I år tycks amrisarna på vår gata ha en mer avslappnad attityd till att låta barnen gå utanför tomtgränsen. De kan till och med sitta kvar inne medan barnen är ute själva. Hualigen, det kan ju vara farligt! Så tänker vissa fortfarande. Men jag tror att vi har haft ett visst inflytande på några av grannarna, där barnen kommer utan en vuxen hem till oss. De har till och med slutat att kalla lekstunderna för play dates och nu är det mera spontana lekstunder. Och det är ju barn bra på.
I helgen har vi givetvis sprungit en del. Maken blir bara bättre och bättre och nu har han passerat mig. Tyvärr. Jag har också ökat, men vad hjälper det. Hans försprång finns kvar. Drog milen i 5.14 fart igår och var nöjd. Maken körde på 5.09. Snart ska vi springa en halvmara ihop och jag tänker INTE springa bredvid honom. NEVER! Då kommer han att springa och småle och fråga hur det går. Kommer så väl ihåg min bror när han retade gallfeber på sina medtävlande under sin "storhetstid". Han kunde, innan han lade i en högre växel, titta åt sidan och le. Fattar ni! LE! Och sedan, ungefär som en seriefigur, fick benen raketfart och han vann. Nä tack. Det vill jag inte uppleva med Maken.
Vädret här kommer att fortsätta att vara soligt och omkring normala temperaturer för årstiden, dvs 15-18 grader. Snart börjar fotbollssäsongen och Minstingen kommer att fortsätta i sin grupp. Hon har dessutom börjat med All sports på fredagar efter skolan och det är ju lattjolajbans. Där får de prova på alla möjliga sporter, så som Lacrosse och Softball. Jag tror inte dessa sporter utövas i någon större utsträckning i Sverige.
Nästa vecka har barnen "Spring break", men tyvärr måste jag jobba, likaså Maken. Minstingen får vara på dagis och Tonårsdottern måste få diverse uppgifter här hemma. Hon får nämligen inte jobba i USA då hon saknar social security number (hon har bara ett sk ITIN). SSN kan hon inte få eftersom hon är under 18 och och är här på L2 VISA (en immigrationsstatus som inte ger henne rätten till att arbeta här). Jag däremot, har ett EAC (Employment Authorization Card) och Maken är ju expat och har ett VISA med arbetstillstånd.
Nå, Tonårsdottern får väl bli min slav då. Det finns miljoner saker att göra här hemma. Men det tar vi nästa vecka.
Jobba Taina. Jobba.
4 kommentarer:
Men din make blev inte opererad för bara några månader sedan, det kan du gott påminna honom om när han ler det där leendet.
Det är väl jättebra att du får en tonårsslav : D
Nästa vecka ska jag också jobba!!!
KRAM!
Visst är det skönt att inte ha ngt uppbokat på helgerna. Håller med. Iallafall är det skönt ibland.
Karolina är ute jämt med kompisarna. de hänger i parken för jämnan, eller så cyklar de till starbucks eller subway eller 7-11. De är ute i flera timmar, men de är ju äldre än Liisa, och alla har mobiler.
Tycker nästan det känns som när en annan var liten. Lika skönt.
men det är ofta jag oroar mig ändå, om hon inte svarar pronto tex.
Jaha, jaha, så får du snart en tonårsslav hemma :-)
Kram!!
Tycker också att det är skönt att ta helgen lite som den kommer. Lustigt att det finns så stora skillnader här i USA beroende på vart man bor. I det villaområde där vi bodde tidigare så sprang barnen ofta helt fritt runt på gatan. De lekte, cyklade och sprang mellan varandras hus och kors och tvärs över tomterna. Det där med tomtgräns var liksom inget de brydde sig mycket om vare sig barn eller föräldrar. Men det var inte mycket trafik på gatan utan ganska lugn gata och lungt område.
Halvmara alltså, wow både du och din make är rejält vältrände. Jag löptränar en del själv men någon halvmara blir det nog inte just nu iallfall. Tror inte att jag är någon riktig långdistanslöpare. Män har ju trots allt lite mer muskelmassa så det blir ju inte riktigt rättvist att jämföra dig med maken. Tycker att du verkar vara i toppform som du är.
Marianne:
Ja men min man tror jag är en järnlady och den där operationen har han säkert glömt bort vid det här laget! Hahahaha!
Jag nämnde lite i förbifarten för dottern att hon ska jobba nästa vecka och till svar "VA? Jag är ju leeeedig då!" Ja, vad säger man...
Kram
Annika:
Jag blir också orolig om jag inte hör från Bella till exempel. Hon blir ju 18 i år men jag slutar aldrig att oroa mig. Som i lördags var hon på fest. Det var en av mammorna om skjutsade gudskelov. Jag gillar inte när dessa nykläckta körkortsinnehavarna kör runt med passagerare då de egentligen inte får göra det förrän de fyllt 18.
Liisa har jag lite mer koll på för hon håller sig här runt vårt kvarter. Och ser jag henne inte, så hör jag henne. Hm.
Nästa vecka ska hon få slava. Bella alltså!
KRAMAR!
Desiree:
Det är verkligen så på vår gata, trots att jag tycker det har släppt i år. Men det är inte ovanligt att se dem leka på uppfarten till sina hus och måste fråga om lov om de ska gå längre. En familj som bor lite längre ner på gatan envisas fortfarande med att det ska vara play dates, dvs inget spontant och där sätter de upp ett tillfälligt staket på uppfarten. Vår gata är inte så trafikerad men visst kommer det bilar. Det är säkert olika från bostadsområde till bostadsområde skulle jag kunna tro.
Jodå, vi springer en del och om jag är vältränad vete sjutton. Men jag är nöjd att jag efter 35 har sprungit 8 helmaror. Nu är jag 47 och fortsätter springa. Det blir nog som ett gift. Jag tror alla klarar av att springa en halvmara. Du borde prova. Det ÄR kul! Speciellt efteråt, hihi.
Skicka en kommentar