Det är lite crazy days nu

Nu tror ni väl att jag blev till mig i trasorna av blommorna jag fick? Lite kanske, men med crazy syftar jag mer på helt vansinnigt bråda dagar med så mycket jobb, husköp, ungar och hundar och gud-vet-allt. Jaja, UNGE då, men hon är som tio stycken på en gång ibland. Lika med hunden. Det finns bara en, men han känns som han är klonad. Precis när jag kommer in med honom, ställer han sig vid dörren igen. Ungefär som om det var "Länge sedan matte var ute med mig" och plötsligt har jag Alzheimers eller så ÄR det två hundar.

Att Jonas är i Frankrike medan jag rattar runt här hemma, vet ni redan. Och tusan vad effektiv jag blir då! Blir lite impad av mig själv ibland faktiskt. Men för att hinna med allt så har jag fått stiga upp strax efter fyra. På morgonen alltså. Kört igång med arbetet, fixat en massa möten på förmiddagen, sammanställt och skrivit rapporter och protokoll på eftermiddagen. Kanon! Det som är mindre kanon är att fika- och lunchraster lyser med sin frånvaro. Istället blir det lite onyttiga och greppvänliga ting som hamnar i käften på mig. Och när jag är lite uppe i varv, så hinner jag inte ens tugga! Nu sitter jag här med något i lungorna känns det som. Antagligen en hård karamell som jag hade tänkt suuuuga på länge, men blev väl antagligen så upphetsad mitt i arbetet och drog ett djupt andetag samtidigt som jag vred på skallen och vips åkte den ned. Ja inte känns det som om den åkte ned där den SKA åka ned.

Onyttigheter betyder mer träning. Hårdare träning. Det har jag också klämt in på kvällar och luncher.

I vanliga fall brukar jag ha mycket bra disciplin på att inte äta krafs mitt i veckan. Men nu har visst Fru Disciplin dragit nåt gammalt över sig verkar det som.

Annars då? Känns lite avlägset att skriva om helgen. Förra helgen alltså. Får väl ta det vid ett annat tillfälle när det står "Jag minns när..." på temat typ. Kan berätta så mycket att jag var ute och svängde mina lurviga. Benen alltså. Och ni som känner mig, vet ju att jag är fruktansvärt dålig på att raka benen under vintern och då passar det verkligen med att kalla dem för de lurviga. Låter väl mysigt? Nu har de passerat stadiet "stickiga" och gått över till mysigt lurviga. Sexigt?

Så här glad är jag trots crazy days. Bilden är förresten tagen av Liisa i lördags innan vi gav oss ut i nattvimlet i Hartford. Jag vet! Här FÅR man ha jeans!

Lite lunch blir det allt, men kanske inte den mest fascinerande precis. Bukfylla.

Jag klagar inte när det blir mycket och crazy days. Allt detta som händer är bara ett bevis på att jag lever! Och det är väl positivt om något. Ni ska veta att jag somnar ovaggat i alla fall. Råkar jag sätta mig för tidigt på kvällen är risken STOR att jag nickar till. Jag måste antingen röra på mig eller prata. Även med mig själv. Monolog kallas det för.

Nä vet ni vad? Nu när jag är inne i onyttighets"flowet" skiter jag i grönt te och tar mig ett glas rött trots att det bara är torsdag! Hepp!