SisuTaina

söndag 18 oktober 2020

Tillbaka till CT, sängar och ASMR

 Ojoj vad dålig jag är på att uppdatera denna blogg! Jag läser kommentarer från alla mina miljoner läsare, men har inte fått fingrarna ur det berömda hålet för att svara på dem. Sorry guys. 

I alla fall så är jag tillbaka i CT från vårt Lake house i NY. Skulle gärna vilja stanna där lite till, men det finns att göra här hemma också. Det ska gudarna veta. Och så är ju Liisa i den åldern att hon behöver en annan typ av "övervakning". Speciellt nu när hon har körkort och en pojkvän som bor i Massachusetts. Ja, jag har träffat honom och han verkar vara en trevlig dude. Men ändå. Hon 16 (17 i december), han 18. Och  ibland försvinner liksom världen runtomkring dessa "love birds"(nu rullar jag mina ögon).

Den här hösten är helt galen vad gäller jobbet. Jag har sagt det förut, men jag tror tamejfan Coronan har satt sig på hjärnan och folk har blivit tokiga. Arbetsdagarna är längre än någonsin TROTS att vi tappat marknad inom flygindustrin. Men det finns massor att göra för att säkerställa att lag och förordningar fortfarande uppfylls. Jag är ganska sliten, trots att jag tränar regelbundet och äter nyttigt. Det ENDA som stökar är sömnen som jag ALDRIG haft problem med innan. Behöver en ny säng dessutom. Och det i sig kräver en hel del forskning. 

Fråga till er, mina miljoner läsare, vilken typ av madrass ska jag satsa på? Har tittat på de med endast naturligt råmaterial typ Vita Talalay. Någon som har erfarenhet av det? Sedan ska vi ju se om det ska vara en fast, en mjuk eller mittemellan eller en split. Finns det en som "dödar" snarkningar så tar vi den med! 

När det finns madrass så ska ju en sänggavel också väljas för den vi har nu passar givetvis inte med de mått som finns här. Detta är landet som inte har standard på något. Inte i alla fall om man jämför med resten av världen.

Det här med sömnen har alltså aldrig varit en big deal för mig. Nu har jag försökt med både meditation och ASMR. ASMR är ju beroendeframkallande! Tänk att jag nu förstår varför jag alltid gillat bibliotek sedan jag var liten! Sitta där, lyssna och observera till viskningar och när andra vänder på blad. Att det finns en hel värld om detta hade jag ingen aning om. Sjukt? Det fungerar och jag går ned i varv. 

Nu avslutar jag med lite höstliga bilder.

Från Talcott Mountain







Heublein Tower



Vårt hus med lite höstliga dekorationer


fredag 25 september 2020

Här och nu

 Just nu befinner jag mig i vårt Paradis. Har jobbat "hemifrån" som det heter nuförtiden. Ibland undrar jag hur det ska gå med alla kontor som ligger öde. Företag kommer att ändra synen på det här med att jobba "remotely". Jag får MYCKET mera gjort genom att sitta hemma även om det vissa dagar kan bli tråkigt. För jag gör INGET annat än jobbar. 

I alla fall så börjar hösten göra sitt antågande. Inte för att det är kallt, men löven börjar skifta i färg här i upstate NY. Och det är så himla fint! Idag ska jag njuta av den varma höstdagen tillsammans med Dino. Det är bara han och jag här och det går ingen nöd på oss inte. Ska sätta mig i kanoten och nu tror väl alla mina miljoner läsare att jag ska glida omkring och bara njuta. Men så blir det inte! Vi har en jävla massa vass och skit som ska rensas vid strandremsan! Kan inte gå i för det är lite geggigt på botten och om man inte håller efter så sjunker skiten ned till botten och bildar sk "muck". Min raka som jag beställde har inte kommit än så jag måste göra mig ett ärende hit upp igen innan vi stänger igen för vintern. Ska både raka botten och lägga i "muck removal"-tabletter. 

Känns lite vemodigt att stänga igen huset snart men som tur är så älskar jag ju hösten i New England. Kanske, kanske blir det en tripp till Sverige i höst! Har tittat på biljetter och kollat lite hur andra betett sig på resor till Sverige. Det verkar ju inte vara någon big deal. Lite glest på flygplatser och flygplanet, och DET har jag verkligen ingenting emot. Har liiiiite svårt att tänka mig att sitta med mask hela vägen dock. 

Vi avslutar med lite bilder från Paradiset. (Hatar förresten nya blogger, speciellt när bilder ska omdirigeras!)

Första kvällen blir det alltid lite mys vid brasan





Sitter gärna också på övre våningen och myser






En liten fyr hos en av grannarna

Vår fina postlåda

In the neighbor hood








söndag 13 september 2020

Akta er nu!

 Nu har det hänt. Liisa har tagit körkort! Efter drygt ett halvår med sk "permit" så var hon nu färdig att köra upp. Jag var nog mer nervös än vad hon var trots att vi kört så mycket med henne. Vi har övat på att parkera, gör "k-turns", kört i miljoner korsningar med stopp-skyltar eller trafikljus, och på motorvägar med hjärtat i halsgropen. 

I tisdags var det alltså dags och vi möttes av andra ungdomar som också väntade på att få köra upp. Alla föräldrar var i samma tillstånd som jag. I chock. Vart tog tiden vägen egentligen?  Nyss vandrade vi in med dem, då tandlösa, till Kindergarten. 

En pappa satt och filmade sin son när det var hans tur. Tyvärr så fick den filmsnutten inget bra slut. När sonen klev ut ur bilen syntes det i ögonen att hans uppkörning inte gått bra. Stackaren. Så när det var Liisas tur höll jag faktiskt på att göra ned mig. Men när HON klev ut ur bilen så lyste ögonen ikapp med solen. Phew! En milstolpe här i livet. Sedan dess har hon varit ute och kört massor nu. Alldeles själv. Vilken frihet.

På tal om Liisa så går hon igenom en ny fas. Hon hatar när jag säger det, men jag ser det som en fas. Rummet skulle genomgå en förvandling. Det är fjärde gången sedan vi flyttade in i detta hus (2012). Inga större förändringar förutom lite färg, nya kuddar, filt och matta. Den här gången fick hon måla själv. Har man körkort ska man väl kunna måla, eller hur?

Förutom allt som händer här i Amerikatt, så skickade sonen bilder från sin semester i Santorini med flickvännen...ja, jag är lite avundsjuk. 

Japp, de skulle ha mask på sig under uppkörningen

Ett körkort ska firas med middag med bästa vännen

Svart och vitt. Kolla tavlan ovanför skrivbordet. Den har Liisa målat själv.


Hon ville byta säng men den här får duga trots "flickigheten"


Och så en bild från sonen med sin fina flickvän.



lördag 5 september 2020

The new normal

 Men hur många gånger hör man inte det? "The new normal". Jag befattar mig INTE med det uttrycket! Vad fan ska det betyda egentligen? 

Skolorna har kommit igång. Och ja, det ska bäras mask, både av elever, lärare och annan "staff people". Gilla läget eller inte, men så är det. Finns massor av kreativa masker där ute! Liisa har fått ett gäng roliga som jag ska fota nån dag. 

I alla fall så är det hybridmodell i Liisas skola. Ibland distansundervisning och ibland i skolan. Själv tycker Liisa det är supertråkigt i själva skolan. Klasserna små, lärarna verkar obekväma och korridorerna är tysta och lite zombie-aktiga. Det här med att det är bra för att de ska socialisera är ju inte riktigt sant. De ser inte varandras ansikten, de får inte stå nära varandra och eftersom hälften är hemma när den andra hälften är i skolan så träffar de inte alla sina vänner som de i vanliga fall skulle ha gjort. Det blir liksom antiklimax av det hela. Det här med half-half är ingen bra modell precis. Barnen är besvikna.

En annan som börjat i "skolan", eller rättare sagt dagis, är lille Maximilian! Inte nog med det, han har ju fyllt ett år!!!! Eftersom den här jävla pandemin satte stopp för en resa för min del, så fick jag fira honom via mobilen istället. Jag vet, det finns de som reser i alla fall, men jag tycker det verkar lite krångligt med The new normal och sitta med mask på flyget och allt annat jadajada. Åker när det lugnat ned sig.

Och vet ni vad? Vi var ute och åt på en restaurang! Kom knappt ihåg hur man beter sig för det är en hel evighet sedan jag satt på en restaurang. Underbart var det i alla fall. Vi firade Jonas födelsedag och bara njöt!

Långhelg här i Amerikatt. Jonas har dragit upp till Paradiset för att lämna av en av båtarna. Liisa och jag skrotar här hemma. Blir en sväng till IKEA, träna, fixa god middag och se nån bra film.



Fina Maximilian



Tänk att hon nu är junior, dvs 11an



Grattis gubben

Fin bild...hugger varandra med kniv?



onsdag 19 augusti 2020

Stress

Nu är det INTE kul! Känns som om jag inte gör något annat än jobbar. Dygnet runt. Inatt vaknade jag mitt-i-natta och hade svårt att somna om. Tankarna bara snurrade och snurrade runt i ett huvud som kändes som om det svällde med varje fråga som dök upp. Jag brukar inte ha problem med sömnen.

Alla vet ju att många industrier lider i denna förbannade pandemi. Så också vår. Jag jobbar ju inom flygindustrin och den har påverkats HÅRT. Alla våra enheter måste certifieras mot internationella standarder och där kommer jag in. Just nu sker denna översyn av certifieringsorgan både virtuellt men också IRL. Vi är inne i en tuff fas där flera av "mina" enheter av denna översyn sker nästintill samtidigt och det är mycket som ska synkroniseras och stämma.

Igår tog en person ett beslut som gick till världshistorien. Kan inte gå in på detaljer såklart men jag kan bara säga att hen tog vatten över huvudet och nu måste jag försöka rädda det som räddas kan. När folk inte följer regler utan "går sin egen väg" ja då blir det konsekvenser. Suck. Hatar sånt!

Nu ska jag inte sitta här och klaga utan nu ska ärmarna kavlas upp och ett par tuffa samtal göras!

Lite random bilder...

Det här är ungefär hur jag känner mig just nu...suck

Den här krabaten traskade runt vårt hus härom dagen. Gosig nallebjörn.
Avslutar med en bild på mitt barnbarn som jag fick av Isabella igår. En tröst när jag känner mig lite "nere"

måndag 10 augusti 2020

Man tager vad man haver

När vi inte har tillgång till den bautastora floden, så som St Lawrencefloden, ja då får man ta till vad man haver så som Connecticutfloden och den är inte så dum den heller.

Vid det här laget vet alla mina miljoner läsare att Jonas är ingen Beach Bum precis. Därför blir det floder. Inga stränder eller sketna bäckar här inte!

Så här är det, Jonas har svårt ju att ligga still, vilket ofta är fallet på beachen. Ja, om du inte är av den atletiska typen vill säga och ska springa omkring och hoppa och visa upp dig, samtidigt som du drar in magen. Detta sker ju oftast rakt i nyllet på dig så sanden sprätter. Nä han vill gärna ha tillgång till båt och fiskar och inte så mycket annat. Jag då? Vad tycker jag då? Jo ibland kan det vara kul att hänga på stranden men jag är alldeles för nyfiken för att vistas på sådana ställen. Spanar, vrider på skallen, tappar hakan, snubblar och kisar. Sånt behöver jag inte bekymra mig om vid en flod. Inte där vi är i alla fall. Det jag får ägna mig då åt är att lyssna på fiskehistorier och hur STORA de där bassarna eller Wall eyes (väggöga) är som han "nästan" fångade.

När vi nu haft en sådan varm sommar hittills så kan man inte göra något annat än åka med vår fula bassbåt och dra ut på Connecticutfloden till en av sandbankarna. Vi släpar med oss halva hushållet, ungefär som vi ska flytta ut i ett år eller så. I hushållet ingår även fiskeprylar. Massor av fiskeprylar.

Just nu befinner vi oss ytterligare en heat wave. Jag har givit upp med blommorna. Det är föööör varmt helt enkelt. Gräsmattan ser för jävlig ut och de som har bevattningssystem kämpar på de med. Jag struntar i det. Tids nog får vi vatten.

Avundas inte de hushåll som fortfarande är strömlösa efter stormen Isaias. Att inte ha AC just nu måste vara en riktig plåga. Vår går på högvarv nu. Dygnet runt.


Som ni ser så är halva bohaget med



Där ute står fiskaren Olsson


Vad har du på kroken Herr Olsson?



Där ser man!




Inte så trångt precis















 ...och så avlutar jag med en bild av vår självutnämnda drottning. Ophelia the cat. Så här kan man också göra när det är varmt.