Jag vet inte var jag ska börja, men mina grannar är helt suveräna! När de fick höra om den kommande operationen blev de alldeles till sig av oro. Jag försökte säga att det är ingen "big deal". Det är ju bara en %&((&&#€% gallblåsa. Inga ben eller armar som ska amputeras.
Den närmasta grannen ringde imorse och frågade om de kunde hjälpa till med barnen, hunden eller något annat som vi kunde tänka oss. Dessutom skulle de komma över med mat och frågade vad vi tyckte om! How nice is that? SÅ underbara. Alla runtomkring oss har frågat vad vi behöver hjälp med. Jag blir verkligen rörd.
I Sverige bodde vi också i ett trevligt grannskap och visst, de skulle säkert ha hjälpt till, men erbjudanden var mer sällsynta där. Här är det en självklarhet på något sätt. Kanske det är speciella grannar vi har. Vad vet jag. Men det kändes annorlunda redan när vi flyttade in, då de kom över med kakor och välkomstpresenter och hälsade oss välkomna. Både gamla som unga.
Små exempel är också tidningen, som ligger slängd på uppfarten. Den plockar någon snäll granne in och lägger på vår veranda om vi inte är hemma. För oss känns det naturligt att göra detsamma för dem. Ett annat exempel är snöskottningen. Grannarna kommer ibland med sina snöslungor och gör rent på uppfarten åt oss när vår egen "handyman" är sen.
Ingen känns påträngande utan det finns en skön balans i det här med att finnas där men ändå låta alla ha sin privacy. Ojoj jag blir lite stressad när jag tänker på den dagen vi ska ge oss av härifrån. Får man ta med sig grannarna månntro?
Så här ser det ut där vi bor:
Jag är himla glad och lyckligt lottad med så många fina grannar!
10 kommentarer:
Vas härligt, Taina!
Men det är nog ett amerikanskt drag. Har märkt det så mpnga ggr. Folk drar sig aldrig för att ställa upp, vad det än är! Jag har blivit förbluffad massor med ggr!! Det är fint!
Roligt att se ännu mer bilder från där ni bor. DET är så vackert!
Otroligt vackra omgivningar.
Precis som du så UPPSKATTAR jag verkligen mina grannar också!
Kramar!!!!
Jag tror att det är mycket vanligare här i USa än i Sverige att vara sådär lite extra hjälpsam. Att verkligen själv erbjuda hjälp och att inte se detta som något konstigt utan helt enkelt naturligt. Det är en av de saker jag verklgien gillar! Kanske är det kulturella skillnader som bottnar i att svenskan ofta "ska klara allt själv" Att det finns en stolthet i detta att "bra karl reder sig själv" och alt sådant. Att man skulle vara svag ifall man behövde hjälp. Plus att svenskar ofta är så privata i sina liv att många inte alls skulle vilja ha grannen springande in i sitt stökiga kök där disken står upptravad på diskbänken etc....
Men jag vet inte?
Dock tycker jag att amerikaner rent allmänt är artigare även på gatan. Mer hjälpsamma med att hålla upp dörrar, lyfta tunga kassar, hjälpa till att lyfta barnvagn etc.
En sak är iallfall säker - Det är fantastiskt med bra grannar oavsett var man bor!
tor kram nu!!
Mysigt det ser ut! Lite lantligt fast ändå centralt antar jag. Tycker det ofta ser ut så i CT. Min aupairfamiljs "extended family" bor i Darien och där tillbringade jag en sommar och där ser det på pricken ut som i ert område!
I mina föräldrars område vet jag inte om folk direkt går förbi med välkomstkakan men man välkomnar definitivt när man ser dem i trädgården eller på uppfarten och man ser efter varandras post och blommor och sådant (fast då har man ju ofta bytt nyckel med varandra) och håller ett allmänt öga. Men jag vet inte om de skulle komma och fråga vad de kan göra i en sådan här situation, i så fall bara de som mina föräldrar har varit på middag hos och vice versa.
Där vi bor, i ett stort hus med många lägenheter, är vi ju ganska anonyma. Vi hälsar på grannarna såklart men vi har faktiskt aldrig varit inne hos någon. Man vet liksom inte vad folk har för sig och ingen märkte när Peter opererade foten för några veckor sedan! :) Men där Peter bodde förut, i ett litet hus och en liten förening, så var det lite mer "friendly". Men samtidigt tror jag som sagt vi svenskar är lite extra rädda för att störa, på gott och ont.
kram!
Vilka underbara grannar! Men jag tror att man ställer upp för varandra på ett annat sätt utomlands. Jag märkte det bland mina vänner i Bryssel, det var en SJÄLVKLARHET att man hjälper till med flyttar, hämtar / lämnar på flygplatsen, tar med mat (bara det att man ALLTID får frågan när man bjuder på middag vad gästerna kan ta med sig!!) etc. Det kan ibland bli lite kulturkrockar mellan O och mig och mina svenska vänner. Kommer ihåg en gång då vi skulle komma hem en söndagkväll vid 20.30 till den "ocentrala" flygplatsen, O undrade om vi inte kunde fråga en av mina svenska kompisar om han kunde hämta oss - en bilkörning på ca 45 min enkel resa. Jag tyckte att nä, vi kan väl ta bussen, men han insisterade och jag tyckte det var sååå pinsamt att fråga - och naturligtvis sa kompisen nej! Det är liksom inte sånt man gör som svensk, om man inte är riktigt nära vänner och det är värsta knipan!!? I Spanien hade det varit en självklarhet... Jag generaliserar men jag tror att vi svenskar är lite mer bekväma av oss plus är både dåliga på att fråga om hjälp och att ställa upp.
Kram och håller tummarna på fredag!
Har också bra grannar i Sverige. De är guld värda...
Åååå'h vilket fint hus och område! Härligt med mycket grönt och skönt runt i kring. Vi har bra grannar men som du beskriver, vi är mer anonyma här.
Mycket vackra bilder! Jag hoppas allt ordnar sig till det bästa för dig!
Annika;
Jag är förbluffad! De är ju SÅ snälla och SÅ hjälpsamma. Och inte drar de sig för att visa att de vill hjälpa till heller.
Det är fint här. Så grönt så lummigt. Like it!
Senare idag kom ytterligare en granne och frågade om jag behövde hjälp. Men hallååååå, jag ska bara ta bort en gallblåsa. Inte skallen! Hahahaha.
Kramar
Saltis:
Jag tyckte faktiskt att artigheten lyste med sin frånvaro när jag var "hemma" i Sverige i somras. Om man råkar knuffa någon så får man inte höra ett "förlåt". Här är det däremot direkt ett SORRY!
Jag tror också att det finns en skillnad. De drar sig inte för att hjälpa till som Annika nämnde. Jag gillar det verkligen och är ju sådan själv också. Dvs hjälper gärna till om det behövs. Och frågar hellre en gång för mycket.
Kramar!!
Anna, Fair and True;
Jahaaaaa, du har varit aupair här? När var det? Trivdes du? Vi funderade ett tag på au pair men så är vi ju så bortskämda med Tonårsdottern och "utnyttjar" henne istället :)
Området vi bor i ÄR fint. Verkligen. Lugnt och skönt men ändå inte ensamt.
Kram!
Petra:
Jag tror också att vi svenskar "drar oss" för att fråga eller erbjuda sin hjälp. Men här blir det naturligt. En av grannarna har en son i samma ålder som Liisa och de frågar gärna om hjälp ibland. Och det är så naturligt.
Hahaha, skrattade lite åt din berättelse om hämtningen. Lite pinsamt för den som inte hämtade tycker jag...
Kramar!
Karlavagnen:
Visst, bra grannar finns överallt :D
HeLena:
Tackar!
Visst är det fint? Vi trivs verkligen i området. Innan vi flyttade hit kollade vi på 16 hus! Phew! Men detta var det bästa och jag ångrar inte en sekund :D
vi har också trevliga grannar, men här finns ändå ingen som frivilligt ställer upp på det där viset... förutom jag då, jag är den hjälpsammaste av alla. *skryta*
:)
ha det gott, taina!
kram!
Underbart
Ni bor så himla fint på alla sätt! Ni får kanske ta och köpa huset och bo kvar. Så får ni behålla grannarna också.
Det är perfekt grannsämja när man kan finnas till hands men ändå låta folk ha sitt för sig. Hoppas det blir så när vi har flyttat, här är det i princip bara privacy. Känner mig som om jag lever i ett harem (haha, kattflickorna och jag) bakom murarna. Du bor verkligen PERFEKT! Njut så länge du kan!
Så gulligt av dem att vilja hjälpa till med mat och barn och hund och allt.
Kramar!
Skicka en kommentar