tisdag 7 juli 2009

Sommarfart

Hej och hå vad lite tid för bloggeri, bloggera det blir nu. Jobbar och svettas ännu denna vecka och på söndag drar jag med Minstingen till Svedala. Innan dess, förutom jobb, ska jag hinna med att shoppa loss lite på allt jag ska (vill) ha med mig. Sedan vill jag hinna med att träna och på fredag får vi dessutom Sverigebesök. Makens bästaste fiskepolare och Minstingens härliga gudfar. Hinner träffa honom ett par dagar innan vi drar.

Tonårsdottern åkte i söndags. Resan hade gått bra och hon klarade av att byta plan på Newark. Strongt tjejen!


Hejdå vovven. Vi syns om 4 veckor igen.


En cool tjej på Bradleys International Airport,
Inte lika cool mor bakom kameran dock.


När Tonårsdottern hade åkt ville Minstingen bada i lillpoolen. Perfekt. Då passade en annan på att slappa i solstolen och läsa en bok av Marian Keyes.


Åh så skönt det här var då!

Myyyyyyysigt!

Nu kommer det att bli sparsamt med skrivandet för min del. När jag får tillgång till internet i Svedala kikar jag troligen in på de bloggar som inte gått i ide i sommar- och semestertider.

Ha det så gött allesammans. Det ska jag ha.

Simma lugnt Taina. Simma lugnt.

söndag 5 juli 2009

Hon kom och hon gick

Ägarinnan av huset har varit här! Hemma hos mig. Eller hos sig. Eller vad man nu säger. Property Managern ringde och bad om att få komma och titta på huset utvändigt. Bara utvändigt. Det fanns ingen anledning att gå in. Enligt Managern. Så jag for omkring och drog upp lite ogräs, plockade ihop Minstingens leksaker. Och hundens oidentifierade ting. Slemmiga var de i alla fall. Klappat och klart. Managern kom först och hon berättade om vad hon hade tänkt visa och vad som behöver förbättras så som tak och ett par fönster på altanens "sliding doors". OCH målning av huset. Phew, tänkte jag. Nu blir det väl hantverkare här dygnet runt!

En bil stannade till och ut klev en kvinna tillsammans med en kille i tuffa brillor. Förstod att det var hon och gick genast fram och välkomnade och drog på mig världens största leende "Welcome home" liksom. Sträckte fram handen för att hälsa. Det blev en sill-hälsning. Fick knappt tag i handen förrän den gled ur min. Den var lealös. Jag skulle ha varit snabbare och greppat tag ordentligt. Jag tycker inte om sillhänder! Till svar fick jag bara ett"Hi, well you have lived here longer than me". Själv sa jag "Nice meeting you". Inte ett enda leende. Inte en enda fråga om hur vi trivs i huset eller en kommentar om vad fint vi gjort. För det har vi. Enligt grannarna. Killen hon hade med sig hade också sillhänder. Det var hennes bror. Managern tittade på mig och sa bara att de skulle kalla på mig om det var något speciellt. Kände mig som en jävla tjänare som går undan och väntar på att de ringer på klockan och ber mig springa ut med saft eller dylikt. Mycket märklig känsla. Efter att jag hade hälsat och närmade mig brodern förflyttade hon sig med ljusets hastighet till Managern. Såg jag skrämmande ut? Vad gick fel?

När de åkte kom hon inte in för att säga hejdå! Managern däremot berättade att hon var mycket nöjd med allt hon såg och nu ska taket bytas ut och huset ska målas och trappsteget på framsidan göras om.

Pratade med ett par av grannarna och berättade om min konstiga känsla och de var överens om att det berodde nog på att hon var häpen över hur det såg ut. Såååååå mycket har vi väl inte gjort, tyckte jag men så sa gulliga Mrs S att det är en sådan "human touch" på vårt hus och trädgård. Det var uppskattat!


fredag 3 juli 2009

Kopian

Var får de allt ifrån? Hur lär de sig allt? Jo TV! TV! TV! Ibland känner jag mig helt väck. Senaste upptäckten jag gjorde var att Minstingen visste vem Hanna Montana är. "Nä men, hur vet du vem hon är?" Tonårsdottern tittade på mig och suckade " Mamma, hon kollar faktiskt på TV. Disney Channel. Till och med grannens 2-åring vet vem Hanna Montana är."

Minstingen ropade på mig och berättade att hon skulle ut och leka med kompisen Noah. Kul tyckte jag. Gå du. Men VAD ÄR DETTA???? HUR SER DU UT UNGE???


Jag är ju Hanna Montana!


Give me a break.




torsdag 2 juli 2009

Zumba

Min nya favoritsyssla "ZUMBA"!!! Det är ju SÅ kul. SÅ jobbigt. SÅ hysteriskt roligt. Det går inte att sluta le under ett helt pass. Åh, detta skulle jag vilja syssla med varje dag. Veckans träningspass har nu utökats med ett pass Zumba. Titta och njuuuuuuuuuut: