Kläm in lite till

Så har man varit på "Art show". På en tisdag. En dag som ska räcka till det mesta, trots att veckan har 7 dagar. Men det är otroligt hur mycket man kan squeeeeeeza in egentligen och du märker inte att du faktiskt hinner med så mycket, förrän du satt arselet i soffan på kvällen.

Morgonen började med ett astidigt möte. Att knåpa ihop WebEx-möten med folk från i stort sett alla världsdelar, får derivator och integraler att blekna. Det är ju alltid Någon som ska upp i ottan, Någon som får vara vaken länge eller Någon som måste "offra" sin lunch. Den sistnämnda verkar visst vara den svåraste nöten att knäcka! För en sydeuropèe.

Tonvis med procedurer och processer skulle fastställas och fingrarna glödde till slut av allt pickande. Nacken med för den delen, för att inte tala om den där man sitter på. Just det. Baken som liknar något helt annat än en bak efter flera timmars stillasittande. Skinkorna pekar åt varsitt väderstreck, typ. Skulle behöva hjälp av Anna Anka. Hon hade visst fina övningar för en snygg häck.

Ringde Maken och bad honom komma hem tidigare. Vi skulle ju på Minstingens skola och se hennes mästerverk och efter det skulle maten lagas och sedan var det ju Groove på gymmet. Någon Make dök inte upp. Jag däremot sprang omkring bland Minstingens mästerverk och fotade och såg så där jätteimponerad ut, drog hem och fixade en lasagne. Lasagane! Jag kunde ju ha köpt pizza eller något annat som hade gått snabbt. Men icke. Taina skulle minsann visa att det mesta går att klämma in på mycket liten tid och simsalabim så fixade jag en lasagane! Därefter instruktioner till Tonårsdottern om när den skulle tas ut så hon och Minstingen skulle kunna äta medan jag var på gymmet. Maken skulle nog lysa med sin frånvaro en stund till.

Jag skakade loss på gymmet och svetten sprutade. Hem och konstaterade att Maken var fortfarande inte hemma. In i duschen tillsammans med Minstingen, som sjöng högt så alla grannar säkert skulle höra, samtidigt som hon lyfte på sina armar och lade in meningar så som "I have some hairy pits, lalalalala". Därefter blev det sagoläsning och natti natti för hennes del.

Vart tog Maken vägen då? På vägen hem hade han stannat vid "Jättefint ställe och jag var bara tvungen att ta en kort springtur". Den blev så in-i-helvete-kort heller för han hann varken komma till utställningen, än mindre hem i tid för att laga maten eller natta Minstingen. Inte nog med löpningen hade han stannat och pratat med grannarna. Och han kan prata. Say no more.

Lite bilder då rå...

Den här har jag gjort, Mom!

Där uppe is mine!

His name is Edgarrrrrr Degääääs and he is from France. That´s a country, Mom.

Kolla Mom! Here is Mona-Lisa. Hon heter lika som jag! Know who did this? Lionardodavinchi!

Spana in detta rum. Det är inte ett förråd. Det är deras klassrum!

"I wonder why the chorts is wuyt"? Ja varför är den vit kan man ju fråga sig...kyrkan alltså (chorts)

Jag blev i alla fall mäkta imponerad av Minstingen som kunde berätta lite om alla konstnärer de läst (hört) om i skolan. Inte fan visste jag något om Frida Kahlo, Claude Monet och hans Japanese Bridge eller ballerinorna av Edgar Degas när jag var 6 år. Men det vet Minstingen. Hon vet också varför Frida aldrig visar sina tänder i sina självporträtt - "They were so ugly". Så det så.