Ljus för mig symboliserar så mycket, så som värme, saknad, kärlek och liv. Temat, som Erica valt, dvs ljus, är ett tema som berör. I alla fall mig. I detta nu tänker jag på de stearinljus vi tänder vid olika sammanhang. Vi kanske tänder ljus för att det ska symbolisera något speciellt. Ibland bara för att öka mysfaktorn. Men jag tänker på de två ljus som tänds i fönstren den 6 december. Då firar nämligen Finland sin självständighetsdag (1917). Om denna tradition lever vidare i någon större utsträckning idag, vet jag inte. Men när jag var liten så minns jag dessa två ljus.
Ingen vet exakt vad dessa två ljus symboliserar och det finns flera teorier varav jag har fastnat för en och tror stenhårt på den. Det ena ljuset symboliserar alla de soldater som begav sig ut i krig och det andra de soldater som återvände hem. Även teorin om att det ena ska symbolisera hemmet och det andra fosterlandet, är en fin tanke. Men varför jag föredrar den första är pga mormors far. Han blev aldrig det andra ljuset.
Traditionen att tända två ljus började långt före finska vinterkriget och andra världskriget. Men syftet passade lika väl in senare. För fler soldater gick ut i krig och en del soldater återvände hem. Mormors far kom aldrig tillbaka. Enligt rykten, blev han tillfångatagen i Ryssland under 40-talet och där blev han kvar. Mormors mor, som vi kallade för "vanhamummu" (gammelmormor), satt ofta vid fönstret och tittade ut. Jag undrar vad hon tänkte på, där hon satt i sin mönstrade klänning och huckle på huvudet. Väntade hon på att han skulle komma tillbaka? Och att han också skulle få bli det andra ljuset.
Kära vanhamummu, saknaden efter dig är så stor. Hur stor saknaden var för dig, då du satt där och väntade i nästan 40 år, kan jag inte ens föreställa mig. Önskar så att din älskade make hade varit en av de återvändande. Det andra ljuset.
20 kommentarer:
Ah, lite tradition och historia fick jag lära mig, tack för det och trevlig helg! :-)
Vilket fint inlägg! Där fick jag lära mig någonting nytt också. Ha det så bra.
Annika:
Ibland måste vi ta fram det här med lite historia, eller hur? Annars faller det i glömska.
Trevlig (och läskig) helg på dig med!
Nilla:
Tackar. Det är nog inte många utanför Finland som känner till denna gamla tradition. Fin tycker jag.
Hoppas du får en fin (egentligen läskig) helg ;)
Åh Taina! Ditt vackra inlägg idag gav mig tårar i ögonen. Vad fint du skriver!
Fast jag är halvt finlandssvensk så hade jag aldrig förr hört om de två ljusen. TACK för att du talade om det. Måste fråga min mamma om det...
Vet ju att 6 dec iallafall firas enormt i Finland! Med rätta!!!
Viken söt vanhamummu du hade...
Undrar vad hon tänkte då hon satt och tittade ut...
Jättekram till dig!!!
Så de familjer som inte fått hem sin soldat - hade dom bara ett ljus i fönstret?
Och alltid är det några i världen som väntar på en soldat som aldrig kommer hem...... att vi aldrig lär oss!
Annika:
Tack. Jag har nog haft tärar i ögonen många ggr då jag såg vanhamummu i fönstret. Det var en krutgumma! Hon visade inte öppet sin sorg. Men hon gifte aldrig om sig eller tog in en annan man i sitt liv. För man kunde ju aldrig veta...Och svor som en skortsbindare gjorde hon!!!
Kramar!!
olgakatt:
Alla hade två ljus.
Jag minns när vi bodde i en gammal skola i Finland när vi skulle springa runt och tända dessa två ljus. Många fönster var det!
Ja fy för krig! Tänker på flickan som höll talet i ditt inlägg! Hon har nog fått många att lyssna...
Sannerligen ljus är både livet och döden. Vilken fin historia du delar.
Åhh så fint. Så vackert. Jag blev tårgögd. Så fin hon var.
Jag har så mycket jag måste lära mig om Finland. Tack för berättelsen. Min mors far. Min morfar kom aldrig tillbaka från kriget heller.
Vad som hänt finns det inte riktigt bestämt sagt. Alla papper har brunnit upp för de brände ju kyrkor och allt.
Han blev skjuten sägs det. Det var så mycket sorg då under dessa krig så det pratas "tyst" om mycket. Många vill inte prata om det.
Det var många i min okända släkt som gick bort sig i kriget. Nu ska jag tända ljus jag med varje år den 6 december. Tänk att hon satt där och väntade din vanhamummu. Gullig hon är.
Jag önskar dig Taina en "hemsk halloween" hahaha med mycket skräck och skräm skiten ur alla. Minstingen är väl i sitt fulla esse nu i helgen hon som gillar allt scary.
(Jag kan ju inte säga att jag önskar en mysig och trevlig halloween det vill väl ingen ha. Hemsk ska den vara. Med spöken och all slags sånt)
Kram
/Susanne
vad roligt, taina, att du undervisar andra i våra finländska traditioner. jag har bara hört varianten om att vi tänder ljusen för hemmet och fosterlandet. fast det där gör man ju som man vill!
förresten vill jag tillägga till gårdagens kommentar att jag förstås också gillar dina texter. supermycket faktiskt.
ha en riktigt kuslig halloween!
kram
Fritt ur hjärtat:
Jag tycker den här traditionen är för fin för att den bara ska glömmas bort. Och så är det vackert att se dessa två ljus brinna, bredvid varandra.
Suz.
Usch ja, vad många som försvann ut och aldrig kom tillbaka. Många kvinnor blev ju kvar själva med barn och hushåll. Och som jag skrev i ett annat inlägg om alla barn som skickades till Sverige då!
Jaha, så du har finskt påbrå. Jag visste att det fanns en connection :)
Nu ska det laddas med pumpor och ljus och spindelnät!!!
Hoppas du får en bra (och liite läskig) helg i alla fall.
Kramar
Ingela:
Det är mycket som andra inte känner till om sitt grannland. Och jag är en stolt finne trots så länge i Sverige. Men rötterna finns där och all min släkt är ju kvar där också. Gud så jag kan längta "hem" och känna den finska bastudoften, makkaraa, lihapiirakkaa, simaa och framförallt lanttulaatikkoa nu när det snart är jul!
Tack för komplimangen :)
Kramar och boooo på dig i helgen!!!
Min mor var en av dem som skickades till Sverige utan mor och far. Hon var fyra år.
Plus hennes bror plus några andra till..nån kusin. Som vi vet om. Oj det inlägget har jag missat.Måste leta. Jo jag är halvfinsk. Haha egentligen kan man ju skvriva halvsvensk med ju'v.
Ahaa du visste inte det.
Jag jag säger detsamma det blir lite connection där. Det har jag märkt IRL också. Med de jag möter och vi trivs att umgås. ALLTID!
Ja lite läskig helg ska nog allt få. Det jag ska göra är lite läskigt faktiskt. Haha.
Kram
/Susanne
Åh vilket fint inlägg! Blev lite tårögd faktiskt. Jag tycker traditionen med de två ljusen är en fin tradition och jag tycker det verkar bäst med den förklaring du ger. Ett för dom som gick ut och ett för dom som kom tillbaks.
Ha en fin helg! Och hoppas ni får kul på Trick or Treat-rundan, för det blir väl en sån?
Hej!
Har inte jag sett din gammelmormor förut? Hemskt gullig är hon iallafall. Jag har läst din blogg och följt din operation fast jag varit dålig med att kommentera, gårdagens saga var underbart skriven, du förgyller bara genom att skriva och reflektera över din/vår vardag, så lik fast långt borta. Kram till dig och tack för att du finns!
Jag visste att vi skulle tända ljus i våra fönster, för att markera självständigheten och att inte behöva leva i "gömsle" (under kriget hade man ju lakan och filtar för fönstren så att inte ljuset smet ut..) något mer men kände inte till historien som du berättar. Den 6/12 brinner det två ljus i mina fönster!
Monster helg till dig!!
kramen
Å vilket otroligt fint inlägg taina! Jag sitter här med tårar i ögonen! Kärlek och värme. Allt det som ljusen faktiskt representerar!
Kramar!!!
Jätteintressant! Och så rörande med din kära gammelmormor. Tack för ett fint inlägg - och ha det så kul i helgen med era läskiga monster!
Vilket fint inlägg!
Men att du har bott i Hofors? Snacka om liten värld? Bodde vi där samtidigt tro? Jag bodde där 1974-79...
Ha en läskig helg!!!
Åh nu gråter jag..
Vilken fint inlägg och vilken fin tradition! Vad tråkigt att din gammelmormor aldrig fick tända det andra ljuset! Tänk att hon fick vänta så länge. Vi får hoppas att det finns ett liv efter detta och att hon äntligen fick träffa sin älskade där.
Jättefin text om ljus och dess betydelse i Finland. Jag tror att jag läste om 6 december-traditionen på Jemaya-Ullas blogg förra året. Andra världskriget kan kännas väldigt avlägset men vi i Sverige glömmer ofta bort att i Europa finns det många kvar som har minnen från det kriget, och att det bara är någon generation bort. Ja, även våra egna mor- och farföräldrar har ju minnen från kriget, även om det inte direkt kom till Sverige...
Hoppas att familjen kryar på sig!
Kram
Skicka en kommentar