Jag jobbar ju inom flygindustrin. Nä, jag är inte pilot eller flygvärdinna. Förresten så sa den gamla skolsköterskan i Finland någon gång på 70-talet, med en mumindialekt att; "Taina, du kan int' bli flygvärdinna då du e så kårtt". Så de drömmarna (som jag inte ens hade) fick jag lägga undan.
Nu är det så att jag är i
industrin och inte i ett
flygbolag. Min pappa verkar inte heller förstå att bara för att vi tillverkar detaljerna, så betyder det inte att jag kan ha ett eget plan. Och så är jag ju ingen "Connecticut-fru"i lyxförpackning heller.
När det händer en flygolycka pga motorfel, som sker mycket sällan, så får vi oftast mycket jobb som spårhundar, typ. De flesta leverantörerna i den här branschen blir inblandade för diverse utredningar. Vi måste få fram ALL dokumentation för hur detaljen tillverkades med resultat. Dokument som kan vara uppemot 20-30 år gamla! Ni kan ju tänka er att mycket sparades i pappersform förr tillbaka och det kan ibland vara som att leta efter en nål i en höstack.
Vi har i dagarna haft en mindre utredning. Till och med jag dök ned i lådor som var både dammiga OCH mögliga. Nu hade vi, som tur var, ett jäkla bra gäng som lyckades finna ALLT i tid. Vi hade 48 timmar på oss. Phew!
Kunden var nöjd. Såklart!
Alla som flyger vill ju känna sig säkra och trygga där uppe. Då är det skönt att veta att den del av tillverkningskedjan vi var inblandade i, visar att vi gjorde allt rätt. Här har vi inga happy hours precis. Vi har följt alla regelverk och krav.
Då kan man sitta så här lugnt. Jag och mina golden shoes. För snart drar jag igen och ska vara ute och flänga i två hela veckor!