Vilken underbar morgon! Så vackert och jag kan inte sluta tjata om de vackra färgerna vi har här i New England. Minstingen tyckte det var lite "dammigt" på sina ställen. Det var dimman hon såg.
Nu ska jag inte tjata om väder och vind utan om det kära återseendet i helgen! Först måste jag bara tacka Facebook som hjälpte till med detta. I många år har jag letat efter en kär gammal skolkompis från Finland. Vi gav varandra ett löfte en gång i tiden om att vi skulle ses en gång per år och vi lyckades hålla det löftet i många år. Det blev giftermål, barn och flytt. Men vi sågs. Antingen i Finland eller i Sverige. Men så en dag så försvann vi bara. In i våra liv och allt vad där hör till. Det blev skilsmässor, barn som växte upp, mer flytt, nya partners och fler barn. Det hann rinna mycket vatten under broarna.
Facebook kom in i mitt liv. Inte för att skriva om stundens status hela tiden, typ "nu dricker jag kaffe". Utan för att leta efter släkt och vänner. Och så en dag fanns hon där! Min vän H och jag blev överlycklig! Febrilt började vi skriva och hålla koll på varandra igen. Planeringen för ett återseende drog igång och vips var hon här. Hos mig!
Min kära, kära vän från skoltiden i Pori, Finland! Den tvåbenta alltså. Den fyrbenta varelsen tillhör H´s kusin. Kusinen råkar bo bara en timme från oss.
H reste till Connecticut med sina två döttrar, dels för att hälsa på sin kusin och MIG såklart! Efter ca 15 år så kändes det som om vi hade setts igår och pratet ville aldrig ta slut. Det hela började med gråt och det slutade med gråt. Jag tycker inte om avsked! Men nu ska jag bara reflektera och njuta av stunden vi fick ihop.
Tonårsdottern skulle på Home Coming i skolan och det var ju toppen att H var på besök som kunde hjälpa till med frisyren!
Minstingen ville inte vara sämre hon!
H´s tvillingdöttrar har blivit två bildsköna damer!
Har man fest så har man! Finaste stassen ska vara på :D
Vi kan inte fatta vart åren har tagit vägen. Vi känner ju oss fortfarande som 15!!
Ett stort tack till er tjejer för att ni tog er tid att komma till oss!
Jag avslutar med en bild på high school flickorna på väg till Home Coming Party.
Tonårsdottern står längst ut till vänster. Snygga brudar!!!
Ha en skön måndag!
12 kommentarer:
Vad kul att traffa en kompis som man inte har sett pa sa lange!
Hoppas att de stannade hos er hela helgen sa att ni verkligen kunde prata & prata..
Ha det gott.
Kram
Vad roligt att ni hittade varandra igen! Och att hon kom och hälsade på! Det är nästan så att jag får tårar i ögonen. Vilken underbart söt liten prinsessa. Kram! =)
Visst är der helt fantastiskt att träffas och inse att det känns som igår trots att man egentligen kände varandra i ett "annat liv". Jag tycker det bevisar att man i själ och hjärta ofta är densamma trots att massor runtomkring en förändras. Visserligen förändras man som person också såklart. Utvecklas och ibland kan det ju hända att man utvecklas åt olika håll, men när man utvecklats men fortfarande hittar den där kärnanr till ens forma vänskap DÅ är det magi!!!! Det handlar ju trots inte om hur ofta man ses eller så (även om det självklart är roligt OM man kan träffas ofta) utan om att man finns för varandra. Vissa vänner är sådana. Man behöver inte vattna och göda relationen dagligen eller ens månatiligen, men man vet att man FINNS för varandra och det är en enorm glädje och styrka tycker jag!
Härlig helg!
Kramar!!!
så skoj! jag hittade också en long lost klasskompis på facebook o det var det roligast som hänt på länge!
ni är lika snygga som high school-flickorna!
kramkram
åHHHH så roligt det är att hitta tillbaka till gamla goa vänner OCH vilken tur HUR ni hittade varandra igen. Jag blev tårögd när jag läste det*snörvlar*
När jag träffar min gamla vänner som nästan är från skoltiden och vi har inte setts sen dess så fortsätter vi prata där vi slutade. Vi bara uppdaterar kort. Det är så självklart och enkelt att umgås med såna gamla polare för det är som om de hör till livet. Att de bara ska vara där. Guuu' vad snygga tjejer på ALLA bilderna.
Kram
/Susanne
Åh vad roligt!
TAINA!!
NI är skitsnygga!! Allihopa! Vilka babes!
O C H vilka cougars ;-)))!! YESS!!
GUD vad roligt att ni setts igen efter alla dessa år!! Vilken grej!! Prisa Fejjan, liksom!!!
And all the way from Pori!!!
SÅ kul för er alltså!
KUL, nu känner JAG mig varm i hjärtat!!
KRAMAR!!!
Vad underbart att ni hittat varandra igen!! Och så komiskt att hennes kusin bor en timme från er!! Snacka om en liten värld! Blir precis som Annika jätteglad och varm i hjärtat för din skull. Det är just sådant som är så kul med Facebook, att man kan hitta gamla kompisar och få kontakt igen.
Snygga döttrar ni har båda två dessutom ;-)
Kram!
Åh, vilken lycka! Vad härligt med en återträff!
Kramelikram!
Camilla:
Ja, det var något alldeles speciellt! H stannade en natt och det blev inte mycket sömn den natten...
Kram
Mia:
Här blev det många tårar!! Både glädje och så lite vemod när de skulle åka såklart. Det är alltid så jobbigt med avsked.
Minstingen ville verkligen klä upp sig dagen till ära! Hahahaha!
Kram
Saltis:
Det är ett märkligt fenomen. Den där kärnan fanns verkligen kvar och det kändes verkligen som ingen av oss hade förändrats. När vi började prata så var det bara att fortsätta där vi slutade sist. Magiskt är nog rätta ordet. Jag var så himla glad att det här blev av.
Kramar!!
Ingela:
Oj, vilken komplimang! Tackar!
Visst är Facebook bra? Ibland i alla fall.
Kramar
Suz:
Tackar! Visst är brudarna fina? Sådana där klänningar fick en annan aldrig av föräldrarna. Andra tider nu.
Det är så himla kul att träffa gamla vänner igen och det märkliga är att man finner varandra lika snabbt igen, trots alla år som gått.
Kramar
underytanjag:
SÅ kul! Nu har man träningsvärk i käften! Hahahaha!
Kram
Annika:
Babes. Hahahaha! Tackar. Vi tar alla åt oss den komplimangen :D
Jag har hittat flera gamla skolkompisar just via Facebook och ja PRISA FEJJAN! Har dessutom sett några killar man var så där dödskär i när man gick på högstadiet och är evigt tacksam att det stannade bara där! HAHAHA!!! Kul är det i alla fall.
KRAMAR!!
Petra:
Tackar. Jag kan fortfarande efter ett par dagar inte sluta le. Och visst är världen liten ibland. När hon berättade att hon skulle åka över till sin kusin så hade jag ju ingen aaaaaning om att det var SÅ nära! Lyckat verkligen. Flickorna är fina. Det tycker vi med. Fniss.
Kram!!
Anna:
En ENORM lycka, verkligen! Blev faktiskt riktigt varm inombords.
Kramelikram
Åh, vad fantastiskt att ni hittat (tillbaka till) varandra! Åh vad kul! Det är delvis det jag har FB till, men även för NYA vänner och tråkiga statusuppdateringar! ;)
SÅ ROLIGT! Det är någon nytta med FB i alla fall!
Tonårsdottern är vackrast av alla tjejerna, helt klart! Och vilken prinsessklänning Minstingen har!!! Så fin!!!
Kramar!
Skicka en kommentar