Detektiv i värmen

Inte klaga. Inte klaga. Det är varmt här i Connecticut. Det är JÄKLIGT varmt och jag börjar förstå hur det kommer att kännas när klimakteriebesvären kommer. Trots låg luftfuktighet, så svettas jag i alla fall. Inte nog med det, jag drog ett långpass igår på dryga två timmar och svettningarna tog aldrig slut. Snacka om eftersvettningar. I timmar!! Fick lite panik och började fundera om det hade börjat. Klimakteriebesvären. Och kommer det så där plötsligt?

Helgen har varit kanon på alla sätt. Vi glömmer svettningen. Solen har LYST över hela CT och givit oss temperaturer kring 30 grader. Normalt för den här årstiden här är 18-20 grader. Våra AC´n är inte framme än. De kommer inte fram förrän Maken tar fram dem och jag påminde honom om att vi-måste-göra-rent-filtren vilket betyder att han ska göra det. Såklart. Vi har sk split units som placeras i fönstren och de ser helt enkelt förskräckligt fula ut. Ungefär som om någon sitter med baken hängandes ut ur fönstret. Jaaa, jag tycker det faktiskt! AC´n som moonar helt enkelt!

Jag hade tänkt skriva om två saker, dels om den roliga bloggträffen med Saltis och dels om det nya programmet i Groove som släpptes i fredags. Men nääääääeeeeee. Det blir inget av med det, för min usb kabel till kameran har försvunnit. Och jag vill ju ha med foton i inläggen. Jag har LETAT. Och LETAT. Nu misstänker jag ALLA i huset och gör små förhör hela tiden. Hunden ligger sämst till. Han vill inte se mig i ögonen när jag frågar om han har käkat upp den. Pruttarna luktar plastigt. Alla blir vi ju lite smått knäppa i värmen. Så idag måste jag åka och köpa en ny kabel. Eller ska jag fortsätta mitt detektivarbete?

Lördagen ägnades åt trädgårdsarbete och balett och stall och grillning. Det blev mycket balett eftersom Minstingen kommer snart att medverka i en liten föreställning och hon ska då få vara snöflinga tillsammans med sina dansanta polare. De är hysteriskt söta i sina klänningar där de snurrar och hoppar och gör en massa olika krumelurer. Ingen tycks stå där de ska stå och det är allmän kaos varje gång de mindre ska visa sin dans. Så i lördags var vi iväg två gånger för sk rehearsal.

Tonårstjejen jobbade och red i lördags. Hon hade glömt att smörja in sig och hade givetvis bränt sig. Hon jobbar varje lördag för att kunna betala sina ridlektioner. Det växer inte pengar ur armhålorna precis och skulle det göra det så tycker jag att vid 16 ( i år 17) så får man börja ta lite ansvar. Sådan är jag. Efteråt är hon helt slut men nöjd ändå.

Maken och jag grejade lite på tomten. Nu har vi beställt bark också. Brown Cedar ska det vara. Det sa grannen. Experten. Barken ska sedan läggas ut under buskar och vid kanten mot grannen. Ogräset håller sig borta och alla är nöjda och glada att Winterset Lane ser trevligt ut.

Igår var det ytterligare en supervarm dag. Maken och Minstingen var och paddlade i 5 timmar i Farmington River. De hade fiskespön och fika med sig. Plus grannen. Inte experten utan en av våra absoluta favoriter! Bob! Minstingen hade slitit av sig alla kläder och hoppat i och badat. Maken hade glömt baddräkten, och tur att det var Bob som var med. Hade det varit en annan amerikan hade vi nog fått läsa om naken-flicka-skrämde-slag-på-lokalbo. Jag hämtade gänget efter deras tur och möttes av en liten nakenfis med bara Crocs på fötterna. Lerig var hon också. Saltis förstår nog att detta inte är så ovanligt. För Minstingen ÄR sådan.

Kvällen tillbringade vi hemma hos Bob där vi grillade hamburgare och drack kall öl. Mycket trevligt.

Återkommer om de utlovade inläggen OCH foton.

För#%%&¤##% USB kabel!