Det blev en lätt match. Kampen avgjordes nämligen redan kvällen innan loppet då Maken bestämde sig för att inte springa hela maran utan "bara" en halvmara. Fegade han ur kanske? Njae, det var nog lite problem med ryggen i alla fall och han ville inte riskera att förvärra det. Skulle jag ha gjort likadant om det hade varit jag? ALDRIG! Jag hade kämpat och inte tänkt på konsekvenserna. Jag hade tuggat mig i mål, på ett eller annat sätt! Så dum är jag. Och Maken gjorde ett riktigt bra lopp, så visst funderar jag på hur det var egentligen. Själv då? Jo jag klarade alltså av min 9:e mara. Har sprungit följande maror genom åren:
NYC
Stockholm 4 ggr
Medoc (Frankrike)
London
Hartford 2 ggr
Loppet i lördags gick bra fram till 30 km. Sedan krampade det i höger vad. Anledningen var troligtvis för mycket tankearbete och därmed ändrades löpsteget och simsalabim så fick jag känningar. Jag började nämligen känna av baksida lår på vänster ben (en gammal skada) och så kände jag efter för mycket. Och lite till och plötsligt tyckte jag att skadan var tillbaka. Då haltade jag säkert omedvetet och höger ben fick till slut nog med detta jollande! För visst är det mycket mentalt arbete som pågår när jag springer så här långt. Grundorsaken är, vilket jag nu vet efter en del analyserande, att det var en ganska så tråkig sträcka mellan 20 och 30 km, Nästan inte en människa som var ute och hejade. De hade en bansträckning som tog oss ut på en tur rätt ut i ingemansland och vem åker ut dit för att titta på ett gäng idioter som bestämt sig för att springa 42, 2 km en vacker höstdag? Maraton för mig ska vara kul! Det ska vara mycket folk som tjoar och hejar och löparna ska underhållas med musik. Jag är ju ingen professionell löpare och det tar lite tid för mig att komma i mål. Hade jag varit elitlöpare hade jag nog inte brytt mig så mycket. Då har man liksom inte tid.
Men en sak var säker. Jag skulle i mål! Och det var bara att bocka ner huvudet och i mål kom jag. Vilken lycka! Vilken glädje! I just love it! Nu har jag börjat spana på var den 10:e maran ska springas. Det blir ju ett litet jubileumslopp. Jag har dessutom satt ett nytt mål och det är att spräcka 4-timmars gränsen. Japp, så var det sagt. Har ju alltid sagt att tiden inte spelar någon roll. Men nu har jag varit och nosat i de där takterna ett tag så nu är det dags för nästa steg. För att klara av det ska jag anlita en PT tror jag.
Nu hinner jag inte skriva så mycket mer. Vi har faktiskt gjort annat också än sprungit i helgen. Men det får ett bli ett senare inlägg. Lite bilder före och efter loppet:
En nyvaken Taina
En nyvaken Make.
En nyvaken stad
Hartfords Capitol Building och fråga mig inte varför jag står som en fågelskrämma
Dryckerna förbereds.
Och dricker man för mycket så finns ju alltid dessa till hands
Åh denna målbild bär jag med mig under hela loppet
Tänk att allt ska vara så stort i detta land
Så här glada och nöjda var vi efteråt. Och ja, JAG VANN JU KAMPEN!!!
10 kommentarer:
Grattis!! Till både Fuinnkampen men framförallt att du genomförde din mara! Hoppas känningarna i låret och vaden inte kommer särtta några spår utan gå över snabbt.
10:e maran. Ska du inte springa den här i NYC då???? Här hejas det ju för fullt! Det är en folkfest när maran går! Jätteroligt att se tycker jag.
Stor kram!!!
Grattis till att du tog hem Finnkampen!!
Jädrar vilken SISU du har!! Grattis Taina!! Tänk att du sprungit så många maror. Antar att man verklgien får blodad tand!
Förstår också att publiken kan lyfta fram trötta löpare. Synd att det inte var så många ute på din rutt. har du funderingar på att springa Boston maraton? Eller NYC?
Stora grattiskramar!!!
Den finska sisun förnekar sig aldrig!
Stort grattis till framgången! Wow!!
Kram!:D
Åhhhhh vad duktig du är! Jag är full av beundran. Vilken bedrift.
Grattiskramar Lena
Heeejja dig du är ju bara BÄST Taina!!!! Hurra! Stort grattis!!! Wow jag beundrar dig så mycket för att du klarade detta. Det är ju en otrolig bragd att springa en mara och du har ju sprungit flera stycken. Jag vet ju hur hårt du kämpat och arbetat och jag visste att du skulle vinna denna Finnkamp. Way to go girl! You rock!
KRam!
Härligt! Du är bäst! Klart att du vann! det var ju det jag sa;-)!!
Många grattiskramar!
Heja Finland!
Supergrattis tjejen!! Härligt att du skall komma under 4 timmar och känner jag dig rätt så kommer du att lyckas med det också. Visst är det viktigt med hejaklack. Själv brukar jag börja tänka på hur bra jag har det för att sedan glida över till att tänka på min underbara familj och min mamma och sedan börjar jag nästan lipa och så kan jag inte andas och så är cirkusen igång! hahaha
Kramen
jag lyfter på hatten för er båda, fast ännu högre upp för dig förstås :)
strongt gjort, i synnerhet om det var så kämpigt mellan varven. men så är det, en finne ger ju inte upp i första taget...
kram!
Tusen tack till er alla!!
Ni är så duktiga! Grattis till er båda!
Skicka en kommentar