söndag 26 februari 2012

Mammahjärtat tog ett skutt

Gött fölk, här sitter jag och är så stolt, så glad och så förvånad. Igår var jag med Jonas och Liisa till Butternut där det var sista gången för "Ski Butternut Race Development Team" och det var en upplevelse utan dess like. Som ni vet så är jag ingen hejare själv i backen, och har således inte haft möjligheten att se Liisa åka. Möjligheten och möjligheten, vilket skitsnack! Egentligen så skulle det bara ha behövts dra på sådana där fruktansvärda, trånga skor som samtidigt ser ut som om de är 10 nummer för stora. Sedan trycka ned dem i två långa, eller korta för mig då, skidor, som du inte har någon som helst jävla koll på då de går inte att styra. Till sist ska krukan på och simsalabim har du förvandlats till en oidentifierbar varelse som samtidigt ska vara smidig. Öh? Den ekvationen går inte ihop! Nu var det inte mig det skulle handla om utan vår lilla stjärna!

Igår avslutades skidsäsongen med en tävling och innan vi kommit fram till Butternut hade jag tuggat sönder mina naglar. Och lite till. Lite svårsmält med naglar och skinnbitar från fingrar. Min nervositet berodde på att Liisa tog det så lugnt! Hon var lika glad när hon vaknade, åt sin frukost i lugn och ro och satte sig sedan i bilen med sin bärbara dvd och var redo. Bara så där? Själv hade jag knappt fått i mig frukost om jag hade varit den som skulle ha tävlat. Tiden hade jag nog ägnat åt att sitta på toaletten, typ.

När vi väl var framme så berättade de att tävlingen inte var någon prisutdelningstävling, utan mer en skoj grej så vi föräldrar kunde se hur barnen hade utvecklats. Min nervositet försvann inte för det. Jag tittade plötsligt upp mot en gigantisk backe med portar och DÄR skulle Liisa ta sig ner! Backen såg dessutom isig ut och med gråten i halsen frågade jag Jonas om det verkligen var sant. Han skrattade bara. Plötsligt började jag se små prickar uppifrån backen som tog sig ned med rasande fart. En del var ju knappt en tvärhand hög!

Liften som skulle transportera dessa små varelser till toppen, var liksom bara en pinne med en platta på. Pinnen gjord av stål som tur var. Träpinnar i liftar vore nog inte så gångbara. Hörde också att de ropade till barnen att inte sitta ned på plattorna då vissa druttade av! Nervositeten växte och till slut så låtsades jag frysa bara och försökte se så där kolugn ut där jag stod med andra föräldrar i backen. Kameran i högsta hugg men insåg att bilderna skulle bli svåra att redigera med mina hastiga skakningar.

Så här såg det ut och ta nu mina bilder för vad de är, dvs inga proffsbilder alltså:


Det här har de rutin på, Jonas och Liisa då de åkt till Butternut varje helg sedan den 31 december!

Ni ser! Hon får minsann bära sin utrustning själv. Jag försökte erbjuda min hjälp men då sa Jonas ifrån. Okej, okej, de ska visst lära sig i tid.

Liisa träffar genast en av kompisarna från sitt team.

Nummerlappen på plats!

Nähä du! Du är INTE 8 år! Till KalasLotta, du ser vad han har på huvudet va???

Samling! Och där glider hon fram. Bara så där. Själv hade jag nog stått på öronen redan innan backen.

Liftkön.

Där åker hon! Hann inte med att fota då hon släppte taget om pinnen och ropade; "Hej mamma!"

Är det där MIN dotter?

Oj vad det går!

Jag vet ju inte exakt hur det ska se ut, men jag tycker det ser bra ut!

Heja Liisa! Ropade jag och plötsligt fick jag ett svar?? Heeeeej mamma! Mitt i åkningen...

En nöjd unge!

Skidläraren så nöjd med sin grupp...

We're the best!

Liisa säger tack och hej till Anthony.

Men flickorna vill visst inte säga hejdå än...

...ett sista gruppfoto bara. Tack och hej!

8 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Åååå vad DUKTIG hon är!!! Hon ser så proffsig ut där hon kör nerför backen! Och vad ROLIGT att hon gillar skidåkning så mycket! Härligt också att hon träffat så fina kompisar i sitt team. Kommer hon kunna hålla kontakten med några av dem även nu efter att det är slut?
Kramar och HEJA LIISA!!!!

Katarina sa...

Härligt!!! Att åka skidor tillsammans är väl ändå en fin familje aktivitet! Hon är så duktig klart mamma hjärtat hoppas extra en dag som denna. Kram

Melting Pot sa...

Men så duktig hon är!!! Med rätta kan ni vara mycket stolta. Stor kram L

Lotta sa...

Heja Liisa!!!

Hon ser ut som ett superproffs. Oj, så impad jag är!

Förstår om ni är stolta och ni har varit enastående som kört varje lördag!!

Kramkram

kalaslotta i usa sa...

Heja Liisa och HEJA JONAS!! Smart val, klokt.

Skidläraren har dessutom en svensk hjälm. Bästa på marknaden! Heja honom oxå!

Tycker Liisa ser kanonduktig ut...kul att hon gillade racingen. Mina killar tyckte att det var toppkul!

Krama Jonas lite extra från mig..gillar verkligen att han köpt hjälm!

Desiree sa...

Vad duktiga hon är Liisa! Wow du kan vara mycket stolt över henne. Man ser hur hon riktigt susar ner för backen. Slalom är kul och det är helt rätt att börja i Liisas ålder när de är nyfikna och helt orädda. Vilken fin avslutning på säsongen. Men jag antar att Liisa ändå har nya aktiviteter på gång. Liisa gillar ju att ha fullt upp precis som mor sin.
Kram!

Annika sa...

Liisa!!
Heja, heja!!
Vad underbart att ha slalomen med sig från barnsben. Det har inte jag, och därför är jag stel som en pinne.
Så det är toppen med Liisa. Ni fick en mysig söndag!
KRAM!!

Jenny sa...

Åh, heja Liisa!! Jätteduktig och profsig ser hon ut!! Jag är inte heller nån varken stjärna eller superentusiasm (och liksom Annika började jag för sent för att det ska sitta i ryggmärgen), men herr Dahlstrand tar idogt med barnen upp till våra berg åtminstone en tre, fyra ggr varje vinter, så det störtgillar det också! Ovärderliga pappor :-)!! Kram!