En inbjudan och min granne Hillary

Snön har börjat smälta bort. Eller undan. Eller bara smälta. Vad säger man?? Ibland kan jag bli galen när jag börjar tänka för mycket på hur det ska skrivas. När jag pratar så tänker jag inte så mycket. Det blir ett annat flyt liksom. Det är väl det som skiljer oss åt. Författarna och jag. Läser Maken det här så kommer han att hålla med till hundra! Taina pratar utan att tänka. Men.

Det här ska INTE handla om språkkunskaper. Utan om en inbjudan. Det är nämligen dags för årets Progressive Dinner bland grannar! Det här är andra våren här i USA och samma sak hände för ett år sedan, dvs dinner at Winterset. När våren är här ska man ur huse. Och det är verkligen så. Jag har knappt sett till grannarna under vintern. Har dock sett att det lyst i fönstren, bakom de där knepiga gardinerna, rullgardiner eller vad fan de nu har i fönstret. De har INGEN fantasi i fönstren. Boring. Inga små mysbelysningar här inte.

Just det. Inbjudan var det. Det börjar med att vi ska träffas i ETT hus. Alla grannar. Det kan bli uppemot 50 pers. Och så vill arrangörerna att någon frivilligt ska hoppa högt och utropa We´ll be the host for the cocktail. The Cocktail Host. Njaaaaa. Efter cocktailen och How are you och Nice to see you again och blabla, så ska vi delas upp i grupper om 4-5 par. De ska till The Dinner Hosts. Och vi är Dinner Host! Det var mitt frivilliga hopp. Måste ha haft en mindre hjärnblödning. Och vi har ingen aaaaaaning om vilka par som kommer till oss. Lottning. Det kan ju bli Familjen Mussla, Familjen Tråk, Familjen Skryt och så vi. Det kan ju bli hur knepig konstellation som helst! Förra året hamnade vi i ett märkligt sällskap och det kändes som en inspelning av Familjen Adams. Det enda som saknades var handen. En kvinna blev sååååå förfriskad så mannen var tvungen att följa med henne hem med ursäkten " She needs to leave for a business trip early tomorrow". HA! Den enda business trip hon skulle göra var nog att leka busschaffis med toaringen!

Efter middagen ska ALLA träffas igen. I ETT hus. The Dessert Host. Ytterligare en som fått hjärnblödning. Troligtvis den största av oss hosts för nu har de flesta börjat bli lite mer avslappnade och risken att få dem att stanna kvar lite för länge är överhängande.

Vad som är viktigt är att det är en partillställning. En av grannarna kan absolut inte komma och jag frågade givetvis varför. Nämen det går ju inte om maken är bortrest! Öh? Siamestvilling- effekten eller? Ungefär. Det passar sig nämligen inte att gå själv och som en av grannarna sa:
-It´s not the same without my husband.
Tacka fan för det! Klackarna i taket vetja! Men det funkar inte riktigt så fick jag lära mig.

Däremot är det okej för männen att gå själva. Hallååååååå! 2009. EFTER Kristus. Partillställningen poff! Borta.

I alla fall så har min underbara granne Hillary börjat mjukna lite. Hennes man brukar gå själv eftersom Hillary inte ser något gemensamt med grannarna. Det är inte meningen heller. Ät och drick och var nyfiken som jag, sa jag. Mitt mål är nu att få med Hillary. Hon är kul. Lite annorlunda.

Jag tycker det här ska bli kul. Eller rättare sagt, intressant. 4 april.

To be continued...