söndag 19 februari 2012

Farewell Whitney

Nu, en vecka senare kan jag skriva om en av mina största idoler Whitney utan att dränka datorn i tårar. Igår satt jag nämligen fastklistrad vid TV'n och tittade på begravningen. Hur sjukt är det inte att sitta och glo på en begravning? Nu var det ju ingen sådan där begravning där de sjunger en massa psalmer och gråter och gömmer sig bakom näsdukar. Det var en hedersstund där Hon hedrades av stjärnor i sin hemstad, i en ganska så oansenlig kyrka. Men det var hennes kyrka. Där allt började. Hedersstunden bjöd på allt!

Jag grät mig igenom sändningen. Jag grät när Kevin Costner höll tal. Jag grät när Stevie Wonder, Alicia Keys och R Kelly sjöng. Ja jag grät nog mest hela tiden. Men det kom även lite skratt. Det var så vackert utan att vara pompigt eller överdrivet. Var tvungen att titta på Bodyguard igen. Och gråta ännu mer. Jag får helt enkelt inte nog av hennes musik, hennes röst. Musiken som jag spelat och dansat till genom åren. Alla minnen har bara sköljt över mig den senaste veckan. Minnen där jag tränat dans med mina vänner och där Whitneys musik dånat ut ur högtalarna!

Här tränar jag dans med en tidigare elev på Björneborg Svenska Samskola. Kolla benvärmarna! Dubbla!!

Den första gruppkonstellationen av dansgruppen "Sockerstjärtarna".

Här skulle vi uppträda på en skolfest.

Sockerstjärtarna bytte medlemmar och vi fick två killar med i gruppen!

Fasiken vad kul vi hade!

Nä nu ska jag "dansa ut" med mina löparskor. Ikväll har vi middagsgäster och det blir lammstek!

4 kommentarer:

Saltistjejen sa...

å UNDERBARA Bilder!!!
Taina. Tänk det ÄR verkligen s sorgligt detta med Whitney! Inte abra hennes bortgång men ockå hennes sista år i drogträsket. Tragiskt.
Jag varken såg eller hörde ngt från begravningen (var ute hela dagen igår och rastade barn.... ;-)) men M hörde en del på jobbet. Han sa att han blev otroligt rörd av Costners tal.
Kram!!

Lotta sa...

Taina, jag förstår att du är berörd! Fint att du delar med dig och berättar - tycker jättemycket om dina bilder.

Jag minns speciellt filmen Bodyguard...den kändes rakt in i hjärtat. Whitneys röst var outstanding.

Kramkram

Annika sa...

Vad fint att du såg Whitneys begravning. JAG ångrar att jag inte gjorde det.
Jag har bara hört brottstycken.
Visst är det för sorgligt,. Att hon försvann så tidigt när hon var en av jordens bästa sångerskor, utan konkurrens. Skönhet, talang och utstrålning!
OCH så den RÖSTEN!
Förbannade droger och fan att de kom in i hennes liv så tidigt.
Vilka härliga Bilder du visar idag. SÅ kul ni hade.
KRAMAR!!

alegni sa...

jag växte ju också upp med hennes musik, så jag förstår dig precis. däremot har det inte riktigt hunnit sjunka in här att hon är borta, har haft så mycket att göra och tänka på...
KRAM