måndag 30 augusti 2010

Hot, hot, hot

Nu är det banne mig varmt. Nä inte varmt utan hett! Och det ser ut att hålla i sig hela veckan. Nu skiter jag i att vattna gräsmattan. Den får vara fulast på vår gata. För att den ska bli grön igen, krävs ju flera tusen kubikmeter vatten och det tänker jag INTE slösa med! Jag ser att en del grannar matar på med sina bevattningssystem i flera timmar per dag. Hallå, vad gör det om gräset blir brunt? Tänk på miljön istället. Den lokala floden håller ju på att torka ur!

Förutom hetta, torka och bevattningssystem så råder kaos här just nu. I det Olssonska huset. Vi ska nämligen dra iväg till Sverige för att förlänga våra visum. Hela familjen. Jag går inte in i några detaljer här. Kan bara tala om att det har varit en del jobb och förberedelser. Maken är dessutom på tjänsteresa nu och honom träffar vi på den amerikanska ambassaden i nästa vecka.

När vi ändå är i Sverige så får jag ju träffa sonen. Och DET är bra. Sedan ska jag jobba såklart. Kommer att skriva mer när vi är där. Lite invecklat men det blir nog bra till slut.

Helgen då? Ja den var riktigt varm och gosig. Jag har sprungit igen! Så underbart trots värmen. Förutom löpning har det varit bad, bad och bad. Minstingen kommer troligtvis att utveckla simhud mellan tår och fingrar, för så fort vi närmar oss ett badställe ser vi knappt till henne. Vi har provat på två nya ställen, det ena var Hammonasset beach här i CT. Mycket fint, men även mycket folk. Minstingen som inte badat så mycket i saltvatten, kom ganska snabbt upp efter första doppet och tyckte det var jäkla onödigt av någon att hälla salt i vattnet!

Det andra stället var Connecticut floden. Pga lite regn den senaste tiden, så har floden sjunkit rejält och med den har då långa sandbankar kommit upp till ytan. Vi tog kayaken och paddlade över och hade en helt underbar dag, maken, Minstingen, hunden och jag. Tonårsdottern? Ja hon drog till beachen i Niantic CT med sina vänner. Som high school senior är visst varenda ledig stund från skolan inbokad med vänner. Mamma, vad är det liksom?

Nu kör vi lite foton även om jag har massor jag skulle vilja skriva om just nu. Håll till godo!


Hammonasset beach

En söt liten fisk.

"What's up Mom?"

Pippisarna verkade må bra en sådan här dag.

Även de här gamla turturduvorna trivdes.

Snäckor fanns det gott.

Alltid lika kul!

Det tog sin lilla tid att komma loss.

Sandbanken i Connecticut River. Ser öde ut med bara våra solstolar. Ja trångt var det inte!

Varför behöva åka 1,5 timme till beachen när vi har så nära till den här fina badplatsen?

Den här används flitigt. Speciellt för fiske. Gissa av vem?

Vattnet var så klart, så klart.

Där i kunde man ju ligga i hur länge som helst.

Sikten var bra!

Men ibland måste man upp och få i sig lite vätska och ta på sig mammas fina solhatt ;)

Kolla in beachen! I förgrunden syns hunden som tar igen sig efter en simtur i den lite strömmande floden.

Det blir inte bara sandslott utan sköldpaddor också. Eller vad det nu ska föreställa.

Nä nu gott folk ska jag läsa min bok "Systerskap" av Katerina Janouch.

torsdag 26 augusti 2010

Skolstarten

Jahapp, så var vi igång här i Simsbury. En av tre platser i Connecticut, som valde att starta skolorna före Labor Day (6 september). Det är ovanligt tidigt här. På ett sätt är det bra, för då finns ju chansen att de kan börja sommarlovet före midsommar! Tidigare år har ju vårterminen förlängts med X antal dagar pga sk "snow days", dagar som skolorna har varit stängda, "risk för snöoväder" eller "is på vägarna" eller "någon-annan-jävla-bra-förklaring". De här dagarna måste alltså tas igen.

Minstingen är överlycklig över skolstarten! Hon tycker det är enklare än i Kindergarten (tror jag det, för de första dagarna är ju mer lek än skola).

Dagen innan skolstarten fick vi åka på "meet and greet", dvs klassen träffades för första gången och alla fick en chans att hälsa (och se) på den nya fröken, i det här fallet Mrs Z. Vissa föräldrar passade på att PRATA VÄLDIGT HÖGT OM HUR DUKTIGA DERAS BARN HADE VARIT I SOMMAR OCH LÄST ALLA BÖCKER SKOLAN REKOMMENDERAT. Bra.

Kvällen innan var Minstingen något ivrigare än vanligt. Hon babblade, hon snurrade i sängen, hon hoppade upp ett antal gånger och till slut blev det tyst. En stund. Sedan rusade hon ner till oss och höll upp en tand i sin hand. Den var ju knappt lös, men ut skulle den!

Tonårsdottern då? Jodå, hon började också i onsdags och tyckte det var hur pinsamt som helst att behöva ta bussen nu när hon är SENIOR! "Men gå då", tyckte jag. Men se det gick inte och buss fick det bli. 6.52. AM. Piip.

Här har hon fått första uppgiften på "meet and greet" och det gick ju galant!

Mitt emot sitter Charles, precis hemkommen från Hong Kong efter 2 år. Två "expatsungar".

Ryggsäcken står och väntar på att fyllas med skolmaterial, mellanmål samt lunch. Ja, här förväntas alla bidraga till skolans förråd av material. Tack och lov så var listan i år betydligt kortare än förra året, då jag sprang omkring som en tok och letade allt från pennor till speciella påsar.

Här är den berömda bruna påsen med mellanmål, eller "snacks". I lådan finns lunchen. Men igår bad Minstingen mig att inte skicka med lunch på fredag för då ska hon köpa pizza i cafeterian typ så här "Mom, you don't need to pack lunch on Friday. Just give me money and I'll buy pizza". Så gör man när man är 6 år och går i ettan!

Den här klädseln har hon valt själv. Inköpt på Wal Marts för 10 dollar. Jaaaaaa jag kan köpa kläder på Wal Marts! Det är billigt och det är absolut inget fel på kläderna. Kanske inte märkeskläder men vem behöver det när man är 6 år och inom några månader har de i alla fall vuxit ur dem.

Stackars små varelser. Ryggsäckarna är verkligen stora och emellanåt väldigt tunga. Men det rekommenderas från skolan att det ska vara så för här skickas det papper och böcker i mängder och då måste det finnas plats för detta.

Här står några av gatans barn och väntar på bussen. Det är inte bara första skoldagen som föräldrarna följer med till bussen. De gör det varje morgon och med sig har de sina jättemuggar med kaffe och småpratar. Trevligt tycker jag.

Dags att kliva på då. Ja, hon klev på sist för det vara så mycket spring i benen och det måste hon göra sig av med eftersom busschaffisen John gillar inte när barnen virrar omkring i hans buss, enligt Minstingen. Tur att det var John i år igen, tyckte Minstingen "För han vet var jag lever". Lever? Det kallas för direktöversättning.

Fredag idag och det väntas bli en ny värmeperiod, sk "heat wave" som de kallar det för när det blir 3 dagar över 90 grader. I Fahrenheit alltså. Nice. Och jag kan springa från och med imorgon igen!!! Ny spruta, nya tabletter och tid hos sjukgymnast. Ortopeden är min nya idol!

Happy Friday!

onsdag 25 augusti 2010

Måste ha två armar i allt som händer och sker

Jodå, den hänger fortfarande med, armen. Smärtan finns kvar men den klarar jag av att stå ut med till imorgon, då jag har en tid hos ortopeden. Vill passa på att tacka ALLA som varit så gulliga och "tröstat" mig med sina underbara kommentarer i förra inlägget. Blogosfären är en jäkla bra sfär helt enkelt.

MRI`n visade att jag dragit på mig en sträckning, överansträngning, inflammation och en kalciumansamling. Kalcium är bra. I skelettet vill säga, inte i mjukdelar så som senor och fästen och muskler. Det här i sin tur kan bero på en kronisk inflammation. Nu har jag ingen aning om vad de ska göra åt detta bara det blir åtgärdat för så här går det ju inte att vara. Nästintill enarmad. Det händer ju så mycket hela tiden och helst av allt skulle jag vilja vara en bläckfisk. Med två huvuden, dvs en i reserv när den andra bränt sina proppar.

Den senaste tiden har det varit twirling-uppträdande för Minstingen, vi har varit på Dragon boat & Asian festival, förberett inför skolstarten, varit på "meet & greet" på skolan, fixat underlag till kommande visa-ansökningar, förberett en tjänsteresa und zu weiter. Jag tänker givetvis inte skriva om allt i detta inlägg. Visar några bilder från twirluppträdandet istället.


Här har alla små "spinners" samlats och en av ledarna försöker få lite ordning i gruppen.

Två som sysslar med annat än lyssna på ledaren. Minstingen en av dem. What's new?

Inledning av uppträdandet och alla tycks vara lite konfunderade åt vilket håll de ska stå?

Än så länge hänger staven kvar.

Lite ordning blev det till slut i alla fall.

För att balansera upp det hela togs "proffsen" in som lätt jonglerade med 3 stavar!

Minstingen hade hittat en bra plats.

Huvudledaren, Mrs Tighe, delar ut stavar och om Minstingen ska fortsätta vet vi inget om i dagsläget.

Obligatorisk gruppbild.

Mer visar jag inte denna gång. Som sagt var har skolan dragit igång och Simsbury, tillsammans med en annan stad i CT är de första som börjar så här "tidigt" i år. En av nyhetskanalerna besöker Minstingens skola idag pga detta. Jag hoppas att de inte upptäcker en som springer omkring i korridorerna och leker Pippi bara!

fredag 20 augusti 2010

Crap, crap, crap

Den djävulusiska smärtan är kvar. Och ja, jag har varit hos farbror Doktorn och trodde i min enfald att en liten (eller stor) spruta skulle hjälpa. Jag hade ju hört att kortison brukar de ge och då blir allt så bra jada, jada, jada. Men det gäller bara vanliga dödliga. Spruta fick jag och givetvis skulle han sätta den på den mest ömma punkten. Då var det en viss person som skrek till så Farbror Doktor nästan tappade sprutan. Jag är inte spruträdd men det gjorde ONT! Efter en liten stund då jag skulle vara bortdomnad, i armen alltså, så skulle jag försöka göra några rörelser med armen. För det första så domnade den inte bort och för det andra så fanns det inte en möjlighet att göra övningarna. "Ok Taina, here it is what I'm gonna do", sa han och plötsligt såg jag framför mig hur han amputerade armen, satte dit en ny en. Jag har en livlig fantasi och synen var inte så tokig för jag kunde liksom se hur smärtan försvann. Fick tillbaka medvetandet och hörde hur han babblade på om MRI och visade en bild på en arm utan skinn, dvs skelett och muskler och allt annat som får armen att hänga kvar. Fråga mig inte vad han sa. Han pekade på en säck, som skulle kunna vara inflammerad, men den troliga orsaken låg nog i de där långa sakerna, typ senliknande saker och att det fanns en risk för en bristning. Min anatomi suger verkligen. Jag vet. Det blev i alla fall ingen amputation.

Imorse hade jag min tid för en MRI, dvs magnetisk resonanstomografi, som det så fint heter på svenska. Efter en nästintill sömnlös natt med ett antal värktabletter som skulle få en elefant att domna, enligt farbror Doktorn, så började nästa strul. För det första så hjälpte inte tabletterna särkilt bra. Är jag för fet kanske? Eller berodde det på att jag spydde som en gris? Skit samma, jag fick i alla fall ett telefonsamtal och de ville ha ett godkännande från vårt försäkringsbolag en sk authorization. Fru Olsson blev upplyst att det här är dyra saker. Jag ringde upp försäkringsbolaget och det blev tusen frågor. Underlaget från doktorn hade de redan fått. De ville liksom höra min version? Vad hade de väntat sig? Att jag skulle dra allt på latin eller? Sedan sa de att det kunde ta upp emot 24 timmar att utfärda intyget! 24 TIMMAR!!! De som känner mig vet att sånt går jag igång på och hängde kvar i luren och mer eller mindre beordrade dem att utfärda intyget, faxa det till doktorn och sedan skulle allt vara frid och fröjd. Alternativet skulle vara att jag skulle ha åkt den jättedyra plingplongtaxin, dvs ambulans, till sjukhusets akutmottagning och där hade de nog sett till att smärtan försvann med en rejäl behandling, typ amputation. DET kostar pengar det. "I hear you are in a severe pain" säger den snälla tanten och vips så var intyget ivägfaxat.

Minstingens camp var slut så hon fick hänga med. Där satt vi i bilen, jag enarmad och Minstingen som fått klara sig själv på morgonen, iklädd höst/vinterkläder. Jag orkade liksom inte bry mig. Förutom det så satt jag med en liten hink i famnen och spydde lite då och då. Nice. Härlig odör i bilen efteråt, där den sedan hade stått i solen och spyan hade gosat till sig rejält.

Ni som gjort en MRI vet ju att det inte är något för personer med klaustrofobi. Innan man skjuts in i mackapären så ber de en ligga still och andas så lugnt som möjligt. Proceduren tog 25 minuter och jag vet inte om jag andades alls! Så fort någon säger gör INTE det så är det det första man vill göra, klia sig överallt, prutta, rapa ja allt som får kroppen att röra på sig. Försökte använda mina en gång i tiden inlärda meditationstekniker, men det var bara att glömma och jag låg där och fokuserade på träningen, som nu blivit lidande i 2 dagar. Inte bara min träning, jag tänkte även på Makens och hur jag skulle kunna få honom att sympatisera med mig.

Efter undersökningen så möttes Minstingen och jag av den där odören och en ny liten spysession påbörjades. Vid ett av trafikljusen hem fick jag le lite åt en bilist som höll på att vrida nacken av sig när han såg mig där med min gröna hink. "Vad okvinnlig hon är då", var säkert hans tanke.

Nu sitter jag här och har ätit och väntar på att få höra domen. Ska väl trycka i mig en värktablett senare så man kommer in i rätta fredagsfeelingen, först lite durrig i kolan och sedan när det roliga är slut så spyr man!

torsdag 19 augusti 2010

Förbannade arm/axel

Jag har ONT! Djävligt ont just nu och knappar med vänster hand. Det här går ju inte.

Det är ömt på en punkt vid axeln och den där ömma punkten skickar ut en djävulusisk smärta i hela armen. Muskelfästet antagligen. Har ju haft det bekymret tidigare, men aldrig så här ont. Inatt blev det typ 2 timmars sömn.

Nu boka tid hos farbror doktorn. Har inte tid med det egentligen. Rapporten skall vara klar på måndag.

Tyck synd om mig. Lite i alla fall.

onsdag 18 augusti 2010

Twirling

Ny vecka och nytt läger (camp) för Minstingen. Nu är det twirling som gäller. För hela slanten. Det tränas, det övas och det gäller att hålla undan för staven som plötsligt kommer flygande.

Efter första dagen var det full koncentration!

Kul med kast! Men det gäller ju att fånga den också...

Det verkar vara kul i alla fall.

"Okey, are you ready Mom?"

Jaha och var är staven nu då?

Efter andra dagen var det andra takter och nya tricks.

Och en nöjd Minsting. Har jag sagt att hon är en Justin Bieber fan? Spana in t-shirten. "He is so hot Mom". Suck, börjas det redan?

måndag 16 augusti 2010

Helgerna till för vila?

Inte i den här familjen verkar det som. Vi drar liksom igång varandra. Om den ena av oss skulle vilja ta det lugnt och sätter sig pladask ned på rumpan, så nog fasiken har den andra ett förslag på en aktivitet! Både lördag och söndag tillbringades utanför hemmet.

Prognos för lördagen var strålande sol och då kunde man ju inte vara inne, tyckte vi, och så bar det iväg till Twin Lakes här i Connecticut, på en båttur med bästa grannarna Bob och Darlene. Eftersom Tonårsdottern skulle jobba, kunde hon tyvärr inte följa med.

På Bob och Darlenes båt finns allt och Minstingen provade på tubing för första gången. Vad heter det på svenska förresten? Jag vill inte låta som Victoria Silvstedt efter 3 veckor utomlands och jag visste inte riktigt vad jag skulle googla på heller. Ringåkning? I alla fall så kan jag meddela att den här Minstingen är inte rädd för hin håle själv och hoppar på det mesta. Hon är ju bara 6 år och där lade hon sig på ringen, själv, och höll i handtagen för kung och fosterland och skrek "Faster!".

Under söndagen visade hon samma tendenser, när vi åkte till Six Flags i Massachusetts. Då ville hon åka alla mackapärer som fanns, men längden satte stopp för många. Inte så hon blev ledsen utan förbannad och sa "Mom, buy a gun and shoot them!" Har vi bott här för länge när hon säger så?

Axplock från lördagens aktiviteter:

Våra kära grannar, Bob och Darlene!

Maken njuter.

Och Minstingen är förväntansfull.

En ruin av något slag. Såg inte bebodd ut i alla fall.

Gud så skönt man har det här då!

Minstingen spanar efter hajar!

Sedan blev det dags för tubing, men först ska man ju i ringen också...

...vilket är lättare sagt än gjort.

Men till slut så! Här ligger hon, Minstingen, och väntar på att få åka!

Oj vad kul det här var. Kom ihåg att hon är ju bara 6 år. En tuff sådan.

Darlene är beredd.

Ja inte kan vi klaga på vädret eller sällskapet eller aktiviteten denna dag. Ljuvligt helt enkelt.


Och söndagsaktiviteten följer här:

Närmaste Six Flags för oss ligger i Agawam, MA och dit tar det bara ca 35 minuter att köra. Ja jag vet, CT är en liten delstat, men den är tätbefolkad! Så något kan jag ju alltid skryta med.

Vi mjukstartade med "baby rides" som Minstingen kallade dem för.

Ingen av dem såg så där jätteupphetsade ut efter den åkturen.

New Englands Six Flags har inte bara åkattraktioner utan också en del shopping, spel och underhållning.

Efter en stund hade båda flickorna tjatat hål i mitt huvud och jag gick med på att åka en sådan där mackapär som går upp och ner och snurr hit och dit i 180 knyck, typ. Trodde huvudet skulle flyga av ett tag. De tittade på mig lite konstigt när jag klev av. Läpparna (på munnen alltså) hade liksom fastnat i tandköttet av det hysteriska skrikandet.

Det är mycket snack om hajar nuförtiden.

Visst skulle Water Rides också testas. Maken och Minstingen in action.

Så här glad var hon efter den åkturen. Maken syns i bakgrunden. Hans glasögon flög nämligen av när de passerade bron samtidigt som det kom en båt och drog med sig världens tsunami, som fick alla "lösa" föremål att flyga all världens väg. Tur att man inte har löständer och gapflabbar en sådan gång!

Ny vecka. Nya utmaningar så som strul med vårt förlängda visa. Orkar inte ens skriva om det just nu. Det brinner i huvudet tillräckligt mycket ändå och att diskutera med amerikanska advokater som skulle ha gjort sin del är inget att leka med. Nog för att min käft är stor men här har jag mött min överman!

Hepp!