fredag 22 oktober 2010

Show & Tell: När tystnad dödar

Dagens tema, När tystnad dödar, av Pettas gjorde ont. Sanningen gör ont, men tystnaden dödar. Vem har sagt att livet är lätt och att vi ska resa genom den på en räkmacka. Som vuxen och med livserfarenhet vet vi att det finns med- och motgångar och vi lär oss tackla dem på olika sätt. Men som barn finns inte denna erfarenhet och världen kan tyckas vara grym ibland. Så grym att du som ett litet oskyldigt barn eller ungdom beslutar att avsluta din tid på jorden. Genom att begå självmord.

Listan över namn på barn/ungdomar som tagit detta tuffa beslut, växer här i USA. Helt ofattbart. De är ju bara barn och har hela livet framför sig. Somliga har kontaktat skolor om att de är mobboffer. Medan andra har gått tysta. Somliga har pratat med sina föräldrar om att de inte trivs i skolan. Medan andra har valt tystnaden. Men de har valt samma utgång. Döden.

Justin Aaberg var 15 år när han begick självmord. Hur kunde detta ske? Att inse som förälder att denna tystnad dödade, blir ett öppet sår resten av ens liv.


15 kommentarer:

Annika sa...

Ja, självmord är verkligen så ofattbart. OCH jag blir alldeles kall då jag ser siffrorna. Var på en blogg nyligen skriven av en kvinna vars flicka tagit livet av sig som 14 åring. Hur kommer man ngnsin över det? http://ludmilla.se

Kommer man över det? Eller blir det en evig kretsgång i hjärnan på "om inte om" tankar? Skulle tro det.
Du fick till ämnet idag i dess allra värsta form.
Kramar!!

StrandMamman sa...

Det gör ont....

Saltistjejen sa...

Ja du Taina, sådant här är nog en av alla föräldrars mardrömmar. Att ens barn ska dö och då av eget val för att de var så deprimerade. Skulden över att man itne såg förstod eller gjorde tillräckligt måste vara det värsta straffet man kan få.
Man önskar så att den hr verkligeheten som många barn och ungdomar lever i, med mobbning och utfrysning, inte skulle vara så.
Kram!

Lotta sa...

Ja, det är fruktansvärt när något sådant händer. Jag har tyvärr varit med om det när jag var ung och en tjej i vår umgängeskrets valde att sluta sitt liv. Hon var bara 19 år. Och sen händer det tyvärr ganska ofta att människor kastar sig framför tågen här i Skåne. Ett flertal gånger har mitt tåg varit försenat för att någon har valt att sluta sitt liv på detta sätt. Något är allvarligt fel när en ung människa inte ser någon annan utväg än denna.

Ingmarie sa...

Fy fabian! Och skulden hos de som finns kvar. Fy fabian igen! Men det är svårt när man inte "når in" till den som mår så dåligt. Och vad gör man om man ser men personen ändå inte vill ha hjälp.
Ja fy fabian...Värst är det ändå för den som tar steget att ta sitt liv. Hur dåligt har man inte då mått?

Desiree sa...

Usch vad hemskt. Men så bra att du tar upp det här och inte fortsätter att låta det döda och leva i tystnad. Jag hoppas innerligt att fler slipper dö genom denna typen av tystnad.
KRam!

Pettas sa...

Så bra att du lyfter fram det riktigt svåra. Det behövs mycket mera sånt, mod och kurage. Man hjälper ingen i svår själsnöd med att tiga ihjäl problemen, ångesten..

kram!

Suzesan sa...

Så bra Taina att ta upp detta och tårarna rann när jag såg inslaget. Stackars mamman... så vidrigt så hemskt och ännu värre när hon berättar om att hon hittade honom. Jag hade förlorat förståndet helt och blivit galen om det varit jag som varit den mamman.

Det gör ont. Stackars mamman och stackars pojken så ledsen han måste ha varit...och stackars lillebror. Bra att många fler vågar prata om det.

Kram
/Susanne

Grekland nu sa...

Det här är verkligen nåt av det allra värsta som finns! Har nyligen sett det på nära håll när en 21-åring i min släkt tog livet av sej och det hände utan att någon förstod varför. Som mamma kan man nog aldrig sluta grubbla över varför det hände och vad man kunde gjort annorlunda, skuldkänslorna måste vara enormt stora.

alegni sa...

oj nej, detta väcker minnen till liv. två av mina forna klasskamrater har valt den utvägen. det smärtar mig att tänka på dem, men ändå är det en jätteviktig sak att diskutera med barnen. man tycker ju att det borde finnas en annan utväg...
kram

Taina sa...

Annika:
Jag blir så berörd av alla dessa fall som tas upp i nyheter och Larry King för det är ju så många just nu. De får inte stopp på mobbningen som är en stor bov till det hela. Jag tror inte man som förälder kommer över det. Nånsin. Hjärtat blöder lite då och då...

KRAM

Strandmamma:
Det gör det...
Kram

Saltis:
Helt klart det värsta straffet. På Bellas skola försöker de prata om mobbning men det är svårt att få stopp på det. Det förekommer överallt. Både bland flickor och pojkar. Jag blir så ledsen. Isabella har haft en kompis som utsattes för mobbning nu i höst. Ojojoj så dåligt hon mådde. Vi var till och med hem till dem och mamman har ringt mig några ggr. Förhoppningsvis kommer skolan att hjälpa till mer bara. Barn/ungdomar kan ju vara så bräckliga idag.
Kram

Lotta:
Vad tråkigt att du har upplevt det på så nära håll. Många ggr ser man ju inte tecken på att de mår SÅ dåligt, tyvärr. Förrän det är försent och man lägger ihop ett och ett.
Jag var med en gång om att en person slängde sig framför tåget i Uppsala. Så hemskt! Jag kan inte fatta att världen kan vara så grym och att dessa stackrare inte hittar någon annan utväg.

Fröken Anki sa...

Usch, jag satt nästan och grinade när jag läste ditt inlägg. Tänk vad ord kan sätta sig i själen och göra att nån väljer denna utväg för att slippa ifrån det. Så tragiskt, och jag önskar att ingen mer nånsin behövde uppleva detta. Varför kan vi inte få stopp på mobbningen? Varför kan inte människor bara behandla varandra väl?

Mycket starkt inlägg!

Taina sa...

ingmarie:
Ja tänk om vi kunde nå ända fram till dessa människor. Kunna liksom stoppa tankearbetet om det hemska. Ge dem trygghet och kärlek.

Kram

Desiree:
Lite makabert ämne men ack så viktigt tycker jag. Det är ju så vanligt och vi har ingen aning om hur många ungdomar som har dessa tankar just nu??? DET skrämmer mig. Tänk om vi bara kunde samla in dem och ge dem en kram och några ord om att det löser dig.

Kram

Pettas:
Det var ett tufft ämne, men ack så aktuellt här just nu eftersom de verkligen försöker lyfta fram de ungdomar som mår dåligt pga mobbning. Många kliver inte fram. De är för rädda. Åh om jag bara visste vilka de var. Vi får aldrig tiga om sådana här saker. Aldrig!
Kramen!

Suz:
Jag grät också. Jag har tittat flera ggr och försökt förstå. Jag kan inte begripa denna grymma värld ibland? Vi har ju så mycket kärlek också och den ska vi dela med oss. Jag skulle nog också ha förlorat förståndet. Hur går man som förälder vidare???

Kram

Grekland nu:
Nej men vad hemskt! Att du har upplevt det inom släkten. Vad tråkigt. Stackars föräldrar och kvar finns bara frågetecken om de inget har sagt. Tyvärr.

Ingela:
Det är visst flera som har upplevt det på nära håll. Så tragiskt. En erfarenhet man definitivt vill vara utan. Varför finns det inga andra alternativ för dessa människor?

Kram

HeLena sa...

Taina:
Jag klarar inte av att titta, men visst är det hemskt för alla...
Varm kram till dig!

Anna, Fair and True sa...

Usch ja, det är tragiskt att det ska ha gått så långt eller att en människa ska må så dåligt. Att så många bara står och tittar på något som leder till en sådan handling. Kan inte kolla på videon här på jobbet men ska göra det hemifrån.

Kram!