måndag 19 oktober 2009

Några gram lättare

STORT TACK TILL ER ALLA FÖR ER OMTANKE!


Då var det klart. Gallblåsan är borta och jag sitter, eller snarare halvligger, och funderar på vad jag ska skriva om. Vad jag gjorde i helgen? Hur operationen gick? Det sistnämnda har jag ingen ANING om. Sov ju som en stock. Jag har i alla fall fått uppleva den amerikanska sjukvården lite mer ingående och det var ju intressant. Att se dessa smurfliknande varelser springa omkring med sina skoskydd på huvudet, var som att vara mitt i en amerikanska läkarserie.

Men jag börjar väl med att säga att jag mår bra. Känns bara som om jag har blivit överkörd av ett tåg. Lite överdrivet så där. De som säger att "Du kommer inte att känna någonting efteråt och du är på benen på nolltid", är rena skitsnacket! När jag vaknade trodde jag att narkosläkaren hade misslyckats och att jag vaknade mitt i operationen och ett gäng smurfar grävde som besatta efter den lilla blåsan. Det var tamejfan värre än att föda barn. Nu kan ju män få ta del av den upplevelsen, se Kalas Lottas inlägg.

Jag anlände till sjukhuset, Hartford Hospital, 8.45 på fredag morgon. Operationen skulle ske 10.15, men det drog liiiiiite ut på tiden och det blev inte förrän 15.30! Det var ju som om jag hade hamnat i Sverige. Den största skillnaden var, att det med jämna mellanrum kom fram en gullig sköterska som berättade om läget och bad om ursäkt. Det var nämligen flera akuta fall som kom emellan. Hartford är en relativt kriminell stad så det förvånar mig inte att det blev så här. Det blev lättare att klara av väntan och sitta/ligga där och fantisera om smaskiga historier. Mord och skottlossning.

Flera gånger fick jag visa min identitet, tala om vilken operation som skulle göras och vem som skulle utföra den. Tur att jag hade lärt mig det engelska ordet för gallblåsan (gallbladder). Annars kan det ju bli riktigt fel. När det till slut var dags kom en tuff kille och körde ner mig till operationen. Han hejade i stort sett på alla och visslade och sjöng under tiden vi tog oss fram genom gångar och hissar. Till en av sina kollegor ropade han plötsligt " I just wanna come out of here and have a drink!". Jag tittade upp på honom och bad honom att lämna mig kvar på sjukhuset. Jag kände inte riktigt för en drink just då!

När jag träffade kirurgen bad han SÅ mycket om ursäkt för väntan och lovade att knöla in en maratondos i kroppen så jag snabbt skulle kunna vara på benen igen. Schysst va? Någon sådan känsla hade jag dock inte när jag vaknade. Trodde att hela magen var sönderbombad och plötsligt står Maken där för att hämta hem mig. Det sista jag kommer ihåg från sjukhuset är när de i stort sett slänger av mig från rullstolen in i bilen. Då var klockan 18.00. Ni kan ju själva räkna ut att min sk recovery på 2-3 timmar blev betydligt kortare. Operationen startade ca 15.30 och tog drygt en timme.

Bilfärden hem var som ett enda töcken och Tonårsdottern berättade att jag såg mer död ut än levande och Minstingen tittade knappt på mig. Hemma väntade blommor från familj och grannar och på lördag kom grannarna över med middag inklusive efterrätt. Vilka grannar, säger jag bara! Nu ska jag bara ta det lugnt ett par dagar, Maken åker på tjänsteresa och kommer inte hem förrän på söndag. Jihaaaaa, här måste vi vara alerta på nolltid, med fyra skotthål i magen. För det är så det ser ut.





Take it easy Taina. Take it easy.

21 kommentarer:

alegni sa...

skönt att höra att allt gått bra och att du är någorlunda på benen igen. värst ändå vad de hade bråttom att få ut dig från sjukhuset, men de gör väl allt för att hålla kostnaderna nere.
du får se till att döttrarna passar upp dig denna vecka, och inte tvärtom!
TAKE CARE, taina!
kram

Hanna sa...

Kära nån - det var snabba ryck! Inget daltande med att ligga kvar på "post-op" här inte! Hoppas att du kan få hjälp i veckan av dina gulliga grannar (eller andra), så att du får läka dina "skotthål" i hyfsad lugn och ro...
/Hanna

underytanjag sa...

Attans vilken tvättbräda! Jag älskar gerbera, älskar dina grannar... kram!

S w e F l o sa...

Vad glad jag är att allt har gått bra! Att operera magen är aldrig easy buisness... Välkommen till "skotthålsklubben"!!! :-)

Suzesan sa...

Åhh jävlar. Vilken op.

Men skönt att det är över. Men om man skulle vetat att det är en jobbig operation så kan man ju inte skriva det. Typ oj det kommer göra döont och så där eller hur:)

Ojdå så man får åka hem direkt. Inte konstigt att du var snurrig så länge och mådde skit på hemvägen.

KRYA PÅ DIG. Go Taina GO!

Stor Kram
/Susanne

Mia sa...

Skönt att höra atr allt gått bra! Men det var väldigt vad snabbt de skickade hem dig. Trodde du skulle få ligga kvar en natt i alla fall. Vilka snälla grannar som kommer med mat och blommor! I like! Du får ta en lugn vecka nu trots att maken är borta och skruva ner kraven. Det är du som ska återhämta dig. Sköt om dig. Stor kram!

Anna, Fair and True sa...

Vad skönt att det gått bra! Ont har man ju tyvärr efter operationer, så är det ju. Men varför ser du skottskadad ut? Är det för att det snarare handlar om flera titthålsoperationer för att få ut blåsan?

På tal om amerikansk sjukvård så är det ju inte alltid toppen. Jag opererade ju bort blindtarmen i USA och jag är både nöjd och missnöjd. Själva operationen gick jättebra men de gjorde en hel del fel och hade jag varit smart (och tänkt som en amerikan) hade jag nog stämt dem då. Men kan berätta mer om det en annan gång!

Taina sa...

Ingela:
Bråttom är nog bara förnamnet, men nu gick ju allt bra så jag ska väl inte klaga.
Flickorna, i alla falla tonårstjejen får hjälpa till en del och det har hon gjort hela helgen. I veckan blir det bara lugnt. Börjar jobba på onsdag. Bör kunna sitta lite bättre då utan att bli alltför stel.

Kram!

Hanna:
Hahaha, ja skotthålen behöver läka ihop lugnt och fint nu. Ska på uppföljning imorgon tisdag redan. Grannar och tonårstjejen ställer nog upp med allt som behöver göras. Maken var så smart så han storhandlade igår innan han for imorse. Ibland kan han tänka två steg framåt :D

SweFlo:
Min mage har varit SÅ utsatt för ingrepp tidigare och jag är glad att det bara blev "skotthål". Har du också gjort denna op?
Kram

Suz:
Tack snälla! Ja det är klart. Det är väl inget de skriver "Det kommer att göra j*vligt ont". Hahaha.
Visst var det snabba ryck. Tur att man är fit for fight!

Kram

Mia:
Snabba ryck minsann! Jag visste att jag skulle få åka hem samma dag om allt gått som det var tänkt. Men meningen var ju att jag skulle opereras på fm och ta igen mig några timmar. Men nu blev det ju på eftermiddagen och det verkade inte finnas tid för någon recovery precis...men nu är jag mycket bättre och jag ska ta det lugnt. Några dagar i alla fall. Hahaha.

Kram

Anna, Fair and True:
Ja, det blev fyra hål. En för att blåsa in gas, en för kameran, en för att hålla i och en för att dra ut blåsan. Om det inte hade gått, dvs blåsan fastnat eller varit för stor, då hade de varit tvungna att göra en open surgery. Men nu gick det ju bra. Ska på återbesök imorgon.

Hm, så din erfarenhet blev inte så bra. Jag har också tagit bort blindtarmen men det är herrans många år sedan!

Ska bli intressant att höra vad du inte var nöjd med.

Kram

anna of sweden sa...

Ja, nu måste du verkligen ta det lugnt! Men du, gjorde du en titthålsoperation med full narkos och satt i bilen på väg hem bara ett par timmar efteråt? Var du överhuvudtaget vaken då??? Hu! Låter lite väl intensivt.

Stor kramelikram!

Taina sa...

underytanjag:
Hahahaha! Tack, men nu ligger de i vila. Ett tag i alla fall. Men SEDAN ska absen få jobba igen :D
Kram

Taina sa...

Anna;
De var tvungna att söva ner en ifall det skulle bli en öppen operation, vilket det kan bli ibland om de inte får ut blåsan ur ett litet hål.
Det blev snabba ryck, verkligen. Jag kommer inte ihåg så mycket av hemfärden. Var nog lite groggy. Men nu är jag på bättringsvägen. Har svårt att ligga still dock...

Kramelikram

Annika sa...

Oj, det var snabbt de slängde ut dig, men det har väl med försäkringsbolaget och sånt (skit) att göra...
DU är duktig!! Nu är du snart på benen, men fram till dess ska du ta det luuuugnt!! OCH det gör du ju.
Min erfarenhet av den amerikanska vården är bra, bara bra. Fast, jag å andra sidan bara en jobbig graviditet att komma med + lite (ganska stora) hjärtundersökningar och sånt. men jag tycker inte att ngt lämnas åt slumpen.

Taina, feel better!! Hoppas det går bra nu när du ska vara "ensam"...

Varmaste kramar från mig!!

Grekland nu sa...

Oj oj, vilken snabbis. Men samtidigt är det ju skönt att få komma hem förstås om man har folk som hjälper en. Men ta det nu lugnt ett tag, sitt gärna där i soffhörnan och blogga, och krya på dej!

Marianne sa...

Skönt att allt gick bra till slut och att du verkar må förhållandevis bra nu! Och nu MÅSTE du ta det lugnt en vecka eller så. Tur att du har grannar, kanske kan någon hjälpa till att köra barn och sånt så att du slipper det? Tonårsdottern får leka vuxen en vecka också : )

Skynda dig nu att pli pigg och kry så att du kan ge dig ut och springa!

Kramar!

Taina sa...

Annika:
Jag är också nöjd. De skulle nog inte ha skickat hem mig om jag hade varit i ett dåligt skick. De såg att det bara var vanlig vakna-upp-yr-symptom. Och att det var en tjej med sisu! Hahahaha!
Visst tar jag det lugnt. Har faktiskt sjukskrivit mig ett par dagar. Ligger och läser och är uppe och går emellanåt.

Har du haft problem med hjärtat???

Kram!!!

Marianne:
Om du visste hur mycket jag längtar efter min löpning. Sjukt mycket. Nu ska jag inte vara dumdristig och börja för tidigt och visst, min Bella är guld värd!

Kram!!

Saltistjejen sa...

Å vad SKÖNT att det är över även om det säkert kommer kännas jobbigt den första tiden. Minns mina första dygn efter kejsarsnittet och det var INTE roligt. Även om man nu glömt bort hur det egentligen kändes tror jag! ;-)
Jaja, du fick alltså 4 skotthål i magen. Tur att de är gjorda av kirurgen iallafall! :-)
Hoppas nu du kan vila! För vila ska du göra! Även om en måttlig dos röra-på-sig-varje-dag är bra. Jag gjorde ju det efter k-smnittet och jag tror det var mycket detta som hjälpte mig att vara igång såpass snabbt ändå efteråt. även om jag lyckades förta mig lite... Det är lätt hänt att tro man är starkare än man är bara för att värsta smärtan är borta. MEN man ska inte underskatta att en bukoperation är STOR och det är bättre att ta det lugnt en dag för mycket faktiskt! Mycket bättre! Så ja hoppas du kan göra det trots att J är borta. Du får helt enkelt säga till döttrarna att serva dig! ;-)
Stor sotr kram!
jag har verkligen tänkt på dig men inte lyckats få iväg ngt mail. Sorry! Iallafall kram igen och krya på dig nu!!!!!

Susjos sa...

Härligt att höra att allt gått bra! Så de gjorde en titthåls operation,då blir man snabbare pigg igen. Min man tog bort gallblåsan för två år sedan,han blev också sövd,och de gjorde en likadan op. som på dej,men han fick ligga kvar en natt på sjukhuset. Så jag är imponerad att du fick åka hem så snabbt,men du är ju en pigg och vältränad person,och jag förstår att det var tänkt att du skulle stannat några fler timmar :)
Ta det nu bara lugnt hemma,sköt om dej! Kram ♥

Taina sa...

Grekland nu:
Det är skönt att komma hem. Om man är vid medvetandet såklart! Hahaha. Jodå, jag ligger i en annan soffa nu eftersom min vanliga bloggplats är mer en fåtölj och svår att ligga i. Snart så, sitter jag nog i den igen :D

Saltis:
Du har s¨rätt! man ska inte försoffa sig. Det gäller att röra på sig. Liisa föddes ju med akutsnitt och jag var uppe och duschade 3 timmar efter uppvaknandet. Sprang med barnvagn 8 veckor efter förlossningen och sprang maran när hon var 5 månader...så man behöver inte ligga still. Det blir ju bara en massa onödiga blodproppar och liknande besvär. Men visst kan det vara skönt att bli lite ompysslad :)

Det är otroligt hur dessa skotthål kunde göra så j*vla ont! Blåsan är ju inte heller så stor men det räcker väl med att de har varit och rört om i magen på en antar jag. Ikväll lagar Bella maten. Har man det bra eller? :D

Kramar!!

Susjos:
Jaha, då är vi fler i den klubben :)
De hade INGEN tanke på att låta mig stanna kvar. Och det beror väl på att allt hade gått enligt plan och enligt rykten ska jag ha fått en superduper kirurg. Känd av de flesta när jag har nämnt hans namn här. Han har varit och jobbat i London några år också. Ska faktiskt träffa honom imorgon för en uppföljning. Får höra med honom när jag kan vara igång igen!
Kram!

Petra H sa...

Skönt att höra att allt gick bra och du slapp open surgery!! Men att åka hem direkt utan att ens ha vaknat ordentligt låter lite jobbigt!
Har du sett emailen från Petra och Petra? ;-)
Kram och ta det LUGNT, iaf några dagar!

Annika sa...

Ja, de trodde det...Det är ngt jag hört hela mitt liv pga vitrockshypertoni som jag har, men för ngra år sen (03) tog de tag i det ordentligt. Det var ultrtaljud flera ggr, stresstest och 24 h EKG mm.
Nemas problemas, men jag tycker ibland att jag känner av hjärtat så jag måste nog kolla upp det lite igen. Det händer itne ofta, bara ibland, men KUL är det inte.
HOPPAS att du mår bra mkt bättre idag!!
Kram!

Camilla sa...

Hoppas att det inte tar alltfor lang tid innan du ar i hogform igen. Ta de bara lugnt nu tills det har lakt klart och det kanns ok.
Ha det gott
Kram