Tänker inte...

...skriva om allt som hände igår. Det var ju tisdag. Jag blir bara yr och börjar fundera på vad som är FEL! Men EN sak ska jag ändå avslöja, för jag hade lyckats, än en gång, boka in ett besök denna dag. På en tisdag. Det var till Farbror Doktorn och denna gång handlade det om mig.

Åderbråck. Hur kul låter det. Eller rättare sagt, hur snyggt är det. För de låter ju inte så mycket om man inte sätter en sådan-där-manick-som-Doktorn-hade mot benet. DÅ lät det som värsta vattenfallet där inne i mitt ben. Swischhhhhh, swischhhhhhhhh! Och så sprakade det lite emellanåt.

Jag hade nämligen bokat en tid för att fixa till mina sk varicose veins. Har tidigare gjort den traditionella operationen då de "strippade ur vener", vilket inte verkar vara så förekommande idag. Nu ska det användas tekniker så som sclerotherapy, där de injicerar främmande substans. Okeeeeey, jag är inte medicinskt utbildad, men de stoppar in en nål och spruuuuutar in något i alla fall.

Att gå till Doktorn här känns annorlunda än i Sverige. Tycker jag. De förklarar så ingående allt. Där sitter man och nickar som om man skulle fatta vad de pratar om. Sure. Yeas. Of course. Mmm. Jag hör mig själv uttrycka mig men har i själva verket inte en jäkla aning om vad han pratar om. Innan han kunde bestämma sig om han skulle använda skum eller bara flytande eller en blandning, så blev det ett ultraljud. NEEEEEEEEEJ! Jag ska INTE ha barn. Ultraljud kan även göras på andra delar av kroppen än på magen. Det var himla spännande. Mer spännande hade det givetvis varit om jag hade upptäckt ett foster. I benet!

Under 90-talet gjordes min första operation och en annan läkare i Sverige frågade mig vad har de gjort egentligen? Vaddå, vad har de gjort?? Strippat ur venen! Han såg på mig som om jag hade varit hos en cykelreparatör och fixat mitt ben. För det såg för jävligt ut efter den första operationen. Han försökte rädda det som gick att rädda. Sedan rekommenderade han mig en fransyska, som höll till i Stockholm. Det kosmetiska kan inte Landstinget göra något åt. Men det var ju DE som hade skurit kors och tvärs och lämnat A MESS. Men nej då. Här fick jag fixa resten själv och träffade således en helt underbar läkare från Frankrike och som var den enda i Sverige som utförde denna typ av behandling mot åderbråck. Hon injicerade också något- som-jag-inte-vet-vad-det-heter i benet. Hon sa bland annat:
- Nöö kän döö gaa i sjoool åck viza dinna bän ijen! Dät finz bärä nåkra smaa fix til åck döö ärrrrr pörfekt!

Sedan flyttade vi ju hit.

Och nu har jag alltså bokat in min första treatment här i Amerikat och det ska ske på måndag nästa vecka.

Detektiv i värmen

Inte klaga. Inte klaga. Det är varmt här i Connecticut. Det är JÄKLIGT varmt och jag börjar förstå hur det kommer att kännas när klimakteriebesvären kommer. Trots låg luftfuktighet, så svettas jag i alla fall. Inte nog med det, jag drog ett långpass igår på dryga två timmar och svettningarna tog aldrig slut. Snacka om eftersvettningar. I timmar!! Fick lite panik och började fundera om det hade börjat. Klimakteriebesvären. Och kommer det så där plötsligt?

Helgen har varit kanon på alla sätt. Vi glömmer svettningen. Solen har LYST över hela CT och givit oss temperaturer kring 30 grader. Normalt för den här årstiden här är 18-20 grader. Våra AC´n är inte framme än. De kommer inte fram förrän Maken tar fram dem och jag påminde honom om att vi-måste-göra-rent-filtren vilket betyder att han ska göra det. Såklart. Vi har sk split units som placeras i fönstren och de ser helt enkelt förskräckligt fula ut. Ungefär som om någon sitter med baken hängandes ut ur fönstret. Jaaa, jag tycker det faktiskt! AC´n som moonar helt enkelt!

Jag hade tänkt skriva om två saker, dels om den roliga bloggträffen med Saltis och dels om det nya programmet i Groove som släpptes i fredags. Men nääääääeeeeee. Det blir inget av med det, för min usb kabel till kameran har försvunnit. Och jag vill ju ha med foton i inläggen. Jag har LETAT. Och LETAT. Nu misstänker jag ALLA i huset och gör små förhör hela tiden. Hunden ligger sämst till. Han vill inte se mig i ögonen när jag frågar om han har käkat upp den. Pruttarna luktar plastigt. Alla blir vi ju lite smått knäppa i värmen. Så idag måste jag åka och köpa en ny kabel. Eller ska jag fortsätta mitt detektivarbete?

Lördagen ägnades åt trädgårdsarbete och balett och stall och grillning. Det blev mycket balett eftersom Minstingen kommer snart att medverka i en liten föreställning och hon ska då få vara snöflinga tillsammans med sina dansanta polare. De är hysteriskt söta i sina klänningar där de snurrar och hoppar och gör en massa olika krumelurer. Ingen tycks stå där de ska stå och det är allmän kaos varje gång de mindre ska visa sin dans. Så i lördags var vi iväg två gånger för sk rehearsal.

Tonårstjejen jobbade och red i lördags. Hon hade glömt att smörja in sig och hade givetvis bränt sig. Hon jobbar varje lördag för att kunna betala sina ridlektioner. Det växer inte pengar ur armhålorna precis och skulle det göra det så tycker jag att vid 16 ( i år 17) så får man börja ta lite ansvar. Sådan är jag. Efteråt är hon helt slut men nöjd ändå.

Maken och jag grejade lite på tomten. Nu har vi beställt bark också. Brown Cedar ska det vara. Det sa grannen. Experten. Barken ska sedan läggas ut under buskar och vid kanten mot grannen. Ogräset håller sig borta och alla är nöjda och glada att Winterset Lane ser trevligt ut.

Igår var det ytterligare en supervarm dag. Maken och Minstingen var och paddlade i 5 timmar i Farmington River. De hade fiskespön och fika med sig. Plus grannen. Inte experten utan en av våra absoluta favoriter! Bob! Minstingen hade slitit av sig alla kläder och hoppat i och badat. Maken hade glömt baddräkten, och tur att det var Bob som var med. Hade det varit en annan amerikan hade vi nog fått läsa om naken-flicka-skrämde-slag-på-lokalbo. Jag hämtade gänget efter deras tur och möttes av en liten nakenfis med bara Crocs på fötterna. Lerig var hon också. Saltis förstår nog att detta inte är så ovanligt. För Minstingen ÄR sådan.

Kvällen tillbringade vi hemma hos Bob där vi grillade hamburgare och drack kall öl. Mycket trevligt.

Återkommer om de utlovade inläggen OCH foton.

För#%%&¤##% USB kabel!

Show & Tell: Övergivet

Den här fredagens tema handlar om något som de flesta säkert har upplevt på något sätt. Övergivenhet. Jag kommer att tänka på många händelser där ordet passar in så som övergivna sommarkatter, övergiven av sin älskade, övergivna hus och mycket mycket mer. Västmanländskan, som valt temat, överlät tolkningen till var och en av oss, vilket gör det spännande att få läsa andra fredagsbloggares tolkningar av ämnet. Men för mig så finns det något jag kom att tänka på, som måste ha varit hemskt att få vara med om, och det är de finska krigsbarnen. Varför berör detta ämne mig?




Mellan 1939 och 1944 evakuerades 70 000 finska barn till Sverige. 70 000. Barn! Med en adresslapp runt halsen fick de färdas, antingen med tåg till Haparanda eller med båt till Skeppsbrokajen i Stockholm. En av dem som reste var min morbror, knappt 3 år gammal. Han fick göra en resa, som han troligtvis inte klivit av än idag. Men det pratas inte om det. Inte så mycket i alla fall. Inte när det gäller känslan. För visst måste det ha funnits en känsla av övergivenhet, att som 3-åring bli lämnad till främmande människor i en främmande miljö. Inte nog med det. Ett främmande språk också. Var är mamma? Varför kommer hon inte och hämtar mig? Frågorna och tankarna måste ha funnits där. Det är inget vi pratar om. Finnen gör inte det.

Ibland kallades dessa barn för sommarbarn eftersom ett av syftena under en tid var att skicka undernärda och sjuka barn till Sverige för att tillbringa just en sommar och krya på sig. Sommaren blev lång för många. Det blev flera år.

Finland drabbades av tre krig mellan 1939 och 1945 och barn skickades över till Sverige i omgångar. Det var Vinterkriget (1939), Fortsättningskriget (1941) och Lapplandskriget (1944). Det fanns hela tiden en anledning att skicka över barn. Till en, för dem, främmande värld med främmande människor.

Min morbror hamnade i Skåne. Han skulle stanna några månader. Det blev år. Det blev dags att åka tillbaka. Hem till Finland. Nu till ett nytt främmande språk. Morbror hade glömt finskan och fått en ny familj i Sverige. Han fick alltså uppleva samma sak en gång till. Att bli övergiven. Men det är inget vi pratar om. Inte känslan han hade då eller det han bär på idag. Det var bara så då.

Min far och hans kusin fick också adresslappar och gjordes redo för en resa. Ett minne som finns kvar. Men det som glädjer min far mest, är minnet av att se Taata (farfar) komma för att hämta tillbaka dem. Han klarade alltså inte av det. Att lämna ifrån sig barnen.

Magnettisdagen

Jag överlevde tisdagen! Dagen då allt händer eller ska hända. Några små inslag av störningsmoment fanns det. Såklart. Annars är det ju inte tisdag.

Klockan 5 vaknar jag. Den där för¤%##¤%-master-bedroom-bathroom är just i masterbedroom. Min käre Make är väldigt morgonpigg och visslar gärna när han duschar. Nice. MEN INTE 5 PÅ MORGONEN! Någon snooze människa är jag inte, så när ögonen har blinkat till så är det lika bra att dra på sig katten-Gustaf-blicken och kliva upp

Kaffe denna morgon var bara att glömma. Jag är ju inne i en DETOX-period. Och vad ska det vara bra för kan man undra? Jo efter 10 dagars Sverige besök har både det ena och det andra slunkit ner i min kropp. Diverse saker som jag annars inte stoppar i mig. Men NU ska skiten ut ur min kropp! Det är mat, godis och drycker av olika styrkor. Denna period började jag detoxa på en måndag. Smart. Huvudvärken och abstinensen kommer typ andra dagen. PÅ EN TISDAG! Mycket grönt te blir det. Kissblåsan får ett träningspass som heter duga, för jag haaaaar inte tid att springa och skvätta som hunden.

Dricker mitt te och kör igång jobbet. Ser för jävlig ut, men mitt kontor är ju hemma så jag får se ut hur jag vill. Tycker jag då. Maken skulle skjutsa Minstingen till The Camp. HA!
- Nämen jag kan inte för jag har ett JÄTTEviktigt möte nu på morgonen!
Taina, andas lugnt. Andas in, andas ut.
- JA MEN DU LOVADE JU!
Jag hade också ett möte på morgonen. Med The Boss. Vad gör jag? Snäll som jag är.
- Jag mailar chefen och ser om vi kan tidigare lägga mötet, dvs kl 7. Men då får du väcka Minstingen. Lugnt och fint. Göra iordning henne så skjutsar jag sedan. Okey?

Chefen godtar ändringen och vi kör igång. Mitt i mötet börjar jag prata väldigt högt och artikulera som bara den. Maken har nämligen väckt Minstingen och det låter som ett världskrig i huset. Amerikanska hus från 70-talet har väggar för syyyns skull. Inte för isolering.

Mötet avslutas. Frid och fröjd. Iväg med Minstingen och går förbi hallspegeln i farten. Vad fan! Jag har ju pyjamasen på mig och sminket från igår orkade jag inte tvätta av mig. Ser ju ut som bombade Beirut! Snabbt upp, tvätta av mig gårdagens smink (ja jag vet, äckligt), drar ett par drag med tandborsen, borstar håret (flottigt) och drar på ett par byxor. Behåller pyjamasjackan och hoppas jag inte behöver ta av mig ytterjackan någonstans. Hm, känns märkligt att gå ut med pyjamasjacka. Och utan BH! Wild and crazy. Fläpp, fläpp. Gissa vad det ljudet kommer ifrån på en 46-åring som ammat 3 barn och som inte bär BH?

Arbetet flöt på ganska bra. Trots huvudvärken. Det regnade. Mysigt. När man sitter inne i alla fall. Tralalalalaaaaa. Ut med hunden. In med hunden. Neeeeeeeeeeej! Tassarna måste torkas och byrackan springer in. Mitt nytvättade golv. Suck. Att tvätta golv tar tid. För mig i alla fall.

Finns det fler som skurar golv "på alla fyra"? Jag kan inte låta bli, helt enkelt. Visst använder jag moppen, men ibland så finner jag mig själv stå på alla fyra och gnugga. En mopp kommer liksom inte åt de där hörnen. De är ju 90 grader och en mopp har antingen en massa långa smårep-tråd-liknande-rastahår eller så är det en platta av något slag. Plattan tycks vrida sig åt alla håll och glöm den där reklamen and-it-fits-everywhere-and makes-your cleaning-so-easy. Rasta moppen då? De där håren är ju omöjliga att styra. De är ju inte ledade precis utan de slingrar sig som små maskliknande varelser och kluddar mer omkring skiten än plockar upp den!

Fram med hinken Taina och ställ dig på alla fyra! Skura, skura, skura. Mys-regn-väder. Pyttsan.

Alla kommer hem och jag laddar inför kvällens träning på gymmet. Alla utom Maken då. Han ringer och säger att han ska ut på middag med en kollega. Mutar Tonårsdottern. Ger tydliga instruktioner och det blev pizza igen. Minstingen hade en kompis över och vad de har gjort i hennes rum orkar jag inte tänka på. Såg en glimt och stängde dörren. Vad är det med barn som måste riva ut ALLT!

Märker att jag är lite sen och när jag kommer till gymmet måste kissblåsan tömmas och springer in i ett av båsen. Toaletterna här skulle nästan kunna vara utan de där mellanskärmarna. Dels är toalettstolen så låg samtidigt som glipan mellan golv och mellanväggen är hög. Nästan så du kan sitta och prata med din kissgranne. De som annars är så pryda. Amerikanarna alltså. Där sitter jag och när jag har bråttom då liksom pressar jag ut kisset. Det går ju fortare då.

Skönt pass på gymmet och kommer hem. På uppfarten möts jag av hunden och Minstingen??? Hon ska ju vara klar för sängen och det skulle Tonårstjejen ha fixat. Hon var ju mutad!

-Oj, det hörde jag aldrig.

Sedan blev det ett himla liv om vem som hade sagt vad och det slutade med att hon fick göra Minstingen klar för natten och jag fick läsa sagan.


Sedan kommer tisdagskvällen. American idol. Mmmmmmm. Adam, you are the best!

Spring Break and Tons-Ta-Doo

Denna vecka har flickorna Spring Break. Ett stressmoment. För mig alltså. Det ska ju hittas på något ÅT DEM. Jag ska ju jobba. Anställd av den amerikanska enheten ger mig inte så mycket ledighet. De har ju ALDRIG semester. På pappret. Tycker att grannarna, som inte heller har semester, är bortresta med jämna mellanrum. Har inte lyckats klura ut hur de beter sig. Tjänstledigt kanske? Knappast med de där husen, bilarna, prylarna och besök på de fina gymen. Avundsjuk? Jag?

Tonårsdottern umgås med en av sina kompisar och det är sleep-overs, filmvisning, datorer, och gud-vet-allt. De ska åka till NYC också. IGEN!

Minstingen då? Hon är någorlunda frisk med liiiiiite feber. Orken är på väg tillbaka och nu hoppas jag vi slipper en sväng till för då drar jag till Childrens Hospital i Hartford och barrikaderar dörren. Ut går jag inte förrän de då talar om för mig vad som är fel.

När Minstingen inte är i skolan går hon på dagis, men jag ville göra något annat för henne i veckan och anmälde henne till A Camp. Det ÄR ju så poppis här med olika typer av lägeraktiviteter, dvs Camps. Under sommaren finns det hundratals olika läger att välja mellan. Typ kollo. Nu under denna vecka har jag valt 3-Day-Camp-Tons-Ta-Doo. Det är för barn i grades K-6, dvs 5-11 år. De håller till på skolan och det är inte gratis precis. Därav ingen tjänstledighet för min del!

Inbjudan till ett av alla Camps som erbjuds i vårt område.

Så fort Minstingen börjar bli kry är hon svårfångad.
Här är hon koncentrerad på att få på sig sina sneakers.
Hon ska ju på Camp och då är man så här glad!

Då är vi i skolan och det är hopplöst att få henne att stå still.

Ett sista försök efter att hon har slängt av sig matsäcken,
men hon hade så bråttom att hinna med att göra allt!

Från sju till fyra personer

Buuäääää! Nu har de alltså åkt, som jag skrev i förra inlägget. Längtan efter sonen är obeskrivlig. Spelar ingen roll hur gamla de blir så längtas det. Massor.

När de hade åkt igår, var det som om någon dragit ur en propp ur mig. Jag blev som en trasa. Först lite apatisk, sedan slö och sedan, ursäkta, men jag njöt! Tyst, lugnt, inga tider att passa. Inget bilåkande. Äta när jag vill. Slå på TV´n. Läsa bloggar. Njuta ute i solen. Bara vara! Upptäckte inte under tiden de var här hur påfrestande det egentligen kan vara att ha extra familjemedlemmar hemma. Plötsligt så var vi tre personer mer. Ibland kändes det som om jag satt på dynghögen och flugorna surrade runtomkring mig. Jag var den som delade ut instruktioner till flugorna och när de var klara kom de snabbt tillbaka. Surrandet tog aldrig slut.

Tio dagar gick fort. Besöket till Niagara fallet var väl höjdaren på resan. Har inga bilder. Var ju inte med själv. VILL INTE HA NÅGRA BILDER HELLER! Inte förrän jag har sett det jäkla vattenfallet själv! Här ska det bara läggas in självupplevda saker. Det är ungefär som med mina stenar. Ja, jag samlar på stenar eller rättare sagt vackra mineraler. Nu tror ju de som vet, att jag vill ha en massa jävla gråberg i huset eller lava som de lyckats köpa till sig billigt på någon charterresa. Tack. Kul. Men jag avstår hellre. Jag vill hitta mina stenar själv!

Nog om stenar. Får väl göra ett inlägg om Taina går på mineraljakt någongång.

Det häftigaste för mig var att se mina tre barn samtidigt. Eftersom det är så stor åldersskillnad så har ju inte Minstingen fått vara med storebror så mycket.

Så nu lägger jag in lite bilder som får beskriva resten:

Mina underbara barn! Love you all.

Ett trevligt restaurangbesök, MaxAmia i Avon.

Min glade svärfar!

Svärmor rensar fisk.

Farmor fick möta Minstingen vid skolbussen

Ooops hur är det med lillfingret, sonen?

Sonen och jag har sushilunch

Maken och jag firar vår bröllopsdag <3

Här är gänget som umgåtts under samma tak i 10 dagar.

De "stora" barnen snackar

Jaha, då är det dags!

Hej hej och hälsa Sweden!

Och så här ser det ut i kylskåpet efter besöket!

En kortis så här på måndag morgon

Sverigebesöket har åkt hem. Vakuumkänsla. Men nu är det full rull igen. Normaltillståndet i den här familjen. Tänk vad lätt det är att lägga alla sysslor åt sidan för att ägna sig åt besöket.

På schemat just nu:
- Skriva ett längre inlägg om helgen och besöket
- Skjutsa Minstingen till Ta-Do-Camp (de har spring break) må-ti-ons
- Jobba, jobba, jobba
- Ta reda på en JÄTTEhög med kläder
- Åka till NYC med Minstingen för ett nytt pass
- Träna
- Fixa klart deklarationen (jajajaja vi har fått förlängt)
- Beställa bark, för det SKA man bara ha!
- Tacka för fina utmärkelser och anta utmaningar.
- Detoxa 4 dagar
- Städa
- Sysselsätta en tonåring med vettiga arbetsuppgifter i veckan
- Beställa tid hos veterinären för cut-off- the-balls
- Beställa biljetter till Sverige
- kjhskjaf
- jdsfdskasjf
...de sistnämnda är några kryptiska tecken jag lyckats få ner på ett papper om måsten och jag har ingen aaaaaaaning om vad det är.

Återkommer snarast. Närmast Operation väckning!

Mamma i Himlen

Idag är det din födelsedag,

Mamma

Jag tänder ett ljus för Dig,

Du var världens bästa

Och jag saknar dig så

Får inte ihop det just nu

Ännu ett fredagstema som jag måste hoppa över. Just nu är det Minstingen som gäller och hennes tillstånd. Hon blir inte bättre. Fick besked från provtagningen och allt tyder på att det är ett virus. Tyder på? Vet de inte? Vilken sorts virus skulle jag i så fall gärna vilja veta. Hela hon är sjuk nu och ingenting kan jag göra mer än att ge henne febernedsättande. Förra perioden, för 2 veckor sedan, varade feberperioden i 8 dagar då hon diagnostiserades med femte sjukan, akut tarminflammation samt öroninflammation. Hon fick antibiotika mot öroninflammationen. Resten var ett virus. Nu har hon haft feber sedan i måndags och idag fredag, vaknar hon med feber igen.


Vad är det för virus? Och vad är ett virus? Hur får man virus? Hur försvinner virus? Nu börjar frågorna komma och jag börjar känna mig smått orolig. Hon mår inte bra. Aptiten har också försvunnit. Råd från grannar, vänner, dagispersonal, skolsköterskan gör mig snurrig.
- Ge henne Tylenol.
- Ge henne Mortrin
- Alternera mellan Mortrin och Tylenol
- Ge henne inget febernedsättande
- Ge henne massor av vatten och juice
- Byt läkare
Byta läkare? Blir hon bra då?

Vill så gärna att hon ska bli frisk och få kunna springa ute med de andra barnen. Det är varmt i Connecticut och de har lovat drygt 20 grader idag.

Nu när jag sitter här i min bloggfåtölj så tittar jag på henne, där hon ligger i soffan. Min lilla plutta. Så utslagen. Hon somnade om efter att ha druckit lite vatten. Klockan är strax efter 6 på morgonen. Dags att ta en kopp kaffe till och fundera ut nästa drag.

Förb...COMCAST!

Finns det något annat som kan göra en så in-i-Nordens-förbannad som dåliga internetuppkopplingar? Just nu har vi ett avtal med Comcast, som skryter med sin utomordentliga service. De skryter om Highspeed internet och High speed service. Nu råkar de ha fått det här med high speed bakom örat. DET ÄR PRECIS TVÄRTOM! Igår, en vanlig jävla onsdag, så skulle jag ha ett viktigt möte. Chefen var med. Här har jag förberett mig och så börjar uppkopplingen seeeeeeeega. Trycker på en tangent och hinner i stort sett ta en svängom på toa för att sedan konstatera att det hände något. Fick slå en signal till Herr Chef och berätta att min presentation kunde bli något seg. Presentationen blev URSEG! Varje gång jag bytte bild och pratade om den nya bilden så ropade de andra:
-Wait Taina, we don´t see the other picture yet!
Och så småpratade vi om ditt och datt. Det komiska i det hela var att deltagarna tyckte det var ett bra och konstruktivt möte!!!! Fick mig en tanke ställare. Pratar jag för fort i vanliga fall och detta är deras normala fart? Say no more.

Ringde Comcast för att få den här high speed servicen. Först ska det ju svaras på hundra frågor. Typ. Security reasons. Samtalet spelas också in. Quality purposes. Kundtjänst killen bokar in en service på fredag. FREDAG? Jag behöver det NU! Det fanns inget annat att göra än att försöka ringa idag igen.

Just nu, i skrivandets stund fungerar internet någorlunda. För att om en stund dyka helt och vara okontaktbar i timmar.

Sjukrapport:
Minstingens resultat kom inte igår. Hon är fortfarande sjuk med febertoppar. Maken åker med Sverigebesöket till Niagarafallen idag. Jag får se på vattnet en annan gång. Blir jag alltför avundsjuk drar jag på kranarna så mycket jag kan och drömmer mig bort till mitt eget vattenfall, Winterset Lane Waterfalls!

Cut the crap

Är det en film jag lever i? En som spolas fram så där snabbt med snabb-spolnings-knappen. När jag sätter mig ner så snurrar allt och jag försöker, ja jag försöker verkligen, reflektera över det som hänt under dagen. Och det är då jag ser alla händelser susa in, förbi och poff-borta! Reaktionen? Den uteblir för stunden och kommer senare. Allt samlas ihop och det kan lätt bli kaos. I alla fall i mitt huvud.

Läste Peters inlägg igår om vardagen och rutiner. Jag vill påstå att jag är en rutinmänniska. Jag tycker faktiskt om rutiner. Det skapar en sorts ordning. Jag älskar också spontanitet. Tokiga infall helt enkelt. Tisdagar är en knepig dag för mig. Hur jag än vrider och vänder, så är arselet där bak. Tur är väl det. Men vad jag menar är, jag försöker verkligen planera och göra allt som jag ska, typ stiga-upp, väcka-barn, fixa-frukost, ut-med-hunden, skjutsa-till-dagis, jobba och allt-det-där. Men sedan händer det något. ALLTID på en tisdag. Inga stora händelser, men triljoner händelser och det är då livet snurrar fort.

Än en gång hade Fru Olsson lyckats klämma in ett tandläkarbesök. På en tisdag. Jag fattar inte hur det går till. Dagen är som en jävla magnet! Kläm in så mycket du kan så kan du vila resten av veckan. HA! Den dagen, just DEN DAGEN, blir Minstingen sjuk igen. Så trist för henne. Fever is back! Fru Olsson förvandlas till Doktor Olsson. Febertermometer in. Febertermometer ut. Servera dricka. Vädra. Byta om till svalare pyjamas. Ringa runt halva USA om hennes frånvaro, typ skolan, dagis, skolskjuts från dagis till skolan. Till sist beställa tid hos Farbror Doktorn. Igen.

Mitt tandläkarbesök var beräknat till 90 minuter. Cut the crap, Mr Tandläkare. Jag vill inte bli upplyst om alla detaljer denna gång. Borra och byt ut skiten! Amalgamet. Sagt och gjort. Det tog 85 minuter!

Drog iväg med Minstingen till Farbror Doktorn. Febern uppe i 39,4. She is not sick, säger han! Vaddå she-is-not-sick, tänker jag? Är du sjuk själv? Han tittade på mig och insåg att här satt en kvinna som snart skulle börja vråååååla om det inte kom en bra förklaring till dessa febertoppar! Vad han menade var, hon är inte förkyld, öronen ser bra ut, lungorna låter bra osv. Det blev ett blodprov. Jag, experten, försökte förklara att In-Sweden-we-always-take-the-sänkan. Och vad heter det på engelska då? Så idag ska vi få resultatet. Cut the crap och ge en grundlig förklaring Farbror Doktorn.

Property managern för huset hade också valt tisdagen och skickade hit en handy-man. Och han gillar att prata. Cut the crap och fixa brädan som hänger löst, ta bort moss-skiten på taket, fixa trappsteget som känns som ett jättekliv annars. HA! Jim, eller James eller Joe (alla heter ju så här) eller vad han nu heter, kom i alla fall in och började prata om hundar. Hundprat! Cut the crap!!

Satt en stund och jobbade och då kommer det en person från US CENSUS BUREAU, typ statistiska centralbyrån, och ska göra en undersökning. Inte NU, tänkte jag! Phew, hon skulle inte göra den nu, utan bara lämna in ett papper, som beskriver den kommande undersökningen. Bra! HA! Hon började förklara den kommande undersökningen. I detalj. Men vad ÄR nu detta, tänkte jag? Är det någon som driver med mig. Cut the crap!

Dagen gick i rasande fart och det blev till att sitta och jobba fram till American Idol. Ah, njuta en stund. Trodde jag. Vi har ju huset fullt. Trevligt i och för sig, men just då, under Idol, måste det vara tyst. Lugnt. Inga störningsmoment. MEN ALLA TYCKTES HA VÄRLDENS VIKTIGASTE SAK ATT SÄGA JUST DÅ!

Cut the crap

Lugn Taina. Lugn

Mina kockar

Syskonen, de större, tog över köket! Så skööönt när de börjar komma upp i den åldern och kan inte bara hjälpa till, utan tar över helt enkelt. Sonen bestämde sig för att göra italienska (såklart) köttbullar och sin special-tomatsås. Köttbullarna innehöll både pesto och fetaost. Tonårsdottern deltog, hon också. Lite bildbevis kanske?

Här kockas det för fullt!

Nämen!

Jaha, är det som är hemligheten med tomatsåsen?

En liten nypa socker.

Rulla, rulla!

Mina duktiga och underbara barn!

Det färdiga resultatet? Hahahaha, det hann vi inte med förrän det var försent. Alla var så nyfikna och hungriga så vi slängde i oss maten. Det var så himla gott!

Påsk

Det heter ju Glad Påsk så då måste det ju finnas GLADA påskkärringar! Här ska det vara svenska traditioner, tänkte jag, och klädde ut Minstingen och skickade iväg henne till grannen. Märk väl. Singularis. Grannen. Jag ville ju inte skrämma slag på alla här på Winterset Lane. Ryktet sprider väl sig.

En som äääääälskar att klä ut sig. Och glad är hon!

Att måla ägg, hör ju till påsktraditionerna. I alla fall hemma hos oss, så det fick Minstingen pyssla med en stund.

En liten konstnär

Idag är det Annandag påsk. Ingenting de bryr sig om i detta land precis. Däremot igår, Påskdagen, var det mesta stängt och det firades i hus och hem.

Helgen har mest handlat om mat. Handla. Tillaga. Äta. Det blev sill, gravad lax, fyllda ägghalvor, köttbullar, vitlöksspäckad lammstek och en massa annat kolijox.

Svärmor fixar de godaste fyllda äggen. Maken ser på.
Kanske han lär sig något nytt?

Någon måste ju duka. Det fick bli sonen.


Skål och Glad Påsk!

Han är här

Äntligen! Efter 8 månader får jag träffa honom igen. Sonen. Vilken känsla det är att se honom igen.

Boston Deluxe är på plats i Hartford! 45 minturer försenad.

Här kommer min älskade son. I sin nya Calvin Klein kavaj...

Minstingen ville givetvis sitta bredvid storebror!

Fredagstema...det bidde inget

Västmanländskans val av dagens Show & Tell är Långsamt. Tyvärr hinner jag inte med det idag. Önskar bara att tiden gick lite långsammare just nu.

Sverigebesöket tar ju sin lilla tid och påskfirandet sin. Idag kommer ju även sonen. Jipppiiii! Honom har jag ju inte sett sedan augusti förra året. Längtar!

Idag blir det ett besök till Mark Twain House i Hartford.

Önskar ALLA en GLAD PÅSK!

....psssst kvasten är putsad och nu ska det skrämmas här på vår Lane. Då blir det nog snack i stugorna om The Desperate Working Wife from Sviiiden ;)

Kärt återseende

Nu är de här! My in-laws. Och Minstingen var alldeles salig. Ville aldrig gå och lägga sig, trots skoldag nästkommande dag. Men vad gör väl det.

Här sitter man och myyyyyser mellan farmor och farfar.

Och det här ska JAG mysa med i påsk ;)

4 cm och lite annat svammel

4 cm öppet! Tralalalalaaaa! Det gäller inte mig såklart, utan min kompis i Sverige. Läste på Facebook nu på morgonen och hon skrev att nu är det dags. Att FÖÖÖÖDAAAAAA! Vänta nu. Sitter hon och facebookar när hon ska föda? Hur fan går det till? VEM FACEBOOKAR när man är öppen 4 cm???? Det är ju bara 6 cm kvar! Jag har en liiiten fundering kring det här med att-vara-öppen-x-cm. Är den liksom lika stor hos oss kvinnor? Livmodermunnen alltså. Varför säger de alltid 10 cm? Jag menar, vissa av oss är kortväxta, andra är långa. Procentuellt blir det ju en jäkla skillnad på en som är 150 cm och ska "öppnas 10 cm" och en som är 190 cm. Vår prat-mun är ju inte lika stor på oss alla. Den har ju ingenting med längden att göra, i och för sig. Jag bara undrar. Men du, Fru G, aaaaaaaaandas luuuuuuuugnt och fiiiiiiiint nu.

Idag kommer alltså Sverigebesöket. Jag måste se till att putsa här hemma lite till. Hinna springa en vända också. Sedan ska det ju handlas. Och göras läxor. Ja just det. Jag ska jobba också.

Men jag är såååå glaaaaaaad! Jag har köpt nya löparskor! Jag har köpt nya löparskor. Det gjorde jag på Dicks. Vilket namn va? I den affären kan jag gå runt hur länge som helst. Kollar på alla träningsattiraljer och här kan man köpa allt. Har bland annat skaffat mig en foam roller och den gör susen, när jag ligger där på sidan och kavlar mig själv fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Inte under utan över den såklart. Har inte sett spikmattan där än. Spike mat.

Måste ju visa en bild på mina nyinköpta skor. Det är ju ingen bild typ Pernilla-Wahlgren-bild med chicka skor precis. Voila!

Min nya älskade skor, Asics GT2140, storlek 6,5.

Och foam rollern, here it is!

NEJ, NEJ, NEJ! Det är INTE jag som ligger där och demonstrerar
användning av foam rollern. Jag ville bara illustrera med någon hur
den ska användas! Hunden ville nämligen inte ställa upp.
Han ville göra något annat med den. Eller rättare sagt, på den.

Sverigebesök

Imorgon kommer de! Vårt efterlängtade Sverigebesök. Inte nog med det. De har svenskt lösgodis med sig! Och skvallertidningar. Och böcker. Här tycker Maken jag är lite fånig:
-Du kan väl läsa engelska böcker.
-JAAAAAA, det KAN jag, men jag VILL INTE!

Det blir svärföräldrarna som kommer och sonen. Min förstfödde. Fast sonen kommer inte imorgon. Jo, han kommer, men inte till oss i CT. Inte på en gång i alla fall. Han ska stanna i NYC ett par dagar och jag undrar givetvis varför. Vad gör man dääääär då? Jo han ska gå på Wall Street med en kompis, säger han! Men vad fan, har han blivit finansman utan att jag märkt det? Sedan ska de på något jkjfakjff-inneställe. Okeeeej, jag uppfattade inte riktigt vad han sa för namn på stället. Är ju inte så ofta ute och svänger mina lurviga. Inte på inneställen i NYC.

På långfredagen kommer han med GoToBus eller Boston Deluxe, som det också heter. Det är jäkligt billigt och nu förstår jag varför. Sonen har nämligen åkt med den bussen förut. Då var det en mycket liten kinesiska som körde. Hon körde visst som en biltjuv heeeela vägen från NYC till Hartford. Och pratade i mobilen, samtidigt som hon kryssade mellan bilarna på vägen. Antingen pratade hon (rättare sagt skrek) på kinesiska eller på engelska. Bland annat bad hon sin chef skaffa en ny hjärna, eftersom han hade räknat ut, att det skulle ta 2 timmar för henne att lasta på folk och väskor och sedan köra till Hartford. När väskorna skulle lastas, ville hon göra allt själv och sonen trodde ett tag att hon skulle flyga med själv när hon tog tag med båda händerna och svingade in stora resväskor bak i bussen. Allt som allt tog det 3 timmar.
Själv tar jag tåget till NYC. Det tar 2 timmar och risken för flygande konduktörer är minimal.

Det här med besök är ju ett liiitet stressmoment i sig. Nu ska det åkas runt. Visa upp allt som är värt att titta på. Det här skulle jag och Maken givetvis ha planerat för länge sedan. Det blir nog till att improvisera en del. Dessutom har jag inte ledigt mer än långfredagen. Eller Good Friday. Ja, Good Friday! Hur sjukt låter inte det. Vad fa...ursäkta, var är det för good med den dagen??? Jag orkar inte göra någon större research i ämnet. Vet också att det kallas för Great Friday och jag vet inte om det var så great att bli korstfäst.

Jag glömde ett par saker med Progressive Dinner i förra inlägget. Hillary kom aldrig. Det andra som jag vill nämna är bilberoendet i detta land. Grannarna tog bilen till varandra! Den som körde kortaste sträckan fick väl ihop 200 meter enkel resa! 200 meter och de körde bil! Fatta hur sjukt det är. Nyfiken som jag är så frågade jag givetvis Fru Fin och svaret var bara:
- Mina skor är inget man går i.
???????????

Lugn Taina. Lugn.

Progressive Dinner

Japp, då var det avklarat. Årets höjdare på-vår-gata-hemma-i-stan. Nämligen The Progressive Dinner! Som jag hade sett fram emot denna! Grannarna tittade ut ur sina bon för att träffas, mingla och checka läget. Jaha, där ser man. Hon har har visst gått upp i vikt i vinter. Vad blek hon ser ut. Jasså, så din son blev antagen till skollaget. Kul. Åh, kom hon in där? Trevligt att ses igen. Sist vi sågs var vid förra middagen. För ett år sedan.
Nämen halllllllååååååååååååå! Ska det behöva vara så här? Jag bara undrar. En middag, startskottet för våren. Alla ut och påta i trädgården. Mycket upptagna. Sommaren, de flesta åker iväg och har barnen på summer camps. Hösten, oj nu måste trädgården städas upp för att gå i vila. Vintern, ja då är det dags för the hibernation. Och så dags för TITTUT! Nästa middag. Alla ett år äldre. Vi bor ju för fasiken grannar med varandra!

Det kom i alla fall en liten påminnelse i brevlådan i fredags:


Vi hade ju under min hjärnblödning erbjudit oss för att vara en av de sk Dinner Hosts. Det behagliga i det var ju att inte behöva bekymra sig för maten. Bara salladen. Och så duka för 8 personer. Hur svårt kan det vara och vad kan gå fel?

Lördagen kom och jag hade bett Maken ta hand om Minstingen. De skulle på baletten och sedan till badhuset. Bra. Lugnt och skönt. Skulle koppla av och förbereda lite inköp och duka och kanske dra med dammsugaren ett varv. Jag ville ju inte att det skulle se ut som om de hade fått på sig ett par raggsockor när de kom in. Drog iväg till affären och mötte då en av grannarna, som också hade haft hjärnblödning och var en av The Dinner Hosts. Jag var på väg att fråga om hon var sjuk. Hon såg rent ut sagt drogad ut där hon gick omkring med ett par blusar, toalett matta och en flaska olja. När hon såg mig blev hon glad. I ansiktet. Resten vet jag aldrig med amerikanarna. Är de glada eller? Hon berättade att hon hade varit uppe med tuppen och städat köket, matsalen och the bathroom. De vill ju gärna inte använda ordet toilet. Jag menar vi bajsar och kissar oftast på toaletten. Inte badar! Inte jag i alla fall.
Okej, tänkte jag, när jag hörde hennes beskrivning om hur reeeeeeeent hon hade och hur viktigt det var för man visste ju aldrig vem som kom på middagen. Det kunde ju bli Advokat R eller Doktor B eller till och med Flygkapten S! Plötsligt kände jag en antydan till panik. Försökte fundera hur det såg ut där hemma hos oss. Lite till puts kanske?

Väl hemma blev det ett race. Huvudet ner i toalettskålen och gnugga. Inte ett spår fick finnas av att familjen Olsson bajsar. Oj, handduken skulle kanske bytas ut. Vet inte om Minstingen har använt den för att torka hundens tassar med. Just det, spegeln hade några fläckar av något oidentifierat, kanske innehåll från ett par finnar som klämts ut? Putsa, putsa.
Damma, dammsuga, torka golv, fylla på toarulle, ut med mattor, fixa sallad och duka. Phew! Detta var den lätta saken. Det värsta var att jaga familjemedlemmar resten av eftermiddagen! Neeeeeeej, använd inte den toaletten! Hallåå, ställ undan skorna. Nä men torka tassarna på hundskrället! Till slut vågade de knappast röra på sig i huset.

Pling plong. Klockan 5 pm kom matleveransen med en av organisatörerna. Hon gick in och inspekterade. Kändes det som. Ögonen stog ut mer än vanligt och nacken höll hon på att vrida ur led. Det är ju intressant att gå in i The Swedish Family. Hon hade sin son med sig och säger till honom:
- Look how they set up the table.
Så fort hon hade gått gick jag in för att kolla. Vad fan var det för fel på min dukning? Spanade in glasen. Dammiga? Nä. Bestick fanns på plats. Till och med knivar. Vad de nu ska med dem till. Det fick duga. Jag skulle alltid kunna skylla på att I´m Swedish.

6 pm och det var dags för cocktail hos gulliga familjen S. Jag har ju varit där flera gånger förut eftersom Minstingen tillbringar en del tid där och jag höll inte på att känna igen mig! Det var kliniskt rent. Jag drog till och med fingret på en av listerna i hallen. Inte ett jävla dammkorn! Det vällde in grannar och jag var precis på väg att plocka upp kameran och fick plötsligt en känsla av att här fotas inget. Inga bevis. Det var något i luften som bara fanns där. Vi minglade. Alla var så spända på var de skulle hamna på middag. Grannen, som tidigare sagt att han aldrig dricker, hängde mest vid i köket där drickat fanns. Och fyllde på sitt glas. Kul tyckte jag. Who cares, liksom. En dam kom faktiskt utan sin man. Vilken blåsa hon hade tagit på sig. Läpparna lyste så röda. Högt sa hon sedan att hon skulle bara komma förbi och säga hej till alla och att hon absolut inte kunde stanna, eftersom hennes man inte var med. Några drinkar slank ner i alla fall. Även där. En annan påpekade för mig några gånger, hur close hon var till kvinnan, som bodde i huset före oss. We´re the best friends. När jag sedan råkade påpeka att de ämnade inte att komma tillbaka enligt planerat, blev hon lite snopen. Det visste hon inte. So close friends?
Samtalsämnena varierade och de flesta började bli avslappnade.

Vi smet hem lite före, för att värma maten. Instruktioner medföljde och det var ju inga bekymmer. In kom sedan 3 par. De bästa av alla! Tyckte vi. Maken och jag hade bestämt oss för att förgylla tillvaron med lite svenska traditioner och bjöd på snaps och snapsvisor! Det sjöngs och skålades. De ville aldrig lämna vårt hus för att bege sig till dessert huset.

När vi väl kom till The Dessert Host, så börjades det genast hagla frågor om hur middagen hade varit i de olika husen. Till slut hade alla fått höra hur det går till i the Swedish house. I ett av husen där middagen serverades, hade de inte lyckats värma maten ordentligt. Bad instructions. I ett annat hade en blivit sjuk. Why bother to come. Det jag skrattade mest åt var dock kvinnan, som viskade i mitt öra att hon hade minsann fått samma gäster som förra gången och det var ju so boring! Kvällen erbjöd inga riktiga smaskiga detaljer, förutom en liten liten detalj dock. Jag är ju liiiite nyfiken av mig. En gift man och en gift kvinna, inte gifta med varandra, var lite mer close än bara grannar. Det rördes vid varandra, det viskades och fnittrades och ett par blickar som utbyttes berättade en del. Det här kräver efterforskning. Utåt är allt perfekt.

Som vanligt var Maken och jag de sista som lämnade festen. Mycket nöjda och glada. Så nu ser vi inte en del av grannarna för nästa år igen då. Kanske jag ser några av dem tidigare, när jag blir upptäckt där jag ligger i deras buskar för att spana på dessa smaskiga detaljer. Jamen någon måste ju ändå hålla koll på vad som händer här på vår Lane!

Spana Taina. Spana.

Men jag måste ju avsluta med att visa min dukning, som jag tyckte var helt okej.

Show & Tell: Gult

Först funderade jag om jag skulle idas. Det är mycket nu. Orkar inte ens skriva om ytterligare en virus-påhälsning i Minstingen. Trodde jag skulle bli smått tokig igår. What a heck! Inte kan du väl missa fredagens Show & Tell! Och temat är Gult. Ja just det. Gult. Västmanländskan, vad hade du tänkt att jag skulle skriva om vad gäller ett ämne som GULT???? Om du hade valt blått. Eller rosa. Näää, du skulle ha gult. Jag menar, blått är ju min färg och jag äger flera plagg som är blåa. Sedan kan man ju drömma bort i blått hav och blå himmel. Rosa är ju också lätt. Jag har ju en tjej i prinsessåldern. ALLT ska vara rosa. Men hallå, Västmanländskan. DAH! Gula kläder! Tror du jag vill gå omkring och se ut som en påskkyckling kanske?

Du vill kanske att vi ska berätta om påsken. Okej, nu kör vi.

Det var en gång en Påsk.

Den var gul.

Mycket gul.

I Sverige.

I Amerikat är det inte så mycket gult.

Inte mer än vanligt alltså.

Skolbussarna finns ju året om.

De är ju gula.

Här har vi alla pastellfärger till påsk.

Det är mintgrönt, ljusblått, rosa och en svag gul färg.

Tur att jag har påsksaker med mig från Sverige.

Lite gult med låtsaskycklingar, några fjädrar och gula ljusmanchetter.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

....NÄÄÄÄÄÄ så kan det väl inte sluta!

Gult behöver inte bara vara en påskfärg. Vad gäller gult, så har jag ingen större relation till den färgen. Äger en top som är gul-vit och en nyinköpt kofta som är helgul. Nä men. Jag hittade en gammal gul topp till, med lite krafs på. Kommer så väl ihåg när jag använde den en sommar och Maken undrade om jag hade spillt något på tröjan. Det var en top. Ingen tröja. Och spillet, det var små pärlor.

Min top med spill.

Nu kom jag på en sak till! Börjar jag titta mig runtomkring, så finns det mer gult än jag sett förut.Minstingens rum är ju gult. Väggarna alltså. Nu kanske man inte tänker på det med tanke på allt annat krafs som finns i en 5-årings rum. Blir lite smått yr när jag går in där faktiskt.

Minstingens Yellow Room.

Pssst, kolla väggarna inte allt annat krafs.

Hundkiss i snön. Det är också gult. De lyser upp som små solar här och var. Nu kanske jag inte tänker på sol när jag ser kisset precis. Men visst är det gult. Som solen. Solen är gul. Då måste ju gul vara en jätteviktig färg! Nu har jag skrivit så mycket redan och så kommer jag på först nu vad GULT egentligen betyder för mig. Det betyder ju VÄRME. Värme från vår underbara stjärna SOLEN! Tack Västmanländskan för att du fick mig att inse det. Jag kan vara lite trög ibland, men ack den som ger sig.

Tänk Taina. Tänk.

American Idol på sjukhuset

Nu är jag trött. Mycket trött. Känns som om det flyger omkring en massa virusar i huset. Först Femte sjukan (om det nu var det) och nu en tarminflammation. Var kommer de ifrån? Virusarna egentligen? De måste ju börja någonstans.

Minstingens feber började ge med sig igår, på sjunde dagen. Inga prickar dock. Var det Femte sjukan, som Farbror Doktorn sa? Eller drog han till med något bara? Går det inte att mäta sig fram till det på något sätt? Många i min omgivning har reagerat på den mycket höga feber som hon har haft. Toppade vid 41.

Trodde hon skulle bli bra igår. Plötsligt ligger hon ihopkrupen som en boll och bara vrålar. Skriker så det ekar. OOOOOOOONT! AAAAAAAAJ! Bajs och spyor. Stackars liten, vad är det som händer? Ringer till vår läkare och hamnar hos joursystern. Hon ber att få åerkomma efter konsultation med läkaren. Smärtorna tilltar. Blindtarm?

Det blev Childrens Hospital i Hartford. Emergency. Vi blev anmodade att åka in. Omedelbart! Maken släpper av oss utanför akutingången medan han själv åker och parkerar. Kommer in i ett väntrum och ser alla dessa familjer, med småttingar som sitter, och säkert har suttit ett tag, och väntar på att få komma in. Som sagt var så har alla rätt till akutvård här, men sedan, beroende på om de har en försäkring eller inte, så ser eftervården annorlunda ut. En del har helt enkelt inte råd. För jävligt. Tänker på de små barnen.

Vi behövde inte vänta, inte en sekund. Minstingens smärtor var så kraftiga. Vägning, svara på frågor, vifta med försäkringskortet, barnskrik, färgglada kläder. Det är Childrens Hospital. Ultra sound check. Blodtryck, feber, Blodtryck. You name it. ALLT. Minstingen helt slut. Mera spyor. Kiss i byxorna. Tusen frågor. Tusen frågetecken.

Diagnos. Akut tarminflammation orsakad av ett virus. Ett annat virus. Inte femte-sjukan-virus. Ett annat dumma-dig-virus. Till slut fick hon en tablett och somnade.

Vår lilla Minsting så trött, så trött.

American Idol började. Vi hade TV på rummet. Slötittade när Minstingen sov. Megan åkte ut.

Back home så åt Maken och jag "falsk sjömansbiff" som jag tillagat tidigare. Vi drack varsin kall öl också. Gott. Nu ska vi bara rida ut det här och se om det går över. Or you need to come back.

Thanks, Mr Doctor!

Håll ut Taina. Håll ut.

Middagar

Det blev en riktigt trevlig kväll igår. God mat och trevligt sällskap. Innan vi kom iväg blev det liiite panik dock. Skulle ju fixa present till fd chefen. Han hade ju fyllt 60. Fick sedan veta att det var värdparets dotters födesledag också! EN TILL present. Hon fyllde 8 år och för flickor i den åldern finns det massor av saker att välja mellan. Det gör det inte lättare när det finns föööööör många alternativ och här finns ju ALLT! Jag hade typ 30 minuter på mig att fixa 2 presenter. En till nyss fyllda 60 åringen och en till 8-åringen. Till slut fick jag ta hjälp av butiksbiträden.

När Maken kom hem hade vi uppdraget att ta med oss hummer. Och sådana har vi inte simmande i badkaret precis, utan fick bege oss till Stop & Shop. Vi var redan sena. What´s new? Men Murphy´s Lag slår aldrig fel och ju mer jag tänker på det så blir det ännu mer fel. Spanade in alla kassor och trots att det bara var ett par kunder i var kassa, så tog det evigheter. Kassörskorna har en förmåga att prata en massa strunt med kunder eller andra kassörskor. Kösystem verkar inte vara det mesta effektiva i det här landet. De måste ÄLSKA att vänta. I kassan. Vid trafikljus. På posten. Ja överallt!

Nu ville vi vara smarta och valde istället SelfCheckOut. HA! Den tog ju ännu längre tid för den förbannade manicken ville inte fungera. Fick ta hjälp. Även här. Djupt andetag. Sedan började nästa äventyr. VI FICK TA EN OMVÄG!!!!! Poliser överallt, som hade stängt av vägar. Om jag ändå hade fått se något smaskigt på vägen hade jag varit nöjd. Men inte då. Bara polisbilar. Jag måste medge att jag är jäkligt nyfiken och igår hängde jag ut med huvudet och spanade efter mördare och tjyvar och gud vet vad som pågick. Maken tycker jag har lite för mycket fantasi.

Nåja, väl framme var allt frid och fröjd och middagen kunde börja!

Hip hip hurra! Min fd chef.

Som present blev det en Cedar Roaster Plank!

Mycket nöjd blev han. Phew!

Söta E som fyllde hela 8 år!

Förrätten. Mmmmmm


Se så trevligt vi hade. Min fd chef och jag

Nu börjar jag fundera över nästa middag. The progressive Dinner som går av stapeln nu på lördag. Eftersom vi är en av The Dinner Hosts så ska ju vi göra sallad till maten. Behöver hjälp med detta. Vad ska jag göra för sallad? Hörde ryktesväg att det skulle bli sliced pork kolijox med potatis- och-andra-grönsaker-röra i en krämig sås. Maten kommer nämligen från en Catering firma. Till salladen ska det ju göras dressng också. Help me. Please.


Idag gäller det att vara på sin vakt. Kika runt hörnet försiiiiiiiiktigt. It´s Fools´Day! Och jag älskar att luras och bli lurad!