onsdag 14 april 2010

Kläm in lite till

Så har man varit på "Art show". På en tisdag. En dag som ska räcka till det mesta, trots att veckan har 7 dagar. Men det är otroligt hur mycket man kan squeeeeeeza in egentligen och du märker inte att du faktiskt hinner med så mycket, förrän du satt arselet i soffan på kvällen.

Morgonen började med ett astidigt möte. Att knåpa ihop WebEx-möten med folk från i stort sett alla världsdelar, får derivator och integraler att blekna. Det är ju alltid Någon som ska upp i ottan, Någon som får vara vaken länge eller Någon som måste "offra" sin lunch. Den sistnämnda verkar visst vara den svåraste nöten att knäcka! För en sydeuropèe.

Tonvis med procedurer och processer skulle fastställas och fingrarna glödde till slut av allt pickande. Nacken med för den delen, för att inte tala om den där man sitter på. Just det. Baken som liknar något helt annat än en bak efter flera timmars stillasittande. Skinkorna pekar åt varsitt väderstreck, typ. Skulle behöva hjälp av Anna Anka. Hon hade visst fina övningar för en snygg häck.

Ringde Maken och bad honom komma hem tidigare. Vi skulle ju på Minstingens skola och se hennes mästerverk och efter det skulle maten lagas och sedan var det ju Groove på gymmet. Någon Make dök inte upp. Jag däremot sprang omkring bland Minstingens mästerverk och fotade och såg så där jätteimponerad ut, drog hem och fixade en lasagne. Lasagane! Jag kunde ju ha köpt pizza eller något annat som hade gått snabbt. Men icke. Taina skulle minsann visa att det mesta går att klämma in på mycket liten tid och simsalabim så fixade jag en lasagane! Därefter instruktioner till Tonårsdottern om när den skulle tas ut så hon och Minstingen skulle kunna äta medan jag var på gymmet. Maken skulle nog lysa med sin frånvaro en stund till.

Jag skakade loss på gymmet och svetten sprutade. Hem och konstaterade att Maken var fortfarande inte hemma. In i duschen tillsammans med Minstingen, som sjöng högt så alla grannar säkert skulle höra, samtidigt som hon lyfte på sina armar och lade in meningar så som "I have some hairy pits, lalalalala". Därefter blev det sagoläsning och natti natti för hennes del.

Vart tog Maken vägen då? På vägen hem hade han stannat vid "Jättefint ställe och jag var bara tvungen att ta en kort springtur". Den blev så in-i-helvete-kort heller för han hann varken komma till utställningen, än mindre hem i tid för att laga maten eller natta Minstingen. Inte nog med löpningen hade han stannat och pratat med grannarna. Och han kan prata. Say no more.

Lite bilder då rå...

Den här har jag gjort, Mom!

Där uppe is mine!

His name is Edgarrrrrr Degääääs and he is from France. That´s a country, Mom.

Kolla Mom! Here is Mona-Lisa. Hon heter lika som jag! Know who did this? Lionardodavinchi!

Spana in detta rum. Det är inte ett förråd. Det är deras klassrum!

"I wonder why the chorts is wuyt"? Ja varför är den vit kan man ju fråga sig...kyrkan alltså (chorts)

Jag blev i alla fall mäkta imponerad av Minstingen som kunde berätta lite om alla konstnärer de läst (hört) om i skolan. Inte fan visste jag något om Frida Kahlo, Claude Monet och hans Japanese Bridge eller ballerinorna av Edgar Degas när jag var 6 år. Men det vet Minstingen. Hon vet också varför Frida aldrig visar sina tänder i sina självporträtt - "They were so ugly". Så det så.

8 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Å vad DUKTIG hon är Minstingen!!!!!!! Jag blir superimpad!
Och du vilken hektisk dag. Himmel!!!!!
Men ska ngn fixa det så är det ju du Taina!
Hälsa Liisa nu att jag tycker hennes konstverk var otroligt fina!
Kraaam!!

Annika sa...

Supertisdag för supertaina...
Det är liksom som det ska vara,det...
PUST!!!
Duktiga Liisa!!!
HON är så duktig och ritar så fint.
Kram!!

Desiree sa...

Det var ingen liten artshow de hade fixat. Wow, imponerande. Impad också av att du lyckade klämma in så mycket utan någon som helst hjälp av maken. Ha ha min make är också en sådan där pratkvarn som gärna stannar och pratar med grannar och alla möjliga fast han inte borde ha tid med sådant ibland.

Kram

Anne sa...

Haha, lasagne en sådan supertisdag kväll är ju värd hur många pluspoäng som helst. Jag är impad!
Även impad av Minstingens kunskaper, mer än vad jag kan som vuxen och definitivt mer än jag kunde i hennes ålder. Är det förresten många sådana där sorters grejer i skolan, som föräldrar ska delta i? Min känsla att sånt där med utställningar och liknande grejer är rätt amerikanskt och vanligt, men vad vet jag. Science fair har man ju hört talas om, och allt vad det nu är.

Melting Pot sa...

Jag känner igen det där med "bara en kort löprunda"!

Fin konst. Duktig lill-tjej ni har!
Kram

Anneli sa...

Hej Taina, hittade hit via " Aktuellt i Grekland"
du är verkligen en super Taina ,vilken tisdag!Roligt att läsa om ditt amerikanska liv där, du skriver verkligen på ett levande sätt,mukaansa tempaisevasti på finska:-)
Duktig dotter du har!

Taina sa...

Saltis:
Det ska jag göra! Ja hon är duktig och älskar att teckna, precis som sina syskon. Alla har varit intresserade av konst och Albert målar ju tavlor också.

KRAMAR!!!

Annika:
Det är bara att inse att dessa dagar oftast blir så här. För mycket på schemat? Men det är otroligt hur mycket man hinner med egentligen. Men i längden är det inte bra. Kan känna mig lite stressad. Som tur är har jag lågt blodtryck...

KRAM!!!

Desiree:
Ja de hade verkligen mycket saker att visa upp i detta röriga klassrum. Det var lite svårt att urskilja konstverken pga av röran om du frågar mig. Klassrummen här ser helt annorlunda ut än vad jag är van vid "hemifrån".

Även jag är bra på att prata men om jag har en tid att passa så kortar jag av det men maken tycks inte känna till den mekanismen...hahahaha!

Kram

Anne:
Eller hur? Massor av pluspoäng tycker jag med.

Jag är faktiskt förvånad över hur mycket hon får lära sig och hur mycket hon dessutom tycks komma ihåg. Just denna utställning tyckte hon om och hon älskar att lyssna på människoöden och sånt finns det ju mycket av bland alla konstnärer.

Ja de har altid något på gång i skolorna med utställningar eller uppvisningar av olika sorter. Det är kul tycker jag för då får man ju vara med på ett sätt.

Kram

Melting Pot:
Hahaha, då är vi två! Maken är som besatt av löpning sedan ett år tillbaka. Tidigare var det ju bara jag i huset men jag har anpassat mig till andra. alltid.

Liisas konstverk är jag såååå stolt över. Hon med för den delen ;)

Kram

Anneli:
Välkommen och TACK för komplimangen! Ja här går det undan, speciellt på tisdagar. Men jag har mig själv att skylla för det hela handlar ju om planering och vi kvinnor tror ibland vi är mer än multitaskade ibland...

Dottern Liisa ÄR en duktig (och busig) tjej ;)

Marianne sa...

Men vad BRA att du faktiskt får veta lite om olika konstnärer och inte bara måla själva!!! Superbra ju! Önskar de hade haft lite sånt i Svedala också.

Haha, så det var DÄRFÖR han dammsög och lagade mat i går, han hade dåligt samvete!

Kram!