söndag 5 juli 2009

Hon kom och hon gick

Ägarinnan av huset har varit här! Hemma hos mig. Eller hos sig. Eller vad man nu säger. Property Managern ringde och bad om att få komma och titta på huset utvändigt. Bara utvändigt. Det fanns ingen anledning att gå in. Enligt Managern. Så jag for omkring och drog upp lite ogräs, plockade ihop Minstingens leksaker. Och hundens oidentifierade ting. Slemmiga var de i alla fall. Klappat och klart. Managern kom först och hon berättade om vad hon hade tänkt visa och vad som behöver förbättras så som tak och ett par fönster på altanens "sliding doors". OCH målning av huset. Phew, tänkte jag. Nu blir det väl hantverkare här dygnet runt!

En bil stannade till och ut klev en kvinna tillsammans med en kille i tuffa brillor. Förstod att det var hon och gick genast fram och välkomnade och drog på mig världens största leende "Welcome home" liksom. Sträckte fram handen för att hälsa. Det blev en sill-hälsning. Fick knappt tag i handen förrän den gled ur min. Den var lealös. Jag skulle ha varit snabbare och greppat tag ordentligt. Jag tycker inte om sillhänder! Till svar fick jag bara ett"Hi, well you have lived here longer than me". Själv sa jag "Nice meeting you". Inte ett enda leende. Inte en enda fråga om hur vi trivs i huset eller en kommentar om vad fint vi gjort. För det har vi. Enligt grannarna. Killen hon hade med sig hade också sillhänder. Det var hennes bror. Managern tittade på mig och sa bara att de skulle kalla på mig om det var något speciellt. Kände mig som en jävla tjänare som går undan och väntar på att de ringer på klockan och ber mig springa ut med saft eller dylikt. Mycket märklig känsla. Efter att jag hade hälsat och närmade mig brodern förflyttade hon sig med ljusets hastighet till Managern. Såg jag skrämmande ut? Vad gick fel?

När de åkte kom hon inte in för att säga hejdå! Managern däremot berättade att hon var mycket nöjd med allt hon såg och nu ska taket bytas ut och huset ska målas och trappsteget på framsidan göras om.

Pratade med ett par av grannarna och berättade om min konstiga känsla och de var överens om att det berodde nog på att hon var häpen över hur det såg ut. Såååååå mycket har vi väl inte gjort, tyckte jag men så sa gulliga Mrs S att det är en sådan "human touch" på vårt hus och trädgård. Det var uppskattat!


8 kommentarer:

Marianne sa...

Märklig människa! Men det är då tur att det är Managern du har kontakten med, och du får helt enkelt lita på henne och dina grannar! Om Ägarinnan hade varit missnöjd hade hon väl knappast gått med på att byta tak och måla och fixa medan ni var kvar, då hade hon nog väntat tills ni var ute?

Det jag har sett på dina foton här säger mig att ni tar MYCKET VÄL hand om huset och att ni har det HUR FINT SOM HELST!

KRAM!

Camilla sa...

Skönt att hon bara var där ett litet tag. Men jag fattar inte varför hon inte kan lita på att property managern har koll på läget, det är ju liksom hennes jobb.
Jaja, nu är hon väck iallafall.
Ska ni bo kvar i det huset eller hur funkar det?

Ha det

Kram

alegni sa...

jag blir alltid förvånad när jag hör hur folk beter sig. som om de inte hade ngt hyfs alls. tur i alla fall att besöket är överstökat o friden får återvända :)
vi ska till pori i helgen. min farmor ska begravas på lördag :(
kram
ingela

Saltistjejen sa...

Men heeeeeerrrrrrreguuuuud!!!
Vad knäppa folk det finns!!!!!! Ska man skratta eller gråta. Tja, du känner ju mig nu så du vet att jag helst skrattar..... ;-)
tyckte DU skötte det hela skitbra! All heder till dig. Att hälsa och sedan vara trevlig är väl bara vanligt hyfs! Att vara sill och knappordig och inte ens vilja försöka kallprata liiiiite är faktiskt oartigt tycker jag! men men. Vi är alla olika.
Skönt att det är över nu iallafall. och vad härligt att hon var nöjd så du slipper känna att du har henne "flåsande i baken" över saker och ting som hon vill ni ska fixa.... å andra sidan är det ju faktsikt hennes hus och som hyresvärd får man ju se till att saker och ting fixas till hyresgästerna! Så är det ju bara!
och du Mrs S har såååå rätt! Ni har fixat det så mysigt och fint!!!! Inte för att jag vet hur det såg ut inann, men det var supermysigt och hemtrevlig och fint nu tycker jag!
Jättebamsekramar till er alla!!!!!

beccu sa...

Det är Amerikansk hierarki det.... Hon tror säkert att ni är som "livegna" på hennes ägor eller liknande.

Drygt. :)

Köp huset bara för att visa vart skåpet ska stå. :)

Kram, Sonen

Suzesan sa...

Typiskt über"rikemansfasoner";)Sillhälsning är så äckligt. Uhhhh jag ryser. Jag har verkligen aldrig provat att ta tag i en sån han rejält de är hala som ålar men det kanske man skall göra. De var nog inget som gick fel du kanske berörde henne. Kom nära. Alltså du visade känslor inte hon:)

Bra jobbat Taina du klarade dig ju:)Vem vet hon kanske har hört gott om dig och var nyfiken.

Åhh så gulligt "human touch" på huset och trädgården.
Kram
/Susanne

Taina sa...

Marianne:
Tack snälla du!! Vad glad jag blir :D
Jo Managern är ok och jag ÄR glad att allt går via henne. Det andra har jag "bearbetat" genom att tro att hon var nervös och visste helt enkelt inte "hur man beter sig". Hon är säkert en schysst person. I vanliga fall. Hahaha!
Kram

Camilla:
Managern ville antagligen ha hennes godkännande för att göra vissa saker så att hon inte får "skit" för det senare.
Vi kommer att bo här totalt i 3 år. I USA alltså. Det är vad kontraktet säger just nu. Sedan vet man inte vad som händer i framtiden...Vad gäller huset så skrivs det separta kontrakt för det. Oftast. Så som expats får man hjälp med sökande av hus och man bestämmer själv var och hur man vill bo. Det finns ju de som köper hus, men det har vi legat lågt med.
Kramen

Ingela:
Ledsen för det här med din farmor. Det är tungt med begravningar. Tycker jag.
Ja, ägaren hade nog behövt samla liiiite mod. Och hyfs. Men om man är nervöst lagd så hjälper ju ingenting. Då blir det bara fel. Jag inbillar mig att det var det som gjorde det. För jag var då INTE nervös. Brukar inte bli nervös. Finskt?
Hälsa Pori!
Kram

Saltis:
Tack snälla söta du!!!
Håller med dig, Något hade man ju förväntat sig som ett "Trivs ni bra" typ. Men nu är det historia och nu ser vi fram emot ett fint tak, nymålat hus, nya fönsterglas på altan OCH ny gång till front porchen!!! Det du! Du får inspektera detta när ni kommer nästa gång ;)
Bamsekram!!!

Sonen:
Hahahahaha! Livegna, hm njaaa. Visst finns det mycket ytlighet här men i detta fall tror jag hon var nervös. Jag känner ju huset bättre än hon. Hon har knappt bott här. De har ju varit ute och rest mest. Köpa, njaaa inte i dessa tider kanske...
Stora kramen och lycka till med arbetet.

Suzesan:
Hahahaha! Sillhänder är så VIDRIGA! Jag har aldrig fattat varför personer som inte kan ta ett rejält grepp överhuvudtaget sträcker fram sin hand! Bojkotta sillhänder!
Känslor, där sa du något, för DET kan vissa amrisar ha svårt att visa. Tycker jag. Behöver inte vara så överallt. Det bor ju i alla fall 300 miljoner människor i detta enorma land. Men många av de jag har träffat visar INTE känslor på samma sätt som skandinavier. Finnarna visar bara en känsla dock. FAN ANAMMA KÄNSLAN! Hahahaha!
Kram på dig!
Kram

Anna, Fair and True sa...

Skönt att det gick bra! Och att hon ska fixa tak och sådant är ju bra för er också!