måndag 16 mars 2009

En inbjudan och min granne Hillary

Snön har börjat smälta bort. Eller undan. Eller bara smälta. Vad säger man?? Ibland kan jag bli galen när jag börjar tänka för mycket på hur det ska skrivas. När jag pratar så tänker jag inte så mycket. Det blir ett annat flyt liksom. Det är väl det som skiljer oss åt. Författarna och jag. Läser Maken det här så kommer han att hålla med till hundra! Taina pratar utan att tänka. Men.

Det här ska INTE handla om språkkunskaper. Utan om en inbjudan. Det är nämligen dags för årets Progressive Dinner bland grannar! Det här är andra våren här i USA och samma sak hände för ett år sedan, dvs dinner at Winterset. När våren är här ska man ur huse. Och det är verkligen så. Jag har knappt sett till grannarna under vintern. Har dock sett att det lyst i fönstren, bakom de där knepiga gardinerna, rullgardiner eller vad fan de nu har i fönstret. De har INGEN fantasi i fönstren. Boring. Inga små mysbelysningar här inte.

Just det. Inbjudan var det. Det börjar med att vi ska träffas i ETT hus. Alla grannar. Det kan bli uppemot 50 pers. Och så vill arrangörerna att någon frivilligt ska hoppa högt och utropa We´ll be the host for the cocktail. The Cocktail Host. Njaaaaa. Efter cocktailen och How are you och Nice to see you again och blabla, så ska vi delas upp i grupper om 4-5 par. De ska till The Dinner Hosts. Och vi är Dinner Host! Det var mitt frivilliga hopp. Måste ha haft en mindre hjärnblödning. Och vi har ingen aaaaaaning om vilka par som kommer till oss. Lottning. Det kan ju bli Familjen Mussla, Familjen Tråk, Familjen Skryt och så vi. Det kan ju bli hur knepig konstellation som helst! Förra året hamnade vi i ett märkligt sällskap och det kändes som en inspelning av Familjen Adams. Det enda som saknades var handen. En kvinna blev sååååå förfriskad så mannen var tvungen att följa med henne hem med ursäkten " She needs to leave for a business trip early tomorrow". HA! Den enda business trip hon skulle göra var nog att leka busschaffis med toaringen!

Efter middagen ska ALLA träffas igen. I ETT hus. The Dessert Host. Ytterligare en som fått hjärnblödning. Troligtvis den största av oss hosts för nu har de flesta börjat bli lite mer avslappnade och risken att få dem att stanna kvar lite för länge är överhängande.

Vad som är viktigt är att det är en partillställning. En av grannarna kan absolut inte komma och jag frågade givetvis varför. Nämen det går ju inte om maken är bortrest! Öh? Siamestvilling- effekten eller? Ungefär. Det passar sig nämligen inte att gå själv och som en av grannarna sa:
-It´s not the same without my husband.
Tacka fan för det! Klackarna i taket vetja! Men det funkar inte riktigt så fick jag lära mig.

Däremot är det okej för männen att gå själva. Hallååååååå! 2009. EFTER Kristus. Partillställningen poff! Borta.

I alla fall så har min underbara granne Hillary börjat mjukna lite. Hennes man brukar gå själv eftersom Hillary inte ser något gemensamt med grannarna. Det är inte meningen heller. Ät och drick och var nyfiken som jag, sa jag. Mitt mål är nu att få med Hillary. Hon är kul. Lite annorlunda.

Jag tycker det här ska bli kul. Eller rättare sagt, intressant. 4 april.

To be continued...

12 kommentarer:

Peter sa...

Aha! Vi har också blivit involverade i ett Progressive Dinner-sammanhang, men eftersom min FRU är bortrest har vi tackat nej. Vilket helt ärligt talat kändes rätt bra eftersom jag aldrig varit någon anhängare av sådana här ansträngda och komplicerade party-idéer. Jag är mer för raka rör. Fram med lite tilltugg och en massa dricka och låt folk ha kul. Ser fram emot din rapport!

Mia sa...

Vilken spännande idé! Ser fram emot att läsa rapport den 5/4! Hoppas ni hamnar i en grupp med trevliga grannar under middagen. Vilken konstig inställning att man inte kan gå själv utan sin make. Håller med dig, klackarna i taket itsället! :-)

underytanjag sa...

Haha. Låter intressant. Samtidigt förjävligt. Ser fram emot skvallret efteråt!

Annika sa...

Sånt där är jag lite nyfiken på. Min granne har varit inne på att vi ska göra en liknande grej här också. Varför inte? Ideen är faktiskt lite kul.
Men vilket jobb ändå, förstår om du har lite småågren inför det hela.
Men det ska bli kul att höra hur det går.
Den där inställningen som din amris granne har hade en av mina svenska kompisar här i US. Hon kom inte till en fest vi ordnat eftersom maken var borta. Måste säga att ajg blev dur på det. vi var en massa folk och det fanns massor med svenskar här också som hon könde väl. men utan maken, ingen fest...
KRAMAR och lycka till hos tandis idag!!!

anna of sweden sa...

Åh, vilket uppfriskande inlägg så här på morgonkvisten. Kul! Det behövde jag denna gråa tisdag.

OCH vad spännande det ska bli att läsa inlägget den 5 april! Eller det blir kankse den 6 april ... om det blir FÖR många klackar i taket! :D

Kramelikram!

Taina sa...

Peter:
Håller med dig. Raka rör. Men nu råkar jag vara så himla nyfiken av mig och kan inte låta bli att gå. Med eller utan man ;)

Mia:
Eller hur? Klackarna i taket! Jag undrar om det går att "mixtra" i burken under lottningen så att vi råkar få de trevligaste grannarna? Haha!

Lotta:
Jag ska verkligen spana och ha stora kastrullock till öron! Typ skvallerjournalist.
Kram

Annika:
Konstigt.Utan man, ingen fest. Hm. Vad är de rädda för? Eller är det inte fint nog att komma ensam? Jag fattar inte riktigt. För mig spelar det ingen roll om jag känner dem eller inte. Jag tycker alltid det är kul att träffa nya människor. Roliga som tråkiga och inse att vi alla är olika. Så börja planera nu!
Kram

Anna:
Är det grått hos er? Vi har strålande sol och just nu har jag min lilla fikastund med en god kopp kaffe och tittar ut på en snart snöfri gräsmatta. Ljuvligt, ljuvligt. Hoppas din gråa dag blir lite ljusare.
Kramelikram

Saltistjejen sa...

Hahahaaa! Jag har verkligen skrattat högt. Och läst inlägget för M. SÅååååå underbart skrivet Taina!
Det ltåer onekligen rätt intressant. Som Big Brother fast i flera hus och under endast en kväll. Men du vet, ett gäng personer samlade som har noll genemsamt (mer än att de bor på samma gata...), sedan lite sprit, lite mat, mer sprit.... ja det ÄR ju nästan Big Brother! hahaha!
Lycka till iallfall med hjärnblödningen, men även med att få med Hillary!
Jag ser med stor spänning fram emot fortsättningen!
Kram!

Du när skulle du till NYC förresten??????????
Maila mig gärna!
saltistjejen@hotmail.com (finns även på min blogg)

thebromanders sa...

Har hört talas om såna där parties. Men det är inget som som jag kan se oss göra i vårt grannskap... vet knappt vem som bor två hus ner... VÄLDIGT anonymt. Alla sköter sig själva. Vilket passar oss bra, faktiskt. Känner grannen i huset bredvid bra. Det är ett jättetrevligt par. Så det fick bli ett party med dem i så fall:)

Marianne sa...

Hahaha, ja man blir ju alldeles matt! Skulle hon vara en dålig kvinna då om hon går utan maken? Medan grabbarna behöver ut och röra på sig? Ibland blir man extra tacksam för att man är född i Norden och har med sig en något jämlikare inställning.

Ska bli väldigt roligt att läsa rapport!

Kram!

Jenny sa...

Sån där hade vi också när vi bodde i Houston, men då var vi bara fyra grannpar, så det var jättelugnt och avslappnat - och trevligt!
Jag tänkte på det du skrev om mysbelysning och kom på att jag undrar om inte det beror på bristen på ytterligare en sak jag saknar här i USA - fönsterbräden!! Det verkar vara ett helt främmande koncept, jag har aldrig sett det i nåt hus! Och inga fönsterbräden, inga smålampor i fönstret, inga växter - nada. They´ll never understand what they´re missing out on :-D! Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Intressant. Det heter "progressive" dinner men kvinnorna vågar inte gå utan sina män...Hm... Men annars tycker jag det låter som en kul idé! Men kanske en hel del arbete! Med spännande att inte veta vilka som hamnar i ens grupp!

Taina sa...

Saltis:
Där sa du något, Big Brother. YES. Klockrent.
Hillary bearbetar jag varenda dag. Utmattningsteknik, heter det kanske ;)
NYC blir det troligen i slutet av mars. Min framförhållning är inte den bästa alltid. Håller dig uppdaterad.
Kram

Mz.olsson:
Här har alla full koll på alla. Men det är inte samma sak som att känna varandra. Vi har dock några som vi kan prata "normalt" med, dvs de som börjar acceptera mitt ganska så framfusiga sätt och Minstingens Pippi Longstocking attityd. Haha.
Kram

Marianne:
Är det inte otroligt? Jag vet inte riktigt vad de tror att vi tänker. Så konstigt och knepigt. Förutom Hillary ska jag börja bearbeta en annan granne. Jag måste liksom veta VARFÖR. Jag är ganska nyfiken av mig ;)
Kram

Jenny:
Fyra par är ganska lätt att hålla reda på och då vet man ju i förväg vilka som kommer hem till en. Där sa du något. Var fan är fönsterbrädorna? Ska kanske spika dit en själv...
Kram

Anna:
Egentligen är det inte så mycket jobb. Alla tar med sig något. När man går hem till Cocktail Host så finns det de som har med sig förrätter. Drickat är inköpt (vi betalar 45 dollar/par). Dinner Host har fått mat från en catering samt vin. Skall göra sallad och servera bröd till. Ganska okomplicerat så. Det är mer "känslan" som ska infinna sig som jag funderar över. Sedan finns det några utvalda som tar med sig desserten till The Dessert Host.
Himla intressant!
Kram