dyrbar tid igår för att täcka motorvägen.
Ja men hur kul är det att se en sådan HÄR bild? Jag skulle ha tagit en före och efter bild såklart. Så som proffsbloggarna gör. Men jag vill ju visa hur min Bill ser ut! Alltid lika glad och skrattar åt mina fåniga skämt. Igår tyckte han att vi, jag och hans hjälpreda, var extra flamsiga. Det är nog alla kemikalier som får en att bli lite hög. Tror jag...
Nu gäller det att se på allt som håller mig ovanför ytan. Där jag kan andas. Där jag hämtar min energi från.
Vem blir inte glad av det här. Kolla!
Det här gjorde mig glad. Jag hittade det perfekta hålet där jag kan stoppa in huvudet och skrika när det blir "för mycket". Bild- och ljudbevis kommer om det sker!
De här gör mig glada! Inte bakdelarna då utan...
Liisa och...
Dino.
Det här gör mig glad, när vi drar till Starbucks för en fika.
Min fika består av en Vanilla Latte. Skinny. Någon måtta på det roliga får det ju ändå vara.
Det som gjorde mig riktigt glad idag, och stolt, var Liisas utmärkelser hon fick i skolan SAMT ett kort med posten där det stod hur stolt fröken var över Liisas fina insatser i skolan!!
Tänkte skriva om dagen och advokatens samtal. Eller varför inte om besöket på banken? Och när jag ändå var igång kunde jag ju ta upp det där med försäkringar, internet- och elleverantörer. Men jag skiter i det! Jag kan säga så mycket att när jag, tidigare idag, trodde huvudet skulle explodera, kontaktade jag mäklaren och sa att köpa hus här är tamejfan värre än att godkänna specifikationer och ritningar på produkter som ska sättas in i ett kärnkraftsverk! Då ber hon mig andas! Vaddå andas??? Jag har andats så in-i-helvete att jag snart är blå i ansiktet. Jag kommer att bära med mig en brun påse snart att andas i och tar luften slut, stoppar jag fingrarna i halsen och spyr i den istället!
I min enfald hade jag planerat att fira med ett glas bubbel på lördag när jag drar till Sverige. Men det får nog bli en flaska renat och lugna ned nerverna istället. Ja man är väl finne för fan! Alla ni som ska flyga till Svedala på lördag vill jag bara varna för att det kommer troligtvis att vara en tokig finska ombord. Kan ju alltid göra som den där flygvärdinnan som fick ett spel. Eller inte.
Nu ska jag lugna ned mig. Klockan är på ringning 4 am. SHARP!
Kul hade vi i lördags i alla fall när vi drog ut på Good Life Grill i Granby med grannarna:
Liisa med grannens dotter Christina
Ett amerikanskt "dansband".
Är det musik ja då dansar vi gärna. Fråga mig inte vad jag sysslar med som vänt mig bort från de övriga.
De bästa grannarna!
Plötsligt fick jag för mig att jag var med i Dancing with the stars. Har jag sagt att jag har livlig fantasi?
Han är hemma. Jonas alltså. Men både han och Liisa var så sugna på skidåkning så de drog iväg till Butternut. Jag kunde ju ha hängt med men finska attacker i backen är inget att leka med. Så jag passar på att grejsa hemma, sticka ut med Dino, besöka gymmet och sedan blir det lite shopping tror jag. Till kvällen ska vi ut och äta med våra goa grannar.
Nu närmar sig closing med stormsteg och just imorse kollade vi att handpenningen landat på vårt amerikanska konto, färdiga att föras över till någon annans konto. Pengar vi aldrig ser egentligen. Jag lekte med tanken att alla skulle ta med sig sina pengar, i sedlar, till det här mötet och så skulle vi få sitta där som Joakim Von Anka och slänga sedlar på varandra. En till dig, en till banken, en till oss, en till mortgage guy. Just det, inte glömma advokaten och så mäklarfirman. Tänk vad kul det skulle vara!
Nu hoppas jag verkligen att de kan hålla detta datum! Ja jag vet, det är ett himla tjat om denna closing, men ni ska veta att det snurrar bra fort i mitt arma lilla huvud just nu.
På tal om snurrigt, så är mina dagar fyllda av det på andra håll än själva husköpet. De flesta av mina möten är web ex möten. Vi ringer in ett telefonnummer och kopplar upp på oss på nätet för ett specifikt möte. Vi är, inte bara från olika länder, utan också från olika världsdelar, och försöker alltid samsas om en mötestid som passar alla. En del får offra sin lunch (inte populärt hos sydeuropeer), en del får gå upp i ottan och andra stanna kvar på kontoret sent. När vi väl kommit överens och kör mötet, så avslutas det med att diskutera nästa och så här kan det se ut:
- Vött tajm?
- Nan!
- Najn? Vass to jo miin? Najn miiting?
- Que? Zoo ju miin nå miiting?
- Nå, nå. A sa nan.
- Wtf. Sorry.
Och så kan det fortsätta ett tag till och förvirringen är total. Till slut används chatten och skrift är ibland lite enklare att förstå och när du ser siffran 9 så fattar alla. Vi avslutar med ett gott skratt. Älskar att jobba på detta sätt. Bra träning för six pack, plus att jag förlänger mitt liv tack vare alla skratt.
Ja hon kom, hon var här och hon drog! Som en virvelvind! Nu kom hon inte själv utan med sin snälla kusin som bor här i "närheten". Kvällen gick alldeles för fort och det blev med största sannolikhet rekord i antal ord/minut. Vi hann avhandla många ämnen och Liisas kommentar utlöste en del skrattsalvor när hon tyckte att servitören var "hot". Vill påminna er om att Liisa är bara 8 år. Var ska detta sluta?
Vi tar några av bilderna nu (en del var jag tvungen att censurera):
Tadaaa! Det hemliga finnbesöket sitter alltså här, under hatten.
På Joe's pizza i Simpan och jag har fått ett par extra öron. Fotot togs av den där hotta servitören.
Väl hemma igen blev det lite bus och vi konstaterade att båda har fortfarande äkta tuttar och tänder.
Sådana här bilder tog vi på 70-talet och kan visst inte låta bli att posa så där nu med.
Så här glada gäster hade jag igår. Tack för att ni kom!!!
4.30 PIIIIIIIP! Upp och hoppa. Läsa mail och ett var från Indien, där en kille undrade om jag kunde ha möte för typ 4 timmar sedan. Bra att kolla företagets directory så de vet i vilken tidszon man befinner sig. Eller på vilken planet kanske? Nu är klockan strax efter 5 och kaffet smakar gudomligt gott den här tiden på dagen. Ögonen ploppar genast ut ur skallen och hjärnan börjar äntligen vakna till liv. Hoppas jag inte svarade på alltför många mail innan kaffet. Det är nog mest blurr i dem.
Nog om hur duktig JAG är då som stiger upp så tidigt. Får ju faktiskt skylla mig själv. För idag gott folk ska vi få ca 18 grader VARMT! Fatta! Få se om det hinns med en springrunda på lunchen. Det skulle vara helt underbart att få lufta de håriga.
Sedan ska jag försöka sluta liiiite tidigare idag. Får finnbesök. Jag stavade inte fel. FINNbesök! Nu är ni nyfikna va? Speciellt de som "smygläser" min blogg på andra sidan pölen, höhöhö.
Nä nu ska vi fylla på med mera kaffe och så kör vi igen! Bara EN sak till. Liisa ska börja visa sina skåderspelartalanger nästa vecka då Hartford Teater kommer att ha en teaterskola för 15 elever från Liisas skola! Gissa om hon är EXCITED, som hon själv säger.
Tack Ingmarie för tipset om att sitta på en tennisboll för att lindra Piriformis syndromen. Jag kan meddela att det gör ONT emellanåt! Sedan gäller det ju att ha bollen på "rätt" ställe och se till att den inte hamnar "fel". Då kan det bli väldigt tokigt. Eller roligt. Ungefär som när du sätter mobilen på vibration och stoppar den i fickan. Byxfickan alltså.
Igår, på Super Tuesday, var jag tvungen att hålla tankarna någorlunda strukturerade. Mycket information och många beslut. Samtidigt så satt jag på den där bollen och rullade fram och tillbaka på stolen. Ibland var det svårt att vara koncentrerad och om det berodde på smärtan eller något annat låter jag vara osagt.
Romney och jag hade alltså en Super Tuesday och jag är ganska nöjd med min. Romney fick lite tufft mot Santorum. Den sistnämnde undrar jag om han inte har blandat ihop presidentvalet med biskopsvalet i Rom?
Jag lyckades trassla mig igenom försäkringsdjungeln tack vare Augusto. Min nya guy. Det han inte vet om försäkringar här i USA, är inte värt att veta. Det ska buntas ihop, det ska skyddas av ett paraply och simsalabim så har du ett kanonskydd! Kom alla ungar och vuxna och halka omkull på "min" tomt och jag har ett skydd som en pansarvägg. Det där paraplyet är ett måste i detta land då de föds med en stämningsgen här.
Förutom försäkringar så lyckades Liisa leverera hälften av kakorna igår. De som var i gårdagens inlägg var alltså kakor hon fått beställning på. 77 lådor! Det ni! Vi firade med att beställa hem mat från Tan Wong. Kanske inte världens nyttigaste.
Ja just det, vi var på gymmet också. Såklart! Kiropraktorn får vänta. Jag har inte tid med honom nu. Trivs så bra med min tennisboll...
Impulsiv och "vill-gärna-vara-med-och-veta-allt". 2007 hamnade jag i Connecticut med två av tre barn samt man och hund. Bella har hunnit bli 19 och Liisa 8. Bella har flyttat tillbaka till Svedala där storebror Albert bor.
Äventyret här i Amerika fortsätter för oss andra ett tag till. Få se hur länge...
Min emailadress tainatuulia@gmail.com
