fredag 8 oktober 2010

Show & Tell: Historien upprepar sig

Jag tycker det ska röstas fram vilka ämnen man får ta. Pettas tema denna fredag är ju så djup. Nu måste jag tänka till också. Skriva något klokt och hoppas på en massa intellektuella kommentarer tillbaka på det intressanta inlägget. Nä fy fan vad jobbigt det här var då! Avgrundsdjup idétorka råder hos Fru Olsson. Hallåååå, är jag den enda som tycker det? Var är ni mina medsystrar i blogosfären. Nu passar det att knipa igen käften och spotta fram det ena fabulösa inlägget efter det andra va? Men här kommer kärringen mot strömmen igen och som jag sagt tidigare - tolkningen är som baken, dvs delad. Ha!

Nu ska jag bli seriös. På riktigt. Kliv tillbaka dryga 24 år nu, mina kära läsare. Tänk er då en yngre Taina med magen i vädret. Den var bautastor, kan jag meddela! So far, so good. När det var dags för punka, det var då förvandlingen skedde. Från att ha varit lugn och sansad och "jag ska inga sprutor ha" till ett monster av värsta sort. Eftersom punkteringen ville bli en sorts pyspunka, dvs värkarbetet drog ut på tiden, så hann det här monstret gå igenom flera skepnader, den ena värre än den andra. Barnmorskorna avlöste varandra. Gubben svimmade mitt i allt och det kändes bara som ett enda kaos. Sprutan. Var fan fanns sprutan? Blev då påmind flera gånger att det stod klart och tydligt i min journal om att jag inte skulle ha några sprutor. Men hur i h-te hade jag kunnat ana att det skulle kännas som om en handgranat hade kastats mellan benen på mig? VA? Just då ville jag ha alla sprutor i hela världen. Och stora skulle de vara. Istället för en spruta fick jag en spegel. En spegel? Jaaaa och den skulle hjälpa mig att SE att det var något på gång. "Men vad är detta?", tänkte jag då. Tills jag plötsligt kunde skymta en hårtofs. "Vänta nu, var det mitt eller barnets hår?", var ju en tanke som flög igenom huvudet. När handgranaten hade berett väg för vad som komma skulle, så flög en liten kille ut! Shit vilken lycka! Borta var smärtan. Borta var monstret. Nu fanns bara gulligull. Men jag hade bestämt mig. Aldrig mer.


Vi kliver fram till 1992 och där stod jag med magen i vädret igen. Lika rund som några år tidigare. Än en gång fanns den bestämda Taina där, som bedyrat att inga hjälpmedel skulle användas. Jag är ju finne och sisun sitter i. Det var bara att spotta i nävarna när värkarna skulle komma. Men historien upprepade sig. Monstret var tillbaka. Och det var minst lika elakt som det förra. Om inte värre. Än en gång vrålade jag som en mistlur efter alla tänkbara bedövningsmedel och ifrågasatte deras kompetens som inte kunde ta bort den enorma smärtan. Lustgas sattes in och jag greppade slangen. Slet och vred och flämtade. Näsbenet kändes som om det skulle gå av, samtidigt som det kändes som om nedre delen av kroppen sakta amputerades. Utan bedövningsmedel. Lustgasen hjälpte inte ett dugg. Värdelös teknik och det vara bara skit! Barnmorskan tog slangen ifrån mig och sa lugnt att den fungerar bara om den får sitta kvar i apparaten. Jag hade alltså slitit sönder hela slangen och viftade med den som en elefantsnabel. Måste ha sett komiskt ut. Till slut hände ju något och ut flög en tjej. Borta var smärtan. Borta var monstret. Nu fanns bara gulligull. Men jag hade bestämt mig. Aldrig mer.


Det är 2003 och än en gång är Taina rund och go. Vis av erfarenhet hade jag bestämt mig för en annan teknik. Dock inga sprutor utan nu skulle det vara andningstekniken som skulle hjälpa mig. Hade ju instruerat i Body Balance (eller Body Flow) där andningen spelar en stor roll. Det skulle den nu mycket kloka Taina ta till sig. När det väl var dags och jag låg där, än en gång, bad barnmorskan mig att andas lugnt. Men innan monstret hann kliva fram, kom Farbror Doktorn in och sa "Godnatt och god jul" och hjälpte vår Minsting till världen. Ingen smärta. Inget monster. Det fanns bara gulligull och historien om monstret upprepade sig inte...


19 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Å vilka fina bilder!!!! och du ja, det var ju bra att monstret inte återkom men eftersom jag vet lite mer om den sista nedkomsten så hoppas jag verkligen att inte DEN historien upprepar sig....
KRAAAAAAM!

Livet enligt Jenny sa...

Hahaha du är för härlig Taina!! Diggar verkligen din tolkning av temat och jag ställer mig bakom dig i att denna omgångs tema ÄR tungt men visst är det nice att bli utmanad, tankemässigt.. Tycker du har fått till ett klockrent tolkning av hur historien upprepar sig, så personligt. Själv har jag toktorka och kan verkligen INTE komma på hur jag skall få till detta fredagstema! (HJÄLP!!!)
Kramen

Annika sa...

Mycket bra inlägg! Jag känner igen det där du skriver om. Jag hade också bestämt mig, tre gånger =)

Nilla sa...

Jättebra inlägg! Jag skrattar när jag ser dig med lustgasslangen framför mig nu! :-) Tur att det har gått bättre och bättre för varje barn, det brukar ju vara så. Man glömmer så fort allt som var jobbigt. Ha en fin helg!

Erica Pettersson sa...

Jättebra tolkning av temat!
Det är alltid lika roligt att läsa dina inlägg :D

Hoppas att du får en bra helg!
MVH /Erica Pettersson

Lotta sa...

Hihi! Tänk att det går så fort från monster till gulligull! Helt ofattbart egentligen. Och ett mirakel varenda gång.
Trevlig helg!

HeLena sa...

Taina!!! Du gör det igen!! Så roligt skrivet! Att föda är en pärs för de flesta på olika sätt! Men en sak är klar, DET ÄR TUR ATT DET ÄR KVINNORNA SOM GÖR DET JOBBET;-)))!!!
En skön helg önskar jag dig och dina gulligull + maken!!
KRAMAR!!

Tankevågor sa...

Åh Taina du skriver så här kommer tårar av skratt!!! :-)

Helt underbara bilder på underbara ungar....tänk att det kan bli såna av monstermammor! ;-)

....men de kanske brås på sin pappa allihop? :-)

Ha en skön helg!
Kram!

Annika sa...

KUL skrivet. Verkligen! Som vanligt.
Vet inte hur jag ska skruva till månadens inlägg. jag ser dem inte heller från den allvarliga sidan.
men nästa vecka vette 17...????
FINA bilder du har på fina barn. Toppentolkning.
Kram!!

Taina sa...

Saltis:
Ja visst är de fina, mina små barn. En del av dem har ju blivit stora nu. Det här är ett-årsbilder på dem alla. 1987, 1993 och 2004 är de alltså tagna. Time flies.
Ja sista blev ju fritt från monsterupplevelser!!

kramar

Jenny:
Tack, kul at du gillade det. Det tenderar att bli lite mycket skämt i mina fredagsinlägg. Kanske ska byta spår??? Men jag har ju så svårt med allvaret. Det finns det för mycket av i vår värld redan.

Kram

Annika:
Jasså, där ser man. Tänk att när man väl har bestämt sig så försvinner det lika fort. Ja kanske inte för min del då eftersom det blev sådant glapp mellan gångerna.

Nilla:
Vilken tur att man glömmer! För annars skulle befolkningsmängden på jorden minska drastiskt.
Happy Friday!

Erica:
Tack, vad snällt av dig. Ja tolkningen är ju öppen. Kikade in hos dig tidigare men du hade inte lagt in ditt än...väntar på dina fina bilder :D

Lotta:
Visst är det ett mirakel varje gång. Obeskrivligt. Dessa monster var välkomna. Men bara krta stunder. Det blir liksom lite jobbigt för omgivningen.

HeLena:
Tack snälla du! Vilken pärs ja och som du säger, män skulle nog aldrig klara av det. Så nu har vi stuckit ut hakan rejält!

Kramar!!

Londongirl:
Tackar! Hahahaha, de brås nog på monstermamma. Bilderna är ju bara ögonblicksbilder. Videosnuttar kan man ju inte lägga ut på de här monsterbarnen! Hahahaha!

Kramen

Annika:
Tack snälla Annika. Jag har svårt för att vara allvarlig. Har väl haft något inlägg som varit av den mer allvarliga sorten, men livet är för kort för det. Fram med roligheter! Eller spöken som i ditt inlägg. Just love it! Måste spana in nästa veckas tema. Vet inte ens vad det är just nu...

KRAMAR!

anna of sweden sa...

Ännu ett härligt Taina-inlägg. Du har en alldeles speciell knorr på dina inlägg, måste jag säga. :D

Och du. Vad lika döttrarna är på sina bebisbilder!

Kramelikram från mejlelimej.

Desiree sa...

Underbart berättat. Du har allt en stor portion humor Taina och du lyckas fånga den då du skriver så bra och medryckande. Du har fått tre fantastiska barn så jag antar att alla smärta var det värt varje gång trots att historien upprepade sig. Tänk så stora de blivit nu allihop till och med minstingen.
Ha en skön helg.
Kram!

Äventyret framtiden sa...

Hah, vad skall man säga; du har gjort ett jättefint inlägg på det djupa,svåra, tunga, borde vara röstning på fredagstema..hahaha...
Toppenfint; inte var väl det där så svårt?

Kramar!

Mrs Clapper sa...

Haha! Vilket HÄRLIGT inlägg! Du skriver alltid så bra! Kram!

StrandMamman sa...

Nu lyckades du få till det igen, monster-Taina :))) Love you!

Taina sa...

Anna.
Tack snälla du. Jag kanske är en gris. Du vet, en sån med knorr ;)

Kramelikram

Desiree:
Tusen tack. Vad snäll du är. Visst var det värt det. Alla gånger!!! Och usch ja, tiden går så fort. Snart fyller ju Liisa 7 år. Hjälp!

Kramar!

Pettas:
Men det VAR verkligen svårt att komma på något först. Men så stack jag ut på en springrunda och det är då det händer, dvs idèer till inlägg ploppar bara upp.

Kram

Mrs Clapper:
Tusen tack!! Vad snäll du är som säger det :D
Kram

Strandmamman:
Hahahahaha! MonsterTaina kan ibland om hon vill!

Superkram på dig!

Melting Pot sa...

Underbart inlägg!

Efter E så skrek jag "påminn mig om att jag aldrig skall göra om det här", men jag glömde visst :)
Tack och lov! Jag hade också bestämt mig för att A N D A S mig igenom, men det blev ju godnatt även för mig & snabbt överstökat och ingen mer historia som skall upprepas här heller.

Gulliga ungar du har!
Kram L

Daniel sa...

Härliga du med lustgasslangen! ;))))

Anna, Fair and True sa...

Så det var det här inlägget du syftade på i kommentaren på mitt! :) Jag har inte direkt bestämt mig hur jag vill ha det men kommer definitivt skriva en förlossningsplan. Jag får också se lite hur det känns på profylaxkursen och på förlossningsföreläsningarna vi ska gå på snart. Men jag tror nog att jag inte är helt anti smärtlindring. Men visst vore det kul att klara sig så långt det går på bara andning och lustgas för epidural kan ju vara lite svårt med tajming och så. Men vi får se. Jag har öppet sinne som jag skrev i mitt inlägg! Det som är positivt med ditt inlägg är ju ändå att du gjorde det igen, trots monstret!

Fina bilder förresten!