Det var en gång en mamma

..som älskade att springa och så här såg hon ut efter onsdagens löppass i hällande regn.

På morgnarna är hon tvungen att väcka storsnarkande ungar, så som Minstingen i det här fallet.

Mamman konstaterar att det snart är Halloween när tröjor med blinkande häxor ska tas på.

Hon har lärt sig att vara tyst på morgonen. Annars vaknar Tonårsdotterns "andra sida" upp. Speciellt när det ska knölas ner böcker och lunchpåse i en fancy smanschcy (opraktisk) skolväska.

I bilen har mamman lyckats spänna fast Minstingen efter mycket om och men. Att ha ett "flygande" gosedjur mitt i nyllet gör den proceduren något komplicerad.

Just denna morgon har mamman bråttom hem. Men det bryr sig Minstingen inte om. Först måste hon prata när hon kommer till dagis. Som om hon inte har gjort något annat heeeela morgonen.

"Snälla Minsting, kom nu och häng av dig jackan", säger nu den mer trötta mamman.

Sedan låter Minstingen som Alfons Åberg "Jag ska bara..." och kramar om en av dagiskompisarna.

Hon säger hejdå och tittar på sin Minsting och konstaterar att hon har det bra där.

Efter ett par år i Amerikat, har mamman börjat vänja sig vid skolbussarna och väntar tålmodigt på att få rulla vidare.

Vid en av bensinmackarna ser mamman att bensinpriset har gått upp ett par cent igen. Den kostar nu 2.79 dollar/gallon. Hon är för lat för att räkna ut det i kronor per liter. Hon bor ju i Amerikat nu så "who cares" vad det kostar i Sverige?

Vid ett av Simsburys miljontals trafikljus, tycker mamman att Webster Bank byggnaden är ganska fin. Det hade hon inte tänkt på förut.

Hon funderar om hon behöver något från mataffären. Här handlar mamman de varor hon glömt på sina storhandlingar, som oftast sker på Stop & Shop.

Eller behöver mamman, eller någon annan i familjen, något från apoteket-kosmetika-torrvaror-dricka,-godis-you name it-affären. Tonårsdottern tjatade om lipsyl. Men det skiter mamman i just nu.

Mamman njuter en stund av alla vackra färger.

Det är tyst och lugnt och lekparken gapar tom.

Promenadstråket, Iron Horse Boulevard, täcks mer av löv än människor.

Mamman tittar åt vänster och ser att glasskiosken (huset) slagit igen för säsongen.

Medan Starbucks har öppet året om. Någon Latte idag? Nä, mamman skippar det.

Hon konstaterar att horan har bytt yrke, florist, och öppnat en egen butik "Horan's Flower". Nice.

Tänk att allt ska vara så jävla mycket större i det här landet. Till och med spindlarna!!!

Oj, tänker mamman. Trasselsudden måste ju ut innan arbetet börjar.

Mamman njuter av morgonsolen där den kikar fram bakom grannens hus.

Bara den skulle ge fan i att lysa så mycket på dessa näst-intill-omöjliga-att-tvätta- amerikanska-opraktiska-fönster. Hon ser att fönstret till matsalen är smutsigt. Suck.

Mamman konstaterar även att de (Maken) har glömt att plocka in möbler från altan. Det blir en till punkt på att-göra-listan.

Plötsligt tycker mamman synd om den stackars, lilla övergivna basketkorgen. Säsongen ÄR över, lille vän. Hon går in och...

...öppnar PEPPARKAKSBURKEN! Nu plötsligt blev allt SÅ mycket lättare och snipp snapp snut så var sagan slut!