fredag 20 augusti 2010

Crap, crap, crap

Den djävulusiska smärtan är kvar. Och ja, jag har varit hos farbror Doktorn och trodde i min enfald att en liten (eller stor) spruta skulle hjälpa. Jag hade ju hört att kortison brukar de ge och då blir allt så bra jada, jada, jada. Men det gäller bara vanliga dödliga. Spruta fick jag och givetvis skulle han sätta den på den mest ömma punkten. Då var det en viss person som skrek till så Farbror Doktor nästan tappade sprutan. Jag är inte spruträdd men det gjorde ONT! Efter en liten stund då jag skulle vara bortdomnad, i armen alltså, så skulle jag försöka göra några rörelser med armen. För det första så domnade den inte bort och för det andra så fanns det inte en möjlighet att göra övningarna. "Ok Taina, here it is what I'm gonna do", sa han och plötsligt såg jag framför mig hur han amputerade armen, satte dit en ny en. Jag har en livlig fantasi och synen var inte så tokig för jag kunde liksom se hur smärtan försvann. Fick tillbaka medvetandet och hörde hur han babblade på om MRI och visade en bild på en arm utan skinn, dvs skelett och muskler och allt annat som får armen att hänga kvar. Fråga mig inte vad han sa. Han pekade på en säck, som skulle kunna vara inflammerad, men den troliga orsaken låg nog i de där långa sakerna, typ senliknande saker och att det fanns en risk för en bristning. Min anatomi suger verkligen. Jag vet. Det blev i alla fall ingen amputation.

Imorse hade jag min tid för en MRI, dvs magnetisk resonanstomografi, som det så fint heter på svenska. Efter en nästintill sömnlös natt med ett antal värktabletter som skulle få en elefant att domna, enligt farbror Doktorn, så började nästa strul. För det första så hjälpte inte tabletterna särkilt bra. Är jag för fet kanske? Eller berodde det på att jag spydde som en gris? Skit samma, jag fick i alla fall ett telefonsamtal och de ville ha ett godkännande från vårt försäkringsbolag en sk authorization. Fru Olsson blev upplyst att det här är dyra saker. Jag ringde upp försäkringsbolaget och det blev tusen frågor. Underlaget från doktorn hade de redan fått. De ville liksom höra min version? Vad hade de väntat sig? Att jag skulle dra allt på latin eller? Sedan sa de att det kunde ta upp emot 24 timmar att utfärda intyget! 24 TIMMAR!!! De som känner mig vet att sånt går jag igång på och hängde kvar i luren och mer eller mindre beordrade dem att utfärda intyget, faxa det till doktorn och sedan skulle allt vara frid och fröjd. Alternativet skulle vara att jag skulle ha åkt den jättedyra plingplongtaxin, dvs ambulans, till sjukhusets akutmottagning och där hade de nog sett till att smärtan försvann med en rejäl behandling, typ amputation. DET kostar pengar det. "I hear you are in a severe pain" säger den snälla tanten och vips så var intyget ivägfaxat.

Minstingens camp var slut så hon fick hänga med. Där satt vi i bilen, jag enarmad och Minstingen som fått klara sig själv på morgonen, iklädd höst/vinterkläder. Jag orkade liksom inte bry mig. Förutom det så satt jag med en liten hink i famnen och spydde lite då och då. Nice. Härlig odör i bilen efteråt, där den sedan hade stått i solen och spyan hade gosat till sig rejält.

Ni som gjort en MRI vet ju att det inte är något för personer med klaustrofobi. Innan man skjuts in i mackapären så ber de en ligga still och andas så lugnt som möjligt. Proceduren tog 25 minuter och jag vet inte om jag andades alls! Så fort någon säger gör INTE det så är det det första man vill göra, klia sig överallt, prutta, rapa ja allt som får kroppen att röra på sig. Försökte använda mina en gång i tiden inlärda meditationstekniker, men det var bara att glömma och jag låg där och fokuserade på träningen, som nu blivit lidande i 2 dagar. Inte bara min träning, jag tänkte även på Makens och hur jag skulle kunna få honom att sympatisera med mig.

Efter undersökningen så möttes Minstingen och jag av den där odören och en ny liten spysession påbörjades. Vid ett av trafikljusen hem fick jag le lite åt en bilist som höll på att vrida nacken av sig när han såg mig där med min gröna hink. "Vad okvinnlig hon är då", var säkert hans tanke.

Nu sitter jag här och har ätit och väntar på att få höra domen. Ska väl trycka i mig en värktablett senare så man kommer in i rätta fredagsfeelingen, först lite durrig i kolan och sedan när det roliga är slut så spyr man!

22 kommentarer:

Ingmarie sa...

Men herregud vilken dag! Byråkratin i Sverige är rena barnlekn i jämförelse med USA: Och det säger en hel del för den är banne mig inte kul här. jag har gjort MR fler gånger så jag vet hur det är. (Om det är någon tröst så har det blivit "enklare" för varje gång...) Hoppas verkligen du får klarhet och hjälp nu!
KRAM

anna of sweden sa...

Men hjälp! Tur att du har humor i varje fall!

Hoppas nu att det är något enkelt litet fel
som du kan bli botad ifrån snabbt som attan.

Kramelikram!

Mrs Clapper sa...

Stackars, stackars dig! Jag är imponerad av att du lyckas köra och fixa allting trots smärtor och sitta och spy! Många poäng på det! (Den gröna spannen ger även några extra stilpoäng!)

Hoppas det går att fixa snabbt, utan amputation då!!

S w e F l o sa...

Fy sjutton! Hoppas det ordnar upp sig! Dottern ska på MRI av ryggraden om 2 veckor, men de ska söva henne, eftersom det tydligen tar 90 minuter, och det är nog inte många 7-åringar (eller vuxna) som kan palla med att ligga superstilla i 90 minuter!

Det roliga med de där smärtpillrena brukar vara att man blir lite rolig själv, så kanske familjen får lite kul i alla fall! Många, många kramar med önskan om snart förbättring och en uthärdlig helg!!!

kalaslotta sa...

wow...vilket inlägg..jag både mår illa och får ont i armen när jag läser det.

Sympati skickas härmed omedelbums!

Lotta

olgakatt sa...

Ditt arma liv!
Det var som attan att inte kortisonspruta med bedövningsmedel halp.Håller tummarna nu att din dr hittar en mirakelmedicin.
Synnerligen skickligt att få genom en MRI med sån fermitet. Det är sisu, det!

Annika sa...

Shit, det var då ingen dans på rosor, Taina. Känner för OCH MED dig.
Hemskt att bli sådär sjuk av värktabletter.
Styrkekramar!!!

alegni sa...

jeez.... hoppas du får svar snart och slipper smärtan, men vilken bra story det blev av det hela, om man ska se något positivt i allt som händer ;)
take care!
kram!

Anna, Fair and True sa...

Din stackare, vad jobbigt! Först att smärta, spruta/behandling som inte hjälper och så tjafs med försäkringen. Tur att det ordnade sig relativt snabbt ändå. Hoppas de kommer på vad det är. Jag trodde förresten MRI bara stod för MagnetRöntgen+nåt på I.

Ulrika sa...

Wow!! Jättejobbigt! Hoppas det är något enkelt fixat ändå. MRI står får magnetic resonanse imaging.

Kram på dig!

Desiree sa...

Shit vad jobbigt. Usch hoppas byråkratin blir klar snart så att iallfall den biten är borta och du kan få diagnos och behandling. Stackare usch vad dåligt du mår och sedan också den outhärdliga smärtan. Håller tummar och tår att du mår bättre snart. Lider med dig.
Stor kram!

Taina sa...

Ing-Marie:
Tack för din omtanke. Det har inte kommit något resultat än. Förhoppningsvis på måndag så de kan köra igång med behandlingen. Kan ju inte riktigt springa heller eftersom de inte vet vad det är och jag ska var försiktig med alla rörelser som kan "nöta".

Kram

Anna.
Det enklaste är väl amputationen då? Den går ju i alla fall snabbt...

Kramelikram

Mrs Clapper:
Allt går! Och jag ville ju så gärna få undersökningen gjord. Tänkte faktiskt på det efteråt, dvs färge på hinken. Hahahaha!
Tack för din omtanke.

Taina sa...

Sweflo:
Tack för din omtanke. 25 minuter är ju ingenting mot 90 minuter! Har dottern problem med ryggen? Då är ju min axel ingenting. Hoppas få svar på måndag så jag vet som ska göras.
Kramar

Lotta:
Tackar! Känns alltid bra med sympatier. Maken han tycks inte fatta det. Han tror jag är stålkvinnan...

Kram

olgakatt:
Mitt arma liv ja! Men det blir nog bra så småningom. Ett maraton ska jag INTE missa i år i alla fall. Maken antyder om en operation och då kan man ju inte springa enligt honom. Har jag nämnt att jag är envis?

Annika:
Tackar!
De där värktabletterna tar jag ICKE mer. Då har jag hellre ont än mår illa. Det var lika med de jag fick efter gallblåseoperationen. Kunde inte ta dem heller.
Kramar!

Ingela:
Jeez! Så säger lilla Liisa också. Och det är väl det enda jag kan säga nu också. Förbaskade axel. Och du med din förkylning nu också. Det är synd om oss eller hur?

Kramar

Anna:
Det ordnade sig med försäkringsbolaget som tur var. Men det ska ju alltid vara något strul.
Jag trodde också det var en typ av röntgen men som du ser står I för imaging.

Kramar!

Ulrika:
Tackar och det hoppas jag med. Det måste det vara för jag har ju faktiskt inte ramlat eller slagit mig på något vis. Utsliten bara?

Kramar

Desiree:
Tackar så mycket för din omtanke. Byråkratin ordnade upp sig nu och jag får väl hoppas det är klart med det. Det är ju inget man vill syssla med när man har ont och mår illa. De härde nog det när jag ringde till dem. Hahahaha!

Kramar

Marianne sa...

Hahaha, ursäkta att jag skrattar, men du skriver så roligt. För det är supersynd om dig! Om du fortfarande har så ont och ingen amputation är gjord kanske du kan be doktorn skriva ut några värktabletter du INTE spyr av?

Fast jag hoppas verkligen att du mår bättre nu!

KRAMAR!

Ullis sa...

Arma stackare! Hoppas du snart blir bättre.
Visst finns det besvärlig byråkrati i Finland, men det är inget jämfört med läkare & försäkringsbolag i USA.
Krya på dej!
Kram, Ullis i Tammerfors

Anonym sa...

Voihan perk... :( Hoppas att du snart får reda på vad axeln felar så att nödvändiga åtgärder kan vidtagas!!!
Jo, vi vet nog alla hur envis du är...du deltar i Finnkampen med bara en arm om så krävs ;)
Finska sisun, Heja Finland :)
Styrkekram från mig till dig älskade lillasyster <3

Marre sa...

Men aj, det där är ju verkligen inte bra när du ska slå mannen i tävlingen strax. Nä, hoppas på mirakel och ingen amputering i alla fall. Fast å andra sidan kanske man springer snabbare med lättare kroppsvikt? Fast det kanske tas ut av att pendlingen framåt försvinner. Hmmm, tål att räknas på. ;-)

Saltistjejen sa...

Men himmel! Att du har sådan värk! Fy Fan! Dock kan jag inte låta bli att skratta åt ditt inlägg. Jag kan se dig framför mig. Särskilt när du skäler ut den (stackars) försäkringstanten hahaha!
Hoppas verkligen att du kan få vea vad som är fel och framföraöllt då få bort smärtan!!!!!!!!!!!
Stor KRAM!!

Anne sa...

Herregud, vilka skräckdagar. Det där låter ju för bedrövligt. Måndag idag, hoppas du fått resultat nu så du vet hur du ska gå vidare. Lider verkligen med dig, det låter asjobbigt och hemskt. KRAM

Fröken Anki sa...

Men usch och fy! Detta låter inte trevligt alls. Även om du skriver det på ett kul sätt. ;) Hoppas att du snart får ordning på axeln och mår bättre.

kramar

Melting Pot sa...

Så förfärligt! Dessutom h a t a r jag försäkringsbolagsbyråkratin. Och det skall man orka stå ut med när man mår dåligt också.
Krya på dig, eller vad man säger. Hoppas verkligen det går över snabbt! Kramar Lena

HeLena sa...

Har inte bloggat på flera dagar... Jag hoppas du mår bättre nu!? Låter inte alls roligt det där... Jag känner med dig!!
Varm kram!!