så jag behöver ju inte tillägga så mycket. Märkte ju inte ens av den. Satt i ett möte och med tanke på hur jag sitter och dinglar på stolen, fram och tillbaka, så har skakningen gått mig obemärkt förbi helt enkelt. Ingen av grannarna tycks ha märkt något heller. Men när jag dök upp på gymmet var det kvällens stora samtalsämne och en berättade om hur de evakuerat en del byggnader i Hartford.
Som ni ser så var det bara en "Gentle shake", men det räcker för att det ska få "Massive shake" i huvudet på många.
Minns dock en liten jordbävning jag var med om 2008 i Taiwan. Plötsligt när jag står upp och redogör för mina kollegor om vårt kvalitetsledningssystem så blir jag plötsligt väldigt svajig. Trodde jag höll på att bli sjuk då rummet började röra på sig. Ett par av kollegorna satte igång och räkna och jag funderade på om de räknade hur länge till jag kunde stå och mala om detta, för dem ointressanta ämne, och ramla omkull, typ. Men så sa de bara att det var lugnt. Lugnt??? Vad då lugnt? Jo, om det hade svajat en längre stund så skulle vi visst evakuera byggnaden för det var en jordbävning. DÅ slutade jag mala kan jag tala om för er och ville inget annat än att springa därifrån fort. Tror ni jag var fokuserad mer den dagen? Nä, precis!
Nu väntar vi på nästa naturfenomen i form av orkanen Irene. Hoppas hon har lugnat ner sig innan hon tar sig upp hit. Väntas komma på söndag. Ska jag bjuda på Gevalia kanske?
För övrigt kan jag tillägga att det är ganska mycket arbete just nu. Om en vecka börjar dessutom skolorna här i Simsbury och vi är förberedda till tänderna. Många punkter på listan har också blivit avbockade, vilket är skönt. Att sedan vänta på vårt nästa steg vad gäller visum är en annan historia. Just nu ligger bollen hos advokaterna. Igen.
Hepp, nu ska det gräddas pannkakor!
7 kommentarer:
Jamen lika samma här! Var inte på kontoret men väl på stranden - kände ingenting! Vi har kontor i DC och där var det mer påtagligt vad som pågick.
Kul med Peters blogg!
Pannkisar gjorde jag igår kväll!!
Kramar!
NOG tusan kändes det...
OCH jag höll faktiskt på att bli illamående också, kanske av skräcken...
FÖR det skakade verkligen, och det höll på länge. epi-centrum var ju bara 15 mil härifrån...
Japp, nu tar vi Irene så också medan vi ändå håller på...
KRAMAR!!!
Skönt att du inte märkte så mycket av jordbävningen. Jag har varit med om några mindre jordbävningar då jag bodde i Nicaragua som tonåring. Läskigt men ändå lite fascinerande. När det sker i trakter där det normalt inte förekommer jordbävningar så blir det ju extra mycket tumult. Skönt att inget allvarligt skedde och att inte många hus förstördes. Hoppas att Irene inte orsakar en massa problem.
Kram!
Jag är glad för att jag bara fick en hint om jordbävningen, annat var det för Annika. Ändå lite glad för att jag fick uppleva på något sätt i och med att allt gick bra verkar det som. Har en helt annan förståelse nu. Nu skickar vi Irene till havs tycker jag och njuter av lugnet igen.
Kram till dig
Läskigt med jordbävningar, men va bra att du slapp känna av den! Nu får vi hoppas att Irene inte kommer att skapa alltför mycket problem, dock har jag inte följt CNN än på morgonen,,,
Kram
Ha ha, det är lätt att missa en jordbävning om man inte är nära epicentrum. Tre av fyra jordbävningar som jag har känt av, har det varit en massa människor runt omkring mig som inte känt av dem alls. Första gången trodde jag att jag hade inbillat mig det hela tills mina föräldrar läste det i tidningen dagen efter (jag var i Italien, de i Sverige). Det beror var man är - är man på marken / bottenvåning, sitter / ligger / står man etc. Och ja, kanske hur känslig man är ;-)
Hoppas att Irene lugnar ner sig och att det även lugnar ner sig på jobbet för dig! Och håller tummarna för visumet! Suck, visumfrågan saknar jag nästan ännu mindre än orkanvarningarna från våra år i Puerto Rico ;-)
Kram!
Verkligen spännande vecka på den amerikanska östkusten, först jordbävning och nu orkan!
Jag har faktiskt inte upplevt en enda jordbävning eller orkan och det är jag ganska tacksam för!
Skicka en kommentar