Vissa saker får mig att bli så in i h*lvete förbannad! Som när en ung människa tar sitt liv pga mobbning. Sådant får bara inte ske. Tänker på Phoebe från Massachusettes, som troligtvis inte hittade rätt "click". Det heter så här, dvs en grupp av människor med, vad de tror i alla falla, samma värderingar, likadana kläder och frisyrer. Skulle kunna kalla dem för stereotyper. Tror att det förekommer bara bland flickor.
Nu har jag förstått att det även förekommer på Tonårsdotterns high school och att det är inte lätt att hitta sin click. De flesta vill vara med i någon för att inte hamna i ett utanförskap. Byter du däremot från en click till en annan börjar utfrysningsprocessen. Det är helt sjukt men sant.
Tonårsdottern, med många andra, har haft just detta bekymmer. Hon förstod inte dessa oskrivna regler men är väl medveten om dem nu. Ska du byta, måste det ske med finess annars blir du ett mobboffer. Jag trodde jag hade den enkla lösningen att "välj vänner som inte ingår i någon click", men så enkelt är det inte. Tonårsdottern har bland annat fått höra att "om du pratar med XX så blir vi ovänner". Det här är alltså väldigt vanligt och alla känner till det.
På gymmet träffade jag en mamma till en av Tonårsdotterns kompisar och hon berättade om att hennes dotter stannar oftast hemma under helgerna i rädsla av att vara med fel person. När du kommer tillbaka till skolan på måndag, vet många vem du varit med, vad du gjort osv. Tack vare, eller ska vi säga pga alla sociala medier så som Facebook, Twitter och MySpace. Det sprider sig som en löpeld.
Märker nu att Tonårsdottern har fått mera skinn på näsan. Hon vågar stå på sig och vänner har hon gott om. "Men man måste vara på sin vakt", säger hon.
På väg till bussen
Hon behöver inte gå långt, bara korsa gatan
Fordonet som finns överallt och redan här hittar en del sin click så de vågar kliva in i skolan
Tufft att vara ung idag och passa in....
18 kommentarer:
Fy fasiken. Det är inte lätt att vara ung. Tänk om man kunde ställa allt till rätta som när de var små ...
Kramelikram!
Usch jag far rent ont i magen av sant dar... Om vi tyckte det var jobbigt att vara tonaringar, sa verkar det vara hundra ganger varre idag :-O. Och hur balanserar man, eller rattare sagt, hur lar man sina barn balansera mellan att dels ha manga vanner, clic eller inte, och dels faktiskt vaga sta for, och vara, den de ar. Clic eller inte. Ingen vill ju att ens barn ska bli mobbat, men man vill ju inte heller ha en nickedocka som kanske tom mobbar sjalv. Hu! Fint att dottern verkat klara av det sa bra anda! Stor kram!
Anna:
Nä, de har det inte lätt. Många av hennes vänner pratar gärna om det här när de är hemma hos oss men de vågar inte riktigt stå på sig när de är i skolan. Om du är duktig på många saker, så som idrott, konst och sång så blir det svårt att även då välja rätt gäng! Helt otroligt. Skolan jobbar mycket med det här och försöker informera och diskutera och speciellt efter denna hemska tragedi med Phoebe. Det är inte så lätt att påverka 16-18 åringar.
Kramelikram
Jenny:
Magont är bara förnamnet. Bella hanterar det bra och har lyckats förstå "spelreglerna" utan att sätta sig själv i klistret. Men det är som hon säger, man måste vara på sin vakt.
Vi hade det enklare när vi var unga. Och det var ju inte på stenåldern precis, men mycket har hänt sedan dess.
KRAM!
Det är VÄRRE idag än då vi var tonåringar, och mkt kan vi absolut skylla på Facebook, my space, bloggar, sms, mms...rubbet...
DET är inte lätt att vara tonåring idag. Det gäller liksom (för oss fldrar) att ha koll hela tiden, vara lyhörd.
Karolina börjar HS i höst. Vi får se...
HS verkar vara en rätt jobbig värld i mpngt och mkt. Verkar lättare då de går i college.
Men, jag tycker ändå att skolorna här bemöter mobbning väldigt bra...
Ja, det gällde ju inte i det tragiska fallet med Phoebe, precis...USCH....
Men ofta annars, och ofta bättre än det sköts i sverige...
ja, den nya tekniken är verkligen inte BARA av godo. INTE då man är tonåring, det är då säkert. Och klickar har nog alltid funnits på HS, i alla tider. men nu verkar det kanske spåra ur ordentligt. Tvi vale...
Kram!!
Annika:
TVI VALE! De har det tufft på high school och på något sätt tyck en ganska stark grupp vara cheer leaders. Men det finns många andra grupperingar också såklart. Jag vet inte om detta fenomen är lika starkt i de svenska och finska skolorna. På gymnasienivå vill säga. Det var inte så på min tid i alla fall. Visst har mobbning funnits men inte så systematiskt OCH metodiskt som idag. Vi föräldrar måste verkligen hålla stenkoll och inte bara skydda våra barn utan ge dem verktyg (mentala) att kunna stå emot!
KRAMAR!!!
Självklart blir man både förbannad och upprörd då man hör sådant här. Så himla synd att det är så vanligt. Sånt trams egentligen. Men tyvärr händer det överallt och på alla nivåeer. Det finns alltid människor som startar sådant här skit både i skolan och på arbetsplatser bland vuxna också ibland sker denna utfrysning och mobbning. Jag tycker hemskt illa om det. Just unga är så himla utsatta för att vänner är så otroligt viktigt för dem och för att man i den åldern ofta inte har tillräckligt med livserfarenhet för att stå på sig och hävda sig. Jag är dock glad för att din dotter är tuff och har bra självförtroende samt har goa vänner. Men fy faskiken.
Detta hände en tidigare kollega till mig för några år sedan, vars son blev så mobbad att det slutade med att han begick självmord. Ruggigt.
Där känns det som vi har en fördel med att vara i Indien med en nästan tonåring jämfört med hemma. Ingen fokus alls här på rätt klädmärken, vem man bör vara med etc. Alla har skoluniform och nästan alla är expats i skolan,så förutsättningarna är ganska lika för alla. Nu lever ju i och för sig dottern ett "cyberliv" också med kompisarna i Sverige så det gäller nog att vara lite vaksam i alla fall.
Kram
Jag kan inte minnas att mobbning alls förekom i gymnasiet.Däremot i yngre klasser fanns det verkligen - och inte fattade lärarna något alls utan faktiskt lade sten på börda trots att vi var flera som protesterade.
Man tycker 16-18åringar borde begripa bättre men vuxna föregår ju inte alltid med gott exempel, precis.
Jag har faktiskt en gång i mogen ålder "blivit av" med en vän för att jag umgicks med en ovän till henne. När jag av bekanta fick veta varför hon inte ville tala med mig mer tyckte jag att då var det väl lika bra. Jag umgås ju med vem jag vill!
Goda exempel från föräldrar ger råg i ryggen. Heja dottern!
Desiree:
Visst förekommer det bland vuxna också, men det är som du säger, de har mer livserfarenhet och kan handskas med det på ett annat sätt. De unga är i mångt och mycket omogna och "tror sig veta" allt. Jag avundas inte de unga idag. De har det tufft. Ska passa in i ett mönster som jag inte kommer ihåg att det existerade så starkt på "min tid".
Ett starkt självförtroende är ett ypperligt verktyg. Det kommer man långt på!
Meltin Pot:
Men oj vad tråkigt med din kollega! Det finns inga ord att säga en sådan gång. Det är så tragiskt. Så onödigt.
Jag röstar för skoluniform!!! Det skulle alla barn ha, från och med årskurs 1. Oj vad många bekymmer mindre alla skulle få då.
Cybervärlden är livsfarlig ibland! Allt går visst att missbruka om man har sådana avsikter och det tycks ju en del ha, tyvärr...
Kram!
olgakatt:
Som Annika skrev så är de ganska bra på att uppmärksamma detta på skolor här, men det går inte att ha koll på allt. Oftast sker internetanvändandet och sms på barnens fritid och DET kan inte skolan blanda sig i. Däremot hjälper de till att skapa diskussionsforum om mobbning under skoltid. En del utsatta elever kan också få lektionsundervisning hos en sk Guidance Councler tills dess att de känner sig starka nog att återvända till klassundervisning.
Jag hade gjort som du och struntat i den där personen du "blev av" med!
Fy farao vad hårt det har blivit! Är det likadant i Sverige nu? Visst hade man bästisar även på min tid, men jag tycker nog att vi kunde umgås även över gränserna, så att säga. Stackars ungar som måste balansera på det sättet.
Kram!
"Cliques" :)
Ja det fanns då jag var tonåring... mobbad pga min vikt.
Men shit!! Ja har haft lite samma problem men i betydligt mildare skala med min lilla tonåring. Hon är tackgodegud EXTREMT tuff(på ytan) och tar inte skit från någon och när de väl lärt sig det på hennes nya skola(började gymnasiet i höstas) så har det lugnat ner sig. Men inte har de det lätt barnen idag. Mycket hårdare och råare klimat än när en själv var barn... Man får finnas och stötta så mycket man bara kan och om det helt brakar åt fanders så får man ta sitt ansvar som vuxen och kliva in, det tror jag många föräldrar inte gör idag. Kämpa kämpa tjejen!!
Kramen
Ja hu, jag ryser när jag hör om det här. Min dotter blev helt plötsligt mobbad när hon gick i sexan här i Grekland och det var fruktansvärt jobbigt. Vi pratade med barnen, med läraren osv och så småningom gick det över. Annars har jag en känsla av att mobbning är något mindre vanligt här i Grekland än i Sverige och det där med så tydliga "clicks" känner jag inte igen.
det där låter verkligen förfärligt. jag har nog hört om likande här, men inter riktigt så där extremt. hon är en tuff brud som vågar gå sin egen väg!
Marianne:
Jag vet inte riktigt hur det är i Sverige. Det beror säkert på vilken skola det är. Jag tror att det har i överlag, blivit ett hårdare klimat bland ungdomar. Sedan så får jag en känsla av att det är tuffare bland tjejer än killar. De kan oftast vara mer raka mot varandra. Vet inte varför. Usch, jag skulle inte vilja var 17 igen...
Kram
Heather:
Jaha, är det så det stavas...
Tråkigt för dig. Ungdomar (även vuxna) kan vara så himla grymma ibland. Onödigt!
Kram på dig
Livet enligt Jenny:
Jag tror också att det finns föräldrar som inte lägger två strån i kors för att hjälpa till. Men som i Phoebe fallet, då har föräldrarna plötsligt vaknat till. Nu när flickan är död! De vägrade låta sina barn (mobbarna) inställa sig i rätten för deras barn hade minsann ingenting med detta att göra. Det finns hur mycket bevis som helst.
Ungdomar av idag behöver all stöd och uppmuntran de kan få.
Kram kram
Grekland nu:
Det varierar säkert från stad till stad och skola till skola. Men som jag har hört här så förekommer dessa cliques lite här och var på high schools nivå. Otrolig konkurrens om ALLT. Det är bra med uppmärksamhet men alla dess utmärkelser leder ju till en viss längtan och ibland avundsjuka som sedan utvecklas hos vissa till hat. Det är ju Home coming Queen och The sport man of the year osv osv. Ofta individer som koras...
Ingela:
Kommer inte ihåg att det var så på "min tid" men det förekommer säkert i alla länder, mer eller mindre. Men när det går så långt som att en ung människa tar sitt liv blir man ju mörkrädd!
Kram på dig
Fy sjutton säger jag bara! Vart är dom vuxna som sätter stopp för sånt här beteende undrar jag? Har börjat se att nåt liknande finns på vår lilla skola också, och det märks redan i vår 3-4:a. Fattar inte vart ungarna lärt sig sånt här beteende men börjar ana att det kanske faktiskt kommer från föräldrar och syskon som levt i denna värld också.
Fy fasiken säger jag! Sånt här tolererar jag INTE!
Har det itne alltid varit så. jag minns att "mina amrisar beröttade om det att det vr grupper och man kunde inte gå emellan dem. För en av dem var duktig på det. Att byta gruoo utan nåt hände och DETTA VAR killar. Tänk då hur tjejer konkurrerar med varandra. Hujedamej. De är hemska. Mot varandra och mot killarna. Bra att du ger din dotter bra värderingar och vertyg så hon blir stark att stå emot. Jag har lärt mina barn att kämpa hårt med grupptryck. De har alltid klarat sig från mobbing. Men sen har jag lärt dem att välja sina vänner med omsorg. De flesta har testas hemma hos oss*fniss*Klarar de våra värderignar vår humor och vårt sätt så är de okey. Vi testar alla. Hehe utan att de vet det. Jag Sandy och Toss. men vi gör det på ett snällt och roligt sätt. Mobbing borde utrotas och det går säkert om alla kämpar. Mobbinggenskaper/utfrysning börjar hemma. De lär sig där. Från början.
Kram
/Susanne
Trist :( Sådant har säkert alltid förekommit men jag tror faktiskt det blivit värre. Liksom samhället i stort har blivit tuffare.
Skicka en kommentar